Följ ditt samvete

”Allting är rent för de rena. Men för de besudlade och trolösa är ingenting rent.” (TITUS 1:15)

1. Vad hade Paulus för anknytning till församlingarna på Kreta?

NÄR aposteln Paulus hade fullbordat sin tredje missionsresa greps han och sändes till sist till Rom, där han hölls fången i två år. Vad gjorde han när han blev frigiven? Någon tid efter sin frigivning besökte han ön Kreta tillsammans med Titus. Längre fram skrev han till honom: ”Jag [lämnade] dig kvar på Kreta ... [för] att du skulle rätta till det som var bristfälligt ordnat och tillsätta äldste.” (Titus 1:5) Den här uppgiften medförde att Titus skulle ha att göra med kristna vars samveten var mer eller mindre väl övade.

2. Vilket problem måste Titus ta itu med på Kreta?

² Paulus gav Titus anvisningar om kvalifikationerna för församlingsäldste och påpekade att det fanns ”många oregerliga människor”, som pratade nonsens och bedrog sinnet. De undergrävde hela hushåll genom att ”lära ut sådant som de inte borde lära ut”. Titus skulle ”fortsätta ... att tillrättavisa dem”. (Titus 1:10–14; 1 Timoteus 4:7) Paulus sade att både deras sinne och deras samvete var ”besudlade”, och han använde då ett ord som innehåller tanken på att vara fläckig, smutsig, alldeles som ett fint klädesplagg kan ha fått färgfläckar. (Titus 1:15) Somliga av dessa kristna kan ha haft judisk bakgrund, eftersom de höll sig ”till omskärelsen”. Församlingarna i våra dagar utsätts inte för påverkan av sådana som har den speciella uppfattningen, men vi kan ändå lära mycket om samvetet av de anvisningar Paulus gav Titus.

De som har ett besudlat samvete

3. Vad skrev Paulus till Titus angående samvetet?

³ Lägg märke till i vilket sammanhang Paulus nämnde samvetet. ”Allting är rent för de rena. Men för de besudlade och trolösa är ingenting rent, utan både deras sinne och deras samvete är besudlade. Offentligt bekänner de att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom.” Det är tydligt att somliga på den tiden behövde göra förändringar så att de kunde vara ”sunda i tron”. (Titus 1:13, 15, 16) De hade svårt att skilja mellan vad som var rent och vad som var orent, och detta berodde bland annat på deras samvete.

4, 5. Vilken svaghet hade somliga i församlingarna, och hur påverkades de av den?

⁴ Mer än tio år tidigare hade den kristna styrande kretsen kommit fram till att omskärelse inte längre var ett krav för den som ville bli en sann tillbedjare, och de underrättade församlingarna om detta. (Apostlagärningarna 15:1, 2, 19–29) Men somliga på Kreta höll sig fortfarande ”till omskärelsen”. De visade öppet att de ogillade den styrande kretsens beslut genom att ”lära ut sådant som de inte borde lära ut”. (Titus 1:10, 11) Genom ett förvänt resonemang kan de ha förespråkat att  man skulle lyda vissa bud i lagen angående mat och ceremoniell renhet. De kan till och med ha gjort tillägg till lagen, precis som deras föregångare på Jesu tid, och fört fram judiska fabler och människobud. (Markus 7:2, 3, 5, 15; 1 Timoteus 4:3)

⁵ Detta tänkesätt hade en negativ inverkan på deras omdöme och känsla för moral, deras samvete. Paulus skrev: ”För de besudlade och trolösa är ingenting rent.” Deras samvete blev så förvrängt att det inte längre var att lita på som vägledning för deras handlingar och värderingar. Vidare dömde de sina medkristna i personliga angelägenheter, i frågor där en kristen kunde ha en viss uppfattning medan en annan kristen kunde ha en annan uppfattning. Dessa kreter betraktade alltså vissa saker som orena trots att de inte var det. (Romarna 14:17; Kolosserna 2:16) De påstod att de kände Gud, men deras gärningar visade att de inte gjorde det. (Titus 1:16)

”Rent för de rena”

