Är du en ”förvaltare av Guds oförtjänta omtanke”?

”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (ROM. 12:10)

1. Vilken försäkran finner vi i Guds ord?

GUDS ORD försäkrar oss gång på gång om att Jehova kommer till vår hjälp när vi är nedstämda eller förtvivlade. Tänk till exempel på följande trösterika ord: ”Jehova stöder alla som håller på att falla och reser upp alla nerböjda.” ”Han läker dem som har ett förkrossat hjärta och förbinder deras smärtande sår.” (Ps. 145:14; 147:3) Vidare säger vår himmelske Fader själv: ”Jag, Jehova, din Gud, griper tag i din högra hand, jag är den som säger till dig: ’Var inte rädd. Jag skall hjälpa dig.’” (Jes. 41:13)

2. Hur stöder Jehova sina tjänare?

² Men hur kan Jehova, som bor i de osynliga himlarna, gripa tag i vår hand? Hur reser han upp oss när vi är nerböjda på grund av ett förkrossat hjärta? Jehova ger sådant stöd på olika sätt. Han ger till exempel sitt folk ”kraft som är över det normala” genom sin heliga ande. (2 Kor. 4:7; Joh. 14:16, 17) Guds tjänare känner sig också styrkta av den kraft som budskapet i Guds inspirerade ord, Bibeln, utvecklar. (Hebr. 4:12) Finns det fler sätt som Jehova styrker oss på? Vi finner svaret i Petrus första brev.

”Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt”

3. a) Vilket uttalande angående prövningar gör aposteln Petrus? b) Vad är det som behandlas i den senare delen av Petrus första brev?

³ Aposteln Petrus skriver till smorda medtroende att de har all anledning att glädja sig därför att en stor belöning väntar dem. Sedan tillägger han: ”Fastän ni just nu för en liten tid, om så måste vara, har blivit bedrövade genom olika prövningar.” (1 Petr. 1:1–6) Lägg märke till ordet ”olika”. Det visar att prövningarna är av olika slag. Men Petrus slutar inte här och lämnar sina bröder i ovisshet i fråga om hur de ska kunna klara av sina olika prövningar. I stället visar han att de kristna kan vara övertygade om att Jehova kommer att hjälpa dem att klara av varje prövning de får, oavsett vad den består i. Denna försäkran ges i den senare delen av Petrus brev, där aposteln tar upp frågor som har med ”slutet på allt” att göra. (1 Petr. 4:7)

4. Varför är orden i 1 Petrus 4:10 till tröst för oss?

⁴ Petrus skriver: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra som goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt.” (1 Petr. 4:10) Här använder Petrus återigen ordet ”olika”. Han säger i själva verket: Prövningar kommer på många olika sätt, men det gör också Guds uttryck för oförtjänt omtanke. Varför är det här uttalandet till tröst för oss? Det visar att oavsett vilken prövning vi utsätts för, kommer Guds oförtjänta omtanke alltid att komma till uttryck på ett sätt som hjälper oss att härda ut. Men lade du märke till hur Petrus sade att vi får del av Jehovas oförtjänta omtanke? Genom våra medkristna.

 ”Tjäna varandra”

5. a) Vad bör varje kristen göra? b) Vilka frågor uppstår?

⁵ Petrus skriver följande till alla medlemmar av den kristna församlingen: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra.” Sedan tillägger han: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra.” (1 Petr. 4:8, 10) Var och en i församlingen bör därför ha del i att bygga upp sina medkristna. Vi har fått hand om något värdefullt som tillhör Jehova, och vi har ansvaret att låta andra få del av det. Vad är det vi har fått hand om? Petrus säger att det är en ”gåva”. Vad är det för gåva? Hur brukar vi den ”för att tjäna varandra”?

6. Vilka är några av de gåvor som de kristna fått?

⁶ I Guds ord sägs det: ”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva kommer från ovan.” (Jak. 1:17) Ja, alla gåvor som Jehova ger sitt folk är uttryck för hans oförtjänta omtanke. En enastående gåva som Jehova ger oss är helig ande. Den här gåvan gör att vi kan uppodla sådana egenskaper som kärlek, godhet och mildhet. Dessa egenskaper får oss att visa äkta tillgivenhet för våra medtroende och villigt ge dem hjälp och stöd. Med den heliga andens hjälp får vi också sådana goda gåvor som sann vishet och kunskap. (1 Kor. 2:10–16; Gal. 5:22, 23) I själva verket kan all vår energi och alla våra möjligheter och förmågor betraktas som gåvor som vi bör använda för att lovprisa och ära vår himmelske Fader. Vi har det gudagivna ansvaret att använda våra förmågor och egenskaper till att förmedla Guds oförtjänta omtanke till våra medtroende.

