Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Varför är det så viktigt att predika från hus till hus nu?

Varför är det så viktigt att predika från hus till hus nu?

Varför är det så viktigt att predika från hus till hus nu?

”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus.” (APG. 5:42)

1, 2. a)  Vilken predikometod är Jehovas vittnen kända för? b) Vad skall vi behandla i den här artikeln?

DET är en vanlig syn i nästan alla länder på jorden. Två välklädda personer går fram till ett hus för att helt kort tala med den som bor där om vad Bibeln säger om Guds kungarike. Om han är intresserad av budskapet kanske de ger honom bibelförklarande litteratur och erbjuder sig att studera Bibeln med honom. Sedan fortsätter de till nästa hus. Om du tar del i det här arbetet har du förmodligen lagt märke till att människor ofta förstår att du är ett Jehovas vittne innan du ens har sagt något. Ja, förkunnartjänsten från hus till hus har blivit vårt varumärke.

2 Vi använder olika metoder för att fullgöra Jesu befallning att predika och göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Vi vittnar på torgen, i gathörnen och på andra offentliga platser. (Apg. 17:17) Vi kontaktar många per telefon och genom att skriva brev. Vi talar om Bibelns sanning med dem vi träffar i vår dagliga verksamhet. Vi har också en officiell webbplats, där man kan få upplysningar om Bibeln på över 300 språk. * Alla dessa metoder har gett goda resultat. Men på de flesta håll sprider vi de goda nyheterna främst genom att predika från hus till hus. Var har den här predikometoden sin grund? Hur kom den att bli använd så mycket av Guds folk i vår tid? Och varför är den så viktig nu?

Den apostoliska metoden

3. Vilka anvisningar när det gällde att predika gav Jesus apostlarna, och vad visar det angående hur de skulle predika?

3 Metoden att predika från hus till hus har sin grund i Bibeln. När Jesus sände ut apostlarna för att predika sade han till dem: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är värdig.” Hur skulle de gå till väga när de sökte efter dem som var värdiga? De skulle besöka människor i deras hem. Jesus sade: ”När ni kommer in i huset, så hälsa det; och om huset är värdigt, då må den frid ni önskar det komma över det.” Skulle de göra de här besöken utan att först ha fått en inbjudan? Lägg märke till vad Jesus vidare sade: ”Varhelst man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, där skall ni gå ut ur det huset eller den staden och skaka dammet av era fötter.” (Matt. 10:11–14) De här anvisningarna visar tydligt att apostlarna skulle ta initiativet till att besöka människor i deras hem när de ”gick igenom distriktet från by till by, under det att de förkunnade de goda nyheterna”. (Luk. 9:6)

4. Var i Bibeln nämns uttryckligen arbetet med att predika från hus till hus?

4 I Bibeln sägs det uttryckligen att apostlarna predikade från hus till hus. I Apostlagärningarna 5:42 läser vi till exempel om deras verksamhet strax efter det att den kristna församlingen hade bildats år 33: ”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus.” Omkring 20 år senare påminde aposteln Paulus de äldre männen från församlingen i Efesos: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om något som helst av det som var nyttigt eller att undervisa er offentligt och från hus till hus.” Hade Paulus besökt dessa äldste innan de blev troende? Tydligen hade han gjort det, för han undervisade dem bland annat ”om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus”. (Apg. 20:20, 21) I en kommentar till Apostlagärningarna 20:20 sägs det i en biblisk ordbok: ”Det är värt att lägga märke till att denne den störste av alla förkunnare predikade från hus till hus.” (Word Pictures in the New Testament, A. T. Robertson)

En nutida gräshoppssvärm

5. Hur framställs predikoarbetet i Joels profetia?

5 Det vittnande som utfördes under det första århundradet var bara en försmak av ett mer omfattande arbete som skulle utföras i våra dagar. Profeten Joel liknar de smorda kristnas predikoarbete vid en förödande insektsplåga, som bland annat innefattar gräshoppor. (Joel 1:4) Gräshopporna rycker framåt likt en här och tar sig över hinder, tränger in i husen och förtär allt som kommer i deras väg. (Läs Joel 2:2, 7–9.) Vilken livfull beskrivning av hur Guds folk uthålligt och noggrant utför arbetet med att vittna i vår tid! Den främsta metoden som de smorda kristna och deras följeslagare, de ”andra fåren”, har använt sig av i uppfyllelse av den här profetian är tjänsten från hus till hus. (Joh. 10:16) Hur kom vi Jehovas vittnen att börja tillämpa den här apostoliska metoden?

