”Jaga efter det som leder till frid”

EN NYLAGD väg kan verka outslitlig. Men med tiden kan det uppstå sprickor och hål. För att vägen skall kunna bevaras och vara trafiksäker behöver den underhållas och repareras.

På liknande sätt kan vårt förhållande till andra emellanåt bli spänt och till och med spricka. Aposteln Paulus erkände att det fanns meningsskiljaktigheter bland de kristna i Rom. Han gav sina medkristna rådet: ”Låt oss ... jaga efter det som leder till frid och det som är till ömsesidig uppbyggelse.” (Rom. 14:13, 19) Varför är det nödvändigt att ”jaga efter det som leder till frid”? Hur kan vi modigt och med framgång jaga efter frid?

Varför jaga efter frid?

Om man inte gör något åt små sprickor i en vägbeläggning kan de växa till farliga hål. På liknande sätt kan det vara ödesdigert att inte lösa personliga meningsskiljaktigheter. Aposteln Johannes skrev: ”Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett.” (1 Joh. 4:20) Om man inte löser en meningsskiljaktighet skulle det till slut kunna få en kristen att börja hata sin broder.

Jesus Kristus visade att Jehova inte godkänner vår tillbedjan om vi inte har slutit fred med andra. Jesus gav sina lärjungar den här anvisningen: ”Om du nu kommer med din offergåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig, låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort; slut först fred med din broder, och sedan, när du har kommit tillbaka, kan du bära fram din offergåva.” (Matt. 5:23, 24) Ja, ett grundläggande skäl för oss att jaga efter frid är att vi vill behaga Jehova Gud. *

Ett annat skäl till att jaga efter frid belyses av en situation i församlingen i Filippi. Ett icke angivet problem mellan två kristna systrar, Evodia och Syntyke, hotade tydligtvis friden i en hel församling. (Fil. 4:2, 3) Personliga meningsskiljaktigheter som man inte löser kan snabbt bli allmänt kända. En önskan att bevara kärleken och enheten i församlingen får oss att jaga efter frid med våra medtroende.

 ”Lyckliga är de som stiftar fred”, sade Jesus. (Matt. 5:9) Att jaga efter fred eller frid för med sig glädje och tillfredsställelse. Dessutom främjar frid god hälsa, eftersom ”ett lugnt hjärta är kroppens liv”. (Ords. 14:30) Om man däremot hyser agg kan det öka risken för att man blir fysiskt sjuk.

De flesta kristna håller säkert med om att det är nödvändigt att jaga efter frid, men du kanske ändå undrar hur man kan lösa personliga meningsskiljaktigheter. Låt oss undersöka några bibliska principer som kan hjälpa oss.

Att lugnt samtala om problemet kan återställa friden

Mindre sprickor i en vägbeläggning kan ofta repareras genom att man fyller i och täcker över dem. Kan vi på liknande sätt förlåta och täcka över de mindre felsteg som våra bröder begår? Detta kommer troligtvis att fungera i de flesta fall, eftersom aposteln Petrus skrev att ”kärleken övertäcker en mängd synder”. (1 Petr. 4:8)

Men ibland kan ett problem verka så allvarligt att vi bara inte kan avfärda det. Tänk på vad som hände med israeliterna strax efter det att de tagit det utlovade landet i besittning. Innan ”Rubens söner och Gads söner och halva Manasses stam” gick över Jordan hade de byggt ”ett stort altare som var synligt vida omkring”. De andra stammarna trodde att altaret användes för avgudadyrkan och kunde bara inte ignorera problemet. De förberedde sig för ett militärt ingripande. (Jos. 22:9–12)

Några israeliter kan ha tyckt att det redan fanns tillräckligt med bevis för ett orätt handlande och att en överraskningsattack inte skulle innebära så stora förluster i döda och sårade. Men i stället för att handla överilat sände stammarna väster om Jordan en delegation för att diskutera problemet med sina bröder. De frågade: ”Vad är detta för en trolöshet ni har visat Israels Gud, när ni i dag har vänt er bort från att följa Jehova?” Men de stammar som hade byggt altaret hade faktiskt inte handlat trolöst. Men hur skulle de reagera för en sådan anklagelse? Skulle de brusa upp mot dem som anklagade dem eller vägra att tala med dem? De svarade i stället milt och förklarade klart och tydligt att det var deras önskan att tjäna Jehova som låg bakom deras handlande. Deras milda svar gjorde att de kunde behålla sitt goda förhållande till Gud, och det räddade också liv. Ett lugnt samtal redde ut saken och återställde friden. (Jos. 22:13–34)