”Bruka den för att tjäna” – Hur då?

7. a) Vad visas genom uttrycket ”i samma mån”? b) Vilka frågor bör vi ställa oss, och varför det?

⁷ Beträffande de gåvor vi har fått skriver Petrus också: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den.” Uttrycket ”i samma mån” visar att egenskaper och förmågor skiljer sig åt, inte bara till sin natur utan också i fråga om omfattning. Oavsett vilken gåva det är fråga om uppmanas var och en av oss att ”bruka den [dvs. vilken gåva vi än fått] för att tjäna varandra”. Dessutom är uttrycket ”bruka den ... som goda förvaltare” en uppmaning. Vi bör därför fråga oss:  Använder jag verkligen de gåvor jag har fått för att styrka mina medtroende? (Jämför 1 Timoteus 5:9, 10.) Eller använder jag de förmågor jag har fått av Jehova i huvudsak till nytta för mig själv – kanske för att bli rik eller uppnå viss social status? (1 Kor. 4:7) Om vi brukar våra gåvor ”för att tjäna varandra” kommer vi att behaga Jehova. (Ords. 19:17; läs Hebréerna 13:16.)

8, 9. a) Vilka är några sätt som de kristna världen över tjänar sina medtroende på? b) Hur hjälper bröderna och systrarna i din församling varandra?

⁸ I Guds ord nämns olika sätt som de första kristna tjänade varandra på. (Läs Romarna 15:25, 26; 2 Timoteus 1:16–18.) Också i våra dagar lyder de sanna kristna helhjärtat befallningen att använda de gåvor de har till nytta för sina medtroende. Vi ska se hur de gör detta.

⁹ Många bröder använder flera timmar varje månad för att förbereda programpunkter på mötena. När de sedan vid mötena förmedlar några av de värdefulla upplysningar som de har funnit vid sitt studium av Bibeln, kan deras insiktsfulla ord bli till uppmuntran för alla i församlingen att hålla ut. (1 Tim. 5:17) Många bröder och systrar är kända för att vara varma och medkännande mot sina medtroende. (Rom. 12:15) Somliga besöker regelbundet dem som är nedstämda och ber tillsammans med dem. (1 Thess. 5:14) Andra skriver några uppmuntrande ord till medkristna som går igenom en prövning. Åter andra hjälper dem som har fysiska begränsningar att komma till församlingens möten. Tusentals vittnen tar del i hjälparbete för att bistå medtroende med att bygga upp hus som har förstörts i naturkatastrofer. Dessa omtänksamma bröders och systrars tillgivenhet och praktiska hjälp är yttringar av ”Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt”. (Läs 1 Petrus 4:11.)

Vilket är viktigast?

10. a) Vilka två drag i tjänsten för Gud var Paulus engagerad i? b) Hur efterliknar vi Paulus i vår tid?

¹⁰ Guds tjänare har inte bara anförtrotts en gåva som de bör använda till nytta för sina medtroende, utan också ett budskap att förkunna för sina medmänniskor. Aposteln Paulus insåg att båda dessa drag ingick i hans tjänst för Jehova. Han skrev till församlingen i Efesos angående ”det uppdrag att förvalta Guds oförtjänta omtanke” som hade getts åt honom till nytta för dem. (Ef. 3:2) Men han skrev också: ”Vi har prövats av Gud och befunnits värdiga att anförtros de goda nyheterna.” (1 Thess. 2:4) Likt Paulus inser vi att vi har anförtrotts uppdraget att predika om Guds kungarike. Genom att flitigt ta del i predikoarbetet strävar vi efter att följa Paulus exempel i fråga om att vara oförtröttliga förkunnare av de goda nyheterna. (Apg. 20:20, 21; 1 Kor. 11:1) Vi vet att predikandet om Guds kungarike kan rädda liv. Men vi försöker också följa Paulus exempel genom att söka efter tillfällen att ”förmedla ... någon andlig gåva” till våra medtroende. (Läs Romarna 1:11, 12; 10:13–15.)

11. Hur bör vi betrakta uppdraget att predika och ansvaret att bygga upp våra bröder?

¹¹ Vilken av dessa två kristna verksamhetsgrenar är viktigast? Att ställa en sådan fråga är ungefär detsamma som att fråga: Vilken av en fågels båda vingar är viktigast? Svaret är uppenbart. En fågel behöver båda vingarna för att kunna flyga. På samma sätt behöver vi ta del i båda slagen av vår tjänst för Gud för att vara fullständiga kristna. Så i stället för att betrakta uppdraget att predika de goda nyheterna och ansvaret att bygga upp våra medtroende som två skilda uppgifter betraktar vi dem alldeles som apostlarna Petrus och Paulus gjorde – som ansvarsuppgifter som kompletterar varandra. På vilket sätt gör de det?

