Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Hjälp dem att utan dröjsmål komma tillbaka!

Hjälp dem att utan dröjsmål komma tillbaka!

Hjälp dem att utan dröjsmål komma tillbaka!

”Till vem skulle vi gå? Du har uttalanden om evigt liv.” (JOH. 6:68)

1. Vad sade Petrus när många av lärjungarna övergav Jesus?

JESUS KRISTUS övergavs vid ett tillfälle av många av sina lärjungar därför att de inte kunde godta en av hans läror. ”Inte vill väl ni också gå er väg?” frågade han sina apostlar. Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har uttalanden om evigt liv.” (Joh. 6:51–69) Det fanns ingen annanstans att gå. Judaismen på den tiden hade inga ”uttalanden om evigt liv”, och i det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, i våra dagar finns det sannerligen inte några sådana uttalanden. För dem som kommit bort från Guds hjord men som vill göra hans vilja är det ”dags ... att vakna” och återvända till fållan. (Rom. 13:11, Bibel 2000)

2. Vad bör man tänka på när det gäller sådant som är konfidentiellt eller bör behandlas av en kommitté?

2 Jehova hade omsorg om de förlorade fåren i Israel. (Läs Hesekiel 34:15, 16.) På samma sätt har kristna äldste en önskan och ett ansvar att hjälpa fårlika som kommit bort från hjorden. Om en förkunnare som de äldste gett i uppgift att studera med en overksam får reda på att den overksamme har begått en allvarlig synd, vad bör förkunnaren då göra? I stället för att ge råd angående sådant som bör behandlas av en kommitté eller är konfidentiellt bör förkunnaren uppmana honom att tala med de äldste. Om han inte gör det, bör förkunnaren själv underrätta de äldste. (3 Mos. 5:1; Gal. 6:1)

3. Hur reagerade mannen som hade 100 får när han fann ett som hade kommit bort?

3 I den föregående artikeln nämndes Jesu liknelse om en man som hade 100 får. När ett av fåren saknades i fållan lämnade han de 99 och letade efter det förlorade fåret. Tänk vilken glädje han kände när han fann det! (Luk. 15:4–7) På samma sätt känner vi glädje när ett av Guds får som varit borta från hjorden kommer tillbaka. Motiverade av kärlek har de äldste och andra medlemmar av församlingen förmodligen besökt den overksamme. Också de vill att han kommer tillbaka till fållan och får del av Guds stöd, beskydd och välsignelse. (5 Mos. 33:27; Ps. 91:14; Ords. 10:22) Om de har möjlighet att hjälpa till, vad kan de då göra?

4. Vad kan vi förstå av orden i Galaterna 6:2, 5?

4 De kan kanske uppmuntra honom att komma tillbaka till församlingen genom att vänligt visa honom att Jehova älskar sina får och inte förväntar mer av oss än vi kan klara av. I det som Gud förväntar av oss innefattas att studera Bibeln, gå på de kristna mötena och predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Det kan vara lämpligt att läsa Galaterna 6:2, 5 och nämna att de kristna kan hjälpa till med att bära varandras bördor, men att var och en ändå skall ”bära sin egen ansvarsbörda” inför Jehova. Ingen annan kan vara trogen mot Gud i vårt ställe.

Har ”livets bekymmer” fått dem att sakta farten?

5, 6. a) Varför är det viktigt att vi lyssnar uppmärksamt när overksamma medtroende berättar hur de känner det? b) Vad kan hjälpa overksamma att förstå att det har varit till skada för dem att de inte längre kommer tillsammans med Guds folk?

