Frågor från läsekretsen

Finns det något hopp om en uppståndelse för ett barn som dör innan det har fötts?

För dem som aldrig har förlorat ett barn på grund av missfall eller dödfödsel kan det vara svårt att föreställa sig hur de som har råkat ut för det känner det. En del föräldrar som har förlorat ett barn på det sättet sörjer intensivt. En mor förlorade fem barn innan de föddes. Med tiden fick hon två friska söner. Men hon kunde ändå inte glömma de barn hon hade förlorat. Hela livet tänkte hon på hur gamla de skulle ha varit om de hade fått leva. Kan kristna hoppas på att de genom en uppståndelse ska få tillbaka de barn som de har förlorat på grund av missfall eller dödfödsel?

Det enkla svaret på den frågan är att vi inte vet det. Bibeln ger inget direkt svar, men Guds ord innehåller principer som kan tillämpas på den här frågan och som kan ge viss tröst.

Vi kan se på två närbesläktade frågor. Den första är: När börjar en människas liv enligt Jehovas sätt att se – när hon avlas eller när hon föds? Den andra är: Hur betraktar Jehova ett ofött barn – som en unik individ eller bara som en samling celler och vävnader i en kvinnas livmoder? Bibelns principer ger klara svar på båda dessa frågor.

Den mosaiska lagen visar tydligt att livet inte börjar när en människa föds, utan långt tidigare. Hur då? Den visar att den som dödade ett foster skulle straffas med döden. ”Du [skall] ge själ för själ”, heter det i lagen. * (2 Mos. 21:22, 23) Ett ofött barn i en kvinnas livmoder är alltså en levande individ, en levande själ. Denna eviga sanning har hjälpt miljoner kristna att inse att det är orätt att göra abort. De betraktar det som en allvarlig synd mot Gud.

Det är sant att det ofödda barnet lever, men hur värderar Jehova det livet? Enligt det nyss anförda bibelstället krävde lagen att en vuxen som orsakat ett ofött barns död skulle straffas med döden. Det är därför tydligt att ett ofött barns liv har stort värde i Guds ögon. Dessutom visar många andra bibelställen att Jehova betraktar varje ofött barn som en särskild individ. Kung David blev inspirerad att säga till Jehova: ”Du höll mig avskärmad i min mors liv. ... Dina ögon såg mig då jag var ett embryo, i din bok var alla dess delar uppskrivna, med avseende på de dagar då de formades.” (Ps. 139:13–16; Job 31:14, 15)

Jehova ser också att varje ofött barn har sina kännetecknande drag och kan ha stora möjligheter i framtiden. När Isaks hustru, Rebecka, bar på tvillingar, uttalade Jehova en profetia om de två pojkarna som kämpade i hennes moderliv och visade att han redan då såg egenskaper hos dem som skulle komma att påverka många människor långt fram i tiden. (1 Mos. 25:22, 23; Rom. 9:10–13)

Det som berättas om Johannes döparen är också intressant. Evangelieskildringen säger: ”När Elisabet ... hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv; och Elisabet uppfylldes av helig ande.” (Luk. 1:41) När läkaren Lukas beskriver den här händelsen använde han ett grekiskt ord som kan syfta på antingen ett ofött barn eller ett nyfött barn. Han använde samma ord när han talade om barnet Jesus i krubban. (Luk. 2:12, 16; 18:15)

Ger Bibeln över huvud taget stöd för tanken att det är stor skillnad mellan ett barn i livmodern och ett barn som har tagit sitt första andetag? Det verkar inte så. Och det stämmer  med vad modern vetenskap har kommit fram till. Forskare har till exempel funnit att ett barn i sin mammas mage kan känna av och reagera på det som händer i världen utanför. Det är därför inte underligt att en blivande mamma utvecklar ett så nära band till det barn som växer inne i henne.

Tidpunkten för ett barns födelse kan tyckas vara ganska slumpartad. Tänk på det här exemplet: En mamma föder ett barn för tidigt. Det föds levande, men dör efter några få dagar. En annan mamma går hela tiden ut, men föder ett barn som dör strax innan det föds. Har den första mamman hoppet att hennes barn ska få uppstå bara därför att hon råkade föda sitt barn för tidigt, medan den andra mamman inte har något sådant hopp?

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Bibeln tydligt lär att livet börjar vid befruktningen och att Jehova betraktar det ofödda barnet som en unik och värdefull individ. Somliga kan mena att det i ljuset av de här bibliska sanningarna skulle vara inkonsekvent att säga att det inte finns något hopp om en uppståndelse för ett ofött barn som dör. Ja, de kan mena att man i så fall kan ifrågasätta vår inställning till abort, vilken till stor del bygger på just dessa sanningar.

Tidskriften Vakttornet väckte längre tillbaka i tiden en del frågor av praktisk natur som kan tyckas ifrågasätta möjligheten till en uppståndelse för barn som har dött innan de fötts. Skulle Gud till exempel inplanta ett delvis utvecklat embryo i en kvinnas livmoder i den nya världen? Den styrande kretsen har emellertid efter ytterligare studier och efter att under bön ha begrundat den här frågan kommit fram till att sådana funderingar egentligen inte har så mycket med uppståndelsehoppet att göra. Jesus sade: ”För Gud är ... allting möjligt.” (Mark. 10:27) Jesu egen erfarenhet visar att det här uttalandet är sant, för hans liv överfördes från himlen till en ung jungfrus livmoder – något som är helt omöjligt mänskligt sett.

Betyder då allt detta att Bibeln lär att barn som dött innan de fötts kommer att få uppstå? Vi måste poängtera att Bibeln inte direkt svarar på den frågan, så vi kan inte vara dogmatiska när det gäller den här saken. Det här ämnet kan väcka nästan hur många frågor som helst. Det verkar därför vara bäst att undvika spekulationer. Vad vi vet är detta: Den här frågan kan bara Jehova Gud avgöra, och han är mycket kärleksfull och barmhärtig. (Ps. 86:15) En sak som vi kan vara säkra på är att han har en innerlig önskan att omintetgöra dödens verkningar genom uppståndelsen. (Job 14:14, 15) Vi kan vara övertygade om att han alltid gör det som är rätt. Han kommer att läka alla de sår vi fått i livet i den här onda världsordningen, för han har kärleksfullt gett sin Son i uppdrag att ”göra slut på Djävulens gärningar”. (1 Joh. 3:8)

[Fotnot]

[Bild på sidan 13]

Jehova kommer att läka alla smärtsamma sår vi fått i livet.