Bör man alltid hålla på sina rättigheter?

TVÅ små barn leker tillsammans. Det ena barnet grabbar tag i sin favoritleksak, rycker den ifrån det andra barnet och skriker: ”Den är min!” Ofullkomliga människor har ett mått av själviskhet som visar sig tidigt i livet. (1 Mos. 8:21; Rom. 3:23) Dessutom främjar världen omkring oss en egoistisk inställning. Om vi vill undvika själviskhet måste vi kämpa hårt mot sådana tendenser. Om vi inte gör det kan vi lätt få andra att snava och falla, och vårt förhållande till Jehova kan försvagas. (Rom. 7:21–23)

För att uppmuntra oss att ta hänsyn till hur våra handlingar påverkar andra skrev aposteln Paulus: ”Allt är tillåtet; men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet; men allt bygger inte upp.” Han sade också: ”Undvik att bli orsak till att någon snavar och faller.” (1 Kor. 10:23, 32) I samband med frågor som berör våra personliga förhållanden och önskemål är det förståndigt att vi frågar oss: Är jag villig att avstå från mina rättigheter om friden i församlingen skulle hotas? Är jag beredd att rätta mig efter bibliska principer även när det inte är lätt att göra det?

När man väljer arbete

De flesta anser att deras val av arbete är ett personligt beslut som mycket lite – eller inte  alls – påverkar andra. Men tänk på det som en affärsman i en liten stad i Sydamerika fick vara med om. Han var känd som en spelare och drinkare. Men han började studera Bibeln med Jehovas vittnen, gjorde andliga framsteg och rättade till sitt liv. (2 Kor. 7:1) När han ville börja i förkunnartjänsten tillsammans med församlingen, uppmuntrade en äldstebroder honom taktfullt att tänka på vad han hade för arbete. Under en tid hade mannen varit stadens främsta återförsäljare av ren alkohol gjord på sockerrör. Den här produkten har många användningsområden, men i den här trakten brukade man blanda alkoholen med läskedrycker och dricka med det enda syftet att bli berusad.

Mannen insåg att om han predikade från hus till hus och fortsatte att sälja en sådan produkt skulle församlingen få dåligt rykte, och det skulle kunna skada hans förhållande till Gud. Fastän han hade en stor familj att försörja slutade han sälja alkohol. Nu försörjer han familjen genom att sälja pappersvaror. Mannen och hans hustru och två av deras fem barn är nu döpta. De förkunnar ivrigt och frimodigt de goda nyheterna.

När man väljer umgänge

Om vi skulle välja att umgås med någon som inte delar vår tro, är det då en personlig angelägenhet, bara en fråga om vad vi själva föredrar, eller är bibliska principer inbegripna? En syster ville gå på en fest med en ung man som inte var ett Jehovas vittne. Fastän hon varnades för farorna tyckte hon att hon hade rätt att gå på festen, och därför gjorde hon det. Strax efter det att hon kommit dit fick hon en drink spetsad med ett starkt lugnande medel. Hon vaknade efter några timmar och fann att hon hade blivit våldtagen av sin så kallade vän. (Jämför 1 Moseboken 34:2.)

Att man umgås med icke troende slutar naturligtvis inte alltid i en sådan här tragedi, men Bibeln säger varnande: ”Den som vandrar med de visa blir vis, men den som umgås med de enfaldiga går det illa.” (Ords. 13:20) Det råder inget tvivel om det – dåligt umgänge utsätter oss för fara! I Ordspråksboken 22:3 sägs det: ”Den kloke ser olyckan och gömmer sig, men de oerfarna går vidare och måste lida straffet.” Vårt umgänge kan påverka oss och vårt förhållande till Gud. (1 Kor. 15:33; Jak. 4:4)

När det gäller klädsel och övrigt yttre

Stil och mode ändras varje säsong. Men Bibelns principer för klädsel och övrigt yttre förblir oförändrade. Paulus uppmanade kristna kvinnor att smycka sig ”i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne” – en  princip som även gäller för män. (1 Tim. 2:9) Paulus menade inte att man ska klä sig extremt enkelt, och inte heller sade han att alla kristna måste ha samma smak. Men vad betyder blygsamhet? En ordbok definierar ordet som ”anständighet, anspråkslöshet, måttlighet”.

Vi måste fråga oss själva: Kan jag ärligt säga att jag är blygsam om jag håller på min rättighet att ha en klädstil som drar till sig människors blickar? Sänder mitt sätt att klä mig fel signaler om vem jag är eller vilka moralnormer jag lever efter? Vi kan undvika att bli ”orsak till att någon snavar och faller” när det gäller det här genom att vi ”håller ett öga, inte bara på ... [våra] egna angelägenheter, utan också på de andras”. (2 Kor. 6:3; Fil. 2:4)

När det gäller affärsangelägenheter

När allvarliga problem som gällde orätta eller bedrägliga handlingar uppstod i församlingen i Korinth, skrev Paulus: ”Varför lider ni inte hellre orätt? Varför låter ni er inte hellre bedras?” Paulus rådde de kristna att hellre låta saken bero än att dra en broder inför domstol. (1 Kor. 6:1–7) En broder i USA tog det här rådet till hjärtat. Han hade en annan uppfattning än sin arbetsgivare, som var en medkristen, om en löneutbetalning. De två bröderna följde Bibelns råd och träffades vid flera tillfällen för att försöka hitta en lösning, men utan att lyckas. Slutligen lade de fram problemet ”för församlingen”, dvs. för äldstebröder. (Matt. 18:15–17)

Tråkigt nog kunde problemet ändå inte lösas. Efter att ha bett många böner bestämde sig den anställde för att avstå från det mesta av pengarna som han menade att arbetsgivaren var skyldig honom. Varför gjorde han det? Han sade senare: ”Den här konflikten berövade mig glädjen och tog mycket dyrbar tid som kunde ha använts till kristen verksamhet.” Sedan brodern hade fattat det beslutet kände han att hans glädje återvände och att Jehova välsignade honom i hans tjänst.

I små saker

Att vi inte alltid håller på våra rättigheter medför välsignelser också i små saker. Ett gift par som är pionjärer kom tidigt första dagen av en områdessammankomst och reserverade de sittplatser de helst ville ha. När programmet började skyndade en stor barnfamilj in i den fullsatta lokalen. Familjen sökte efter lämpliga sittplatser, och pionjärparet som lade märke till det erbjöd sina två sittplatser. Det gjorde det möjligt för hela familjen att sitta tillsammans. Några dagar efter sammankomsten fick pionjärerna ett tackbrev från familjen. I brevet förklarade de hur missmodiga de var när de kom så sent till sammankomsten. Men den känslan förbyttes i tacksamhet och glädje tack vare pionjärernas vänlighet.

När vi har tillfälle är det bra att vi villigt avstår från våra rättigheter till nytta för andra. Kärleken ”söker inte sina egna intressen”, och genom att visa sådan kärlek främjar vi friden i församlingen och med våra medmänniskor. (1 Kor. 13:5) Men viktigast av allt, vi bevarar vår vänskap med Jehova.

[Bild på sidan 20]

Är du villig att ge avkall på det du personligen föredrar när det gäller val av kläder?

[Bild på sidorna 20, 21]

Är du villig att ge din sittplats till någon annan?