Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

De som är ”rätt sinnade” reagerar positivt

De som är ”rätt sinnade” reagerar positivt

De som är ”rätt sinnade” reagerar positivt

”Alla som var rätt sinnade för evigt liv kom till tro.” (APG. 13:48)

1, 2. Hur reagerade de första kristna på Jesu profetia om att de goda nyheterna skulle predikas på hela den bebodda jorden?

I BIBELBOKEN Apostlagärningarna finns den spännande berättelsen om hur de första kristna handlade i enlighet med Jesu profetia om att de goda nyheterna om Guds kungarike skulle bli predikade på hela den bebodda jorden. (Matt. 24:14) Nitiska förkunnare banade vägen för alla som skulle komma efter dem. Som ett resultat av Jesu lärjungars intensiva predikande i Jerusalem slöt sig tusentals människor, däribland ”en stor skara präster”, till den första kristna församlingen. (Apg. 2:41; 4:4; 6:7)

2 De första missionärerna hjälpte många fler att omfatta kristendomen. En av dem var Filippus, som begav sig till Samaria, där stora folkskaror lyssnade till hans ord. (Apg. 8:5–8) Paulus gjorde omfattande resor tillsammans med olika kamrater för att predika det kristna budskapet på Cypern, i delar av Mindre Asien och i Makedonien, Grekland och Italien. Stora skaror av både judar och greker blev troende i de städer där han predikade. (Apg. 14:1; 16:5; 17:4) Titus tjänade på Kreta. (Tit. 1:5) Petrus var verksam i Babylon, och när han skrev sitt första brev omkring år 62–64 var de kristnas verksamhet väl känd i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asia och Bithynien. (1 Petr. 1:1; 5:13) Vilken spännande tid det här var! Dessa första kristna förkunnare var så nitiska att deras motståndare sade att de hade ”omvälvt den bebodda jorden”. (Apg. 17:6; 28:22)

3. Vilka resultat uppnår de som förkunnar Guds kungarike i våra dagar, och hur påverkas du av det?

3 Också i våra dagar har den kristna församlingen välsignats med en anmärkningsvärd tillväxt. Visst blir du uppmuntrad när du läser Jehovas vittnens årsrapport och ser vilka resultat som uppnås världen över! Och visst blir du glad över att få veta att förkunnarna av Guds kungarike ledde mer än sex miljoner bibelstudier under tjänsteåret 2007! Vidare visar antalet närvarande vid åminnelsen av Jesu Kristi död förra året att omkring tio miljoner som inte är Jehovas vittnen var tillräckligt intresserade av de goda nyheterna för att vara närvarande vid den här viktiga högtiden. Det visar att det fortfarande finns mycket att göra.

4. Vilka reagerar positivt på budskapet om Guds kungarike?

4 I våra dagar, precis som under det första århundradet, lyssnar ”alla som ... [är] rätt sinnade för evigt liv” till sanningens budskap. (Apg. 13:48) Jehova drar sådana människor till sin organisation. (Läs Haggaj 2:7.) Vilken inställning till den kristna tjänsten behöver vi ha för att kunna utföra det här insamlingsarbetet på bästa sätt?

Var opartisk i förkunnartjänsten

5. Vilket slags människor har Jehovas ynnest?

5 De kristna under det första århundradet insåg att ”Gud inte är partisk”, utan att ”han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör”. (Apg. 10:34, 35) För att en människa skall ha ett gott förhållande till Jehova måste hon utöva tro på Jesu lösenoffer. (Joh. 3:16, 36) Och det är Jehovas vilja att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:3, 4)

6. Vad bör förkunnare av Guds kungarike inte göra, och varför inte det?

6 Det skulle inte vara rätt av dem som förkunnar de goda nyheterna att på förhand döma människor på grund av deras hudfärg, sociala ställning, utseende, religiösa bakgrund eller någon annan omständighet. Tänk efter: Visst är du tacksam för att den som först talade med dig om Bibelns sanning inte hade några fördomar mot dig. Så varför skulle du avstå från att förkunna ett livräddande budskap för någon som kanske vill lyssna till det? (Läs Matteus 7:12.)

7. Varför får vi inte döma dem som vi predikar för?

7 Jehova har förordnat Jesus som domare, och vi har därför inte rätt att döma någon. Till skillnad från Jesus kan vi ju döma bara ”efter det som ... [våra] ögon ser” eller ”efter det som ... [våra] öron hör”, medan Jesus kan läsa hjärtats innersta tankar. (Jes. 11:1–5; 2 Tim. 4:1)

8, 9. a) Vilket slags människa var Saul innan han blev kristen? b) Vad bör exemplet med aposteln Paulus lära oss?