5 För att avgöra vilken hjälp overksamma medtroende behöver måste de äldste och andra andligt mogna förkunnare lyssna uppmärksamt när de overksamma berättar hur de känner det. Anta att du är en äldste som besöker ett gift par som inte längre kommer till församlingen på grund av att ”livets bekymmer” har fått dem att sakta farten. (Luk. 21:34) Problem med ekonomin eller allt större familjeförpliktelser kan ha fått dem att bli andligen overksamma. De kanske säger att de behöver lite andrum, men du skulle kunna hjälpa dem att förstå att det inte blir bättre av att de isolerar sig. (Läs Ordspråksboken 18:1.) Du skulle taktfullt kunna fråga dem: ”Känner ni er gladare och lyckligare sedan ni slutade gå på mötena? Har ni ett bättre familjeliv nu? Är Jehovas glädje fortfarande ert fäste?” (Neh. 8:10)

6 När de som blivit overksamma får tänka över sådana frågor kanske de inser att deras andlighet och lycka har minskat på grund av att de inte längre kommer tillsammans med församlingen. (Matt. 5:3; Hebr. 10:24, 25) De kanske också kan få hjälp att förstå att de går miste om den glädje som förkunnartjänsten ger. (Matt. 28:19, 20) Vad är det därför förståndigt av de overksamma att göra?

7. Vad kan vi uppmuntra dem som kommit bort från hjorden att göra?

7 Jesus sade: ”Ge akt på er själva, så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av omåttligt ätande och omåttligt drickande och livets bekymmer. ... Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly allt detta som skall inträffa.” (Luk. 21:34–36) Vi kan uppmuntra dem som kommit bort från hjorden men som vill få tillbaka den glädje de en gång kände att be om helig ande och om hjälp från Gud och att handla i överensstämmelse med sina böner. (Luk. 11:13)

Fick någon eller något dem att snava och falla?

8, 9. Hur skulle en äldstebroder kunna resonera med någon som har snavat och fallit?

8 Eftersom vi människor är ofullkomliga, uppstår det ibland meningsskiljaktigheter som kan få någon att snava och falla. Somliga har tagit anstöt av att en respekterad broder eller syster i församlingen har uppfört sig i strid med Bibelns principer. Om det är orsaken till att någon har blivit overksam, kan den besökande äldstebrodern förklara att det aldrig är Jehova som får någon att snava och falla. Så varför skulle någon vilja fördärva sitt förhållande till Gud och hans folk? Bör vi inte i stället fortsätta att tjäna Gud, övertygade om att ”hela jordens domare” vet vad som har hänt och kommer att behandla saken på rätt sätt? (1 Mos. 18:25; Kol. 3:23–25) Om någon snavar och faller rent bokstavligt, skulle han väl inte ligga kvar utan att ens försöka resa sig.

9 I ett försök att ge andlig hjälp kan äldstebrodern kanske nämna att somliga med tiden märker att det som de tog anstöt av inte har så stor betydelse längre. I själva verket kanske orsaken till problemet inte längre finns kvar. Om en broder har snavat och fallit därför att han fått en tillrättavisning, kanske bön och meditation får honom att dra slutsatsen att han åtminstone till viss del förtjänade att få råd och att han inte borde ha låtit tillrättavisningen få honom att ta anstöt. (Ps. 119:165; Hebr. 12:5–13)

Hade de svårt att godta en viss lärofråga?

10, 11. Hur kan man resonera med någon som har en avvikande uppfattning i en lärofråga?

10 Somliga kan ha övergett Guds hjord därför att de inte instämde i förklaringen av en viss biblisk lära. Israeliterna, som hade befriats ur fångenskapen i Egypten, ”glömde ... vad han [Gud] hade gjort” för deras skull och ”väntade inte på hans råd”. (Ps. 106:13) Det kan vara till hjälp att påminna en som är overksam om att ”den trogne och omdömesgille slaven” delar ut utmärkt andlig mat. (Matt. 24:45) Det var ju genom den han först lärde känna sanningen. Så visst skulle det vara förståndigt av honom att börja vandra i sanningen igen. (2 Joh. v. 4)

11 När äldstebrodern försöker hjälpa den som kommit bort från Guds hjord kan han nämna att vissa lärjungar övergav Jesus därför att de inte kunde godta en av hans läror. (Joh. 6:53, 66) När de slutade vara tillsammans med Kristus och hans trogna efterföljare förlorade de sin andlighet och sin glädje. Har de som har slutat vara tillsammans med den kristna församlingen hittat någon annan plats där det finns gott om andlig mat? Nej, för det finns inte någon sådan plats!

