Viktiga detaljer från Romarbrevet
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Romarbrevet
UNDER sin tredje missionsresa kommer aposteln Paulus omkring år 56 v.t. till staden Korinth. Han hade fått reda på att det fanns meningsskiljaktigheter mellan judiska och icke-judiska kristna i Rom. För att hjälpa dem att nå fram till fullständig enhet i Kristus skriver Paulus ett brev till dem.
I det brevet till romarna förklarar Paulus hur människor förklaras rättfärdiga och hur de bör leva. Brevet ökar vår kunskap om Gud och hans ord, betonar Guds oförtjänta omtanke och framhäver Kristi roll när det gäller vår räddning. (Hebr. 4:12)
FÖRKLARADE RÄTTFÄRDIGA – HUR DÅ?
”Alla har ju syndat och saknar Guds härlighet”, skriver Paulus. ”Som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans [dvs. Guds] oförtjänta omtanke, med hjälp av frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.” Paulus skriver också: ”En människa förklaras rättfärdig genom tro utan laggärningar.” (Rom. 3:23, 24, 28) Genom tro på ”ett enda rättfärdiggörelseverk” kan både smorda kristna och medlemmar av den ”stora skaran” av ”andra får” bli ”förklarade rättfärdiga” – de förra till liv i himlen som Kristi medarvingar och de senare som Guds vänner med utsikt att få överleva ”den stora vedermödan”. (Rom. 5:18; Upp. 7:9, 14; Joh. 10:16; Jak. 2:21–24; Matt. 25:46)
”Skall vi begå en synd därför att vi inte är under lag utan under oförtjänt omtanke?” frågar Paulus. ”Aldrig må det hända!” svarar han. ”Ni ... [är] slavar ..., antingen syndens med död till följd eller lydnadens med rättfärdighet till följd”, förklarar Paulus. (Rom. 6:15, 16) ”Om ni genom anden dödar kroppens gärningar, skall ni leva”, säger han. (Rom. 8:13)
Svar på bibliska frågor:
1:24–32 – Gäller det moraliska förfall som beskrivs här judar eller icke-judar? Även om beskrivningen skulle passa in på båda grupperna avsåg Paulus i första hand israeliterna, som sedan länge varit avfälliga. Trots att de kände till Guds rättfärdiga förordning fann ”de inte ... behag i att hålla fast vid Gud i exakt kunskap”. De var därför klandervärda.
3:24, 25 – Hur kunde den ”lösen som betalats i Kristus Jesus” täcka över ”de synder som förekommit i det förgångna” innan denna lösen hade betalats? I Första Moseboken 3:15, som är den första profetian om Messias, sägs det att hans häl skulle krossas, något som gick i uppfyllelse år 33 v.t. när Jesus dödades på en tortyrpåle. (Gal. 3:13, 16) När Jehova uttalade den profetian var emellertid lösenoffret redan så gott som betalat från hans ståndpunkt sett, eftersom inget kan hindra honom från att genomföra det han har bestämt. Så med Jesu Kristi framtida lösenoffer som grund kunde Jehova förlåta de synder som begicks av de av Adams avkomlingar som utövade tro på Guds löfte. Lösen gör det också möjligt för dem som levde i förkristen tid att få en uppståndelse. (Apg. 24:15)
6:3–5 – Vad menas med dop till Kristus Jesus och dop till hans död? När Jehova smörjer Kristi Jesu efterföljare med helig ande, blir de förenade med Jesus och blir en del av den församling som utgör Kristi kropp i vilken han är huvudet. (1 Kor. 12:12, 13, 27; Kol. 1:18) Detta är deras dop till Kristus Jesus. Smorda kristna blir också ”döpta till hans [dvs. Kristi] död” genom att de lever ett självuppoffrande liv och avsäger sig allt hopp om evigt liv på jorden. Deras död är därför i likhet med Jesu död en offerdöd, även om deras död inte har något återlösande värde. Det här dopet till Kristi död fullbordas när de dör och uppstår till liv i himlen.
7:8–11 – Hur kunde synden få ”en anledning genom budet”? Lagen hjälpte människor att förstå vad begreppet synd omfattade och gjorde dem mer medvetna om att de var syndare. Detta fick till följd att de kom att se sig själva som syndare på flera sätt och att fler människor avslöjades som syndare. Därför kan det sägas att synden fick en anledning genom lagen.
Lärdomar för oss:
1:14, 15. Vi har många skäl att ivrigt förkunna de goda nyheterna. Bland annat för att vi står i skuld till människor som är köpta med Jesu blod och för att vi är förpliktade att hjälpa dem andligen.
1:18–20. Människor som är ogudaktiga och orättfärdiga är ”utan ursäkt”, eftersom Guds osynliga egenskaper tydligt kan ses i skapelsen.
2:28; 3:1, 2; 7:6, 7. När Paulus säger något som judarna kan uppfatta som nedsättande, följer han upp det med ett uttalande som mildrar det han har sagt. Detta är ett exempel för oss på hur man taktfullt och skickligt kan behandla känsliga ämnen.
