Hjälp dem som har kommit bort från hjorden

”Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat.” (LUK. 15:6)

1. Hur har Jesus visat sig vara en kärleksfull herde?

JEHOVAS enfödde Son, Jesus Kristus, kallas ”den store herden för fåren”. (Hebr. 13:20) I Skrifterna var det förutsagt att han skulle komma och att han skulle vara en enastående herde som sökte efter de ”förlorade fåren” i Israel. (Matt. 2:1–6; 15:24) Alldeles som en bokstavlig herde kunde behöva ge sitt liv för att skydda sina får, dog Jesus som ett lösenoffer för fårlika människor som kunde få nytta av hans offer. (Joh. 10:11, 15; 1 Joh. 2:1, 2)

2. Vad kan ha fått somliga kristna att bli overksamma?

² Sorgligt nog är somliga som tycktes uppskatta Jesu offer och överlämnade sig åt Gud inte längre verksamma i den kristna församlingen. Nedstämdhet, problem med hälsan eller andra faktorer kan ha försvagat deras nit och fått dem att bli overksamma. Men det är endast om de är en del av Guds hjord som de kan känna den frid och lycka som David talade om i Psalm 23. Han sjöng till exempel: ”Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig.” (Ps. 23:1) De som finns i Guds hjord saknar ingenting i andligt avseende, men så är det inte med dem som har kommit bort från hjorden. Vilka kan bistå dem? Hur kan de få hjälp? Ja, vad kan göras för att hjälpa dem att komma tillbaka till hjorden?

Vilka kan ge hjälp?

3. Hur visade Jesus vad som behövs för att rädda Guds förlorade får?

³ Det krävs uppriktiga ansträngningar för att rädda Guds förlorade får. (Ps. 100:3) Jesus belyste detta när han sade: ”Om det skulle hända att en viss man har hundra får och ett av dem kommer vilse, lämnar han inte då de nittionio på bergen och ger sig av för att söka efter det som har kommit vilse? Och om han råkar finna det, ja, jag säger er, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit vilse. Likaså är det inte någon önskan hos min Fader som är i himlen att en av dessa små skulle gå under.” (Matt. 18:12–14) Vilka kan hjälpa fårlika människor som har kommit bort från hjorden?

4, 5. Vilken inställning måste de äldste ha till Guds hjord?

 ⁴ Om kristna äldste skall kunna hjälpa får som har kommit vilse, måste de komma ihåg att Guds hjord är en församling av människor som är överlämnade åt Jehova – ja, en dyrbar hjord på Guds ”betesmark”. (Ps. 79:13) Sådana kära får behöver öm omvårdnad, och det betyder att kärleksfulla herdar måste visa dem personligt intresse. Vänliga herdebesök kan få mycket god verkan. Kärleksfull uppmuntran från en herde kan bygga upp dem andligen och få dem att vilja komma tillbaka till hjorden. (1 Kor. 8:1)

⁵ De som är herdar för Guds hjord har ansvaret att söka efter får som har kommit vilse och sedan försöka hjälpa dem. Aposteln Paulus påminde de äldste från det forntida Efesos om deras ansvar som herdar när han sade: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” (Apg. 20:28) Aposteln Petrus gav smorda äldste en liknande uppmaning: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte av tvång utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning utan med iver; inte heller som några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden.” (1 Petr. 5:1–3)

6. Varför är herdeomvårdnad om Guds får särskilt viktigt i våra dagar?

⁶ De kristna herdarna måste efterlikna ”den rätte herden”, Jesus. (Joh. 10:11) Han hade stor omsorg om Guds får och betonade vikten av att ta vård om dem när han sade till Simon Petrus: ”Var en herde för mina små får.” (Läs Johannes 21:15–17.) Det är särskilt viktigt att fåren får sådan omvårdnad i våra dagar, för Djävulen har intensifierat sina ansträngningar att få dem som har överlämnat sig åt Gud att bryta sin ostrafflighet. Satan utnyttjar köttets svaghet och använder världen för att försöka få Jehovas får att begå syndiga handlingar. (1 Joh. 2:15–17; 5:19) De som är overksamma är särskilt sårbara och behöver därför hjälp att följa uppmaningen att ”vandra genom ande”. (Gal. 5:16–21, 25) För att kunna hjälpa dessa får måste vi förtrösta på Gud, be om hans andes vägledning och göra skickligt bruk av hans ord. (Ords. 3:5, 6; Luk. 11:13; Hebr. 4:12)