6. Vilka två slags människor nämnde Paulus?

⁶ Hur kan vi ha nytta av det Paulus skrev till Titus? Lägg märke till den kontrast som kommer fram i följande uttalande: ”Allting är rent för de rena. Men för de besudlade och trolösa är ingenting rent, utan både deras sinne och deras samvete är besudlade.” (Titus 1:15) Paulus menade inte att allting är rent och tillåtet för en moraliskt ren kristen. Det förstår vi av att Paulus i ett annat av sina brev gjorde klart att den som bedriver otukt, avgudadyrkan, spiritism och så vidare ”inte [skall] ärva Guds kungarike”. (Galaterna 5:19–21) Vi måste därför dra slutsatsen att Paulus framhöll en allmän sanning om två slags människor, de som är moraliskt och andligt rena och de som inte är det.

7. Vad fördöms i Hebréerna 13:4, men vilken fråga kan uppstå?

⁷ Det som en uppriktig kristen måste undvika är inte begränsat till det som Bibeln uttryckligen förbjuder. För att belysa detta kan vi tänka på följande rättframma uttalande: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obefläckad, ty Gud skall döma otuktiga och äktenskapsbrytare.” (Hebréerna 13:4) Till och med icke-kristna och de som inte alls känner till vad som står i Bibeln skulle helt riktigt dra slutsatsen att den här versen förbjuder att man begår äktenskapsbrott. Det är uppenbart att den här versen och andra bibelställen visar att Gud inte godkänner att en gift man eller en gift kvinna har sexuellt umgänge med någon annan än sin äktenskapspartner. Vad kan då sägas om två ogifta personer som ägnar sig åt oralsex? Många tonåringar hävdar att det här är en oskyldig vana eftersom det inte är fråga om sexuellt umgänge. Kan en kristen betrakta oralsex som rent?

8. Hur skiljer sig de kristna från många människor i världen när det gäller synen på oralsex?

⁸ Av Hebréerna 13:4 och 1 Korinthierna 6:9 framgår det att Gud inte godkänner vare  sig äktenskapsbrott eller otukt (grekiska: porneia). Vad innefattas i otukt? Det grekiska ordet för otukt avser ett omoraliskt bruk av könsorganen, naturligt eller perverst, för att få sexuell tillfredsställelse. Det innefattar alla former av otillåtet sexuellt umgänge utanför ett bibelenligt äktenskap. Oralsex ingår därför i detta, trots att många tonåringar runt om i världen har fått höra eller själva kommit fram till att det är godtagbart. De sanna kristna låter inte sitt tänkesätt och sina handlingar vägledas av deras uppfattning ”som pratar nonsens och bedrar sinnet”. (Titus 1:10) De rättar sig efter Bibelns höga normer. De försöker inte rättfärdiga oralsex, utan har förstått att det enligt Bibeln är detsamma som otukt, porneia, och de övar sitt samvete i enlighet med detta. * (Apostlagärningarna 21:25; 1 Korinthierna 6:18; Efesierna 5:3)

Samvetet kan få oss att fatta olika beslut

9. Om ”allting är rent”, var kommer då samvetet in i bilden?

⁹ Vad menade då Paulus när han skrev att ”allting är rent för de rena”? Han syftade på kristna som hade fört sitt tänkesätt och sin känsla för moral i linje med Guds normer, som vi finner i hans inspirerade ord. Dessa kristna inser att det bland de troende finns plats för variation när det gäller sådant som inte direkt fördöms av Gud. I stället för att vara dömande betraktar de det som Gud inte fördömer som ”rent”. De förväntar inte att alla andra skall tycka och tänka på exakt samma sätt som de i frågor där det inte ges någon direkt vägledning i Bibeln. Vi skall se på några exempel.

10. Vilka problem kan uppstå i samband med en vigsel (eller en begravning)?

¹⁰ I många familjer är det bara den ena äktenskapspartnern som har blivit kristen. (1 Petrus 3:1; 4:3) Det här kan skapa olika problem, till exempel i samband med att en släkting skall gifta sig eller i samband med att en anhörig skall begravas. Tänk dig att en kristen hustru har en man som ännu inte delar hennes tro. En av hans släktingar skall gifta sig, och vigseln kommer att äga rum i en av kristenhetens kyrkor. (Eller också har en släkting, kanske en förälder, dött, och begravningsakten kommer att äga rum i en kyrka.) Paret får en inbjudan, och mannen vill att hans hustru skall följa med honom. Vad säger hennes samvete om att vara närvarande? Vad kommer hon att göra? Tänk dig följande två möjligheter.

