Varför ondskan fortsätter

”JEHOVA [GUD] är rättfärdig på alla sina vägar”, sägs det i Bibeln. (Psalm 145:17; Uppenbarelseboken 15:3) Angående honom förklarade profeten Mose: ”Fullkomligt är hans verk, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En trofast Gud är han, hos honom finns ingen orättvisa; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Moseboken 32:4) ”Jehova är mycket ömsint och barmhärtig”, läser vi i Jakob 5:11. Gud orsakar inte det som är ont; det är omöjligt för honom att göra det.

Lärjungen Jakob skrev: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med det som är ont kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” (Jakob 1:13) Jehova Gud varken frestar människor med det som är ont eller lockar dem att begå onda gärningar. Vem bär då skulden för ondskan och det lidande den orsakar?

Vem bär då skulden?

Bibelskribenten Jakob ger människor en del av skulden för ondskan. Han skriver: ”Var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande, föder det synd; och när synden är fullbordad, frambringar den död.” (Jakob 1:14, 15) Människor kan handla enligt sina egna orätta begär. Tänk också på människans arvsynd. Syndens inflytande kan förstärka orätta begär och få mycket dåliga följder. (Romarna 7:21–23) Ja, arvsynden har ”härskat som kung” över mänskligheten och fått människor att begå onda handlingar som vållat stort lidande. (Romarna 5:21) Onda människor kan också få andra att handla fördärvligt. (Ordspråksboken 1:10–16)

Men den som bär den största skulden för ondskan är Satan, Djävulen. Han förde in ondskan i världen. Jesus Kristus kallade Satan ”den onde” och ”världens härskare”, dvs. han är härskare över det orättfärdiga mänskliga samhället. Människor i allmänhet lyder Satan genom att under hans inflytande ignorera Jehova Guds goda vägar. (Matteus 6:13; Johannes 14:30; 1 Johannes  2:15–17) ”Hela världen ligger i den ondes våld”, läser vi i 1 Johannes 5:19. Ja, Satan och hans änglar ”vilseleder hela den bebodda jorden” och vållar inte annat än ”ve”. (Uppenbarelseboken 12:9, 12) Satan, Djävulen, bär således den största skulden för ondskan.

I Predikaren 9:11 avslöjas en annan orsak till lidandet: ”Allt beror på tid och oförutsedd händelse.” Jesus Kristus talade om en viss olycka då 18 människor dödades när ett torn föll ner på dem. (Lukas 13:4) De drabbades därför att de befann sig på fel plats vid fel tidpunkt. Liknande saker händer i våra dagar. En tegelpanna kan till exempel ramla ner från taket på en hög byggnad och träffa en fotgängare. Bär Gud skulden för det? Nej. Det var en oplanerad och oförutsedd händelse. Samma sak kan man ofta säga när en familj drabbas av sjukdom eller en familjefar dör och lämnar efter sig hustru och barn.

Det är alltså uppenbart att Jehova Gud varken bär skulden för ondskan eller orsakar lidandet. Han har i stället för avsikt att avlägsna ondskan och dem som orsakar den. (Ordspråksboken 2:22) Han kommer att göra mer än så. Bibeln förklarar att Gud genom Kristus skall ”göra slut på Djävulens gärningar”. (1 Johannes 3:8) Den nuvarande tingens ordning, som är grundad på girighet, hat och onda gärningar, kommer då att vara borta. Gud kommer till och med att ”torka varje tår från ... [allas] ögon” och därigenom göra slut på lidandet. (Uppenbarelseboken 21:4) Men du kanske undrar: Varför har då Gud inte redan gjort detta? Varför har han tillåtit ondskan och lidandet ända fram till vår tid? En nyckel till svaret finner vi i Bibelns berättelse om Adam och Eva.

En viktig stridsfråga väcks

Orsaken till att Gud har tillåtit ondskan ända tills nu har samband med något som hände tidigt i människans historia. Det som hände då väckte en viktig stridsfråga om Skaparen, en fråga som inte kunde lösas snabbt och enkelt. Låt oss se närmare på vad som hände.

Jehova Gud skapade den förste mannen och den första kvinnan fullkomliga och satte dem i ett paradis. De hade fått en gåva som skilde dem från djuren, nämligen fri vilja. (1 Moseboken 1:28; 2:15, 19) Som skapelser med fri vilja kunde Adam och Eva använda sin tankeförmåga till att välja att älska, tjäna och lyda sin Skapare. Eller också kunde de välja att vara oberoende av Gud och uppsåtligt vara olydiga mot honom.

För att ge Adam och Eva tillfälle att visa sin kärlek till honom gav den sanne Guden dem en befallning. Han sade till Adam: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men av trädet för kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) För att Adam och Eva skulle fortsätta att äga Guds ynnest, till nytta för sig själva och sina framtida avkomlingar, måste de låta bli att äta av frukten från detta enda träd. Skulle de göra det?

Bibeln berättar för oss vad som hände. Satan, Djävulen, använde sig av en orm som språkrör och närmade sig Eva med orden: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av varje träd i trädgården?” När Eva upprepade Guds befallning att de inte fick äta av frukten från ett visst träd sade Satan till henne: ”Ni kommer visst inte att dö. För Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni kommer att bli som Gud med kunskap om gott och ont.” Trädet kom nu att verka så åtråvärt för Eva att ”hon tog av dess frukt och åt”. Berättelsen fortsätter: ”Efteråt gav hon något också åt sin man när han var med henne, och han åt.” (1 Moseboken 3:1–6) Både Adam och Eva missbrukade på det här sättet sin fria vilja och syndade genom att vara olydiga mot Gud.