12. Hur är vi redskap i Jehovas hand?

 ¹² Som evangelieförkunnare använder vi vilka förmågor att undervisa vi än kan ha för att försöka nå hjärtat hos våra medmänniskor med det uppmuntrande budskapet om Guds kungarike. På så sätt hoppas vi kunna hjälpa dem att bli lärjungar till Kristus. Men vi använder också de förmågor och övriga gåvor vi kan ha för att försöka uppmuntra våra medtroende genom uppbyggande ord och hjälpsamma handlingar – uttryck för Guds oförtjänta omtanke. (Ords. 3:27; 12:25) På så sätt hoppas vi kunna hjälpa dem att förbli lärjungar till Kristus. Inom båda dessa verksamhetsgrenar – när vi predikar för människor i allmänhet och när vi fullgör ansvaret att ”tjäna varandra” – har vi den underbara förmånen att vara redskap i Jehovas hand. (Gal. 6:10)

”Ha ... öm tillgivenhet för varandra”

13. Vad skulle hända om vi slutade ”tjäna varandra”?

¹³ Paulus uppmanade sina medtroende: ”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (Rom. 12:10) När vi har öm tillgivenhet för våra bröder drivs vi att tjäna helhjärtat som förvaltare av Guds oförtjänta omtanke. Vi förstår att om Satan lyckas få oss att sluta ”tjäna varandra” skulle han försvaga vår endräkt. (Kol. 3:14) Och om det inte rådde endräkt skulle vår iver i förkunnararbetet försvinna. Satan vet mycket väl att han bara behöver skada en av våra vingar, så att säga, för att vi inte ska kunna flyga längre.

14. Vilka har nytta av att vi följer uppmaningen att ”tjäna varandra”? Ge ett exempel.

¹⁴ Att vi följer uppmaningen att ”tjäna varandra” är inte bara till nytta för dem som får del av Guds oförtjänta omtanke, utan också för oss som förmedlar den. (Ords. 11:25) Ta till exempel Ryan och Roni, ett gift par i Illinois i USA. När de fick veta att orkanen Katrina hade förstört hundratals hus som tillhörde deras medvittnen, fick broderlig kärlek dem att sluta sina jobb, säga upp sin lägenhet, köpa en begagnad husvagn, göra den i ordning och resa de 140 milen till Louisiana. Där bodde de i över ett år och gav ut av sin tid, sina krafter och sina tillgångar för att hjälpa sina bröder. ”När jag tog del i hjälparbetet drogs jag närmare Gud”, säger Ryan, som är 29 år. ”Jag såg hur Jehova tar  hand om sitt folk.” Han tillägger: ”Att jag fick arbeta tillsammans med äldre vänner lärde mig mycket om hur vi kan ta hand om varandra. Jag lärde mig också att det finns mycket som vi yngre kan göra i Jehovas organisation.” Roni, som är 25 år, säger: ”Jag är så tacksam över att jag har kunnat hjälpa andra och känner mig lyckligare än någonsin. Jag vet att jag kommer att ha nytta av den här underbara erfarenheten under lång tid framöver.”

15. Vilka goda skäl har vi att fortsätta att tjäna som förvaltare av Guds oförtjänta omtanke?

¹⁵ Ja, att vi lyder Guds befallningar att predika de goda nyheterna och att bygga upp våra medtroende blir till nytta för alla. De som vi hjälper stärks andligen, och vi själva får känna den stora glädje som endast kommer av att ge. (Apg. 20:35) Det blir en hjärtligare och varmare anda i församlingen när var och en visar ett kärleksfullt intresse för de andra. Den kärlek och tillgivenhet vi visar varandra är dessutom ett kännetecken på att vi är sanna kristna. Jesus sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:35) Men framför allt blir vår omtänksamme Fader, Jehova, ärad när vi som hans jordiska tjänare återspeglar hans önskan att styrka dem som är i nöd. Vi har därför goda skäl att bruka vår gåva ”för att tjäna varandra som goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke”! Kommer du att fortsätta att göra det? (Läs Hebréerna 6:10.)

Minns du?

• Hur styrker Jehova sina tjänare?

• Vad har vi anförtrotts?

• Vilka är några sätt som vi kan tjäna våra medtroende på?

• Vad kommer att få oss att fortsätta att bruka vår gåva för att ”tjäna varandra”?

[Frågor]

[Bilder på sidan 13]

Använder du din ”gåva” för att tjäna andra eller för att behaga dig själv?

[Bilder på sidan 15]

Vi predikar de goda nyheterna för andra och ger hjälp och stöd åt medkristna

[Bild på sidan 16]

Hjälparbetare förtjänar beröm för sin självuppoffrande inställning