Påverkar Jesu uttalanden dina böner?
Påverkar Jesu uttalanden dina böner?
”När Jesus ... var färdig med dessa ord, häpnade folkskarorna över hans sätt att undervisa.” (MATT. 7:28)
1, 2. Varför häpnade människorna över Jesu sätt att undervisa?
VI BÖR lyssna till de uttalanden som Guds enfödde Son, Jesus Kristus, gjorde och tillämpa dem i vårt liv. Han talade på ett sätt som ingen annan människa gjorde. Ja, den undervisning han gav i bergspredikan fick människor att häpna! (Läs Matteus 7:28, 29.)
2 Jehovas Son undervisade inte som de skriftlärda, som grundade sina ordrika tal på ofullkomliga människors läror. Kristus undervisade ”som en som hade myndighet”, eftersom det han sade kom från Gud. (Joh. 12:50) Vi ska därför undersöka hur andra av Jesu uttalanden i bergspredikan kan och bör påverka våra böner.
Be inte som hycklarna gör
3. Återge huvudtanken i Jesu ord i Matteus 6:5.
3 Bönen är en viktig del av den sanna tillbedjan, och vi bör regelbundet be till Jehova. Men våra böner bör påverkas av Jesu uttalanden i bergspredikan. Han sade: ”När ni ber skall ni inte vara som hycklarna; de tycker ju om att stå och be i synagogorna och i hörnen av de breda gatorna, för att de skall vara synliga för människor. Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut.” (Matt. 6:5)
4–6. a) Varför tyckte fariséerna om att ”stå och be i synagogorna och i hörnen av de breda gatorna”? b) Hur fick sådana hycklare ”sin lön fullt ut”?
4 När Jesu lärjungar bad skulle de inte efterlikna sådana ”hycklare” som de egenrättfärdiga fariséerna, vilkas offentliga uppvisande av fromhet inte var något annat än ett yttre sken. (Matt. 23:13–32) Dessa hycklare tyckte om att ”stå och be i synagogorna och i hörnen av de breda gatorna”. Varför det? För att de ville vara ”synliga för människor”. Judarna under det första århundradet brukade be tillsammans som församling vid den tid på dygnet då man frambar brännoffer i templet (omkring klockan nio på förmiddagen och klockan tre på eftermiddagen). Många som bodde i Jerusalem brukade be tillsammans med andra tillbedjare inne på tempelområdet. Gudfruktiga judar som bodde på andra håll bad ofta två gånger om dagen ”i synagogorna”. (Jämför Lukas 18:11, 13.)
5 Eftersom de flesta inte befann sig i närheten av templet eller en synagoga vid den tid då förmiddagens och eftermiddagens bön skulle frambäras, kunde de be varhelst de råkade befinna sig vid dessa tider. Somliga såg till att vara ”i hörnen av de breda gatorna” då det var tid för bön. De ville vara ”synliga för människor” som gick förbi där de stod. De skenheliga hycklarna höll ”för syns skull ... långa böner” för att bli beundrade av dem som såg på. (Luk. 20:47) Vi bör inte ha en sådan inställning.
6 Jesus förklarade att sådana hycklare fick ”sin lön fullt ut”. De ville gärna ha erkännande och ära från sina medmänniskor – och det var också allt de skulle få. Det skulle vara deras hela och fulla lön, för Jehova skulle inte besvara deras hycklande böner. Däremot skulle Gud besvara Kristi sanna efterföljares böner, något som framgår av vad Jesus vidare säger i det här ämnet.
7. Vad avses med rådet att vi ska be i vårt ”inre rum”?
7 ”Men du, när du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, be då till din Fader som är i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” (Matt. 6:6) Jesu uppmaning att man ska be i sitt inre rum efter det att man har stängt dörren efter sig betyder inte att det skulle vara fel av någon att representera en församling i bön. Jesus ville här framhålla vikten av att inte frambära offentliga böner för att rikta uppmärksamheten på sig själv och för att få ära av andra. Det är något vi bör tänka på om vi får förmånen att representera Guds folk i en offentlig bön. Vi bör också rätta oss efter de anvisningar angående bön som Jesus vidare gav.
8. Vilket felaktigt sätt att be bör vi undvika, enligt Matteus 6:7?
8 ”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör; de föreställer sig nämligen att de skall bli bönhörda därför att de använder många ord.” (Matt. 6:7) Jesus angav här ytterligare ett felaktigt sätt att be – ständig upprepning. Han menade inte att vi aldrig får upprepa innerliga vädjanden och tacksägelser i våra böner. Jesus använde ”samma ord” i de böner han bad i Getsemane trädgård natten innan han dog. (Mark. 14:32–39)
9, 10. I vilken bemärkelse bör vi inte upprepa samma saker i våra böner?
