Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vad är du villig att ge för att få evigt liv?

Vad är du villig att ge för att få evigt liv?

Vad är du villig att ge för att få evigt liv?

”Vad skall en människa ge i utbyte mot sin själ?” (MATT. 16:26)

1. Varför reagerade Jesus så starkt på det Petrus sade?

APOSTELN PETRUS kunde inte tro sina öron. Hans älskade ledare, Jesus Kristus, sade ”rent ut” att han snart skulle behöva lida och dö! Petrus, som säkert menade väl, förebrådde då Jesus och sade: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.” Jesus vände ryggen åt Petrus och såg på de andra lärjungarna. De hade kanske samma felaktiga uppfattning. Sedan sade han till Petrus: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, för du tänker inte Guds tankar, utan människors.” (Mark. 8:32, 33; Matt. 16:21–23)

2. Hur slog Jesus fast vad som förväntas av en sann lärjunge?

2 Det Jesus sedan sade kan ha hjälpt Petrus att förstå orsaken till att Jesus reagerade så starkt på hans förebråelse. Jesus ”kallade ... till sig folkskaran jämte sina lärjungar” och sade: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och följa mig oavbrutet. Ty vemhelst som vill rädda sin själ skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min och de goda nyheternas skull skall rädda den.” (Mark. 8:34, 35) Jesus använde här ordet ”själ” i betydelsen ”liv”. Jesus skulle offra sitt liv, och han förväntade också att hans efterföljare skulle vara redo att offra sina liv i Guds tjänst. Om de gjorde det, skulle de bli rikt belönade. (Läs Matteus 16:27.)

3. a) Vilka frågor ställde Jesus till sina åhörare? b) Vad kan Jesu andra fråga ha påmint dem om?

3 Vid samma tillfälle ställde Jesus två mycket intressanta frågor: ”Vad nytta har väl en människa av att vinna hela världen om hon förverkar sin själ?” och: ”Vad skulle väl en människa ge i utbyte mot sin själ?” (Mark. 8:36, 37) Svaret på den första frågan är uppenbart. En människa har ingen nytta av att vinna hela världen om hon förlorar sitt liv, sin själ. Ägodelar är enbart till nytta om man är vid liv och kan njuta av dem. Jesu andra fråga: ”Vad skulle väl en människa ge i utbyte mot sin själ?” kan ha påmint hans åhörare om Satans påstående på Jobs tid: ”En människa ger allt hon äger för sin själ.” (Job 2:4) För somliga som inte tillber Jehova kanske Satans ord stämmer. Många skulle göra vad som helst, bryta mot vilken princip som helst, för att få fortsätta att leva. Men de kristna ser annorlunda på saken.

4. Varför har Jesu frågor en djupare innebörd för de kristna?

4 Vi vet att Jesus inte kom till jorden för att ge oss hälsa, rikedom och ett långt liv i den här världen. Han kom för att öppna möjligheten till evigt liv i den nya världen, och det är utsikten att få det som vi sätter så stort värde på. (Joh. 3:16) En kristen förstår att Jesu första fråga har innebörden: ”Vad nytta har väl en människa av att vinna hela världen om hon förverkar sitt hopp om evigt liv?” Svaret är: Ingen nytta alls. (1 Joh. 2:15–17) Som en hjälp att besvara Jesu andra fråga skulle vi göra väl i att fråga oss: Hur mycket är jag villig att offra nu för att göra hoppet om att få leva i den nya världen säkert? Vårt svar på den frågan, som framgår av hur vi lever vårt liv, visar hur starkt det här hoppet är i vårt hjärta. (Jämför Johannes 12:25.)

5. Hur kan vi få gåvan evigt liv?

5 Jesus menade naturligtvis inte att man kan göra sig förtjänt av evigt liv. Livet – också vårt relativt korta liv i den här tingens ordning – är en gåva. Vi kan inte köpa det eller göra oss förtjänta av det. Det är endast genom att sätta ”tro till Kristus Jesus” och till Jehova, den som ”belönar dem som uppriktigt söker honom”, som vi kan få gåvan evigt liv. (Gal. 2:16; Hebr. 11:6) Men vi måste visa vår tro genom gärningar, eftersom ”tron utan gärningar [är] död”. (Jak. 2:26) När vi begrundar Jesu fråga närmare gör vi därför väl i att allvarligt tänka på hur mycket vi är villiga att avstå från i den här tingens ordning och vad vi är villiga att göra i Jehovas tjänst för att visa att vår tro verkligen är levande.

Kristus behagade inte sig själv

6. Vad var det viktigaste för Jesus?

6 Jesus inriktade sig inte på vad världen på hans tid hade att erbjuda, utan han koncentrerade sig på det som var verkligt viktigt och motstod frestelsen att gå in för att skaffa sig sådant som gör livet bekvämt. Han levde ett självuppoffrande liv i lydnad för Gud. Han ville inte behaga sig själv utan sade: ”Jag ... gör [alltid] det som behagar [Gud].” (Joh. 8:29) Hur långt gick Jesus för att behaga Gud?