Fanns allvarlig synd med i bilden?

12, 13. Hur kan man hjälpa någon som kommit bort från hjorden och som erkänner att han har begått en allvarlig synd?

12 Somliga slutar predika och gå på mötena därför att de begått en allvarlig synd. De tror kanske att de kommer att bli uteslutna om de bekänner det orätta de gjort för de äldste. Men de kommer inte att uteslutas ur församlingen om de har upphört med sitt obibliska uppförande och uppriktigt ändrat sinne. (2 Kor. 7:10, 11) De kommer i stället att välkomnas tillbaka till församlingen, och de äldste kommer att ge dem den andliga hjälp de behöver.

13 Om du är en andligt mogen förkunnare som blivit ombedd att hjälpa en overksam medtroende, vad bör du då göra om han talar om för dig att han har begått en allvarlig synd? Som nämnts tidigare bör du uppmana honom att tala med de äldste och inte själv engagera dig i fallet. Om han inte vill göra det, visar du att du har respekt för Jehovas namn och tänker på församlingens andliga bästa genom att handla i enlighet med Guds anvisningar när det gäller sådana frågor. (Läs 3 Moseboken 5:1.) De äldste vet hur de skall hjälpa den som vill komma tillbaka och som vill leva i överensstämmelse med Guds vilja. Det kan vara nödvändigt att ge kärleksfull tillrättavisning. (Hebr. 12:7–11) Om brodern erkänner att han har syndat mot Gud, har slutat upp med sitt orätta handlingssätt och visar prov på verklig sinnesändring, kommer de äldste att hjälpa honom, och Jehova kan förlåta honom. (Jes. 1:18; 55:7; Jak. 5:13–16)

En sons återkomst skänker glädje

14. Redogör med egna ord för Jesu liknelse om den förlorade sonen.

14 Den som fått i uppgift att bistå ett får som kommit vilse skulle kunna hänvisa till Jesu liknelse i Lukas 15:11–24. I den här liknelsen slösar en ung man bort sitt arv genom att föra ett utsvävande liv. Till sist börjar han avsky det livet. Magen är tom, han längtar hem, och han har bestämt sig – han skall återvända hem! När han fortfarande är långt borta får hans far syn på honom. Fadern blir så glad att han springer honom till mötes och faller honom om halsen och kysser honom ömt. Den här liknelsen kan motivera den som kommit vilse att återvända till fållan. Eftersom den här världsordningen snart skall tillintetgöras, bör han utan dröjsmål ”komma hem”.

15. Varför glider somliga bort från församlingen?

15 De flesta som kommer bort från församlingen är inte i samma situation som den förlorade sonen. Somliga glider långsamt bort, precis som en båt som är på drift långsamt flyter längre och längre bort från land. Andra blir så upptagna av livets bekymmer att de glömmer sitt förhållande till Jehova. Åter andra tar anstöt av någon i församlingen, eller också slutar de komma till församlingen på grund av att de inte håller med om en viss förklaring av Bibeln. Några gör sig skyldiga till ett uppförande som strider mot Bibelns principer. Men de tankar som tagits fram när det gäller var och en av de här situationerna kan hjälpa dig att bistå dem som av dessa eller andra orsaker lämnat fållan att återvända innan det är för sent.

”Välkommen hem, min son!”

16–18. a) Hur hjälpte en äldste en broder som hade varit overksam i många år? b) Varför blev den här brodern overksam, vilken hjälp fick han, och vilket bemötande fick han i församlingen?

16 En kristen äldste säger: ”Äldstebröderna i vår församling är mycket angelägna om att besöka de overksamma. Jag påminde mig en broder som jag hade studerat med och hjälpt att få kunskap om sanningen. Han hade varit overksam i omkring 25 år och gick igenom en svår period i livet, så jag förklarade för honom hur han skulle ha hjälp av att tillämpa Bibelns principer. Efter en tid började han komma till Rikets sal och gick med på att studera Bibeln för att stärka sitt beslut att komma tillbaka till hjorden.”