9 Det skulle vara fel av oss att ta efter de ständigt upprepade böner som ”folk i nationerna” frambär. De upprepar ”om och om igen” inlärda böner som innehåller många onödiga ord. De som tillbad Baal hade ingen nytta av att de åkallade den här falske gudens namn ”från morgonen till middagen och sade: ’Baal, svara oss!’” (1 Kung. 18:26) Miljontals människor i våra dagar upprepar sina ordrika böner om och om igen och tror förgäves att de ”skall bli bönhörda”. Men Jesus hjälper oss att inse att det från Jehovas ståndpunkt sett inte är av något värde att använda ”många ord” i långa, upprepade böner. Jesus säger vidare:
10 ”Gör er då inte lika dem; Gud, er Fader, vet ju vad ni behöver redan innan ni ber honom.” (Matt. 6:8) Många judiska religiösa ledare gjorde sig lika icke-judarna genom att använda överdrivet många ord när de bad. Innerliga böner som innefattar lovprisning, tacksägelse och vädjanden är en viktig del av den sanna tillbedjan. (Fil. 4:6) Men det skulle vara fel att säga samma saker om och om igen och mena att det är nödvändigt med upprepning för att Gud ska förstå våra behov. När vi ber bör vi tänka på att vi riktar oss till honom som vet vad vi behöver ”redan innan” vi ber om det.
11. Vad bör vi tänka på om vi får förmånen att frambära en offentlig bön?
11 Jesu uttalanden angående böner som inte är godtagbara bör påminna oss om att Gud inte blir imponerad av högtravande och överflödiga ord. Vi bör också inse att en offentlig bön inte är ett tillfälle att försöka göra intryck på åhörarna eller få dem att undra hur länge det kommer att dröja innan vi säger ”amen”. Det är inte heller i överensstämmelse med andan i Jesu uttalanden i bergspredikan att göra pålysningar eller ge råd i en bön.
Jesus lär oss hur vi ska be
12. Hur skulle du vilja förklara innebörden i begäran ”låt ditt namn bli helgat”?
12 Jesus varnade lärjungarna för att missbruka den stora förmån som bönen utgör, men han lärde dem också hur de skulle be. (Läs Matteus 6:9–13.) Mönsterbönen skulle inte läras in utantill och sedan upprepas om och om igen. Den är i stället ett mönster för våra egna böner. I de inledande orden nämner Jesus Gud först: ”Vår Fader i himlarna, låt ditt namn bli helgat.” (Matt. 6:9) Det är lämpligt att vi tilltalar Jehova som ”vår Fader”, eftersom han är vår Skapare som bor ”i himlarna”, långt bortom jorden. (5 Mos. 32:6; 2 Krön. 6:21; Apg. 17:24, 28) Att pluralformen ”vår” används bör påminna oss om att våra medtillbedjare också har ett nära förhållande till Gud. ”Låt ditt namn bli helgat” är en begäran om att Jehova ska ingripa för att helga sig genom att rentvå sitt namn från all smälek som har hopats över det alltsedan upproret i Eden. Som ett svar på den här bönen kommer Jehova att ta bort ondskan från jorden och därigenom helga sig själv. (Hes. 36:23)
13. a) Hur kommer begäran ”låt ditt kungarike komma” att besvaras? b) Vad innefattas i att Guds vilja ska ske på jorden?
13 ”Låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske, så som i himlen så också på jorden.” (Matt. 6:10) När det gäller denna begäran i mönsterbönen bör vi komma ihåg att ”kungariket” är det himmelska messianska riket med Kristus som regent tillsammans med de uppväckta ”heliga”. (Dan. 7:13, 14, 18; Jes. 9:6, 7) En bön om att Guds kungarike ska ”komma” är en begäran om att det ska ingripa mot alla jordiska motståndare till Guds styre. Detta kommer snart att inträffa och bereda väg för ett världsomfattande paradis med rättfärdighet, frid och välstånd. (Ps. 72:1–15; Dan. 2:44; 2 Petr. 3:13) Jehovas vilja sker i himlen, och när vi ber om att den ska ske på jorden vädjar vi till Gud om att han ska fullborda sina avsikter när det gäller jorden, däribland avlägsna sina motståndare alldeles som han gjorde i forna tider. (Läs Psalm 83:1, 2, 13–18.)
14. Varför är det passande att be om ”vårt bröd för denna dag”?
14 ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag.” (Matt. 6:11; Luk. 11:3) När vi ber om detta, ber vi om att Gud ska förse oss med den mat vi behöver ”för denna dag”. Det här visar att vi litar på att Jehova kan sörja för våra behov från dag till dag. Det är inte en bön om att få ett överflöd av mat. Denna begäran om att vi ska få vårt dagliga behov tillfredsställt kanske påminner oss om att Gud befallde israeliterna att samla upp det manna de behövde ”dag för dag”. (2 Mos. 16:4)
15. Förklara vad som avses med begäran ”förlåt oss våra skulder, liksom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss”.
