Sätt upp rimliga mål och bevara glädjen

”JAG misslyckades igen!” Hur många gånger har du sagt något liknande därför att du inte lyckats med det du hade tänkt dig? En ung nybliven mamma kan känna det så därför att hon blir så trött och stressad av att barnet kräver ständig uppmärksamhet, och hon blir frustrerad när hon inte kan ägna sig mer åt andliga intressen. Någon annan kan känna sig begränsad på grund av sin bakgrund och tycka att han aldrig gör tillräckligt i församlingen. En äldre syster kan känna sig nedstämd för att hon inte längre kan ta del i den kristna verksamheten lika mycket som hon gjorde tidigare när hon hade mer ork och var rörligare. ”Ett tal som uppmuntrar till pionjärtjänst kan vara nog för att få mig att börja gråta”, säger Christiane, vars familjesituation hindrar henne från att göra så mycket som hon skulle önska i tjänsten för Jehova.

Vad kan man göra om man känner det så här? Hur har somliga kristna lyckats ha en realistisk syn på sin situation? Vilka är fördelarna med att vara balanserad?

Var resonlig

Aposteln Paulus framhåller något som kan hjälpa oss att bevara vår glädje: ”Gläd er alltid i Herren. På nytt vill jag säga: Gläd er! Låt er resonlighet bli känd för alla människor.” (Fil. 4:4, 5) För att kunna känna glädje och tillfredsställelse i vår tjänst för Gud måste vi vara resonliga och ha rimliga förväntningar med hänsyn till våra egna förmågor och omständigheter. Om vi till varje pris skulle försöka nå orimliga mål utsätter vi oss för onödig stress. Men vi bör å andra sidan se till att vi inte blir alltför eftergivna mot oss själva och använder det vi uppfattar som begränsningar som en ursäkt för att mer än nödvändigt sakta farten i den kristna tjänsten.

Oavsett våra omständigheter förväntar Jehova att vi ger honom vårt bästa – att vi tjänar honom av hela vår själ och av hela vårt hjärta. (Kol. 3:23, 24) Om vi inte skulle ge Jehova vårt bästa så skulle vi inte leva i enlighet med det löfte vi gav honom när vi överlämnade oss åt honom. (Rom. 12:1) Dessutom skulle vi gå miste om den djupa tillfredsställelse, den sanna glädje och de andra rika välsignelser som helhjärtad tjänst medför. (Ords. 10:22)

Det ord som i Bibeln har översatts med ”resonlig” förmedlar tanken på att vara hänsynsfull. Ordagrant betyder det ”eftergivande”. (Jak. 3:17, noten) Ordet innehåller också tanken på att inte vara alltför sträng mot sig själv. Om vi alltså är resonliga kommer vi att kunna ha en balanserad syn på våra  omständigheter. Är det svårt att ha det? För somliga kan det vara det, även om de kanske kan vara hänsynsfulla mot andra. Om till exempel en nära vän visar tecken på utmattning därför att han överanstränger sig, skulle vi inte då försöka hjälpa honom att förstå att han behöver göra vissa förändringar i livet? På liknande sätt behöver vi lära oss att känna igen signalerna på att vi själva håller på att passera gränsen för vad vi orkar med. (Ords. 11:17)

Det kan vara svårare att ha rimliga krav på sig själv om ens föräldrar var överdrivet krävande. En del har som barn känt att de alltid måste göra mer eller bli bättre för att bli älskade av sina föräldrar. Om det var så för oss kanske vi har en felaktig bild av hur Jehova ser på oss. Jehova älskar oss när vi tjänar honom helhjärtat. I Bibeln försäkras vi om att han ”vet hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft”. (Ps. 103:14) Han är medveten om våra begränsningar och älskar oss när vi trots dessa tjänar honom med iver. Om vi tänker på att Gud inte är någon sträng slavdrivare blir det lättare för oss att vara blygsamma när det gäller vad vi förväntar av oss själva och att inse våra begränsningar. (Mik. 6:8)

Somliga kan ändå tycka att det är svårt att ha en sådan balanserad inställning. Om du tycker det, varför då inte be en erfaren broder eller syster som känner dig väl om hjälp? (Ords. 27:9) Vill du till exempel bli reguljär pionjär? Det är en fin målsättning. Har du svårt att nå det målet? Din vän kanske kan hjälpa dig att förenkla ditt liv. Eller också kanske ni tillsammans kan fundera på om det är ett realistiskt mål att bli reguljär pionjär just nu med tanke på dina många familjeförpliktelser. Han eller hon kanske kan hjälpa dig att se om du verkligen skulle klara av den extra ansträngning som detta skulle innebära eller vad du i så fall skulle behöva ändra på. En äkta man, som ju känner sin hustru väl, kan också hjälpa henne att hitta ett tempo som passar henne. Han kan till exempel föreslå att hon ser till att få lite vila före en månad av utökad verksamhet. Det kan hjälpa henne att samla krafter och att bevara sin glädje i tjänsten.

Inrikta dig på det du kan göra

Hög ålder eller dålig hälsa kan göra att man inte kan uträtta så mycket i tjänsten för Jehova. Om du är småbarnsförälder kanske du tycker att du inte får ut särskilt mycket av ditt personliga studium eller av kristna möten, eftersom barnen tar det mesta av din tid och energi. Men skulle det kunna vara så att du ibland koncentrerar dig så mycket på vad du inte kan göra att du inte ser vad du fortfarande kan göra?