11. Beskriv hur en kristen hustru skulle kunna resonera kring frågan om hon skall vara med vid en vigsel i kyrkan eller inte. Vilken slutsats kommer hon fram till?

¹¹ Hanna tänker på Bibelns allvarliga uppmaning att vi skall ”gå ut från” det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. (Uppenbarelseboken 18:2, 4) Hon tillhörde tidigare den kyrka där vigseln skall äga rum och känner till att alla som är med vid vigselceremonin kommer att uppmanas att ta del i vissa religiösa handlingar, bland annat att be, sjunga eller göra vissa gester. Hon är fast besluten att inte ta del i något sådant, och hon vill inte ens vara där och utsätta sig för påtryckningar att bryta sin ostrafflighet. Hanna respekterar sin man och vill samarbeta med honom, eftersom han enligt Bibeln är hennes huvud, men hon vill inte kompromissa i fråga om sina principer, som är grundade på Bibeln. (Apostlagärningarna 5:29) Därför förklarar hon taktfullt för honom att hon personligen inte kan vara med, även om han väljer att vara det. Hon kanske säger att om hon var med och vägrade att ta del i en viss handling, skulle det kunna bli pinsamt för honom och att det därför skulle vara bäst för honom om hon inte var med. Hennes beslut gör att hon kan ha ett gott samvete.

12. Hur skulle någon kunna resonera och reagera när det gäller en inbjudan till en vigsel i en kyrka?

 ¹² Rebecka ställs inför ungefär samma problem. Hon respekterar sin man, är besluten att vara lojal mot Gud och lyssnar till sitt samvete som övats i enlighet med Bibelns principer. Efter att ha tänkt igenom samma frågor som Hanna går hon under bön igenom ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 15 maj 2002. Hon påminner sig att de tre hebréerna lydde en befallning om att de skulle befinna sig på en viss plats där avgudadyrkan skulle förekomma men att de ändå bevarade sin ostrafflighet genom att inte ta del i en avgudisk handling. (Daniel 3:15–18) Hon beslutar sig för att följa med sin man men att inte ta del i några religiösa handlingar, och hon handlar i enlighet med sitt samvete. Hon förklarar taktfullt men tydligt för sin man vad hennes samvete tillåter henne att göra och vad det inte tillåter henne att göra. Rebecka hoppas att han kommer att se skillnaden mellan sann och falsk gudsdyrkan. (Apostlagärningarna 24:16)

13. Varför behöver det inte ge anledning till oro att två kristna kommer fram till olika beslut?

¹³ Innebär det förhållandet att två kristna kan komma fram till olika beslut att det inte spelar någon roll vad man gör eller att en av dem måste ha ett svagt samvete? Nej. På grund av tidigare erfarenheter av musiken och annat som brukar förekomma vid religiösa ceremonier känner Hanna att det skulle vara särskilt farligt för henne att vara närvarande. Och att hon tidigare varit med vid sådana ceremonier tillsammans med sin man kanske påverkar hennes samvete. Hon är därför övertygad om att det beslut hon fattat är bäst för henne.

14. Vad bör de kristna tänka på när det gäller frågor där de måste fatta personliga beslut?

¹⁴ Men kan man säga att Rebecka fattade ett dåligt beslut? Andra har inte rätt att döma i den frågan. Ingen bör fördöma eller kritisera henne för att hon valde att vara närvarande vid vigseln, fast utan att ta del i någon religiös handling. Vi kan tänka på Paulus råd angående personliga beslut som gäller om man kan äta viss mat eller inte: ”Den som äter skall inte se ner på den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. ... För sin egen herre står eller faller han. Helt visst skall han hållas stående, ty Jehova kan hålla honom stående.” (Romarna 14:3, 4) Ingen sann kristen skulle vilja uppmana någon att ignorera den vägledning som ett övat samvete ger. Att ignorera samvetet skulle vara detsamma som att inte lyssna till en röst som förkunnar ett livgivande budskap.