Innan de andra israelitiska stammarna ingrep militärt talade de förståndigt nog med  Rubens, Gads och halva Manasses stam om problemet. ”Var inte hastig i din ande till att känna vrede”, läser vi i Guds ord, ”ty vrede vilar i de enfaldigas famn.” (Pred. 7:9) Enligt Bibeln bör man ta itu med allvarliga personliga meningsskiljaktigheter genom lugna och uppriktiga samtal. Kan vi verkligen förvänta oss att få Jehovas välsignelse om vi hyser agg och inte talar med den som vi anser har handlat fel mot oss?

Men hur är det då om en medkristen tar upp ett problem med oss och kanske till och med riktar falska anklagelser mot oss? ”Ett milt svar stillar raseri”, står det i Bibeln. (Ords. 15:1) De anklagade stammarna förklarade milt, men tydligt, sin ståndpunkt och tog därför udden av vad som utan tvivel var en känsloladdad konfrontation med de andra stammarna. Oavsett om det är vi som tar upp ett problem med vår broder eller om det är han som tar upp det med oss, gör vi väl i att fråga oss själva: ”Vilka ord, vilket tonfall och vilket uppförande kommer troligtvis att främja friden?”

Använd tungan förståndigt

Jehova förstår att vi måste få tala om det som bekymrar oss. Om vi inte löser en personlig meningsskiljaktighet kommer vi antagligen att frestas att tala med någon annan om saken. Att man hyser agg mot någon kan lätt leda till kritiskt tal. Med tanke på ett orätt bruk av tungan står det i Ordspråksboken 11:11: ”På grund av de ondskefullas mun rivs den [dvs. en stad] ner.” På liknande sätt kan tanklöst tal om en medkristen störa friden i en församling.

Men att jaga efter frid innebär inte att vi aldrig kan tala om våra bröder och systrar. Aposteln Paulus gav medtroende rådet: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan det slags tal som är gott och tjänar till att bygga upp. ... Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt.” (Ef. 4:29–32) Om en broder som är sårad på grund av vårt tal eller uppförande kontaktar oss, skulle det då inte vara lättare att be om ursäkt och stifta frid om han tidigare bara talat gott om oss? Att vi är kända för att använda uppbyggande tal när vi talar om medkristna kommer att göra det lättare för oss att återställa friden om det uppstår meningsskiljaktigheter. (Luk. 6:31)

Tjäna Gud ”skuldra vid skuldra”

Det ligger i vår syndiga natur att vilja dra sig undan från dem som har sårat oss, att vilja isolera sig. Men ett sådant handlingssätt är inte vist. (Ords. 18:1) Som ett enat folk som anropar Jehovas namn är vi beslutna att ”tjäna honom skuldra vid skuldra”. (Sef. 3:9)

Vi bör aldrig låta andras olämpliga tal eller uppförande försvaga vår iver för sann tillbedjan. Bara några dagar innan Jesu offer ersatte offren vid templet och kort efter det att Jesus på ett kraftfullt sätt hade fördömt de skriftlärda fick han se en fattig änka som lade ”alla de medel hon hade att leva av” i en av templets bidragsbössor. Försökte Jesus stoppa henne? Nej, han talade i stället väl om henne för att hon lojalt stödde Jehovas dåtida församling. (Luk. 21:1–4) Andras orätta handlingar befriade henne inte från skyldigheten att stödja tillbedjan av Jehova.

Hur kommer vi att reagera om vi tycker att en kristen broder eller syster har handlat olämpligt eller rentav orätt? Kommer vi att låta det här påverka vår helhjärtade tjänst för Jehova? Eller kommer vi modigt att göra något för att lösa personliga meningsskiljaktigheter för att den dyrbara friden i Guds nutida församling skall kunna bevaras?

Bibeln ger oss rådet: ”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.” (Rom. 12:18) Må vi vara beslutna att göra så och därigenom tryggt förbli på livets väg.

[Fotnot]

[Bild på sidan 17]

Evodia och Syntyke behövde ”jaga efter” frid

[Bild på sidan 18]

Vilka ord, vilket tonfall och vilket uppförande kommer troligtvis att främja friden?