7, 8. a) Vilket offer frambar Jesus, och hur blev han belönad? b) Vilken fråga bör vi ställa oss själva?

7 Vid ett tillfälle sade Jesus till sina lärjungar: ”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matt. 20:28) Tidigare, när Jesus började förbereda sina efterföljare på att han snart skulle behöva ”ge sin själ”, hade Petrus uppmanat honom att vara barmhärtig mot sig själv. Men Jesus stod fast. Han gav villigt sin själ, sitt fullkomliga jordiska liv, för mänskligheten. Som en följd av denna osjälviskhet var Jesu egen framtid säker. Han uppväcktes och blev ”upphöjd till Guds högra sida”. (Apg. 2:32, 33) Han blev därmed ett mycket fint föredöme för oss.

8 Aposteln Paulus gav de kristna i Rom rådet att ”inte vara ... [sig] själva till behag”, och han påminde dem om att ”inte heller Kristus behagade ... sig själv”. (Rom. 15:1–3) I vilken utsträckning kommer vi att följa apostelns råd och i likhet med Kristus ge av oss själva?

Jehova vill att vi ger vårt bästa

9. Vad gör en kristen i själva verket när han överlämnar sig åt Gud?

9 I det forntida Israel föreskrev den mosaiska lagen att hebreiska slavar skulle friges antingen på det sjunde året av sin slavtjänst eller på jubelåret. Men de hade en annan möjlighet. Om en slav kom att älska sin ägare, kunde han välja att stanna som slav i hushållet för resten av livet. (Läs 5 Moseboken 15:12, 16, 17.) Vi gör ett liknande val när vi överlämnar oss åt Gud. Vi går frivilligt med på att göra Guds vilja och att inte i första hand tänka på vad vi själva önskar. När vi gör det visar vi vår djupa kärlek till Jehova och vår önskan att tjäna honom för evigt.

10. På vilket sätt tillhör vi Gud, och hur bör det påverka våra tankar och handlingar?

10 Om du studerar Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, tar del i arbetet med att predika de goda nyheterna och går på de kristna mötena är du värd beröm. Vi hoppas att du snart skall känna dig manad att överlämna dig åt Jehova och ställa samma fråga som etiopiern ställde till Filippus: ”Vad hindrar att jag blir döpt?” (Apg. 8:35, 36) Du kommer då att ha samma förhållande till Gud som de kristna som Paulus skrev följande till: ”Ni tillhör inte er själva, ty ni blev köpta för ett pris.” (1 Kor. 6:19, 20) Om vi har överlämnat oss åt Jehova är han vår ägare, oavsett om vårt hopp är himmelskt eller jordiskt. Det är därför mycket viktigt att vi undertrycker själviska begär och ”inte längre [är] människors slavar”. (1 Kor. 7:23) Vilken förmån det är att vara en lojal tjänare åt Jehova som han kan använda som det behagar honom!

11. Vilket offer uppmanas de kristna att frambära, och vad innebär det i själva verket, vilket visades genom offren under den mosaiska lagen?

11 Paulus uppmanade sina medtroende: ”[Frambär] era kroppar till ett levande och heligt slaktoffer som är välbehagligt för Gud – er förnuftsmässiga heliga tjänst.” (Rom. 12:1) De här orden kan ha påmint judiska kristna om de offer som ingick i deras tillbedjan innan de blev Jesu efterföljare. De kände säkert till att de offerdjur som frambars på Jehovas altare under den mosaiska lagen måste vara de bästa som fanns att tillgå. Allt annat var otänkbart. (Mal. 1:8, 13) Detsamma gäller när vi frambär våra kroppar som ett ”levande ... slaktoffer”. Vi ger Jehova vårt bästa, inte bara det som blir över när vi har tillgodosett alla våra personliga önskemål. När vi överlämnar oss åt Gud ger vi honom villkorslöst vår ”själ”, vårt liv – inbegripet våra krafter, tillgångar och förmågor. (Kol. 3:23) Vad innebär det här rent praktiskt?

Använd tiden förståndigt

12, 13. Vad är ett sätt på vilket vi kan ge vårt bästa åt Jehova?

12 Ett sätt att ge Jehova vårt bästa är att använda tiden förståndigt. (Läs Efesierna 5:15, 16.) Det här kräver självbehärskning. Inflytandet från världen och vår nedärvda ofullkomlighet gör att vi är benägna att använda tiden uteslutande till det vi själva känner för eller kan få fördelar av. Ja, ”för allt finns det en bestämd tid”, även för att koppla av och för att förvärvsarbeta så att vi kan fullgöra våra kristna förpliktelser. (Pred. 3:1) Men en överlämnad kristen behöver vara balanserad och använda tiden förståndigt.

