Delegera – Varför och hur?

VISSTE du att konsten att delegera går längre tillbaka i historien än själva planeten jorden? Jehova skapade sin enfödde Son och använde sedan honom som ”en mästerlig arbetare” när han skapade universum. (Ords. 8:22, 23, 30; Joh. 1:3) När Gud skapade det första människoparet sade han till dem: ”Uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Mos. 1:28) Han gav människan uppdraget att utvidga Edens paradis så att det skulle uppfylla hela jorden. Redan från skapelsens början har alltså Jehova och de som tjänar honom delegerat.

Vad innebär det att delegera? Varför bör äldste lära sig att lämna över uppgifter till andra i församlingen? Och hur kan de göra det?

Vad innebär det att delegera?

Att delegera betyder att ”formellt överlåta befogenhet”. (Svensk ordbok) När man delegerar samarbetar man och tar hjälp av andra för att nå ett visst mål. Det leder helt naturligt till att man ger andra ansvar och befogenheter.

De som får en uppgift i den kristna församlingen förväntas också utföra den. Ofta förväntas  de även berätta hur arbetet går framåt och rådgöra med den som har gett dem uppgiften. Men det grundläggande ansvaret ligger ändå hos den förordnade broder som delegerade uppgiften. Han måste se till att arbetet går framåt och ge råd om det skulle behövas. Men någon kanske undrar: Varför ska man delegera om man kan utföra uppgiften själv?

Varför delegera?

Tänk på att Jehova delegerade arbete till sin enfödde Son i samband med skapelsen. Ja, ”med hjälp av honom skapades allt annat i himlarna och på jorden, det synliga och det osynliga”. (Kol. 1:16) Jehova hade kunnat göra allt själv, men han bestämde sig för att låta sin Son få dela den glädje som meningsfullt arbete ger. (Ords. 8:31) Det hjälpte Sonen att lära sig mer om sin Faders egenskaper. Man kan säga att Fadern tog vara på tillfället att öva sin enfödde Son.

När Jesus Kristus var här på jorden efterliknade han sin Fader och delegerade ansvar. Han övade sina lärjungar steg för steg. Han skickade ut de 12 apostlarna och längre fram 70 andra lärjungar som en förtrupp i predikoarbetet. (Luk. 9:1–6; 10:1–7) När Jesus sedan kom till de platserna fanns det redan en god grund som han kunde bygga vidare på. Lärjungarna hade nu fått erfarenhet, och när Jesus skulle lämna jorden delegerade han ännu viktigare uppgifter till dem, bland annat det världsvida predikoarbetet. (Matt. 24:45–47; Apg. 1:8)

Den första kristna församlingen kännetecknades av att man delegerade uppgifter och övade upp bröder. Paulus sade till Timoteus: ”Vad du har hört från mig ... skall du anförtro åt trogna människor, som i sin tur skall vara tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” (2 Tim. 2:2) De som är erfarna ska alltså öva andra, som i sin tur kan hjälpa ytterligare andra att få övning.

Om en äldste delegerar några av sina ansvarsuppgifter kan andra bröder också få känna glädjen av att undervisa och ta del i herdearbetet. Vetskapen om att vi människor har begränsade förmågor ger de äldste ytterligare skäl att be andra hjälpa till med olika uppgifter i församlingen. Bibeln säger: ”Vishet finns hos de blygsamma.” (Ords. 11:2) En blygsam person är medveten om sina begränsningar. Om man försöker göra allting själv kan man slita ut sig, och man får mindre tid över för sin familj. Det är därför förståndigt att dela ansvarsbördan. Ta till exempel den broder som är samordnare för äldstekretsen. Han kan be en äldste eller biträdande tjänare sköta sådant som bokningen av föredragshållare i församlingen och på så sätt dela arbetsbördan.

När man delegerar en uppgift ger man andra tillfälle att utveckla sina förmågor och skaffa sig större erfarenhet. Samtidigt får den som har delegerat uppgiften en möjlighet att se vilka förmågor hans medbröder har. Om de äldste delegerar vissa uppgifter i församlingen kan en broder till exempel ”prövas i fråga om sin lämplighet” som en möjlig biträdande tjänare. (1 Tim. 3:10)

Slutligen är det så att de äldste visar att de litar på andra när de delegerar. Paulus övade Timoteus genom att arbeta tillsammans med honom i missionärstjänsten, och de blev mycket nära vänner. Paulus kallade Timoteus  ”ett äkta barn i tron”. (1 Tim. 1:2) På liknande sätt utvecklades ett starkt band mellan Jehova och Jesus när de arbetade tillsammans med att skapa allt. När äldste anförtror arbete åt sina medbröder lär de också känna dem bättre.

