Jonatan – ”med Gud har han handlat”

SONEN till Israels förste kung besöker en fredlös som håller sig gömd. ”Var inte rädd”, säger han till denne man på flykt, ”ty min far Sauls hand kommer inte att finna dig, och det är du som skall bli kung över Israel, och själv skall jag bli den som är näst efter dig.” (1 Samuelsboken 23:17)

Besökaren är Jonatan, mannen på flykt är David. Om inte Jonatan hade dött strax därefter, är det möjligt att han hade blivit Davids närmaste man.

Jonatans vänskap med David var anmärkningsvärd. Jonatan själv var faktiskt en enastående man. Hans samtida tyckte också det, för de sade om honom: ”Med Gud har han handlat.” (1 Samuelsboken 14:45) Varför sade de så? Vilka egenskaper hade Jonatan? Och vilken betydelse har berättelsen om Jonatans liv för dig?

Israeliterna var ”hårt trängda”

Första gången Bibeln nämner Jonatan är israeliterna ”hårt trängda”. Filistéerna hade plundrat deras land och hindrat dem från att försvara sig. (1 Samuelsboken 13:5, 6, 17–19)

Jehova Gud hade emellertid lovat att han inte skulle överge sitt folk, och det var Jonatan övertygad om. Det var om hans far, Saul, som Gud hade sagt: ”Han skall rädda mitt folk från filistéernas hand.” Jonatan litade på de orden. Han hade själv redan lett 1 000 dåligt beväpnade israeliter till seger över filistéerna. Nu ville han fullständigt avlägsna hotet från filistéerna. (1 Samuelsboken 9:16; 12:22; 13:2, 3, 22)

Ett modigt anfall

Jonatan hade som mål en filisteisk förpost nära passet vid Mikmas. (1 Samuelsboken 13:23) För att komma dit var han tvungen att klättra upp ”på händer och fötter”. Detta avskräckte honom inte. Jonatan bestämde sig för att gå till anfall med enbart sin vapendragare och sade till honom: ”Kanske kommer Jehova att gripa in för oss, för det finns inget som hindrar Jehova att rädda genom många eller genom få.” (1 Samuelsboken 14:6, 13)

De två israeliterna ville ha ett tecken från Jehova. De skulle visa sig för männen vid förposten. Om filistéerna sade: ”Stå stilla, tills vi får kontakt med er”, skulle Jonatan och hans vapendragare inte gå upp till dem. Men om fienden sade: ”Kom upp till oss”, skulle det betyda att Jehova skulle ge Jonatan och hans vapendragare segern. Om Jonatan bara kunde känna sig säker på att han hade Guds stöd, tänkte han klättra upp till förposten för att strida. (1 Samuelsboken 14:8–10)

Vad skulle två män kunna göra mot soldaterna i en hel förpost? Hade inte Jehova Gud hjälpt domaren Ehud när denne ledde israeliterna mot Moab? Hade inte Gud varit med Samgar så att han kunde slå 600 filistéer med en pikstav för kreatur? Och hade inte Jehova gett Simson kraft så att han ensam kunde kämpa mot filistéerna? Jonatan förtröstade på att Gud skulle hjälpa honom också. (Domarboken 3:12–31; 15:6–8, 15; 16:29, 30)

När filistéerna såg de två israeliterna ropade de: ”Kom hit upp till oss, så skall vi låta er få veta något!” Jonatan och hans vapendragare klättrade då upp. Modigt anföll de och dödade omkring 20 fiendesoldater och orsakade panik i förposten. Filistéerna trodde kanske att det skulle komma många fler israelitiska soldater efter de två första. Sedan ”inträffade en skälvning ... bland allt folket i förposten”, sägs det i berättelsen, ”och jorden började bäva, och det uppstod en skälvning från Gud”. På  grund av jordbävningen från Gud spred sig ett tumult bland filistéerna, så att ”den enes svärd [var] vänt mot den andres”. När Israels soldater såg detta tog de mod till sig. Tillsammans med de israeliter som hade gömt sig och de som hade stått på filistéernas sida ”fortsatte de att slå filistéerna från Mikmas till Ajalon”. (1 Samuelsboken 14:11–23, 31)

Friköpt av folket

Kung Saul uttalade oförståndigt nog en förbannelse över den soldat som åt innan striden hade vunnits. Av någon anledning visste Jonatan inte om detta, så han åt. Han doppade sin stav i en honungskaka och åt lite honung. Det här gav honom tydligen förnyad styrka att fullborda striden. (1 Samuelsboken 14:24–27)

När Saul fick reda på att Jonatan hade ätit bestämde han att Jonatan skulle dö. Jonatan var inte rädd för att dö. ”Här är jag! Låt mig dö!” sade han. ”Men folket sade till Saul: ’Skall Jonatan dö, han som har utfört den här stora räddningen i Israel? Det är otänkbart! Så sant Jehova lever, inte ett enda hår från hans huvud skall falla till jorden; ty med Gud har han handlat den här dagen.’ Så friköpte folket Jonatan, och han dog inte.” (1 Samuelsboken 14:38–45)

Guds tjänare i vår tid tar inte del i bokstavliga krig, men det kan komma tillfällen i ditt liv när du också behöver ha tro och mod. Det kan vara svårt att göra det som är rätt när alla runt omkring dig gör det som är fel. Jehova kommer emellertid att styrka dig och välsigna din önskan att hålla fast vid hans rättfärdiga normer. Du kan behöva mod för att ta emot vissa tjänsteprivilegier inom Jehovas organisation, till exempel att utöka din tjänst, ta emot nya uppdrag eller flytta till platser där behovet av förkunnare av Guds kungarike är större. Du kanske undrar om du kan klara av detta. Men du kan vara säker på att du gör något bra om du ställer dig till förfogande, så att Jehova kan använda dig på ett sätt som han anser lämpligt. Kom ihåg Jonatan! ”Med Gud har han handlat.”

