Hur bör vi behandla andra?

”Alldeles som ni vill att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra mot dem.” (LUK. 6:31)

1, 2. a) Vad är bergspredikan? b) Vad skall vi behandla i den här artikeln och i den som följer?

JESUS KRISTUS var den store läraren. När hans religiösa motståndare skickade i väg tempelpoliser för att gripa honom, återkom de tomhänta och sade: ”Aldrig har någon annan människa talat så här.” (Joh. 7:32, 45, 46) Ett av Jesu mästerliga tal var bergspredikan. Den finns nedtecknad i kapitlen 5–7 i Matteus evangelium, och liknande upplysningar finns i Lukas 6:20–49. *

² Det mest kända uttalandet i den här predikan är nog det som brukar kallas den gyllene regeln. Den har att göra med hur vi behandlar andra. Jesus sade: ”Alldeles som ni vill att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra mot dem.” (Luk. 6:31) Och tänk så mycket gott han gjorde mot andra! Jesus botade sjuka och uppväckte till och med döda. Men störst välsignelse fick människor när de trodde på de goda nyheter som han talade med dem om. (Läs Lukas 7:20–22.) Som Jehovas vittnen är vi glada över att också få ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike. (Matt. 24:14; 28:19, 20) I den här artikeln och i den som följer skall vi undersöka vad Jesus sade om det här arbetet, och vi skall också se på andra delar av bergspredikan som har att göra med hur vi bör behandla andra.

Var ”milda till sinnes”

3. Vad innebär det att vara mild till sinnes?

³ Jesus sade: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matt. 5:5) Enligt Bibeln har mildhet ingenting med svaghet att göra. Att vara mild innebär att uppträda mjukt och vänligt i lydnad för Guds krav. Den här inställningen kommer till uttryck i hur vi behandlar våra medmänniskor. Vi återgäldar till exempel inte någon ”med ont för ont”. (Rom. 12:17–19)

4. Varför är de som är milda till sinnes lyckliga?

⁴ De som är milda till sinnes är lyckliga därför att ”de skall ärva jorden”. Jesus, som var ”mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat”, är ”insatt till arvinge av allt” och därmed den som i första hand kommer att ärva jorden. (Matt. 11:29; Hebr. 1:2; Ps. 2:8) Det var förutsagt att den messianske ”människosonen” skulle ha medregenter i det himmelska kungariket. (Dan. 7:13, 14, 21, 22, 27) Som ”Kristi medarvingar” skulle 144 000 smorda, som är milda till sinnes, ärva jorden tillsammans med Jesus. (Rom. 8:16, 17; Upp. 14:1) Andra som är milda till sinnes kommer att bli välsignade med evigt liv i den jordiska delen av Guds kungarikes domän. (Ps. 37:11)

5. Hur påverkas vi av att vi har Kristuslik mildhet?

⁵ Om vi är hårda och stränga skulle vi förmodligen pröva andras tålamod och stöta bort dem. Men om vi har Kristuslik mildhet kommer vi att vara församlingsmedlemmar som är andligen uppbyggande och som får andra att trivas i vårt sällskap. Mildhet är en del av den frukt som Guds verksamma kraft frambringar hos oss om vi lever och vandrar ”genom ande”. (Läs Galaterna 5:22–25.) Vi vill verkligen vara bland dem som är milda till sinnes och leds av Jehovas heliga ande!

 ”Lyckliga är de barmhärtiga”

6. Vilka drag är kännetecknande för ”de barmhärtiga”?

⁶ I bergspredikan sade Jesus också: ”Lyckliga är de barmhärtiga, eftersom det skall visas dem barmhärtighet.” (Matt. 5:7) ”De barmhärtiga” har öm medkänsla och medlidande med dem som lider nöd, och de visar dem vänlig omtanke. Jesus utförde underverk för att lindra människors lidande därför att han ”kände medlidande”, var ”gripen av medlidande”. (Matt. 14:14; 20:34) Medlidande och hänsyn bör därför få oss att vara barmhärtiga. (Jak. 2:13)

7. Vad fick medlidande Jesus att göra?

⁷ När en folkskara mötte Jesus när han var på väg för att få lite vila, ”greps [han] av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde”. ”Han började [därför] lära dem många ting.” (Mark. 6:34) Visst känner vi glädje när vi i likhet med Jesus får tala med andra om budskapet om Guds kungarike och berätta för dem om Guds stora barmhärtighet!

8. Varför är de som är barmhärtiga lyckliga?

⁸ De som är barmhärtiga är lyckliga, eftersom det ”visas dem barmhärtighet”. När vi är barmhärtiga mot andra är de vanligtvis barmhärtiga mot oss. (Luk. 6:38) Jesus sade också: ”Om ni förlåter människor deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.” (Matt. 6:14) Endast de som är barmhärtiga får uppleva den lycka som kommer av att få sina synder förlåtna och ha Guds godkännande.

