Efterlikna den lojale Ittaj

”STORA och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, evighetens Kung. Vem skulle väl inte frukta dig, Jehova, och ära ditt namn? Ty du ensam är lojal.” Denna sång, som sjungs i himlen av ”dem som kommer segerrika ifrån vilddjuret och ifrån dess bild”, riktar uppmärksamheten på Guds lojalitet. (Upp. 15:2–4) Jehova önskar att hans tillbedjare ska efterlikna honom i att visa den här tilltalande egenskapen. (Ef. 4:24)

Satan, Djävulen, gör däremot allt han kan för att de som tillber Gud på jorden inte ska få del av Guds kärlek. Trots det har många förblivit lojala mot Gud, också under mycket svåra förhållanden. Vi kan verkligen vara tacksamma för att Jehova sätter värde på sådan hängivenhet! Vi får följande försäkran: ”Jehova älskar rättvisa, han överger  inte sina lojala.” (Ps. 37:28) För att hjälpa oss att förbli lojala berättar han i sitt ord om många som har visat lojalitet. Ett exempel är skildringen om gittiten Ittaj.

En utlänning i landsflykt

Ittaj kom troligtvis från den berömda filisteiska staden Gat, och därifrån var också jätten Goljat och andra skräckinjagande fiender till Israel. Den erfarne krigaren Ittaj dyker upp i Bibelns berättelse vid tiden för Absaloms uppror mot kung David. Ittaj och de 600 filisteiska män som hade följt honom bodde då som landsflyktiga i närheten av Jerusalem.

Situationen för Ittaj och hans män fick kanske David att tänka tillbaka på sin egen tid som landsflyktig, när han och 600 israelitiska stridsmän drog bort till filistéernas land och kom till det område som tillhörde Akis, kungen i Gat. (1 Sam. 27:2, 3) Vad skulle Ittaj och hans män göra när Absalom gjorde uppror mot sin far David? Skulle de ställa sig på Absaloms sida, förhålla sig neutrala eller förena sig med David och hans män?

Tänk dig in i situationen. David flyr från Jerusalem och stannar vid Bet-Merhak, som betyder ”hus långt borta (i fjärran)”, ”avlägset hus”. Det här är kanske det sista huset i Jerusalem innan man går över Kidrondalen på väg mot Olivberget. (2 Sam. 15:17, noten) David inspekterar nu sina styrkor allteftersom de går förbi. Det är inte bara lojala israeliter som följer honom, utan också alla keretéerna och alla peletéerna och dessutom alla gittiterna – Ittaj och hans 600 stridsmän. (2 Sam. 15:18)

Med djup medkänsla säger David till Ittaj: ”Varför skulle också du gå med oss? Vänd tillbaka och stanna hos kungen [uppenbarligen Absalom]. Du är ju en utlänning, och dessutom är du landsflyktig från din ort. Det var i går du kom, och skulle jag i dag låta dig flacka omkring med oss, för att gå när jag går, vart jag än går? Vänd tillbaka och ta dina bröder med dig tillbaka, och må Jehova visa dig kärleksfull omtanke och trofasthet!” (2 Sam. 15:19, 20)

Ittaj uttrycker nu sin orubbliga lojalitet och svarar: ”Så sant Jehova lever, och så sant min herre kungen lever: På den plats där min herre kungen är, där vill din tjänare vara, oavsett om det betyder död eller liv!” (2 Sam. 15:21) När David hör detta kan han ha tänkt på något liknande som hans farfars mor, Rut, sade. (Rut 1:16, 17) Djupt rörd av Ittajs ord, säger David: ”Kom och dra över [Kidrondalen].” Då drog ”gittiten Ittaj över, och även alla hans män och alla de små barnen som var med honom”. (2 Sam. 15:22)

”Till vår undervisning”

”Allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning”, sägs det i Romarna 15:4. Vi gör därför väl i att fråga oss vad vi kan lära oss av Ittajs exempel. Vad fick honom att vara lojal mot David? Även om Ittaj var en utlänning och en filisteisk landsflyktig, erkände han Jehova som den levande Guden och David som Jehovas smorde. Ittaj lät sig inte påverkas av den fientlighet som rådde mellan israeliterna och filistéerna. För honom var David inte bara den som hade dödat den väldige krigaren Goljat och många andra av hans landsmän. (1 Sam. 18:6, 7) Ittaj såg David som en man som älskade Jehova och lade utan tvivel märke till hans enastående egenskaper. David i sin tur kom att högakta Ittaj. I den kulminerande striden mot Absaloms styrkor ställde han rentav en tredjedel av sina styrkor under ”Ittajs befäl”! (2 Sam. 18:2)

Också vi bör anstränga oss för att inte låta skillnader i fråga om kultur, ras eller etnisk bakgrund eller några spår av fördomar och antipatier påverka oss, utan i stället erkänna andras goda egenskaper. Det starka band som utvecklades mellan David och Ittaj belyser att vi genom att lära känna och älska  Jehova kan få hjälp att komma över sådana hinder.

När vi tänker på exemplet med Ittaj kan vi fråga oss själva: Är jag på liknande sätt lojal mot den större David, Kristus Jesus? Visar jag min lojalitet genom att flitigt förkunna om Guds kungarike och göra lärjungar? (Matt. 24:14; 28:19, 20) Hur långt är jag beredd att sträcka mig för att visa min lojalitet?

Familjeöverhuvuden har också nytta av att begrunda Ittajs exempel i att visa lojalitet. Ittajs trohet och lydnad mot David och hans beslut att följa Guds smorde kung påverkade Ittajs män. När familjeöverhuvuden på liknande sätt fattar beslut för att stödja sann tillbedjan påverkar det deras familjer och kan rentav föra med sig tillfälliga svårigheter. Men Bibeln försäkrar oss: ”Mot den lojale handlar du [Jehova] lojalt.” (Ps. 18:25)

Efter striden mellan Davids och Absaloms styrkor sägs det inget mer om Ittaj i Bibeln. Men det lilla som Guds ord berättar om Ittaj gör ändå att vi får en viktig inblick i vem han var och vilka egenskaper han visade under den här svåra tiden i Davids liv. Att Ittaj är omtalad i den inspirerade skildringen visar att Jehova lägger märke till och belönar sådan lojalitet. (Hebr. 6:10)