Jonatan och David

Omkring 20 år senare smädade filistéernas tvekampskämpe Goljat den israelitiska hären, men David slog ihjäl honom. Även om Jonatan antagligen var omkring 30 år äldre än David hade de två mycket gemensamt. * David visade samma mod som Jonatan hade visat vid Mikmas. Men den största likheten var att David hade samma tro på Jehovas räddande kraft, vilket gjorde att han utan fruktan kunde möta Goljat när alla andra israeliter ryggade tillbaka. Så kom det sig att ”Jonatans själ [blev] bunden vid Davids själ, och Jonatan började älska honom som sin egen själ”. (1 Samuelsboken 17:1–18:4)

Även om Davids tapperhet fick kung Saul att betrakta honom som en rival, kände Jonatan ingen avundsjuka mot David. Han och David blev mycket goda vänner, och det är sannolikt att Jonatan under deras förtroliga samtal fick veta att David blivit smord till att bli Israels näste kung. Jonatan respekterade Guds beslut.

 När kung Saul talade med sin son och sina tjänare om att döda David, varnade Jonatan David. Jonatan övertygade Saul om att han inte hade något att frukta från David. David hade verkligen inte syndat mot kungen. Hade inte David riskerat livet när han mötte Goljat? Jonatans innerliga vädjan för sin orättvist behandlade vän lugnade Saul. Men kungen återgick snart till sina mordiska planer och gjorde ytterligare försök att döda David, vilket tvingade honom att fly. (1 Samuelsboken 19:1–18)

Jonatan stödde lojalt David. De båda vännerna träffades för att planera vad som behövde göras. Lojal mot sin vän och med en strävan att vara lojal mot sin far sade Jonatan till David: ”Det är otänkbart! Du skall inte dö.” Men David sade till Jonatan: ”Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden!” (1 Samuelsboken 20:1–3)

Jonatan och David tänkte ut en plan för att få reda på Sauls avsikter. Om man lade märke till att David inte var närvarande vid kungens bord, skulle Jonatan tala om för sin far att David hade bett om att få bli befriad från detta för att kunna ta del i ett slaktoffer för sin släkt. Om Saul blev vred skulle det vara ett tecken på illvilja mot David. Jonatan välsignade honom och erkände indirekt hans framtida kungadöme genom att säga: ”Må Jehova visa sig vara med dig, alldeles som han visade sig vara med min far.” De svor båda att de skulle vara lojala mot varandra och bestämde hur Jonatan skulle låta David få reda på utgången av provet. (1 Samuelsboken 20:5–24)

När Saul såg att David inte var där förklarade Jonatan att David hade bett honom: ”Om jag har funnit ynnest för dina ögon, så låt mig slippa i väg, det ber jag dig, så att jag får träffa mina bröder.” Jonatan var inte rädd för att erkänna att David hade hans ynnest. Kungen blev rasande! Han förolämpade Jonatan och skrek att David utgjorde ett hot mot Jonatan som tronarvinge. Saul begärde att Jonatan skulle föra David till honom för att han skulle dödas. Jonatan svarade: ”Varför skulle han dödas? Vad har han gjort?” I ett raseriutbrott slungade Saul sitt spjut mot sin son. Jonatan undkom oskadd men var djupt bedrövad i sitt hjärta för Davids skull. (1 Samuelsboken 20:25–34)

Vilken lojalitet Jonatan visade! Mänskligt sett hade han lite att vinna och mycket att förlora på sin vänskap med David. Men Jehova hade beslutat att David skulle efterträda Saul som kung, och vad Gud hade bestämt var till Jonatans eget och andras bästa.

Ett tårfyllt avsked

Jonatan träffade David i hemlighet för att berätta för honom vad som hade hänt. Det var tydligt att David aldrig mer kunde sätta sin fot vid Sauls hov. De två männen grät och omfamnade varandra. Sedan gick David i väg för att gömma sig. (1 Samuelsboken 20:35–42)

Jonatan träffade David bara en gång till, när David gömde sig för Saul ”i Sifs vildmark, i Hores”. Det var då som Jonatan uppmuntrade David med orden: ”Var inte rädd; ty min far Sauls hand kommer inte att finna dig, och det är du som skall bli kung över Israel, och själv skall jag bli den som är näst efter dig; och det vet också min far Saul.” (1 Samuelsboken 23:15–18) En kort tid därefter dog Jonatan och Saul i en strid mot filistéerna. (1 Samuelsboken 31:1–4)

Alla som älskar Jehova Gud gör väl i att begrunda den kurs som Jonatan följde. Upplever du en lojalitetskonflikt? Kom då ihåg att Saul uppmanade Jonatan att söka sina egna intressen. Men Jonatan ärade Jehova genom att vara fullständigt undergiven honom och visa honom vördnad, och han gladde sig över att den som Gud utvalt skulle bli Israels näste kung. Ja, Jonatan stödde David och var lojal mot Jehova.

Jonatan hade beundransvärda egenskaper. Efterlikna dem! Då kommer andra att kunna säga om dig som de sade om Jonatan: ”Med Gud har han handlat.” (1 Samuelsboken 14:45)

[Fotnot]

[Bild på sidan 19]

Jonatan var inte avundsjuk på David