För tusentals år sedan uttryckte en viss levit en önskan som han inte kunde få uppfylld. Han hade förmånen att två veckor om  året få tjäna i templet. Han önskade emellertid att han ständigt skulle få vistas nära altaret. (Ps. 84:1–3) Vad hjälpte den här trogne mannen att ändå vara nöjd? Han kom att inse att det var ett unikt privilegium att få vara i templets förgårdar, om det så bara var för en enda dag. (Ps. 84:4, 5, 10) I stället för att tänka så mycket på vad vi inte kan göra bör vi på liknande sätt försöka se och uppskatta de möjligheter som vi faktiskt har.

Tänk till exempel på Nerlande, en kristen syster i Kanada. Hon sitter i rullstol och tyckte inte att hon kunde göra så mycket i tjänsten. Men när hon började betrakta en närbelägen galleria som sitt personliga distrikt fick hon en annan syn på saken. Hon berättar: ”Jag sitter i min rullstol nära en bänk i gallerian och vittnar för dem som kommer och sätter sig för att vila en stund.” Nerlande är mycket glad över att kunna ta del i denna värdefulla form av tjänst.

Gör förändringar om det behövs

Med vind i seglen kan en segelbåt fara fram i hög fart. Men om det blir en svår storm måste den som står vid rodret minska seglen. Han kan inte göra något åt stormen, men genom att göra förändringar kan han behålla kontrollen över segelbåten. På liknande sätt kan vi inte alltid göra något åt de stormlika omständigheter som vi kan hamna i. Men vi kan så långt det är möjligt behålla kontrollen över vårt liv genom att anpassa hur vi använder våra fysiska, mentala och känslomässiga resurser. När vi tar hänsyn till vår förändrade situation kan vi bevara tillfredsställelsen och glädjen i tjänsten för Gud. (Ords. 11:2)

Tänk på några exempel. Om vi har begränsade krafter kan det vara bra att undvika att göra sådant som tröttar ut oss de dagar vi har möten för att ha krafter över till kvällen. På så sätt kan vi dra full nytta av vår samvaro med våra medkristna. Eller en mamma som inte kan gå i tjänsten från hus till hus därför att hennes barn inte mår bra kanske kan be en syster komma hem till henne så att de kan vittna per telefon medan barnet sover.

Hur är det om dina omständigheter gör att du inte hinner förbereda allt som skall behandlas vid församlingsmötena? Bestäm dig då för hur mycket du kan studera, och gör det så bra som möjligt. Genom att justera de mål  vi har på kort sikt kan vi fortsätta att vara glada och verksamma.

Det kan krävas beslutsamhet och ansträngning av oss att ändra våra mål. Serge och Agnès, ett gift par i Frankrike, fick göra stora förändringar i sina planer. ”När vi fick veta att Agnès väntade barn förstod vi att vår dröm om att bli missionärer aldrig skulle bli verklighet”, säger Serge. Han är nu pappa till två livliga flickor, och han berättar hur han och hans hustru satte upp ett nytt mål: ”Eftersom vi inte kunde flytta utomlands bestämde vi oss för att bli ’missionärer’ i vårt eget land. Vi började tillhöra en utländsk språkgrupp.” Fick de någon glädje av att de satte upp det här nya målet? Serge säger: ”Vi känner att vi är till stor nytta i församlingen.”

Odile, en syster i Frankrike som är i 70-årsåldern, kan inte stå några längre stunder på grund av knäartros. Hon kände sig missmodig därför att hennes hälsoproblem hindrade henne från att ta del i tjänsten från hus till hus. Men hon gav inte upp. Hon började i stället vittna per telefon. Hon säger: ”Det är lättare och mycket trevligare än jag trodde!” Det här gav henne ny motivation för tjänsten.

Rimliga förväntningar bidrar till glädjen

Vi kan bespara oss många besvikelser om vi har en balanserad syn på vad vi kan åstadkomma. Genom att sätta upp rimliga mål kan vi känna att vi har uträttat något, trots våra begränsningar. På så sätt kan vi glädja oss över det vi kan göra, även om det inte är så mycket. (Gal. 6:4)

När vi blir mer balanserade och inte kräver för mycket av oss själva, blir vi samtidigt mer hänsynsfulla mot våra medkristna. Eftersom vi då är medvetna om deras begränsningar, kommer vi alltid att vara tacksamma för det de gör för oss. Om vi visar uppskattning för den hjälp vi får, bidrar vi till en anda av gott samarbete och ömsesidig förståelse. (1 Petr. 3:8) Kom ihåg att Jehova som en kärleksfull Fader aldrig begär mer av oss än vi kan klara av. Och om vi har balanserade förväntningar och sätter upp rimliga mål känner vi större glädje och tillfredsställelse i vår andliga verksamhet.

[Infälld text på sidan 29]

För att kunna känna glädje och tillfredsställelse i vår tjänst för Gud måste vi vara resonliga och ha rimliga förväntningar med hänsyn till våra egna förmågor och omständigheter

[Bild på sidan 30]

Nerlande är glad över det hon kan göra i tjänsten

[Bild på sidan 31]

Lär dig att anpassa dig efter omständigheterna

[Bildkälla]

© Wave Royalty Free/age fotostock

[Bild på sidan 32]

Serge och Agnès fann glädje när de satte upp nya mål