7. Hur viktigt är det att de äldste är omsorgsfulla herdar för de fårlika som de har i sin vård?

⁷ En herde i det forntida Israel använde en lång böjd käpp, en herdestav, när han ledde sin hjord. När fåren gick in i fållan eller lämnade fållan passerade de ”under herdestaven”, så att herden kunde räkna dem. (3 Mos. 27:32; Mik. 2:12; 7:14) En kristen herde behöver på liknande sätt känna Guds hjord som han har i sin vård och hålla reda på den. (Jämför Ordspråksboken 27:23.) Av den anledningen är herdeverksamhet en av de viktiga frågor som äldstekretsen dryftar. Det här innefattar att de gör anordningar för att hjälpa får som kommit vilse. Jehova själv sade att han skulle fråga efter sina får och ge dem den omvårdnad de behövde. (Hes. 34:11) Gud gläder sig när också de äldste försöker hjälpa får som kommit vilse att återvända till hjorden.

8. Hur kan de äldste visa fåren personlig uppmärksamhet?

⁸ När en medtroende är fysiskt sjuk kan ett besök av en herde för Guds hjord vara till stor glädje och uppmuntran. Det är likadant när ett får som blivit andligt svagt visas personlig uppmärksamhet. De äldste kan till exempel läsa bibelställen, gå igenom en artikel i litteraturen, resonera om viktiga tankar från ett möte och be tillsammans med den overksamme. De kan förklara att bröderna och systrarna i församlingen skulle bli glada om han började gå på mötena igen. (2 Kor. 1:3–7; Jak. 5:13–15) Ett besök, ett telefonsamtal eller ett brev kan betyda så mycket! Den personliga hjälp som en medkännande kristen herde ger ett får som saknas i hjorden kan också öka hans egen glädje.

 Vi kan alla hjälpa till

9, 10. Varför är det inte bara de äldste som bör visa omsorg om ett får som kommit vilse?

⁹ Vi lever i stressande och kritiska tider, så det är möjligt att vi inte ens märker att en medtroende håller på att glida bort från församlingen. (Hebr. 2:1) Men Jehovas får är dyrbara i hans ögon. Vart och ett av dem är värdefullt, precis som varje lem, eller del, i människokroppen. Därför behöver vi alla visa omtanke om våra bröder och systrar och ha verklig omsorg om varandra. (1 Kor. 12:25) Har du en sådan inställning?

¹⁰ Det är visserligen de äldste som har det främsta ansvaret att söka efter får som har kommit vilse och hjälpa dem, men det är inte bara kristna tillsyningsmän som kan visa sådan omsorg. Andra kan samarbeta med dessa herdar. Vi kan och bör ge uppmuntran och andligt stöd åt våra bröder och systrar som behöver hjälp att komma tillbaka till hjorden. Hur kan vi ge sådan hjälp?

11, 12. På vilket sätt skulle du kunna få förmånen att bistå någon som behöver viss andlig hjälp?

¹¹ I en del fall kan de äldste be en erfaren förkunnare leda ett bibelstudium med en overksam som uttryckt en önskan att få sådan hjälp. Syftet med sådana ansträngningar är att hjälpa de overksamma att återuppliva ”den kärlek ... [de] först hade”. (Upp. 2:1, 4) Dessa medtroende kan bli uppbyggda andligen och få sin tro stärkt genom att gå igenom sådant som de gick miste om när de var borta från församlingens möten.

¹² Om de äldste ber dig studera med en medtroende som behöver viss andlig hjälp, be då till Jehova att han skall vägleda dig och välsigna dina ansträngningar. Ja, ”vältra över dina verk på Jehova, så kommer dina planer att ha framgång”. (Ords. 16:3) Meditera över bibelställen och trosstärkande tankar som du kan använda under studiet. Tänk på aposteln Paulus fina exempel. (Läs Romarna 1:11, 12.) Paulus längtade efter att få träffa de kristna i Rom för att kunna förmedla någon andlig gåva till dem, så att de kunde göras fasta. Han såg också fram emot att det skulle bli ett utbyte av uppmuntran. Är det inte den inställningen vi bör ha när vi söker hjälpa får som kommit bort från Guds hjord?

13. Vad skulle du kunna tala med en overksam broder om?

¹³ Under studiet skulle du kunna fråga: ”Hur lärde du känna sanningen?” Tala om glada minnen från den tid då den overksamme tjänade Jehova och uppmuntra honom att berätta trevliga erfarenheter som han haft i samband med möten och sammankomster och i förkunnartjänsten. Samtala med honom om de trevliga stunder ni kan ha haft tillsammans i Jehovas tjänst. Tala om vilken glädje du känner av att vara nära Jehova. (Jak. 4:8) Berätta  hur tacksam du är över att Gud drar försorg om oss som tillhör hans folk – särskilt genom att trösta och uppmuntra oss i våra prövningar. (Rom. 15:4; 2 Kor. 1:3, 4)

14, 15. Vilka välsignelser som de overksamma en gång hade skulle det vara bra att påminna dem om?