Varför ”de som stiftar fred” är lyckliga

9. Hur kommer vi att handla om vi ”stiftar fred”?

⁹ Jesus nämnde en annan orsak till lycka när han sade: ”Lyckliga är de som stiftar fred, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” (Matt. 5:9) Om vi är sådana som ”stiftar fred”, kommer vi inte att överse med eller göra oss skyldiga till någonting som skulle kunna ”skilja nära vänner åt”, till exempel förtal. (Ords. 16:28) Vi vill i ord och handling sträva efter att ha ett fridsamt förhållande till människor i och utanför den kristna församlingen. (Hebr. 12:14) Vi vill alldeles särskilt göra vårt yttersta för att ha frid med Jehova Gud. (Läs 1 Petrus 3:10–12.)

10. Varför är ”de som stiftar fred” lyckliga?

¹⁰ Jesus sade att ”de som stiftar fred” är lyckliga, ”eftersom de skall kallas ’Guds söner’”. Tack vare att de smorda kristna utövar tro på att Jesus är Messias får de ”myndighet att bli Guds barn”. (Joh. 1:12; 1 Petr. 2:24) Hur är det då med Jesu fridsamma ”andra får”? Jesus kommer att vara en ”Evig fader” för dem under sitt tusenåriga styre, då han kommer att regera tillsammans med sina himmelska medarvingar. (Joh. 10:14, 16; Jes. 9:6; Upp. 20:6) Vid slutet av tusenårsriket kommer sådana fredsstiftare att vara Guds jordiska barn i fullständig bemärkelse. (1 Kor. 15:27, 28)

11. Hur kommer vi att behandla andra om vi vägleds av ”visheten från ovan”?

¹¹ För att kunna ha ett nära förhållande till Jehova, ”fridens Gud”, måste vi efterlikna hans egenskaper. Vi måste bland annat vara fridsamma. (Fil. 4:9) Om vi låter oss ledas av ”visheten från ovan”, kommer vi att behandla andra på ett fridsamt sätt. (Jak. 3:17) Ja, vi kommer att vara lyckliga fredsstiftare.

 ”Låt ... ert ljus lysa”

12. a) Vad sade Jesus angående andligt ljus? b) Hur kan vi låta vårt ljus lysa?

¹² Det bästa vi kan göra för våra medmänniskor är att hjälpa dem att få andligt ljus från Gud. (Ps. 43:3) Jesus sade till sina lärjungar att de var ”världens ljus” och uppmanade dem att låta sitt ljus lysa så att människor kunde se deras ”förträffliga gärningar”, det goda de gjorde mot andra. Detta skulle resultera i att andligt ljus lyste ”inför människorna”, dvs. blev till nytta för mänskligheten. (Läs Matteus 5:14–16.) I våra dagar låter vi vårt ljus lysa genom att göra gott mot våra medmänniskor och genom att ta del i arbetet med att predika de goda nyheterna ”i hela världen”, dvs. ”i alla nationerna”. (Matt. 26:13; Mark. 13:10) Vilken förmån vi har!

13. Vad lägger människor märke till hos oss?

¹³ Jesus sade: ”En stad kan inte döljas när den ligger på ett berg.” En stad som ligger på ett berg syns tydligt. På liknande sätt lägger människor märke till våra förträffliga gärningar som förkunnare av Guds kungarike. De ser också att vi har sådana egenskaper som måttlighet och renhet. (Tit. 2:1–14)

14. a) Hur skulle du beskriva lampor som användes under det första århundradet? b) Vad måste vi göra för att inte dölja det andliga ljuset under ett ”sädesmått”?

¹⁴ Jesus talade om att tända en lampa och sätta den, inte under ett sädesmått, utan på ett lampställ så att den kunde lysa på alla i huset. En vanlig lampa under det första århundradet bestod av ett lerkärl med en veke som med hjälp av kapillärkraft drog upp bränslet (vanligen olivolja) till lågan. Eftersom lampan för det mesta sattes på ett ställ av trä eller metall, kunde den ”lysa på alla i huset”. Ingen skulle tända en lampa och sedan sätta den under ett ”sädesmått” – en stor behållare som rymde omkring nio liter. Jesus ville inte att hans lärjungar skulle dölja sitt andliga ljus under ett symboliskt sädesmått. Vi måste därför låta vårt ljus lysa och inte låta motstånd eller förföljelse få oss att dölja Bibelns sanning eller hålla den för oss själva.

15. Hur påverkas somliga av våra ”förträffliga gärningar”?

¹⁵ Det var efter det att Jesus hade talat om en lysande lampa som han sade till sina lärjungar: ”Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” Tack vare våra ”förträffliga gärningar” ger somliga ära åt Gud genom att bli hans tjänare. Vilken sporre det här är för oss att fortsätta att ”lysa som ljusspridare i världen”! (Fil. 2:15)

16. Vad krävs av oss för att vi skall vara ”världens ljus”?

¹⁶ Om vi skall vara ”världens ljus”, måste vi ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar. Men det krävs också något annat av oss. Aposteln Paulus skrev: ”Fortsätt att vandra som ljusets barn, ty ljusets frukt består av allt slags godhet och rättfärdighet och sanning.” (Ef. 5:8, 9) Vi måste lysa som goda föredömen genom att uppföra oss enligt Guds höga normer. Ja, vi måste följa aposteln Petrus råd: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, så att de, i den sak vari de talar nedsättande om er  som förbrytare, kan ära Gud på dagen för hans inspektion, till följd av era förträffliga gärningar som de är ögonvittnen till.” (1 Petr. 2:12) Men vad bör du göra om det uppstår ett spänt förhållande mellan dig och en medtroende?

