Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vandra på Jehovas vägar

Vandra på Jehovas vägar

Vandra på Jehovas vägar

”Lycklig är var och en som fruktar Jehova, den som vandrar på hans vägar.” (PS. 128:1)

1, 2. Varför kan vi vara säkra på att det är möjligt att vara verkligt lycklig?

LYCKA – det är något som alla vill ha. Men du håller nog med om att det inte är självklart att vi är lyckliga bara för att vi vill vara det eller strävar efter att vara det.

2 Men det är möjligt att vara verkligt lycklig. I Psalm 128:1 sägs det: ”Lycklig är var och en som fruktar Jehova, den som vandrar på hans vägar.” Vi kan vara lyckliga om vi tillber Gud och vandrar på hans vägar genom att göra hans vilja. Vilken inverkan kan det här ha på vårt uppförande och på vilka egenskaper vi visar?

Visa dig pålitlig

3. Vilket samband finns det mellan pålitlighet och vårt överlämnande åt Gud?

3 De som fruktar Jehova är pålitliga, alldeles som han är. Jehova höll alla löften som han gav det forntida Israel. (1 Kung. 8:56) Vårt överlämnande åt Gud är det viktigaste löfte vi kan ge, och genom att be mycket får vi hjälp att hålla det. Vi kan be som psalmisten David: ”Du, Gud, har hört mina löften. ... Jag [skall] spela och sjunga till ditt namns ära för evigt för att infria mina löften dag efter dag.” (Ps. 61:5, 8; Pred. 5:4–6) För att få vara Guds vänner måste vi vara pålitliga. (Ps. 15:1, 4)

4. Hur handlade Jefta och hans dotter i enlighet med det löfte han hade gett Jehova?

4 På domartiden i Israel lovade Jefta högtidligt att om Jehova gav honom segern över ammoniterna, skulle han frambära som ”brännoffer” den som först mötte honom när han återvände från striden. Det visade sig att det var hans dotter som mötte honom – hans enda barn. Både Jefta och hans ogifta dotter visade tro på Jehova och handlade i enlighet med det Jefta hade lovat. Äktenskap och barnafödande var av stor vikt och betydelse i Israel, men Jeftas dotter förblev frivilligt ogift och fick förmånen att utföra helig tjänst vid Jehovas helgedom. (Dom. 11:28–40)

5. Hur visade sig Hanna vara pålitlig?

5 Den gudfruktiga kvinnan Hanna visade sig vara pålitlig. Hon bodde med sin man, leviten Elkana, och hans andra hustru, Peninna, i Efraims bergstrakt. Peninna fick flera barn, och hon hånade Hanna, som inte hade fått några barn, särskilt när familjen gick upp till tältboningen. Vid ett av de här tillfällena lovade Hanna att hon, om hon fick en son, skulle ge honom åt Jehova. Hon blev snart havande och födde en son som fick namnet Samuel. När han blivit avvand frambar hon honom åt Gud i Silo och lånade honom åt Jehova ”alla hans livsdagar”. (1 Sam. 1:11) Hon höll därmed sitt löfte trots att hon inte visste att hon så småningom skulle få fler barn. (1 Sam. 2:20, 21)

6. Hur visade Tykikos att han var pålitlig?

6 Tykikos, en kristen under det första århundradet, var en pålitlig man och en ”trofast tjänare”. (Kol. 4:7) Tykikos reste tillsammans med aposteln Paulus från Grekland genom Makedonien, in i Mindre Asien och kanske vidare till Jerusalem. (Apg. 20:2–4) Han kan ha varit ”den broder” som hjälpte Titus att ordna en insamling för behövande medtroende i Judeen. (2 Kor. 8:18, 19; 12:18) När Paulus satt i fängelse i Rom första gången lät han sin pålitlige representant Tykikos ta med sig brev till medtroende i Efesos och Kolossai. (Ef. 6:21, 22; Kol. 4:8, 9) Under sin andra fängelsevistelse i Rom sände Paulus Tykikos till Efesos. (2 Tim. 4:12) Om vi är pålitliga, kommer vi också att få välsignelser i tjänsten för Jehova.

7, 8. Varför kan vi säga att David och Jonatan var sanna vänner?

