Inte bortglömda på ålderns höst

APOSTELN Paulus gav sina medkristna uppmaningen: ”Låt oss ... göra gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Gal. 6:10) I våra dagar följer vi fortfarande den här inspirerade uppmaningen och söker efter möjligheter att göra gott mot våra medtroende. Några som både behöver och förtjänar kärleksfull uppmärksamhet från den kristna församlingen är våra kära äldre bröder och systrar som bor på någon form av äldreboende.

Det är sant att det i en del länder är vanligt att man inom familjen tar hand om föräldrar som har kommit upp i åren. Men i andra länder är de äldre ofta beroende av den omvårdnad de kan få på ett äldreboende. Hur är situationen för våra bröder och systrar som bor på sådana ställen? Vilka utmaningar ställs de inför? Hur klarar de sig om de inte har några släktingar som kan hjälpa dem? Hur kan församlingen hjälpa dem? Och vilket utbyte får vi av att regelbundet besöka dem?

Utmaningar på äldreboende

Äldre bröder och systrar som flyttar till ett äldreboende kanske hamnar på en annan församlings distrikt, en församling där de inte känner någon. Därför kanske vännerna där helt enkelt inte tänker på att besöka dem. På äldreboendet kommer de dessutom  förmodligen att vara omgivna av människor med andra trosuppfattningar. Det här kan försätta dem i svåra situationer.

På vissa sådana äldreboenden anordnas till exempel gudstjänster. Ett vårdbiträde konstaterade: ”En del äldre vittnen som inte riktigt har kunnat göra sig förstådda har i sina rullstolar körts i väg till gudstjänster, utan att någon först frågat om de velat vara med.” Dessutom använder personalen på sådana ställen ofta födelsedagar, jul- eller påskfirande som tillfällen att ge de boende lite omväxling i vardagen. Ibland har Jehovas vittnen också erbjudits mat som de för sitt samvetes skull inte kan äta. (Apg. 15:29) Om vi besöker våra äldre bröder och systrar regelbundet, kommer vi att kunna hjälpa dem att hantera sådana situationer.

Stöd från församlingen

De första kristna var medvetna om sitt ansvar att hjälpa de äldre när dessa inte hade några släktingar som kunde göra det. (1 Tim. 5:9) Det är likadant i vår tid – tillsyningsmännen är noga med att se till så att vänner som bor på något äldreboende inom församlingens distrikt inte blir förbisedda. * En äldstebroder som heter Robert framhåller: ”Det är bra om vi som tillsyningsmän personligen besöker äldre vänner för att se hur de har det och för att be tillsammans med dem. Församlingen kan  göra mycket för att se till så att deras behov blir tillgodosedda.” Om vi tar oss tid till att besöka de äldre, visar vi att vi förstår hur viktigt det är i Jehovas ögon att hjälpa dem som behöver det. (Jak. 1:27)

När bröder och systrar som bor på äldreboende behöver praktisk hjälp, ordnar tillsyningsmännen villigt med att de får detta. Robert nämner vad som kan behövas: ”Vi bör uppmuntra äldre bröder och systrar att vara med vid mötena om de alls kan.” Men för dem som inte längre förmår komma till Rikets sal kan församlingen göra andra anordningar. Jacqueline, som är i åttiofemårsåldern och lider av artros, lyssnar på mötena via telefon. Hon säger: ”Det gör mig så gott att få lyssna till mötena samtidigt som de faktiskt pågår. Jag skulle för allt i världen inte vilja gå miste om det!”

Om någon som bor på ett äldreboende inte kan lyssna på mötena via telefon, kan församlingen ordna så att mötena spelas in. Den som sedan går dit och lämnar inspelningarna kan passa på att ha en uppmuntrande pratstund tillsammans med brodern eller systern. ”Om vi berättar lite om vad som händer i församlingen, får det dem att känna att de fortfarande är en del av vår andliga familj”, säger en tillsyningsman.

Upprätthåll kontakten

Det är inte så konstigt att många äldre kan känna sig stressade och förvirrade över att behöva flytta till ett äldreboende. Till följd av det kanske några drar sig undan och blir inåtvända. Men om vi besöker våra äldre vänner så snart som möjligt efter det att de flyttat och försäkrar dem om att vi även i fortsättningen kommer att finnas till hands, kan det göra mycket för att de skall återfå sin inre frid och känna ett mått av glädje. (Ords. 17:22)

Om äldre bröder eller systrar är förvirrade, har dålig hörsel eller andra problem som gör det svårt att samtala med dem, kanske någon tycker att det inte är någon idé att besöka dem. Men om vi fortsätter att hälsa på hos våra äldre vänner, oavsett hur svårt det är att kommunicera med dem, så visar vi att vi fortsätter att ”ta ledningen i att bevisa varandra ära”. (Rom. 12:10) Om närminnet börjar svikta kan vi be dem berätta något som de varit med om tidigare – kanske rentav i sin barndom – eller berätta hur de kom med i sanningen. Vad kan vi göra ifall de har svårt att få fram det de vill ha sagt? Vi kan lyssna tålmodigt och, om det passar, hjälpa dem att hitta några ord som de verkar söka efter eller sammanfatta det de sagt och be dem fortsätta. Om de rör till det eller har något talfel och är svåra att förstå, kan vi med ledning av deras röst och tonläge försöka lista ut vad det är de vill säga.