8 Människor med i stort sett varje tänkbar bakgrund har blivit tjänare åt Jehova. Ett enastående exempel på det är Saul från Tarsos, som kom att bli känd som aposteln Paulus. Saul, en farisé, var en hätsk motståndare till de kristna. Hans uppriktiga övertygelse att de inte var sanna tillbedjare av Jehova fick honom att förfölja den kristna församlingen. (Gal. 1:13) Från mänsklig ståndpunkt sett måste han ha förefallit vara den siste som kunde tänkas bli kristen. Men Jesus såg att det fanns något gott i Sauls hjärta och utvalde honom till att utföra ett särskilt uppdrag. Som en följd av det blev Saul en av de mest verksamma och nitiska medlemmarna av den första kristna församlingen.

9 Vad lär vi oss av exemplet med aposteln Paulus? På vårt distrikt kanske det finns människor som verkar fientligt inställda till vårt budskap. Även om det inte verkar troligt att någon av dem kommer att bli en sann kristen, bör vi inte upphöra med våra försök att vittna för dem. Ibland visar det sig att till och med sådana som vi absolut inte trodde var intresserade lyssnar till budskapet. Vårt uppdrag är att ”utan uppehåll” fortsätta att predika för alla. (Läs Apostlagärningarna 5:42.)

Välsignelser väntar dem som predikar ”utan uppehåll”

10. Varför bör vi inte låta bli att predika för dem som verkar skrämmande? Berätta någon lokal erfarenhet.

10 Det yttre skenet kan bedra. Så till exempel började Ignacio * studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen när han satt i fängelse i ett land i Sydamerika. Människor var rädda för honom på grund av hans våldsamma läggning. Andra fångar som tillverkade och sålde varor till sina medfångar anlitade därför Ignacio för att inkassera skulder hos dem som var sena med betalningen. Men Ignacio gick framåt andligen och tillämpade det han fick lära sig, och så småningom blev den före detta våldsmannen en fridsam person. Ingen anlitar honom längre för att inkassera skulder, men han är glad att Bibelns sanning och Guds ande har förändrat hans personlighet. Han är också tacksam för att förkunnarna som ville studera med honom var opartiska.

11. Varför fortsätter vi att gå tillbaka till människor?

11 En av orsakerna till att vi fortsätter att gå tillbaka till dem som vi redan har predikat för är att deras omständigheter och inställning kan ändras och också gör det. Sedan vi besökte dem förra gången kan några ha blivit allvarligt sjuka, förlorat jobbet eller mist någon kär vän i döden. (Läs Predikaren 9:11.) Problemen i världen kan få människor att tänka allvarligt på sin framtid. Sådana ändrade förhållanden kan få någon som tidigare varit likgiltig – eller till och med en motståndare – att reagera positivt. Vi bör därför inte avhålla oss från att tala med andra om de goda nyheterna vid varje lämpligt tillfälle.

12. Hur bör vi betrakta människor som vi predikar för, och varför det?

12 Det tycks vara en mänsklig benägenhet att kategorisera och döma andra människor. Men Jehova betraktar människor som individer. Han ser de möjligheter som var och en har. (Läs 1 Samuelsboken 16:7.) Vi bör försöka göra detsamma i vår förkunnartjänst. Många erfarenheter visar vilka goda resultat det kan få när vi har en positiv syn på alla vi predikar för.

13, 14. a) Varför brydde sig en pionjär inte särskilt mycket om en kvinna hon träffade i tjänsten? b) Vad kan vi lära oss av den här erfarenheten?

13 En pionjärsyster som heter Sandra gick i tjänsten från hus till hus på en ö i Karibien när hon träffade Ruth, som var mycket engagerad i karnevalsfirande. Ruth hade två gånger blivit krönt till landets karnevalsdrottning. Hon visade ett ovanligt stort intresse för det Sandra sade, så de kom överens om att börja studera Bibeln tillsammans. Sandra berättar: ”När jag kom in i hennes vardagsrum fick jag syn på ett stort fotografi av Ruth i full karnevalskostymering och med priser som hon hade vunnit. Jag trodde felaktigt att någon som var så populär och så engagerad i karnevalsfirande inte kunde ha något intresse för sanningen. Jag slutade därför besöka henne.”

14 En tid senare kom Ruth till Rikets sal, och när mötet var slut frågade hon Sandra: ”Varför har du slutat studera med mig?” Sandra bad om ursäkt och avtalade med Ruth om att fortsätta studiet. Ruth gjorde snabba framsteg, tog bort sina karnevalsbilder, började ta del i all verksamhet i församlingen och överlämnade sitt liv åt Jehova. Sandra förstod naturligtvis senare att hon hade haft en felaktig inställning.

15, 16. a)  Vad blev följden av att en förkunnare vittnade för en släkting? b) Varför bör en släktings bakgrund inte hindra oss från att vittna för honom eller henne?