¹⁴ Det skulle också vara bra att påminna den overksamme om några av de välsignelser han hade när han var aktiv i församlingen. Det var till exempel en välsignelse för honom att få ökad kunskap i Guds ord och om hans avsikter. (Ords. 4:18) När han vandrade ”genom ande” var det utan tvivel lättare för honom att stå emot frestelser till synd. (Gal. 5:22–26) Eftersom han hade ett rent samvete kunde han närma sig Jehova i bön och få ”Guds frid, som övergår allt förstånd” och skyddar våra hjärtan och sinnen. (Fil. 4:6, 7) Ha det här i tankarna när du samtalar med din kristne broder, visa att du är uppriktigt intresserad av honom och glöm inte att kärleksfullt uppmuntra honom att återvända till hjorden. (Läs Filipperna 2:4.)

¹⁵ Anta att du är en äldste som gör ett herdebesök. Du skulle kunna uppmuntra en man och en hustru som är overksamma att tänka tillbaka på den tid då de först lärde känna sanningen i Guds ord. Tänk så underbar, förnuftig, tillfredsställande och andligt befriande sanningen var! (Joh. 8:32) De var så tacksamma för allt de fick lära sig om Jehova, hans kärlek och hans storslagna avsikter! (Jämför Lukas 24:32.) Påminn dem om den underbara förmånen att som överlämnade kristna få ha ett nära förhållande till Jehova och vända sig till honom i bön. Uppmuntra de overksamma att på nytt låta sig påverkas av ”den lycklige Gudens [Jehovas] härliga goda nyheter”. (1 Tim. 1:11)

Fortsätt att visa att du älskar dem

16. Nämn ett exempel som visar att ansträngningarna att ge andlig hjälp är verkningsfulla.

¹⁶ Fungerar verkligen de här förslagen? Ja. Vi kan nämna ett exempel. En ung kristen som började som förkunnare när han var 12 år blev overksam när han var 15 år. Men längre fram blev han verksam igen och har nu varit i heltidstjänsten i över 30 år. Det som gjorde att han blev andligen återställd var till stor del den hjälp som en kristen äldste gav honom. Han var mycket tacksam för den andliga hjälp han fick.

17, 18. Vilka egenskaper kommer att hjälpa dig att bistå någon som har kommit bort från Guds hjord?

¹⁷ Det är kärlek som motiverar de kristna att bistå overksamma att komma tillbaka till församlingen. Jesus sade till sina efterföljare: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:34, 35) Ja, kärlek är ett kännetecken på de sanna kristna. Bör inte denna kärlek visas döpta kristna som blivit overksamma? Jo, så bör det verkligen vara! Men det kan krävas att vi visar olika kristna egenskaper för att vi skall kunna ge den nödvändiga hjälpen.

¹⁸ Om du skall hjälpa någon som har kommit bort från Guds hjord, vilka egenskaper kan du då behöva visa? Förutom kärlek behöver du visa medömkan, omtänksamhet, mildhet och tålamod. Beroende på omständigheterna kan du också behöva vara förlåtande. Paulus skrev: ”Klä er i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och  tålamod. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kol. 3:12–14)

19. Varför är det mödan värt att anstränga sig för att hjälpa de fårlika att komma tillbaka till den kristna fållan?

¹⁹ Nästa studieartikel i det här numret av Vakttornet kommer att behandla några orsaker till att somliga kommer bort från Guds hjord. Den kommer också att visa hur de som kommer tillbaka kan förvänta sig att bli bemötta. När du studerar den artikeln och begrundar den här, var då övertygad om att varje ansträngning du gör för att hjälpa fårlika att återvända till den kristna fållan är mödan värd. I den nuvarande världsordningen är det många som använder hela sitt liv till att samla rikedomar, men ett enda liv är mycket mer värt än alla pengar i världen. Jesus betonade detta i sin liknelse om det förlorade fåret. (Matt. 18:12–14) Glöm aldrig detta när du uppriktigt och ivrigt anstränger dig för att hjälpa Jehovas kära fårlika tillbedjare som har kommit vilse att återvända till hjorden.

Hur skulle du svara?

• Vilket ansvar har kristna herdar när det gäller de fårlika som kommit bort från hjorden?

• Hur kan du hjälpa dem som inte längre är verksamma i församlingen?

• Vilka egenskaper kan hjälpa dig att bistå dem som kommit bort från hjorden?

[Frågor]

[Bild på sidan 10]

Kristna herdar anstränger sig kärleksfullt för att hjälpa dem som har kommit bort från Guds hjord