Finn glädje i arbetet med att göra lärjungar

”Gå därför och gör lärjungar.” (MATT. 28:19)

1–3. a) Hur känner många det när det gäller att leda bibelstudier? b) Vilka frågor ska vi behandla?

”JAG har studerat med en familj från Pakistan i 11 veckor”, skrev en syster som tjänar i en hinditalande grupp i USA. Hon fortsätter: ”Det behöver väl knappast sägas att vi har blivit vänner. Jag kan inte låta bli att gråta när jag tänker på att den här familjen snart ska resa tillbaka till Pakistan. Mina tårar beror inte bara på att jag är ledsen över att inte kunna träffa dem mer, utan också på den glädje jag har känt när jag har undervisat dem om Jehova.”

² Har du, precis som den här systern, känt den glädje som kommer av att studera Bibeln med någon? Jesus och hans lärjungar under det första århundradet fann stor glädje i arbetet med att göra lärjungar. När de 70 lärjungar som Jesus hade övat kom tillbaka med en glädjande rapport, blev Jesus själv ”jublande glad i den heliga anden”. (Luk. 10:17–21) På liknande sätt finner många i våra dagar stor glädje i att göra lärjungar. Ja, under 2007 ledde hårt arbetande, lyckliga förkunnare i medeltal sex och en halv miljoner bibelstudier varje månad!

³ Men somliga förkunnare har ännu inte haft glädjen att leda ett bibelstudium. Andra  har kanske inte haft något studium på flera år. Vilka utmaningar kan vi ställas inför när vi strävar efter att få ett bibelstudium? Hur kan vi övervinna de här svårigheterna? Och vilka belöningar får vi när vi gör vårt bästa för att lyda Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar”? (Matt. 28:19)

Utmaningar som kan beröva oss glädjen

4, 5. a) Hur reagerar många människor i somliga delar av världen? b) Vilka utmaningar ställs förkunnare inför på vissa andra platser?

⁴ I somliga delar av världen vill människor gärna ta emot vår litteratur och studera Bibeln tillsammans med oss. Ett gift par från Australien som tillfälligt tjänade i Zambia skrev: ”Det som ni har hört är sant. Zambia är ett paradis när det gäller att predika. Gatutjänsten är otroligt givande! Människor kommer fram till oss, och en del ber till och med om att få särskilda nummer av tidskrifterna.” Ett år nyligen ledde bröderna och systrarna i Zambia mer än 200 000 bibelstudier – i medeltal mer än ett bibelstudium per förkunnare.

⁵ Men på andra platser tycker förkunnarna att det är svårt att lämna litteratur och leda bibelstudier regelbundet. Varför det? Ofta är människor inte hemma när en förkunnare kommer till deras dörr, och de som är hemma kan vara likgiltiga för allt vad religion heter. De kanske har växt upp i ett icke-religiöst hem eller känner avsky för hyckleriet i den falska religionen. Många har blivit skinnade och skuffade hit och dit av falska herdar. (Matt. 9:36) Det är därför inte så konstigt att de inte vill samtala om Bibeln.

6. Vilka begränsningar kan somliga förkunnare få kämpa med?

⁶ Somliga förkunnare ställs inför en annan utmaning som kan beröva dem glädjen. De var tidigare mycket upptagna i arbetet med att göra lärjungar, men på grund av dålig hälsa eller de begränsningar som kommer med hög ålder kan de inte längre göra så mycket. Vi kan också tänka på de begränsningar som vi kanske sätter upp för oss själva. Tycker du till exempel att du inte är kvalificerad att leda ett bibelstudium? Du kanske känner det som Mose när Jehova gav honom i uppdrag att tala till farao. Mose sade: ”Förlåt mig, Jehova, men jag är ingen talför man; jag var det inte i går och inte tidigare.” (2 Mos. 4:10) Om vi känner oss otillräckliga kan vi bli rädda för att misslyckas. Vi kanske oroar oss för att någon inte kommer att bli en lärjunge på grund av att vi inte är så duktiga på att undervisa. För att det inte ska bli så kanske vi tänker att det är lika bra att vi inte har något studium. Hur kan vi ta itu med de utmaningar som nämnts här?

Gör ditt hjärta berett

7. Vad motiverade Jesus i hans tjänst?

⁷ Ett första steg är att vi gör vårt hjärta berett. Jesus sade: ”Av hjärtats överflöd talar ... [munnen].” (Luk. 6:45) Det som motiverade Jesus i hans tjänst var hans uppriktiga intresse för andras bästa. När han till exempel såg det bedrövliga andliga tillståndet hos många av judarna ”kände han medlidande med dem”. Han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor. ... Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Matt. 9:36–38)

8. a) Vad gör vi väl i att tänka på? b) Vad kan vi lära av det som en kvinna som studerar Bibeln skrev?