15 Många har också fått goda resultat när de har vittnat för icke troende släktingar, även när det inte verkade troligt att de skulle lyssna. Vi kan ta Joyce, en kristen syster i USA, som exempel. Hennes svåger hade varit en stadig fängelsekund ända sedan han var tonåring. Joyce säger: ”Folk sade att hans liv var värdelöst därför att han var en tjuv, handlade med narkotika och gjorde en massa andra dumheter. Men trots de dåliga oddsen gav jag inte upp utan fortsatte att tala med honom om Bibelns sanning i 37 år.” Hennes tålmodiga ansträngningar att hjälpa sin släkting blev rikt belönade när han till sist började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen och gjorde dramatiska förändringar i sitt liv. Nyligen, vid 50 års ålder, blev Joyces svåger döpt vid en områdessammankomst i Kalifornien. Joyce säger: ”Jag grät av glädje. Jag är så glad att jag inte gav upp hoppet om honom!”

16 Du kanske tvekar att tala med somliga av dina släktingar om Bibelns sanning på grund av deras bakgrund. Men Joyce lät inte något sådant hindra henne från att tala med sin svåger. Hur skulle vi kunna veta vad som finns i andra människors hjärta? De kanske i all uppriktighet söker finna religiös sanning. Ge dem därför en chans att finna den. (Läs Ordspråksboken 3:27.)

Ett bra bibelstudiehjälpmedel

17, 18. a) Vad visar rapporter från länder runt om i världen när det gäller värdet av boken Vad lär Bibeln? b) Vilka uppmuntrande erfarenheter har du haft när du använt den här boken?

17 Rapporter från länder runt om i världen visar att många uppriktiga människor uppskattar bibelstudiehjälpmedlet Vad lär Bibeln? Penni, en pionjärsyster i USA, satte i gång flera studier med hjälp av den här boken. Två av dem hölls med äldre människor som var hängivna kyrkomedlemmar. Penni visste inte hur de skulle reagera för de bibliska sanningar som läggs fram i boken. Men hon skriver: ”Tack vare att upplysningarna läggs fram så klart, logiskt och koncist godtog de villigt det de fick lära sig, och de gjorde det utan invändningar och utan att bli känslomässigt upprörda.”

18 Pat, en förkunnare i Storbritannien, började studera Bibeln med en kvinna som hade kommit som flykting från ett asiatiskt land. Kvinnan hade varit tvungen att fly från sitt land efter det att hennes man och hennes söner hade förts bort av rebeller, och hon såg dem aldrig mer. Hon hade hotats till livet, hennes hem hade bränts ner, och hon hade utsatts för gruppvåldtäkt. Allt det här gjorde att hon inte tyckte att hon hade något att leva för, och vid flera tillfällen tänkte hon ta sitt liv. Men bibelstudiet gav henne hopp. ”De enkla förklaringarna och illustrationerna i boken Vad lär Bibeln? berörde henne starkt”, skriver Pat. Kvinnan gjorde snabba framsteg, kvalificerade sig som odöpt förkunnare och sade att hon ville bli döpt vid nästa sammankomst. Vilken glädje det är att få hjälpa uppriktiga människor att förstå och uppskatta det hopp som Bibeln ger!

”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra det som är rätt”

19. Varför är predikoarbetet så brådskande?

19 För varje dag som går blir det allt tydligare att vårt uppdrag att predika och göra lärjungar brådskar. Tusentals människor som är ”rätt sinnade” reagerar positivt på vårt budskap varje år. Men ”Jehovas stora dag är nära”, och det betyder att de som stannar kvar i andligt mörker ”stapplar i väg för att avrättas”. (Sef. 1:14; Ords. 24:11)

20. Vad bör var och en av oss vara besluten att göra?

20 Vi kan fortfarande hjälpa sådana människor. Men för att vi skall kunna göra det är det nödvändigt att vi efterliknar de kristna under det första århundradet, som fortsatte att ”utan uppehåll ... undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus”. (Apg. 5:42) Följ deras exempel genom att hålla ut trots motstånd, genom att ge akt på din ”undervisningskonst” och genom att predika för alla utan att visa partiskhet! ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra det som är rätt”, för om vi håller ut kommer vi att skörda den rika välsignelse som Guds godkännande utgör. (2 Tim. 4:2; läs Galaterna 6:9.)

[Fotnot]

^ § 10 Några av namnen är utbytta.

Hur skulle du svara?

• Vilka reagerar positivt på de goda nyheterna?

• Varför bör vi inte på förhand döma dem som vi predikar för?

• Vilka resultat har uppnåtts med hjälp av boken Vad lär Bibeln?

[Frågor]

[Bilder på sidan 13]

Tusentals uppriktiga människor reagerar positivt på budskapet

[Bilder på sidan 15]

Vad kan vi lära oss av de förändringar som aposteln Paulus gjorde?

[Bild på sidan 16]

De som förkunnar de goda nyheterna dömer inte människor på förhand