Har vi en odödlig själ?

Är vi människor bara kött och blod? Eller består vi av något mer än bara summan av de olika ämnen vi är uppbyggda av? Är det så att vi bara lever några år och sedan är borta? Eller fortsätter någon osynlig del av oss att leva efter döden?

EN MÄNGD förvirrande läror om livet efter detta har utvecklats inom världsreligionerna. Men trots det har de flesta religioner en gemensam grundtanke: Något inuti människan är odödligt och fortsätter att existera efter döden. Många människor tror att detta ”något” är en själ. Vad tror du? Består vi av dels en kropp, dels en själ? Vad är en själ? Har människor en odödlig själ? Det är verkligen viktigt att vi känner till hur människan är danad.

”Människan blev en levande själ”

Är ”själen” något som skils från kroppen vid döden och fortsätter att leva? Ett bibliskt uppslagsverk påpekar att ”själen ofta jämställs med hela individen”. (Holman Illustrated Bible Dictionary) Första Moseboken 2:7 säger: ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” Den första människan, Adam, var en själ.

Uppfattningen att ordet ”själ” kan syfta på hela människan stöds av andra bibelställen. I Bibeln talas det bland annat om själar som utför arbete. (3 Moseboken 23:30) Själar sägs också vara otåliga, plågade, sömnlösa, rädda och nedstämda. (Domarboken 16:16; Job 19:2; Psalm 119:28; Apostlagärningarna 2:43; 1 Thessalonikerna 5:14) I Romarna 13:1 talas det om själar i betydelsen personer. Det sägs: ”Varje själ skall underordna sig de överordnade myndigheterna.” Och i 1 Petrus 3:20 läser vi: ”I Noas dagar ... [blev] några få, det vill säga åtta själar, tryggt ... burna igenom vattnet.” Det finns inget i dessa bibelställen som antyder att själen är något immateriellt som lever vidare efter döden.

 Men hur är det med djur och växter? Är de själar? Tänk på vad Bibeln säger när den beskriver hur djuren blev skapade. Gud befallde: ”Må det i vattnet vimla fram ett vimmel av levande själar.” Och under nästa skapelsedag sade Gud: ”Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, husdjur och andra djur som rör sig och jordens vilda djur enligt deras arter.” (1 Moseboken 1:20, 24) Alla levande varelser, vare sig det handlar om människor eller djur, är alltså själar. Bibeln omnämner aldrig växter som själar.

Ordet ”själ” används också i en annan betydelse. I Job 33:22 sägs det: ”Hans själ närmar sig gravens djup och hans liv dem som vållar död.” Här används orden ”själ” och ”liv” synonymt, och det ena ordet förstärker innebörden av det andra. ”Själ” kan alltså syfta på det liv en människa har som en levande själ, eller individ. När Bibeln berättar om Moses fiender som försökte ta hans liv sägs det därför: ”Alla de män som jagade din [Moses] själ.” (2 Moseboken 4:19) Och angående Jesus Kristus sägs det: ”Människosonen ... har kommit för att ... ge sin själ [sitt liv] till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28)

Bibelns definition av ordet ”själ” är enkel och konsekvent. ”Själ” kan syfta på en människa eller på ett djur eller på det liv som en människa eller ett djur har i egenskap av en levande själ. Som vi skall se stämmer detta överens med vad Bibeln säger om vad som händer själen vid döden.

Den själ som syndar dör

Bibeln slår fast: ”Den själ som syndar, den skall dö.” (Hesekiel 18:4) När profeten Elia var nedstämd sägs det att ”han bad att hans själ måtte dö”. (1 Kungaboken 19:4) Och även Jona ”bad att hans själ måtte dö”. (Jona 4:8) Ja, själen dör när människan dör, så själen är alltså inte odödlig. När man säger att någon har dött säger man i själva verket att själen har dött, eftersom en individ är en själ.

Men hur är det med bibeltexter som nämner att själen går ut eller kommer tillbaka? Bibeln berättar om när Rakel födde en son och säger då: ”När hennes själ höll på att gå ut – ty hon dog – gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans far kallade honom Benjamin.” (1 Moseboken 35:18) Och när Bibeln nämner att en änkas son blev uppväckt sägs det i 1 Kungaboken 17:22: ”Slutligen lyssnade  Jehova till Elias röst [när han bad], så att barnets själ kom tillbaka i honom, och han fick liv.” Antyder de här verserna att själen är osynlig, som en skugglik del av människan som kan försvinna från kroppen eller komma tillbaka in i den?

Kom ihåg att en betydelse av ordet ”själ” är ”liv”. När det sägs att Rakels själ höll på att gå ut, betyder det att hon höll på att förlora livet. Frasen ”hennes själ höll på att gå ut” återges rentav i vissa bibelöversättningar med ”hennes liv ebbade ut” (Knox) eller ”hon tog sitt sista andetag”. (The Jerusalem Bible) Och i fallet med änkans son var det så att pojken fick livet tillbaka. (1 Kungaboken 17:23)

Vad en människa är

Bibeln visar tydligt vad en människa är. Hon har inte en själ, utan hon är en själ. På grund av människans beskaffenhet, själva hennes natur, är hoppet om en framtid för de döda beroende av en uppståndelse. Bibeln utlovar: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer då alla som är i minnesgravarna skall höra hans [Jesu] röst och komma ut, de som har gjort det som är gott till en livets uppståndelse, de som har bedrivit det som är ont till en domens uppståndelse.” (Johannes 5:28, 29) Det säkra löftet om en uppståndelse – inte läran om själens odödlighet – är det verkliga hoppet för de döda.

Det är verkligen viktigt att man skaffar sig grundlig kunskap om vad uppståndelsen innebär och vad den betyder för mänskligheten. Det är också viktigt att man skaffar sig kunskap om Gud och om Kristus, eftersom Jesus Kristus sade i bön: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Du är mycket välkommen att kontakta Jehovas vittnen i trakten där du bor. De hjälper dig gärna att studera Bibeln så att du kan få mer kunskap om Gud, hans Son och Guds löften. Du kan också skriva till utgivarna av den här tidskriften.

[Bilder på sidan 4]

De är alla själar

[Bildkälla]

Get: CNPC—Centro Nacional de Pesquisa de Caprinos (Sobral, CE, Brasil)