⁸ När vi tar del i arbetet med att göra lärjungar, gör vi väl i att tänka på vilken stor nytta vi själva hade av att någon tog sig tid att studera Bibeln med oss. Tänk också på dem vi träffar i tjänsten och på den nytta de skulle ha av att lyssna till vårt budskap. En kvinna skrev till avdelningskontoret i det land där hon bor: ”Jag skulle vilja tala om hur mycket jag uppskattar de vittnen som kommer hem till mig för att undervisa mig. Jag förstår att det ibland måste kännas frustrerande för dem, eftersom jag har så många frågor och alltid håller kvar dem längre än vad som var tänkt. Men de har sådant tålamod med mig och vill så gärna dela med sig av det de själva  har lärt sig. Jag tackar Jehova och Jesus för att de här människorna har kommit in i mitt liv.”

9. Vad inriktade sig Jesus på, och hur kan vi efterlikna honom?

⁹ Det var naturligtvis inte alla som blev Jesu efterföljare. (Matt. 23:37) Somliga följde honom en tid men började sedan invända mot det han lärde och ”ville inte längre vandra med honom”. (Joh. 6:66) Men att somliga reagerade negativt på hans budskap fick honom inte att tycka att det var värdelöst. Mycket av den säd han sådde blev utan frukt, men han inriktade sig på det goda han gjorde. Han såg att fälten var vita till skörd och fann stor glädje i att hjälpa till med skörden. (Läs Johannes 4:35, 36.) Kan vi på liknande sätt inrikta oss på den skörd vi kan tänkas få på vårt tilldelade distrikt i stället för att betrakta det som ofruktbar jord? Vi ska se hur vi kan bevara en sådan positiv inställning.

Så med tanke på att skörda

10, 11. Vad kan du göra för att bevara glädjen?

¹⁰ En jordbrukare sår säd för att senare kunna inbärga en skörd. På liknande sätt behöver vi predika för att kunna sätta i gång bibelstudier. Hur är det då om du regelbundet tar del i tjänsten på fältet men inte träffar så många hemma eller om det verkar omöjligt att få tag på dina återbesök igen? Detta kan vara frustrerande. Bör det få dig att sluta upp med att gå från dörr till dörr? Naturligtvis inte! Den första kontakten med många människor görs fortfarande med hjälp av den här väl beprövade predikometoden.

¹¹ Men skulle du kunna bevara din glädje genom att pröva på nya predikometoder, kanske genom att försöka nå människor på andra sätt än du gjort hittills? Har du till exempel försökt vittna för människor på gatan eller på deras arbetsplats? Skulle du kunna  kontakta människor per telefon eller försöka få telefonnumren till dem som du har predikat för, så att du kan ringa till dem? Genom att du håller ut och är anpassbar i tjänsten kommer du att få uppleva den glädje det innebär att finna människor som är gynnsamt inställda till budskapet om Guds kungarike.

Hur vi klarar av likgiltighet

12. Vad kan vi göra om många på vårt distrikt verkar likgiltiga?

¹² Hur är det om många på ditt distrikt är likgiltiga för allt vad religion heter? Skulle du kunna anpassa din inledning så att det du säger väcker deras intresse? Aposteln Paulus skrev till medtroende i Korinth: ”För judarna [har jag] blivit som en jude. ... För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag, fastän jag inte är utan Guds lag.” Vad var Paulus motiv? Han skrev: ”För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna rädda några.” (1 Kor. 9:20–22) Kan vi på liknande sätt hitta en gemensam grund när vi talar med dem som finns på vårt distrikt? Många som inte är religiösa är intresserade av hur man kan få ett bättre familjeliv. De kanske också söker meningen med livet. Kan vi framföra vårt budskap på ett sätt som tilltalar dem?

13, 14. Hur skulle vi kunna öka glädjen i arbetet med att göra lärjungar?

¹³ Ett växande antal förkunnare har kunnat öka glädjen i arbetet med att göra lärjungar, också i områden där de flesta verkar likgiltiga. Hur då? Genom att lära sig ett nytt språk. Ett gift par i 60-årsåldern upptäckte att tusentals kinesiska studenter och deras familjer bodde på församlingens distrikt. Mannen säger: ”Det gjorde att vi ville lära oss kinesiska.” Han fortsätter: ”Det innebar visserligen att vi behövde studera kinesiska varje dag, men vi fick många bibelstudier med kineser där i området.”

¹⁴ Du kanske inte har möjlighet att lära dig ett nytt språk, men du kan göra gott bruk av broschyren Goda nyheter för människor av alla nationer när du träffar sådana som talar ett annat språk. För det mesta kan du också få tag i litteratur på det språk som de talar. Visserligen kräver det extra tid och ansträngning att kommunicera med dem som talar ett annat språk och tillhör en annan kultur. Men glöm inte principen i Guds ord: ”Den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt.” (2 Kor. 9:6)

Hela församlingen är inbegripen

15, 16. a) Varför är hela församlingen inbegripen i arbetet med att göra lärjungar? b) Vilken uppgift fyller våra äldre bröder och systrar?