6. Vilken uppmuntran till att vittna från hus till hus gavs 1922, men hur reagerade somliga?

6 Från och med 1919 har det betonats att varje enskild kristen har ansvaret att ta del i arbetet med att vittna. I en artikel i Vakt-Tornet för 15 oktober 1922 med rubriken ”Vikten af att tjäna” påmindes de smorda kristna om hur viktigt det är att aktivt ta del ”i verket att sätta det tryckta budskapet i folkets händer, talande med dem vid deras dörrar och vittnande om att himmelriket är nära”. Detaljerade framställningar för tjänsten på fältet fanns i Bulletin (nu Tjänsten för Guds kungarike). Trots detta var det till att börja med bara ett litet antal som verkligen predikade från hus till hus. En del höll sig tillbaka. De kom med olika invändningar, men det egentliga problemet var att somliga tyckte att det var under deras värdighet att predika från hus till hus. När det lades större tonvikt på tjänsten på fältet, var det många av dem som undan för undan drog sig bort från Jehovas organisation.

7. Vad blev uppenbart på 1950-talet?

7 Under de följande årtiondena började fler och fler ta del i predikoarbetet. Men det visade sig att förkunnarna behövde få ytterligare övning i tjänsten från hus till hus. Ta förhållandet i USA som exempel. I början av 1950-talet nöjde sig 28 procent av vittnena i det landet med att dela ut löpsedlar eller stå på gatan med tidskrifterna. Mer än 40 procent tog inte regelbundet del i tjänsten på fältet, och det kunde gå flera månader utan att de över huvud taget vittnade. Vad skulle kunna göras för att hjälpa alla överlämnade kristna att predika från hus till hus?

8, 9. Vilket övningsprogram sattes i gång 1953, och vad har resultatet blivit?

8 Tjänsten från hus till hus fick särskild uppmärksamhet vid en internationell sammankomst i New York 1953. Broder Nathan H. Knorr förklarade att den viktigaste uppgiften för alla kristna tillsyningsmän bör vara att hjälpa varje enskild förkunnare att bli regelbunden i tjänsten från hus till hus. Han sade: ”Alla bör kunna predika de goda nyheterna från hus till hus.” Ett världsomfattande övningsprogram sattes i gång för att det målet skulle uppnås. De som ännu inte tog del i arbetet med att predika från hus till hus övades i hur man skulle kontakta människor i deras hem, samtala med dem om Bibeln och besvara deras frågor.

9 Det här övningsprogrammet fick ett enastående resultat. Inom tio år hade antalet förkunnare i hela världen ökat med 100 procent, antalet återbesök med 126 procent och antalet bibelstudier med 150 procent. Nu finns det nästan sju miljoner som predikar de goda nyheterna i hela världen. Denna fantastiska tillväxt är ett av bevisen för att Jehova välsignar sitt folks ansträngningar i tjänsten från hus till hus. (Jes. 60:22)

Människor märks för att överleva

10, 11. a)  Vilken syn fick Hesekiel, enligt vad som beskrivs i Hesekiel, kapitel 9? b) Hur uppfylls den här synen i våra dagar?

10 Hur viktig tjänsten från hus till hus är framgår av en syn som profeten Hesekiel fick. I den här synen ser Hesekiel sex män med vapen i händerna och en sjunde man som är klädd i linnekläder och har en sekreterares bläckhorn vid höften. Den sjunde mannen får befallningen att ”gå mitt igenom staden” och sätta ”ett märke på pannan på dem som suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som bedrivs i dess mitt”. När arbetet med att sätta ett märke på pannan är färdigt får de sex männen med vapen befallningen att döda alla som inte har märket. (Läs Hesekiel 9:1–6.)

11 Vi förstår att mannen ”som var klädd i linnekläder” representerar kvarlevan av de smorda kristna. Genom arbetet med att predika och göra lärjungar sätter den smorda klassen ett symboliskt märke på dem som blir en del av Kristi ”andra får”. (Joh. 10:16) Vad är märket för något? Det är beviset för att dessa får är överlämnade, döpta lärjungar till Jesus Kristus och att de har tagit på sig den Kristuslika nya personligheten, något som är lika tydligt som om de hade haft ett märke på pannan. (Ef. 4:20–24) Dessa fårlika blir en hjord tillsammans med de smorda kristna och bistår dem i deras viktiga arbete med att sätta ett märke på ytterligare andra. (Upp. 22:17)

12. Hur visar Hesekiels syn av arbetet med att sätta ett märke på pannan att det är viktigt att vi fortsätter att söka efter fårlika människor?

12 Hesekiels syn visar på ett av skälen till att vårt arbete med att söka efter dem som ”suckar och stönar” är så viktigt. Liv står på spel. Jehovas himmelska avrättningsstyrkor, förebildade av de sex männen med vapen, kommer snart att tillintetgöra dem som inte har det symboliska märket. Angående den kommande domen skrev aposteln Paulus att Herren Jesus, åtföljd av sina ”mäktiga änglar”, skall låta ”hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”. (2 Thess. 1:7, 8) Lägg märke till att människor kommer att dömas på grundval av hur de ställer sig till de goda nyheterna. Förkunnandet av Guds budskap måste därför fortsätta i oförminskad omfattning ända fram till slutet. (Upp. 14:6, 7) Det här innebär att alla Jehovas överlämnade tjänare har ett stort ansvar. (Läs Hesekiel 3:17–19.)