15. Varför bör vi ta stor hänsyn till andras samvete och känslor?

¹⁵ Om vi återgår till de båda kristna kvinnorna finns det ytterligare faktorer som de  bör ta med i beräkningen, bland annat hur andra påverkas. Paulus gav rådet: ”Gör ... detta till ert beslut: att inte för en broder lägga en sten att snava på eller bli en orsak till fall.” (Romarna 14:13) Hanna kanske känner till att liknande fall har skapat stor oro i församlingen eller i hennes släkt, och vad hon gör skulle kunna påverka hennes barn mycket. Rebecka, däremot, kanske vet att liknande val inte har vållat oro i församlingen eller i samhället. Båda kvinnorna – och vi alla – bör inse att ett väl övat samvete är känsligt för hur andra påverkas. Jesus sade: ”Den som får en av dessa små, som sätter tro till mig, att snava och falla, för honom är det fördelaktigare att få en kvarnsten, en sådan som dras runt av en åsna, hängd om sin hals och bli sänkt i det vida, öppna havet.” (Matteus 18:6) Om någon inte bryr sig om att han kan få andra att snava och falla, kan hans samvete bli besudlat, precis som hos somliga kristna på Kreta.

16. Vilka förändringar kan vi med tiden förvänta hos en kristen?

¹⁶ En kristens andliga utveckling bör vara fortgående, och det gäller också hans framsteg när det gäller att lyssna till sitt samvete och följa det. Vi kan tänka på Markus, som döptes för inte så länge sedan. Hans samvete säger honom att han skall undvika obibliska sedvänjor som han tidigare tog del i, kanske sådant som hade med avgudar eller blod att göra. (Apostlagärningarna 21:25) Ja, han är nu mycket noga med att undvika till och med sådant som endast vagt liknar det som Gud förbjuder. Han kan å andra sidan inte riktigt förstå varför somliga inte vill göra sådant som han tycker är godtagbart, till exempel titta på vissa tv-program.

17. Belys hur tiden och andliga framsteg kan påverka en kristens samvete och beslut.

¹⁷ Undan för undan får Markus mer kunskap om Gud och dras närmare honom. (Kolosserna 1:9, 10) Vad blir följden av det? Hans inre röst övas mer och mer. Nu är han mer benägen att lyssna till sitt samvete och att noga begrunda bibliska principer. Ja, han inser att en del av det som ”vagt liknar” det som Gud förbjuder och som han tidigare undvek inte strider mot Guds tänkesätt. Vidare är han mer lyhörd för bibliska principer och villig att lyssna till sitt väl övade samvete, och därför får samvetet honom att inte titta på tv-program som han tidigare tyckte var acceptabla. Ja, hans samvete har skärpts. (Psalm 37:31)

18. Vilken orsak till glädje har vi?

¹⁸ I de flesta församlingar finns det medlemmar i alla stadier av kristen utveckling. En del är nya i tron. Deras samvete är kanske nästan helt tyst i vissa frågor, men i andra frågor talar deras inre röst högt och tydligt. De behöver tid och hjälp att rätta sig efter Jehovas vägledning och att ta hänsyn till sitt eget övade samvete. (Efesierna 4:14, 15) Lyckligtvis finns det förmodligen i samma församling många som har stor kunskap, erfarenhet av att tillämpa Bibelns principer och ett samvete som i hög grad stämmer överens med Guds tänkesätt. Vilken glädje det är att få vara tillsammans med sådana som är ”rena” och som betraktar det som är välbehagligt för Herren som moraliskt och andligt ”rent”! (Efesierna 5:10) Låt oss alla sätta som mål att själva bli sådana och att bevara ett samvete som är i linje med gudhängivenheten och den exakta kunskapen om sanningen. (Titus 1:1)

[Fotnot]

Hur skulle du svara?

• Varför hade somliga kristna på Kreta ett besudlat samvete?

• Hur kommer det sig att två kristna med väl övade samveten kan fatta olika beslut?

• Vad bör med tiden hända med vårt samvete?

[Frågor]

[Karta på sidan 26]

(För formaterad text, se publikationen)

Sicilien

GREKLAND

Kreta

MINDRE ASIEN

Cypern

MEDELHAVET

[Bild på sidan 28]

Två kristna som ställs inför ungefär samma situation kan fatta olika beslut