¹⁵ Arbetet med att göra lärjungar är inte beroende av en enda förkunnares ansträngningar. Det är i stället något som hela församlingen har del i. Varför kan vi säga det? Jesus sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:35) När de som vi studerar med kommer till Rikets sal tilltalas de ofta av den kärleksfulla atmosfären vid våra möten. En kvinna skrev: ”Jag tycker mycket om att besöka mötena. De som är där får mig att känna mig välkommen!” Jesus sade att de som blev hans efterföljare kunde få möta motstånd från sin bokstavliga familj. (Läs Matteus 10:35–37.) Men han lovade att de skulle få många andliga ”bröder och systrar och mödrar och barn” i församlingen. (Mark. 10:30)

¹⁶ Särskilt våra äldre bröder och systrar fyller en viktig uppgift när det gäller att hjälpa dem vi studerar med att gå framåt. Hur då? Även om somliga äldre vänner inte själva kan leda ett bibelstudium, blir alla som är med vid församlingens möten styrkta av deras uppbyggande kommentarer. Deras vandring ”på rättfärdighetens väg” är en prydnad för församlingen och drar uppriktiga människor till Guds organisation. (Ords. 16:31)

 Vi övervinner vår ängslan

17. Vad kan vi göra för att övervinna känslor av otillräcklighet?

¹⁷ Hur är det då om du inte tycker att du klarar av att leda ett bibelstudium? Tänk då på att Jehova hjälpte Mose genom att ge honom helig ande och en kamrat – hans bror, Aron. (2 Mos. 4:10–17) Jesus lovade att Guds ande skulle stödja oss i arbetet med att vittna. (Apg. 1:8) Vidare sände Jesus ut sina lärjungar två och två när de skulle predika. (Luk. 10:1) Om du därför tycker att det är svårt att leda ett bibelstudium, be då att Guds ande ska ge dig vishet och förstånd, och samarbeta sedan med en kamrat som du känner dig lugn och trygg tillsammans med och vars erfarenhet kan bli till hjälp för dig. Det är trosstärkande att tänka på att Jehova valde att använda vanliga människor – ”det svaga i världen” – för att utföra detta enastående arbete. (1 Kor. 1:26–29)

18. Hur kan vi övervinna vår ängslan för att misslyckas?

¹⁸ Hur kan vi övervinna vår ängslan för att misslyckas? Vi gör väl i att tänka på att arbetet med att göra lärjungar inte är som att laga till en måltid, där framgång eller misslyckande i huvudsak beror på en enda person – den som lagar till maten. I arbetet med att göra en lärjunge medverkar åtminstone tre parter. Jehova gör den viktigaste delen när han drar en människa till sig. (Joh. 6:44) Vi och andra i församlingen försöker med god undervisningskonst hjälpa den som studerar att göra framsteg. (Läs 2 Timoteus 2:15.) Och den som studerar måste handla i enlighet med det han får lära sig. (Matt. 7:24–27) Om någon inte vill fortsätta att studera kan det göra oss besvikna. Vår förhoppning är ju att de som studerar ska göra det rätta valet, men var och en måste ”avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”. (Rom. 14:12)

Vilka är belöningarna?

19–21. a) Vilken nytta har vi av att leda ett bibelstudium? b) Hur betraktar Jehova alla som tar del i predikoarbetet?

¹⁹ När vi leder ett bibelstudium är vi inriktade på att först söka Guds kungarike. Sanningarna i Guds ord sjunker också djupare ner i vårt sinne och hjärta. Varför är det så? En pionjär som heter Barak förklarar: ”När man har ett bibelstudium tvingas man att mer ingående studera Guds ord. Jag har märkt att jag måste stärka min egen övertygelse innan jag kan undervisa någon annan.”

²⁰ Om du inte har något bibelstudium, betyder det då att din tjänst är värdelös i Guds ögon? Naturligtvis inte! Jehova sätter stort värde på våra ansträngningar att lovprisa honom. Alla som tar del i predikoarbetet är ”Guds medarbetare”. Men vår glädje ökar när vi leder ett bibelstudium och ser hur Gud får den säd vi har sått att växa. (1 Kor. 3:6, 9) En pionjär som heter Amy säger: ”När man ser hur den som studerar gör framsteg, känner man sig mycket tacksam mot Jehova för att man blivit använd till att ge den här personen en underbar gåva – möjligheten att lära känna Jehova och få evigt liv.”

²¹ Om vi gör vårt bästa för att sätta i gång och leda ett bibelstudium, får vi hjälp att koncentrera oss på att tjäna Gud nu och stärka vårt hopp om att få överleva in i den nya världen. Med Jehovas stöd kan vi också hjälpa dem som lyssnar till oss att bli räddade. (Läs 1 Timoteus 4:16.) Vilken orsak till glädje det skulle vara!

Minns du?

• Vilka utmaningar kan hindra somliga från att leda ett bibelstudium?

• Vad kan vi göra om många på vårt distrikt verkar likgiltiga?

• Vilken nytta har vi av att leda ett bibelstudium?

[Frågor]

[Bilder på sidan 9]

Prövar du på nya predikometoder för att finna uppriktiga människor?