15 Nästa begäran i mönsterbönen riktar uppmärksamheten på något vi måste göra. Jesus sade: ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.” (Matt. 6:12) Lukas evangelium visar att dessa ”skulder” är ”synder”. (Luk. 11:4) Det är bara om vi redan ”har förlåtit” dem som har syndat mot oss som vi kan förvänta att Jehova ska förlåta oss. (Läs Matteus 6:14, 15.) Vi bör villigt förlåta andra. (Ef. 4:32; Kol. 3:13)
16. Hur ska vi förstå orden som gäller frestelse och befrielse från den onde?
16 ”För oss inte in i frestelse, utan befria oss från den onde.” (Matt. 6:13) Hur ska vi förstå de här båda vädjandena, som förbinds med varandra i Jesu mönsterbön? En sak är säker: Jehova frestar oss inte för att få oss att begå synder. (Läs Jakob 1:13.) Satan – ”den onde” – är den verklige ”Frestaren”. (Matt. 4:3) Men i Bibeln sägs det ibland att Gud gör någonting när han i själva verket endast tillåter att det sker. (Rut 1:20, 21; Pred. 11:5) Orden ”för oss inte in i frestelse” är därför en begäran om att Jehova inte ska tillåta att vi ger efter när vi frestas att vara olydiga mot honom. Slutligen är orden ”befria oss från den onde” en vädjan om att Jehova inte ska tillåta att Satan övervinner oss. Och vi kan vara övertygade om att Gud inte ska låta oss bli frestade utöver vad vi kan tåla. (Läs 1 Korinthierna 10:13.)
Fortsätt med att ”be”, ”söka” och ”bulta på”
17, 18. Vad innebär det att fortsätta med att ”be”, ”söka” och ”bulta på”?
17 Aposteln Paulus uppmanade sina medtroende: ”Var ihärdiga i bönen.” (Rom. 12:12) Jesus sade något liknande med orden: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som bultar på skall det öppnas.” (Matt. 7:7, 8) Det är passande att ”fortsätta med att be” om vad som helst som är i överensstämmelse med Guds vilja. I enlighet med Jesu ord skrev aposteln Johannes: ”Detta är den tillit vi har till honom [Gud], att vad vi än ber om i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” (1 Joh. 5:14)
18 Jesu uppmaningar ”fortsätt med att be” och ”fortsätt med att söka” innebär att vi bör hålla i med att be och att våra böner bör vara uppriktiga. Vi måste också fortsätta med att ”bulta på” för att komma in i Guds kungarike och få glädjas åt de välsignelser och belöningar som vi kan få genom det. Men kan vi lita på att Gud kommer att besvara våra böner? Ja, det kan vi om vi är trogna mot Jehova, för Jesus sade: ”Var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som bultar på skall det öppnas.” Jehovas tjänare har ofta fått uppleva att Gud verkligen ”hör bön”. (Ps. 65:2)
19, 20. Hur är Jehova som en kärleksfull far, med tanke på Jesu ord i Matteus 7:9–11?
19 Jesus liknade Gud vid en kärleksfull far som ger goda gåvor åt sina barn. Föreställ dig att du var med när Jesus höll bergspredikan och hörde honom säga: ”Vilken är väl den man bland er som skulle räcka sin son en sten när han ber om bröd? Eller kanske han ber om en fisk – inte skulle han väl då räcka honom en orm? Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte er Fader som är i himlarna ge goda ting åt dem som ber honom!” (Matt. 7:9–11)
20 En jordisk far känner naturlig tillgivenhet för sitt barn, trots att han på grund av den nedärvda synden är förhållandevis ”ond”. Han skulle inte lura sitt barn, utan sträva efter att ge det ”goda gåvor”. Vår kärleksfulle himmelske Fader handlar faderligt mot oss och ger oss ”goda ting”, däribland sin heliga ande. (Luk. 11:13) Den kan ge oss kraft att tjäna Jehova på ett sätt som han godkänner, han som ger oss ”varje god gåva och varje fullkomlig gåva”. (Jak. 1:17)
Fortsätt att dra nytta av Jesu uttalanden
21, 22. Vad är det som är så anmärkningsvärt när det gäller bergspredikan, och hur känner du för dessa uttalanden av Jesus?
21 Bergspredikan är verkligen det bästa tal som någonsin hållits här på jorden. Den har ett fantastiskt andligt innehåll och en enastående skärpa. Som framgår av de delar av bergspredikan som behandlats i den här artikelserien kan vi ha mycket stor nytta av att tillämpa de råd som finns i den. Jesu uttalanden kan göra vårt liv bättre redan nu och ge oss ett hopp om en lycklig framtid.
22 I de här artiklarna har vi bara undersökt några få av de andliga ädelstenar som finns i Jesu bergspredikan. Det är inte att undra på att de som lyssnade till det här talet ”häpnade ... över hans sätt att undervisa”. (Matt. 7:28) Vi kommer säkert att reagera på liknande sätt när vi fyller vårt sinne och hjärta med dessa och andra värdefulla uttalanden av den store läraren, Jesus Kristus.
Hur skulle du svara?
• Vad sade Jesus om hycklande böner?
• Varför bör vi undvika att ständigt upprepa samma ord när vi ber?
• Vad lärde Jesus oss att be om i mönsterbönen?
• Hur kan vi fortsätta med att ”be”, ”söka” och ”bulta på”?
[Frågor]
[Bild på sidan 15]
Jesus fördömde hycklarna som bad enbart för att andra skulle se och höra dem
[Bild på sidan 17]
Vet du varför det är lämpligt att vi ber om vårt dagliga bröd?