7 Gud förväntar att vi skall vara pålitliga vänner. (Ords. 17:17) Kung Sauls son Jonatan blev en av Davids vänner. När Jonatan fick höra att David hade dödat Goljat, ”blev Jonatans själ bunden vid Davids själ, och Jonatan började älska honom som sin egen själ”. (1 Sam. 18:1, 3) Jonatan varnade till och med David när Saul ville döda honom. När David hade flytt, mötte Jonatan honom och slöt ett förbund med honom. Jonatan fick nästan betala med sitt liv när han sedan talade med Saul om David, men de båda vännerna träffades igen och förnyade sitt vänskapsförbund. (1 Sam. 20:24–41) När de träffades sista gången styrkte Jonatan David ”i hans förhållande till Gud”. (1 Sam. 23:16–18)

8 Jonatan dog i en strid mot filistéerna. (1 Sam. 31:6) I en klagosång sjöng David: ”Jag är djupt bedrövad för din skull, min broder Jonatan, mycket ljuvlig var du för mig. Din kärlek var mer underbar för mig än kvinnors kärlek.” (2 Sam. 1:26) Den här kärleken var tillgivenhet mellan vänner och hade inga sexuella övertoner. David och Jonatan var sanna vänner.

Var alltid ”ödmjuk i sinnet”

9. Hur visas vikten av ödmjukhet i Domarboken, kapitel 9?

9 För att få vara Guds vänner måste vi vara ”ödmjuka i sinnet”. (1 Petr. 3:8; Ps. 138:6) Vikten av ödmjukhet visas i Domarboken, kapitel 9. Gideons son Jotam sade: ”Träden gick en gång i väg för att smörja en kung över sig.” Olivträdet, fikonträdet och vinstocken nämndes. De representerade hedervärda människor som inte ville härska över sina medisraeliter. Men törnbusken – som bara dög till att användas som bränsle – representerade den stolte Abimeleks styre, en mördare som ville ha makt över andra. Han ”spelade furste över Israel i tre år” men dog en för tidig död. (Dom. 9:8–15, 22, 50–54) Det är mycket bättre att vara ”ödmjuk i sinnet”!

10. Vad har du lärt dig av att Herodes ”inte gav Gud äran”?

10 Under det första århundradet v.t. rådde ett spänt förhållande mellan den stolte kung Herodes Agrippa i Judeen och invånarna i Tyros och Sidon, som sökte fred med honom. När Herodes vid ett tillfälle talade offentligt ropade de: ”En guds röst och inte en människas!” Herodes visade inte ifrån sig deras smicker, och Jehovas ängel slog honom så att han dog en fruktansvärd död ”därför att han inte gav Gud äran”. (Apg. 12:20–23) Hur är det om vi råkar vara duktiga som talare eller skickliga på att undervisa om Bibelns sanning? Låt oss då ge Gud äran för vad han tillåter oss göra. (1 Kor. 4:6, 7; Jak. 4:6)

Var modig och stark

11, 12. Hur visar Enoks erfarenhet att Jehova ger sina tjänare mod och styrka?

11 Om vi ödmjukt vandrar på Jehovas vägar kommer han att ge oss mod och styrka. (5 Mos. 31:6–8, 23) Enok, den sjunde i släktlinjen från Adam, vandrade modigt med Gud genom att han var rättrådig mitt ibland sina onda samtida. (1 Mos. 5:21–24) Jehova gav Enok styrka att förkunna ett kraftfullt budskap för dem på grund av deras ogudaktiga ord och handlingar. (Läs Judas, vers 14, 15.) Har du det mod som behövs för att förkunna Guds domar?

12 Jehova verkställde sin dom över de ogudaktiga genom den stora översvämningen i Noas dagar. Men Enoks profetia är ändå till uppmuntran för oss, för de ogudaktiga människorna i våra dagar kommer snart att tillintetgöras genom Guds heliga myriader. (Upp. 16:14–16; 19:11–16) Som svar på våra böner ger Jehova oss mod att förkunna hans budskap, oavsett om det gäller hans domar eller välsignelserna under hans kungarikes styre.

13. Varför kan vi vara säkra på att Gud kan ge oss det mod och den styrka vi behöver för att kunna klara av tyngande problem?