 Inser du allvaret i det som hände? Satan, Djävulen, bestred det som Gud hade sagt till Adam. Han antydde genom sina ord att Adam och Eva inte behövde Jehova för att avgöra vad som var gott och ont för dem. Satan ifrågasatte därför det rättmätiga i Jehovas styre över människan. Den allt överskuggande stridsfråga som Satan väckte var således: Har Jehova rätt att styra över människan? Hur besvarade den sanne Guden den frågan?

Behovet av tillräckligt med tid

Jehova hade kraften att förinta de tre upprorsmakarna – Satan, Adam och Eva. Det rådde inget tvivel om att Jehova var starkare än de. Men Satan ifrågasatte inte Guds kraft. Det var i stället Jehovas rätt att styra som han ifrågasatte. Den stridsfrågan påverkade alla skapelser med fri vilja. De måste inse att den fria viljan måste användas på rätt sätt, inom gränserna för Guds lagar på det fysiska, moraliska och andliga planet. I annat fall skulle det leda till skada, lika säkert som att en människa som hoppar ner från taket på en hög byggnad utan att ta hänsyn till tyngdlagen kommer att skada sig. (Galaterna 6:7, 8) Alla skapelser med tankeförmåga kunde få nytta av att själva se den dåliga frukt det medförde att välja en kurs av oberoende av Gud. Detta krävde tid.

Det faktum att det krävs tid för att avgöra vissa frågor kan belysas på följande sätt: Anta att mannen i en familj utmanar mannen i en annan familj för att ta reda på vem som är starkast. Den frågan kan lätt avgöras. Styrka kan mätas genom att lyfta stenar. Den som lyfter den tyngsta stenen är den starkaste. Men anta att utmaningen gäller vilken av dem som verkligen älskar sina söner och döttrar och om de älskar honom tillbaka, eller att utmaningen väcker frågan vilken av dem som bäst tar hand om sin familj. Då skulle det inte räcka med vare sig en styrkedemonstration eller enbart ord. För att en sådan fråga skulle kunna avgöras måste det gå tillräckligt med tid och krävas att man noggrant iakttog det som hände och drog rätta slutsatser.

Vad tiden har utvisat

Omkring 6 000 år har gått sedan Satan ifrågasatte Guds rätt att styra. Vad har historien utvisat? Låt oss se på två sidor av Satans anklagelse mot Gud. Satan sade helt fräckt till Eva: ”Ni kommer visst inte att dö.” (1 Moseboken 3:4) Genom att säga att Adam och Eva inte skulle dö om de åt av den förbjudna frukten kallade Satan i själva verket Jehova för en lögnare. Verkligen en allvarlig anklagelse! Om Gud inte talade sanning när det gällde detta, hur skulle man då kunna lita på honom i andra sammanhang? Men vad har tidens gång visat?

Adam och Eva drabbades av sjukdom, smärta, åldrande och till slut död. Bibeln säger: ”Alltså uppgick alla de dagar Adam levde till 930 år, och sedan dog han.” (1 Moseboken 3:19; 5:5) Och dessa sorgliga följder har alla människor ärvt från Adam. (Romarna 5:12) Tidens gång har visat att Satan är ”en lögnare och lögnens fader” och att Jehova är ”sanningens Gud”. (Johannes 8:44; Psalm 31:5)

Satan sade också till Eva: ”Gud vet att den dag ni äter av den [frukten från det förbjudna trädet] kommer era ögon att öppnas, och ni [både Eva och Adam] kommer att bli som Gud med kunskap om gott och ont.” (1 Moseboken 3:5) Med dessa listiga ord förespeglade Satan människor att de skulle kunna styra sig själva. Bedrägligt antydde Satan att människor skulle klara sig bättre om de var oberoende av Gud. Har detta visat sig vara sant?

Under historiens gång har imperier kommit och gått. Man har prövat alla upptänkliga former av mänskligt styre. Men gång på  gång har mänskligheten fått uppleva fasansfulla händelser. För omkring 3 000 år sedan drog en bibelskribent följande kloka slutsats: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” (Predikaren 8:9) ”Det tillkommer inte den man som vandrar att själv styra sina steg”, skrev profeten Jeremia. (Jeremia 10:23) Inte ens de vetenskapliga och tekniska landvinningarna på senare år har kunnat motsäga sanningen i dessa ord. Tidens gång har endast bekräftat att dessa iakttagelser är korrekta.

Vad kommer du att göra?

Den tid som Jehova Gud har låtit gå har visat att Satan hade fel i stridsfrågan om det rättmätiga i Jehovas suveränitet. Jehova Gud är universums absolute Suverän. Han har rätten att härska över sin skapelse, och hans sätt att styra är bäst. Himmelska skapelser som länge levt under Guds styre erkände detta faktum med orden: ”Du, Jehova, ja vår Gud, är värdig att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat allt, och på grund av din vilja var det till och blev skapat.” (Uppenbarelseboken 4:11)

Var står du i stridsfrågan om Guds styre? Håller du med om att Gud är värdig att härska över dig? I så fall måste du erkänna Jehovas suveränitet. Det kan du göra genom att i varje sida av ditt liv tillämpa de fantastiska sanningar och råd som finns i hans ord, Bibeln. ”Gud är kärlek”, och alla hans lagar och bud grundar sig på hans kärlek till sina skapelser. (1 Johannes 4:8) Jehova berövar inte någon av oss det som är till vår nytta. Du kan därför ta följande uppmaning i Bibeln till hjärtat: ”Förtrösta på Jehova av hela ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Tänk på honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar raka.” (Ordspråksboken 3:5, 6)

[Bild på sidan 7]

Du kan välja Guds styre genom att studera Bibeln och tillämpa det den säger

[Bildkälla på sidan 4]

© Jeroen Oerlemans/Panos Pictures