3:4. När det människor säger strider mot det som står i Guds ord, låter vi ”Gud befinnas sannfärdig” genom att lita på det som står i Bibeln och handla i överensstämmelse med Guds vilja. Genom att nitiskt ta del i arbetet med att förkunna om Guds kungarike och göra lärjungar kan vi hjälpa andra att förstå att Gud är sannfärdig.
4:9–12. Abrahams tro tillräknades honom som rättfärdighet långt innan han blev omskuren vid 99 års ålder. (1 Mos. 12:4; 15:6; 16:3; 17:1, 9, 10) På det här sättet visade Gud vad som gör att man kan få en rättfärdig ställning inför honom.
4:18. Hoppet är en viktig del av tron. Vår tro är grundad på hopp. (Hebr. 11:1)
5:18, 19. Genom att logiskt visa hur Jesus motsvarar Adam förklarar Paulus kortfattat hur en människa kan ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matt. 20:28) När man undervisar är det bra att resonera logiskt och vara kortfattad, ett tillvägagångssätt som vi bör efterlikna. (1 Kor. 4:17)
7:23. Sådana lemmar i vår kropp som våra händer, våra ben och vår tunga kan göra oss till fångar ”under syndens lag”, och därför bör vi akta oss för att missbruka dem.
8:26, 27. När vi ställs inför situationer som är så komplicerade att vi inte vet vad vi skall be om lägger sig ”anden själv ... ut för oss”. Då kan Jehova, han ”som hör bön”, betrakta lämpliga böner som finns nedtecknade i hans ord som böner som kommer från oss. (Ps. 65:2)
8:38, 39. Olyckor, onda andevarelser och jordiska regeringar kan inte få Jehova att sluta upp att älska oss, och detta bör inte heller få oss att sluta upp att älska honom.
9:22–28; 11:1, 5, 17–26. Många profetior angående Israels återställelse uppfylls på församlingen av smorda kristna, vars medlemmar är kallade ”inte bara från judarna, utan också från nationerna”.
10:10, 13, 14. Förutom kärlek till Jehova Gud och vår medmänniska kan stark tro på honom och hans löften få oss att ivrigt ta del i den kristna tjänsten.
11:16–24, 33. Det råder verkligen en fullkomlig balans mellan ”Guds omtanke och stränghet”. Ja, ”Klippan, fullkomligt är hans verk, ty alla hans vägar är rättvisans vägar”. (5 Mos. 32:4)
ATT LEVA I ÖVERENSSTÄMMELSE MED ATT HA BLIVIT FÖRKLARAD RÄTTFÄRDIG
”Följaktligen bönfaller jag er, bröder”, säger Paulus, ”vid Guds medömkan, att frambära era kroppar till ett levande och heligt slaktoffer som är välbehagligt för Gud.” (Rom. 12:1) ”Följaktligen”, eller med tanke på att de kristna är förklarade rättfärdiga på grund av sin tro, bör det Paulus därefter säger påverka deras inställning till sig själva, till andra och till de styrande myndigheterna.
”Jag ... [säger] till var och en där bland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka”, skriver Paulus. ”Låt er kärlek vara fri från hyckleri”, förmanar han. (Rom. 12:3, 9) ”Varje själ skall underordna sig de överordnade myndigheterna.” (Rom. 13:1) När det gäller frågor som har med samvetet att göra uppmanar han kristna att inte ”döma varandra”. (Rom. 14:13)
Svar på bibliska frågor:
12:20 – Hur kan vi hopa ”glödande kol” på en fiendes huvud? På Bibelns tid lade man in malm i en ugn med ett lager kol både ovanpå och under malmen. Den extra värme som kom från det övre lagret kol gjorde att metallen kunde smälta och orenheterna avskiljas. På liknande sätt kan vi lägga glödande kol på en fiendes huvud genom att handla vänligt mot honom så att han mjuknar och börjar visa goda egenskaper.
12:21 – Hur kan vi ständigt ”övervinna ... det onda med det goda”? Ett sätt vi kan göra det på är genom att modigt fortsätta med vårt gudagivna arbete att predika de goda nyheterna om Guds kungarike tills det har utförts i den omfattning Jehova vill. (Mark. 13:10)
13:1 – På vilket sätt är de överordnade myndigheterna ”av Gud inordnade i sina relativa ställningar”? Världsliga myndigheter ”är av Gud inordnade i sina relativa ställningar” genom att de härskar med Guds tillåtelse, och i en del fall har deras styre varit förutsagt av Gud. Detta framgår tydligt av det Bibeln har förutsagt om flera härskare.
Lärdomar för oss:
12:17, 19. Om vi hämnas oss själva tar vi på oss något som endast Jehova har rätt att göra. Det skulle verkligen vara förmätet av oss att ”återgälda ... [någon] med ont för ont”.
14:14, 15. Vi bör inte bedröva vår broder eller få honom att snava genom den mat eller dryck som vi erbjuder honom.
14:17. Ett gott förhållande till Gud beror inte i huvudsak på vad man äter eller dricker eller på vad man låter bli att äta eller dricka. Det har i stället med rättfärdighet, frid och glädje att göra.
15:7. Vi bör opartiskt välkomna alla uppriktiga sanningssökare som kommer till församlingen och förkunna budskapet om Guds kungarike för alla vi träffar på.
[Bilder på sidan 31]
Kan lösen tillämpas på synder som begåtts innan den betalades?