13 Vi behöver få mod och styrka från Gud för att kunna klara av tyngande problem. När Esau tog två hettitiska kvinnor till hustrur, ”blev [de] orsak till en bitter ande hos [hans föräldrar] Isak och Rebecka”. Rebecka klagade till och med: ”Jag har kommit att finna mitt liv motbjudande på grund av Hets döttrar. Om [vår son] Jakob någonsin tar en hustru av Hets döttrar som dessa, av landets döttrar, till vilken nytta är då livet för mig?” (1 Mos. 26:34, 35; 27:46) Isak tog itu med saken och sände i väg Jakob för att han skulle finna en hustru bland dem som tillbad Jehova. Isak och Rebecka kunde inte ändra på det Esau hade gjort, men Gud gav dem den vishet, det mod och den styrka de behövde för att förbli trogna mot honom. Om vi ber Jehova om hjälp, kommer han att göra samma sak för oss. (Ps. 118:5)

14. Hur visade en liten israelitisk flicka mod?

14 Flera hundra år längre fram tjänade en liten israelitisk flicka, som hade tagits till fånga av en rövarskara, i den arameiske härföraren Naamans hus, en man som hade drabbats av spetälska. Flickan hade hört talas om de underverk som Gud hade utfört genom profeten Elisa och sade modigt till Naamans hustru att om hennes man begav sig till Israel, skulle Jehovas profet bota honom från hans spetälska. Naaman begav sig faktiskt till Israel, och han blev mirakulöst botad. (2 Kung. 5:1–3) Vilket fint föredöme den här flickan är för ungdomar som förlitar sig på att Jehova skall ge dem mod att vittna för lärare, skolkamrater och andra!

15. Vilket modigt ingripande gjorde Ahabs husföreståndare Obadja?

15 Gud ger oss mod som hjälper oss att uthärda förföljelse. Tänk på kung Ahabs husföreståndare Obadja, som levde samtidigt med profeten Elia. När drottning Isebel befallde att Guds profeter skulle dödas, gömde Obadja 100 av dem, ”femtio och femtio, i en grotta”. (1 Kung. 18:13; 19:18) Skulle du modigt hjälpa förföljda medkristna precis som Obadja hjälpte Jehovas profeter?

16, 17. Hur reagerade Aristarkus och Gajus på förföljelse?

16 Om vi blir förföljda, kan vi vara övertygade om att Jehova kommer att vara med oss. (Rom. 8:35–39) På utomhusteatern i Efesos konfronterades Paulus medarbetare Aristarkus och Gajus med en pöbelhop som förmodligen bestod av flera tusen personer. Silversmeden Demetrios hade satt i gång ett upplopp. Han och andra silversmeder tillverkade Artemistempel av silver, och deras lukrativa verksamhet hotades på grund av att Paulus predikande fick många av invånarna i staden att vända sig bort från avgudadyrkan. Pöbelhopen tog med sig Aristarkus och Gajus till teatern och höll i med att skrika: ”Stor är efesiernas Artemis!” Aristarkus och Gajus trodde förmodligen att de skulle bli dödade, men stadens skrivare lugnade folkskaran. (Apg. 19:23–41)

17 Om du hade varit med om något sådant, skulle du då ha dragit dig tillbaka för att få en lugnare tillvaro? Det finns inget som tyder på att Aristarkus och Gajus förlorade modet. Aristarkus, som var från Thessalonike, visste att det skulle kunna leda till förföljelse att predika de goda nyheterna. En tid dessförinnan hade det uppstått oroligheter när Paulus predikade där. (Apg. 17:5; 20:4) Tack vare att Aristarkus och Gajus vandrade på Jehovas vägar gav han dem styrka och mod att uthärda förföljelse.

Håll ett öga på andras angelägenheter

18. Hur höll Prisca och Aquila ett öga på andras angelägenheter?

18 Vi bör vara intresserade av våra medkristna, oavsett om vi nu får utstå förföljelse eller inte. Prisca och Aquila ”höll ett öga” på andras angelägenheter. (Läs Filipperna 2:4.) Det här föredömliga gifta paret kan ha låtit Paulus bo hos dem i Efesos, där silversmeden Demetrios ställde till med det upplopp som nämndes tidigare. Det kan ha varit den här händelsen som fick Aquila och Prisca att ”våga sin egen hals” för Paulus. (Rom. 16:3, 4; 2 Kor. 1:8) I våra dagar gör vår omtanke om våra förföljda bröder att vi är ”försiktiga som ormar”. (Matt. 10:16–18) Vi är försiktiga när vi predikar och vägrar att förråda våra bröder genom att uppge deras namn eller lämna andra upplysningar till dem som förföljer oss.