”Slut ... fred med din broder”

17–19. a) Vad är det för ”gåva” som omnämns i Matteus 5:23, 24? b) Hur viktigt är det att bli försonad med en broder, och hur visade Jesus detta?

¹⁷ I bergspredikan varnade Jesus sina lärjungar för att hysa vrede och förakt för en broder. De skulle i stället vara snabba att sluta fred med en broder som de sårat. (Läs Matteus 5:21–25.) Lägg noga märke till Jesu råd. Vad skulle du göra om du kom med din offergåva till altaret och där kom ihåg att din broder hade något emot dig? Du skulle låta din gåva bli liggande framför altaret medan du gick bort för att sluta fred med din broder. När du hade gjort det kunde du gå tillbaka och frambära din gåva.

¹⁸ ”Gåvan” bestod ofta av ett offer som kunde frambäras i Jehovas tempel. Djuroffer var något mycket viktigt, för Gud hade befallt att de skulle ingå i israeliternas tillbedjan under den mosaiska lagen. Men om du påminde dig att din broder hade något emot dig, var det viktigare att du redde ut saken än att du frambar din gåva. ”Låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort”, sade Jesus. ”Slut först fred med din broder, och sedan, när du har kommit tillbaka, kan du bära fram din offergåva.” Att bli försonad med en broder var viktigare än att göra något som krävdes i lagen.

¹⁹ Jesu uttalande var inte begränsat till att gälla särskilda offergåvor, och inte heller angav han vilka överträdelser det gällde. Om någon påminde sig att hans broder hade något emot honom, skulle han vänta med att frambära offret. Om offret bestod av ett levande djur, skulle det lämnas framför brännoffersaltaret i prästernas förgård i templet. När problemet var ur världen skulle den som hade försyndat sig komma tillbaka och frambära offret.

20. Varför bör vi snabbt rätta till förhållandet om vi känner vrede mot en broder?

²⁰ I Guds ögon är vårt förhållande till våra bröder en viktig del av den sanna tillbedjan. Djuroffer hade inget värde för Jehova om de som frambar dem inte behandlade sin medmänniska väl. (Mik. 6:6–8) Därför uppmanade Jesus sina lärjungar att vara beredda att ”snabbt göra upp” och reda ut det hela. (Matt. 5:25) Paulus skrev något liknande: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen  gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd; ge inte heller Djävulen rum.” (Ef. 4:26, 27) Om vi verkligen känner berättigad vrede mot någon, bör vi handla snabbt för att rätta till förhållandet, så att vi inte förblir i ett uppretat tillstånd och ger Djävulen möjlighet att utnyttja situationen. (Luk. 17:3, 4)

Behandla alltid andra med respekt

21, 22. a) Hur kan vi tillämpa Jesu råd som vi just har gått igenom? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

²¹ Vår genomgång av vissa uttalanden som Jesus gjorde i bergspredikan bör hjälpa oss att behandla andra vänligt och respektfullt. Trots att vi alla är ofullkomliga kan vi tillämpa Jesu råd, för han förväntar inte mer av oss än vi kan klara av, och det gör inte vår himmelske Fader heller. Genom bön, uppriktiga ansträngningar och Jehova Guds välsignelse kan vi vara milda till sinnes, barmhärtiga och sådana som stiftar fred. Vi kan återkasta det andliga ljus som lyser till Jehovas ära. Vi kan också sluta fred med vår broder om det uppstår en situation där vi behöver göra det.

²² Den tillbedjan som Jehova godkänner innefattar att vi behandlar våra medmänniskor väl. (Mark. 12:31) I nästa artikel skall vi se på några andra uttalanden i bergspredikan som bör hjälpa oss att fortsätta att göra gott mot andra. Men när vi nu har gått igenom de föregående punkterna i Jesu enastående tal kan vi var och en fråga oss själva: Hur behandlar jag andra?

[Fotnot]

Hur skulle du svara?

• Vad innebär det att vara mild till sinnes?

• Varför är ”de barmhärtiga” lyckliga?

• Hur kan vi låta vårt ljus lysa?

• Varför bör vi vara snabba att sluta fred med vår broder?

[Frågor]

[Bild på sidan 4]

För att vårt ljus skall lysa är det viktigt att vi predikar budskapet om Guds kungarike

[Bild på sidan 5]

De kristna måste uppföra sig enligt Guds höga normer

[Bild på sidan 6]

Gör allt du kan för att sluta fred med din broder