13 När Paulus besökte Athen lade han märke till att ”alla athenare och de tillresande utlänningarna ... inte [använde] sin lediga tid till något annat än att berätta om något eller att höra på något nytt”. (Apg. 17:21) I våra dagar är det många som på liknande sätt slösar bort sin tid. Tv, dataspel och Internet är stora tidsslukare. Det är mer och mer som gör anspråk på vår tid. Om vi inte är på vår vakt, kan vi börja försumma våra andliga behov. Vi kanske rentav börjar mena att vi är för upptagna för att ta hand om ”de viktigare tingen” – det som har med vår tjänst för Jehova att göra. (Fil. 1:9, 10)

14. Vilka frågor bör vi allvarligt tänka över?

14 Som en överlämnad tjänare åt Jehova bör du därför fråga dig själv: Finns tid för bibelläsning, meditation och bön med i mitt dagliga schema? (Ps. 77:12; 119:97; 1 Thess. 5:17) Avsätter jag tid till att förbereda de kristna mötena? Uppmuntrar jag andra genom att svara på mötena? (Ps. 122:1; Hebr. 2:12) Guds ord visar att Paulus och Barnabas använde ”avsevärd tid till att tala frimodigt med bemyndigande från Jehova”. (Apg. 14:3) Skulle du kunna ändra dina omständigheter så att du kan använda mer tid, till och med ”avsevärd tid”, till att predika och kanske vara pionjär? (Läs Hebréerna 13:15.)

15. Hur använder de äldste sin tid förståndigt?

15 När aposteln Paulus och Barnabas besökte den kristna församlingen i Antiokia, ”uppehöll de sig en ganska lång tid hos lärjungarna” för att uppmuntra dem. (Apg. 14:28) Kärleksfulla äldste i våra dagar använder också mycket av sin tid till att styrka andra. Förutom att de tar del i förkunnartjänsten arbetar de hårt med att vara herdar för hjorden, söka upp förlorade får, hjälpa de sjuka och ta hand om många andra ansvarsuppgifter i församlingen. Om du är en döpt broder, medger då dina omständigheter att du söker kvalificera dig för ytterligare tjänsteprivilegier?

16. Hur kan vi ”göra gott mot ... dem som är besläktade med oss i tron”?

16 Många uppskattar att kunna hjälpa dem som har drabbats av naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor. Vid flera tillfällen reste till exempel en syster i 65-årsåldern som tjänar vid Betel långa sträckor för att ställa upp som frivillig hjälparbetare. Varför använde hon semestern till att göra det? Hon säger: ”Jag har inga särskilda färdigheter, men det var en förmån att få hjälpa till där det behövdes. Jag blev så uppmuntrad av att se den starka tron hos mina bröder och systrar som hade förlorat nästan allt de hade.” Dessutom hjälper tusentals vittnen över hela världen till med att bygga Rikets salar och sammankomsthallar. Genom att ta del i den här verksamheten gör vi osjälviskt ”gott mot ... dem som är besläktade med oss i tron”. (Gal. 6:10)

”Jag är med er alla dagar”

17. Vad skulle du personligen ge i utbyte mot evigt liv?

17 Det mänskliga samhället som är avlägsnat från Gud kommer snart att försvinna. Vi vet inte exakt när det kommer att hända. Men vi vet att ”den tid som återstår är begränsad” och att ”den här världens skådeplats förändras”. (Läs 1 Korinthierna 7:29–31.) Det gör Jesu fråga ännu viktigare: ”Vad skulle väl en människa ge i utbyte mot sin själ?” Vi är verkligen villiga att göra vilka uppoffringar som Jehova än kan begära av oss för att få ”det verkliga livet”. (1 Tim. 6:19) Ja, det är absolut nödvändigt att lyda Jesu uppmaning att ständigt följa honom och ”först söka kungariket”. (Matt. 6:31–33; 24:13)

18. Vilken tillförsikt kan vi ha, och varför det?

18 Det är inte alltid lätt att följa Jesus, och i överensstämmelse med Jesu varning har det kostat somliga livet i den här tingens ordning. Men likt Jesus står vi emot frestelsen att vara barmhärtiga mot oss själva. Vi tror på den försäkran han gav sina smorda efterföljare under det första århundradet: ”Jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:20) Låt oss därför använda så mycket av vår tid och våra förmågor som möjligt i helig tjänst. När vi gör det visar vi att vi litar på att Jehova kommer att bevara oss genom den stora vedermödan eller ge oss livet tillbaka i den nya världen. (Hebr. 6:10) Vi visar då att vi sätter stort värde på livets gåva.

Vad svarar du?

• Hur visade Jesus en enastående villighet att tjäna Gud och människor?

• Varför bör vi förneka oss själva, och hur kan vi göra det?

• Endast vilka slags offer var godtagbara för Jehova i det forntida Israel, och vad lär det oss i våra dagar?

• Hur kan vi göra ett förståndigt bruk av vår tid?

[Frågor]

[Bilder på sidan 26]

Jesus gjorde alltid det som behagade Gud

[Bild på sidan 28]

Uppskattande israeliter gav sitt bästa för att understödja den sanna tillbedjan

[Bilder på sidan 29]

Vi behagar Gud genom att använda vår tid förståndigt