19. Hur gjorde Dorkas gott mot andra?

19 Att vi håller ett öga på andras angelägenheter yttrar sig på olika sätt. Somliga kristna saknar det nödvändiga i livet, och vi kan kanske se till att de får det de behöver. (Ef. 4:28; Jak. 2:14–17) I församlingen i Joppe under det första århundradet fanns en frikostig kvinna som hette Dorkas. (Läs Apostlagärningarna 9:36–42.) Dorkas ”var rik på goda gärningar och gav många barmhärtighetsgåvor”, vilka tydligen innefattade de innerklädnader och ytterklädnader som hon gjorde åt behövande änkor. Hennes död år 36 orsakade stor sorg bland änkorna. Gud lät aposteln Petrus uppväcka Dorkas, och det är mycket troligt att hon under återstoden av sitt liv på jorden gladde sig åt att predika de goda nyheterna och göra gott mot andra. Vi kan verkligen vara glada över att ha sådana osjälviska kristna kvinnor bland oss i våra dagar!

20, 21. a) Vilket samband finns det mellan att ge uppmuntran och att visa intresse för andra? b) Hur kan du ge uppmuntran?

20 Vi visar intresse för andra genom att uppmuntra dem. (Rom. 1:11, 12) Paulus medarbetare Silas var en källa till uppmuntran. När man omkring år 49 hade fattat beslut i frågan om omskärelsen, sände den styrande kretsen i Jerusalem ut representanter med ett brev till troende på andra platser. Silas, Judas, Barnabas och Paulus tog med sig brevet till Antiokia. Där talade Silas och Judas ”mycket som var till uppmuntran för bröderna och styrkte dem”. (Apg. 15:32)

21 Längre fram sattes Paulus och Silas i fängelse i Filippi men befriades till följd av en jordbävning. Det måste ha glatt dem mycket att kunna avge ett vittnesbörd och få se fångvaktaren och hans hushåll bli troende! Innan Paulus och Silas lämnade staden uppmuntrade de bröderna. (Apg. 16:12, 40) Vi bör, precis som Paulus och Silas, försöka uppmuntra andra genom våra kommentarer, när vi håller tal och genom att flitigt ta del i tjänsten på fältet. Och när du har ”något uppmuntrande ord att säga” bör du absolut göra det. (Apg. 13:15)

Fortsätt att vandra på Jehovas vägar

22, 23. Hur kan vi få verklig nytta av berättelserna i Bibeln?

22 Vi bör verkligen vara tacksamma för de berättelser ur verkliga livet som finns i Jehovas ord, han som är ”all uppmuntrans Gud”! (2 Kor. 1:3, Byington) Om vi skall få nytta av de här skildringarna, måste vi tillämpa lärdomarna i Bibeln i vårt eget liv och låta oss ledas av Guds heliga ande. (Gal. 5:22–25)

23 Om vi mediterar över berättelserna i Bibeln får vi hjälp att visa kristna egenskaper. Det kommer att stärka vårt förhållande till Jehova, som ger oss ”vishet och kunskap och glädje”. (Pred. 2:26) Följden blir att vi i vår tur kan glädja Guds hjärta. (Ords. 27:11) Låt oss vara beslutna att göra det genom att fortsätta att vandra på Jehovas vägar.

Hur skulle du svara?

• Hur kan du visa att du är pålitlig?

• Varför bör vi vara ”ödmjuka i sinnet”?

• Hur kan Bibelns berättelser hjälpa oss att vara modiga?

• Hur kan vi hålla ett öga på andras angelägenheter?

[Frågor]

[Bild på sidan 8]

Den pålitlige Jefta och hans dotter handlade i enlighet med hans löfte, trots att det var svårt att göra det

[Bild på sidan 10]

Vad kan ni som är unga lära er av den israelitiska flickan?

[Bild på sidan 11]

Hur hjälpte Dorkas behövande medkristna?