17 Varför blev brodern overksam? Han säger: ”Jag började ägna mig mer åt världsliga intressen än åt andliga. Sedan slutade jag studera, gå i tjänsten och besöka mötena. Utan att jag insåg det var jag inte längre en del av församlingen. Men det personliga och uppriktiga intresse som äldstebrodern visade hjälpte mig att komma tillbaka.” När brodern gick med på att studera Bibeln började hans problem minska. Han säger: ”Jag förstod att det som saknades i mitt liv var kärleken och vägledningen från Jehova och hans organisation.”

18 Vilket bemötande fick brodern i församlingen? Han säger: ”Jag känner mig som den förlorade sonen som Jesus Kristus talade om. Ja, en av våra äldre systrar som var med i församlingen redan för 30 år sedan och fortfarande är verksam sade till mig: ’Välkommen hem, min son!’ De orden gick rakt till hjärtat. Jag var verkligen hemma igen. Och jag måste säga att jag sätter stort värde på den kärlek och värme och det tålamod och intresse som den här äldstebrodern och hela församlingen har visat. Deras kärlek till Jehova och till sin nästa hjälpte mig att återvända till hjorden.”

Uppmana dem att handla nu!

19, 20. Hur kan du uppmuntra overksamma att utan dröjsmål komma tillbaka till hjorden, och hur kan du visa dem att Gud inte förväntar för mycket av oss?

19 Vi lever i de sista dagarna, och slutet för den nuvarande världsordningen är snart här. Uppmuntra därför de overksamma att komma till församlingens möten. Uppmana dem att inte dröja med det utan göra det nu. Påminn dem om att Satan försöker fördärva deras förhållande till Gud och få dem att tro att deras problem kommer att minska om de överger den sanna tillbedjan. Försäkra dem om att de kan få ny styrka endast genom att vara Jesu trogna efterföljare. (Läs Matteus 11:28–30.)

20 Påminn de overksamma om att Gud förväntar att vi skall göra det vi kan. När Lasarus syster Maria kritiserades för att hon smorde Jesus med dyrbar välluktande olja kort före hans död, sade han: ”Låt henne vara. ... Hon gjorde vad hon kunde.” (Mark. 14:6–8) Jesus lovordade den behövande änkan som lämnade ett mycket blygsamt bidrag i templet. Hon gjorde också vad hon kunde. (Luk. 21:1–4) De flesta av oss kan gå på mötena och predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Med Jehovas hjälp kommer många som nu är overksamma att också kunna göra det.

21, 22. Vad kan du försäkra dem som återvänder till Jehova om?

21 Om en fårlik medtroende som kommit bort från hjorden tycker att det känns nervöst att träffa sina bröder igen, kan du påminna honom om den glädje som uppstod när den förlorade sonen kom hem. På samma sätt är de som kommer tillbaka till församlingen en orsak till glädje. Uppmuntra dem att handla nu, så att de kan stå emot Djävulen och närma sig Gud. (Jak. 4:7, 8)

22 Ett glatt välkomnande väntar dem som vänder tillbaka till Jehova. (Klag. 3:40) Det de tidigare gjorde i Guds tjänst gav dem utan tvivel stor glädje. Oräkneliga framtida välsignelser väntar dem som utan dröjsmål återvänder till hjorden!

Hur skulle du svara?

• Hur kan man hjälpa en kristen som blivit overksam på grund av att någon eller något fått honom att snava och falla?

• Vad skulle kunna vara till hjälp för någon som lämnat Guds hjord på grund av en personlig uppfattning i en lärofråga?

• Hur kan man hjälpa någon som tvekar att komma tillbaka till församlingen?

[Frågor]

[Bild på sidan 13]

Lyssna uppmärksamt när en overksam medtroende berättar hur han känner det

[Bild på sidan 15]

Jesu liknelse om den förlorade sonen kan få somliga att komma tillbaka till hjorden