13. a) Vilket ansvar kände aposteln Paulus, och varför det? b) Vilket ansvar känner du mot dem som bor på ditt distrikt?

13 Aposteln Paulus kände att han hade ett personligt ansvar att tala med andra om de goda nyheterna. Han skrev: ”Både till greker och till barbarer, både till visa och till oförståndiga står jag i skuld: därför är jag för min del ivrig att förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom.” (Rom. 1:14, 15) Av tacksamhet för den barmhärtighet som hade visats honom kände han det som ett tvång att försöka hjälpa andra att få del av Guds oförtjänta omtanke, alldeles som han själv hade fått del av den. (1 Tim. 1:12–16) Det var som om han hade en skuld till var och en han mötte, en skuld som endast kunde betalas genom att han talade med dem om de goda nyheterna. Känner du att du står i en sådan skuld till dem som bor på ditt distrikt? (Läs Apostlagärningarna 20:26, 27.)

14. Vad är det främsta skälet till att vi predikar offentligt och från hus till hus?

14 Även om det är viktigt att människors liv bevaras, finns det ett ännu starkare skäl till att vi predikar från hus till hus. I profetian i Malaki 1:11 säger Jehova: ”Från solens uppgång ända till dess nedgång skall mitt namn vara stort bland nationerna, och ... [man skall] frambära en gåva åt mitt namn, ja en ren gåva; ty mitt namn skall vara stort bland nationerna.” I uppfyllelse av den här profetian prisar Jehovas överlämnade tjänare offentligt hans namn över hela jorden när de ödmjukt fullgör sin tjänst. (Ps. 109:30; Matt. 24:14) Det främsta skälet till att vi predikar offentligt och från hus till hus är att vi vill frambära ”ett lovprisningens offer” till Jehova. (Hebr. 13:15)

Avgörande händelser ligger framför oss

15. a) Hur ökade israeliterna sin aktivitet när de marscherade runt Jeriko på sjunde dagen? b) Vad visar det när det gäller predikoarbetet?

15 Vilken upptrappning kan vi räkna med när det gäller predikoarbetet? Belägringen av Jeriko, som omtalas i Josuas bok, ger oss en uppfattning om det. Vi minns kanske att israeliterna, strax innan Gud förstörde Jeriko, fick anvisningar om att marschera runt staden en gång om dagen i sex dagar. Men på sjunde dagen skulle deras aktivitet öka märkbart. Jehova sade till Josua: ”På sjunde dagen skall ni marschera runt staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen. Och när de låter bagghornet ljuda, ... skall allt folket höja ett väldigt härskri; och stadens mur skall störta samman.” (Jos. 6:2–5) Det är möjligt att vårt arbete med att predika på liknande sätt kommer att intensifieras. När den nuvarande världsordningen tillintetgörs kommer vi utan tvivel att ha sett det största vittnesbördet om Guds namn och kungarike i hela mänsklighetens historia.

16, 17. a) Vad kommer att ha åstadkommits innan den ”stora vedermödan” är över? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?

16 Den tid kan mycket väl komma när det budskap vi förkunnar är likt ”ett väldigt härskri”. I Uppenbarelseboken liknas kraftfulla domsbudskap vid ”stort hagel, med varje sten omkring en talent tung”. * Och i Uppenbarelseboken 16:21 sägs det: ”Hemsökelsen var ovanligt stor.” Vilken betydelse tjänsten från hus till hus kommer att ha i slutfasen av förkunnandet av Guds domsbudskap återstår att se. Men vi kan vara övertygade om att Jehovas namn, innan den ”stora vedermödan” är över, kommer att ha gjorts känt i större omfattning än någonsin tidigare i människans historia. (Upp. 7:14; Hes. 38:23)

17 Låt oss, medan vi väntar på de avgörande händelser som ligger framför oss, fortsätta att med iver förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike. Vilka utmaningar ställs vi inför när vi fullgör det här uppdraget i vår tjänst från hus till hus, och hur kan vi klara av dessa utmaningar? Dessa frågor kommer att behandlas i följande artikel.

[Fotnoter]

^ § 2 Adressen till webbplatsen är www.watchtower.org.

^ § 16 Om det här avser en grekisk talent, skulle varje hagelsten väga omkring 20 kilo.

Hur skulle du svara?

• Vilken är den bibliska grunden för att predika från hus till hus?

• Hur har det lagts stor tonvikt på tjänsten från hus till hus i våra dagar?

• Varför har Jehovas överlämnade tjänare ett ansvar att predika?

• Vilka avgörande händelser ligger framför oss?

[Frågor]

[Bilder på sidan 4]

Känner du ett ansvar att predika för andra, alldeles som aposteln Paulus gjorde?

[Bild på sidan 5]

Broder Knorr, 1953