Även om det inte längre är möjligt att föra ett vanligt samtal, så kan man kommunicera på andra sätt. Laurence, som är pionjär, hälsar regelbundet på Madeleine, en 80-årig syster som inte längre kan tala. Laurence förklarar hur de kommunicerar: ”Jag håller Madeleines hand när vi ber tillsammans. Hon i sin tur trycker min hand och blinkar med ögonen för att visa sin uppskattning av de här fina stunderna.” Det kan kännas mycket lugnande för våra äldre vänner när vi håller dem i handen eller ger dem en kärleksfull kram.

Våra besök har betydelse

Att vi regelbundet besöker de äldre kan påverka kvaliteten på den vård de får. Danièle, som i omkring 20 års tid har besökt medtroende på äldreboenden, säger: ”När personalen på ett äldreboende lägger märke till att någon regelbundet får besök, får han eller hon bättre vård.” Robert, som citerades tidigare, säger: ”Vårdpersonal är mer benägna att lyssna på någon som regelbundet kommer på besök. De kanske inte visar samma respekt för någon som bara kommer då och då.” Eftersom sköterskor ofta kommer i kontakt med krävande familjemedlemmar, uppskattar de att få ett erkännande från andra besökare. Om vi utvecklar en god kontakt med vårdpersonalen,  kanske de dessutom känner sig mer motiverade att respektera våra äldre vänners värderingar och trosuppfattningar.

Vi kan också utveckla en god kontakt med personalen genom att erbjuda oss att hjälpa till med enklare sysslor. På vissa håll råder det en konstant brist på utbildad personal, och det påverkar vårdkvaliteten för de äldre. Rébecca, som själv är sjuksköterska, föreslår: ”Vid måltiderna är det alltid stressigt. Det är därför ett bra tillfälle att besöka sina vänner och hjälpa dem att äta.” Vi skall inte tveka att be personalen om förslag på hur vi kan vara till hjälp.

Om vi regelbundet besöker ett äldreboende kommer vi att kunna se vad våra äldre bröder och systrar behöver och kan med personalens tillåtelse ta initiativet till att hjälpa dem. Vi kanske till exempel kan göra deras rum lite mer hemtrevligt med fotografier av deras nära och kära eller teckningar som barn har gjort. En varm, skön morgonrock eller några personliga toalettartiklar kanske kan hjälpa dem att trivas bättre. Om det finns en trädgård i anslutning till äldreboendet, kanske vi kan ta med dem dit så att de får lite frisk luft. Laurence, som citerades tidigare, säger: ”Jag hälsar på Madeleine en gång i veckan, och hon ser fram emot mina besök. När jag tar med mig barn får hon genast ett leende på läpparna och hennes ögon lyser upp!” Sådana här initiativ kan betyda oerhört mycket. (Ords. 3:27)

Ömsesidigt utbyte

Våra regelbundna besök hos någon till åren kommen kan ”pröva äktheten” i vår kärlek. (2 Kor. 8:8) Hur då? Det kan göra ont att se en vän bli svagare och svagare. Laurence säger uppriktigt: ”I början blev jag så illa berörd när jag såg hur svag Madeleine var att jag grät varje gång jag hade varit där. Men jag lärde mig att innerlig bön hjälper oss att övervinna sådana känslor, så att vi kan vara till större uppmuntran för dem vi besöker.” Robert har under många år besökt en kristen broder som heter Larry och som har Parkinsons sjukdom. Robert säger: ”Larry har drabbats så svårt av sin sjukdom att jag inte längre kan förstå ett ord av vad han säger. Men när vi ber tillsammans kan jag känna att hans tro fortfarande är stark.”

När vi besöker äldre medtroende är det till ömsesidig nytta och hjälp. Deras beslutsamhet att hålla sig nära Jehova samtidigt som de lever mitt ibland människor som har andra trosuppfattningar lär oss att visa tro och mod. Deras iver att få del av andlig mat trots att de inte längre hör eller ser så bra visar hur sant det är att människan inte skall ”leva bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun”. (Matt. 4:4) När vi ser att de kan glädja sig åt sådana enkla saker som ett barns leende eller en gemensam måltid, påminner det oss om att vi skall vara nöjda med det vi har. Deras uppskattning av andliga värderingar kan hjälpa oss att komma ihåg vad som är viktigast i livet.

I själva verket får hela församlingen nytta av att hjälpas åt med att stödja och uppmuntra dem som har kommit upp i åren. På vilket sätt? Jo, eftersom de som är fysiskt svagare är mer beroende av vår broderliga tillgivenhet, får alla i församlingen tillfälle att växa till i att visa medkänsla. Med tanke på detta bör vi alla betrakta omsorgen om de äldre, också under längre perioder, som ett sätt att betjäna varandra. (1 Petr. 4:10, 11) Om tillsyningsmännen tar ledningen i detta kommer församlingens medlemmar att inse att den här sidan av vår tjänst aldrig får försummas. (Hes. 34:15, 16) Vårt villiga och kärleksfulla stöd gör att våra äldre vänner känner att de inte är bortglömda!

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 28]

”När personalen på ett äldreboende lägger märke till att någon regelbundet får besök, får han eller hon bättre vård.”

[Bild på sidan 26]

Våra uppriktiga böner kan hjälpa äldre medtroende att återfå sin inre frid

[Bild på sidan 26]

Vi kan styrka och uppmuntra våra äldre vänner genom att visa kärlek och tillgivenhet