Varför somliga tvekar

En del äldste tycker att det är svårt att delegera, trots att de är medvetna om fördelarna. De kanske håller tillbaka därför att de själva vill ha kontrollen. De kan mena att de själva alltid måste sitta vid rodret. Men kom ihåg att Jesus gav sina lärjungar i uppdrag att utföra ett viktigt arbete innan han steg upp till himlen, och han visste hela tiden att de faktiskt skulle utföra gärningar som var större än dem han själv hade utfört. (Matt. 28:19, 20; Joh. 14:12)

Vissa äldste kan ha delegerat tidigare, men inte blivit nöjda med resultatet. De kanske menar att det går snabbare och blir bättre om de utför uppgiften själva. Men tänk på Paulus. Han var medveten om värdet av att delegera, men han insåg också att inte alla som blev använda skulle leva upp till hans förväntningar. Under sin första missionsresa övade Paulus upp sin unge reskamrat Markus. Paulus blev mycket besviken när Markus lämnade sitt förordnande och återvände hem. (Apg. 13:13; 15:37, 38) Men det gjorde inte att Paulus slutade delegera. Som vi redan har nämnt erbjöd han den unge Timoteus att bli hans reskamrat. När Timoteus var redo att axla större ansvar lämnade Paulus honom i Efesos och gav honom myndighet att förordna tillsyningsmän och biträdande tjänare i församlingen. (1 Tim. 1:3; 3:1–10, 12, 13; 5:22)

Det är på liknande sätt i dag. Äldste bör inte sluta att ge bröder övning bara därför att någon inte sköter sina uppgifter. Det är förståndigt och viktigt att lära sig att lita på andra och delegera uppgifter till dem. Men vad bör äldste tänka på när de delegerar?

Hur man delegerar

När du ska delegera en uppgift och har en viss broder i tankarna är det viktigt att du tänker igenom vilka kvalifikationer han har. När det uppstod ett behov av att ta hand om den dagliga matutdelningen i Jerusalem valde apostlarna ut sju män som hade ”gott vittnesbörd” och var ”fyllda av ande och vishet”. (Apg. 6:3) Om du ber en opålitlig person att utföra ett arbete kanske det inte blir gjort. Börja därför med att delegera mindre uppgifter. När en person har visat att han är pålitlig kan han få större ansvar.

Men det finns fler faktorer som man bör tänka på. Vi har alla olika personlighet, förmågor och erfarenhet. En broder med en vänlig och behaglig läggning kan fungera bra som ordningsman, medan en broder som är metodisk och systematisk kanske fungerar bättre som medhjälpare till församlingens sekreterare. En syster som har konstnärliga förmågor kan få ansvaret att sköta blomsterarrangemangen till Åminnelsen.

När du delegerar en uppgift till någon är det viktigt att du tydligt förklarar vad som förväntas. Innan Johannes döparen sände budbärare till Jesus förklarade han tydligt vad han ville veta och hur de skulle formulera frågan.  (Luk. 7:18–20) Den situationen skiljer sig från när Jesus mirakulöst gav människor mat och sedan sade till sina lärjungar att samla ihop det som blev över. Då fick lärjungarna själva avgöra hur de skulle gå till väga. (Joh. 6:12, 13) Mycket beror på vilken uppgift det gäller och vilka kvalifikationer medhjälparen har. Både den som delegerar och den som hjälper honom bör ha en klar uppfattning om vad som ska göras. Båda bör också ha klart för sig i vilken utsträckning medhjälparen förväntas rapportera hur arbetet går och hur stor handlingsfrihet han har. Om uppgiften ska vara klar ett visst datum kan det vara motiverande om man resonerar om datumet och är överens om det, jämfört med att man bara säger att ”då och då ska det vara klart”.

Den som får en uppgift bör få de resurser och den hjälp som behövs. Det kan vara bra att informera andra om vad man har kommit överens om. När Jesus anförtrodde ”himlarnas kungarikes nycklar” åt Petrus gjorde han det när andra lärjungar var närvarande. (Matt. 16:13–19) På samma sätt kan det ibland vara bra att låta församlingen få veta vem som har ansvar för en viss uppgift.

Men tänk på följande: Om du ändå fortsätter att sköta den uppgift som du har delegerat är det som att säga: ”Jag litar egentligen inte på dig.” Det är sant att resultatet kanske inte alltid blir vad du har förväntat. Men om den broder som har fått en uppgift får lite spelrum kommer han förmodligen att få självförtroende och erfarenhet. Det betyder naturligtvis inte att du ska vara likgiltig för hur han sköter uppgiften. Även om Jehova gav sin Son en uppgift i samband med skapelsen var han fortfarande engagerad i arbetet. Han sade till sin mästerlige arbetare: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” (1 Mos. 1:26) Du bör i både ord och handling stödja arbetet och berömma den som utför det. Det kan vara bra om ni efteråt går igenom vad som har uträttats. Tveka inte att ge råd eller erbjuda mer hjälp om arbetet inte blir ordentligt gjort. Glöm inte att du som har delegerat uppgiften har det yttersta ansvaret. (Luk. 12:48)

Många har gjort framsteg när äldste som visat personligt intresse har gett dem uppgifter i församlingen. Alla äldste behöver lära sig varför och hur de kan delegera. På så sätt efterliknar de Jehova.

[Ruta på sidan 29]

NÄR MAN DELEGERAR ...

• låter man andra dela glädjen av ett gott resultat

• får man mer uträttat

• ger man prov på vishet och blygsamhet

• får andra övning och erfarenhet

• visar man förtroende för andra

[Ruta på sidan 30]

HUR MAN DELEGERAR:

• Välj lämpliga personer för uppgiften

• Förklara och kommunicera tydligt

• Var tydlig med vad som ska uppnås

• Ge nödvändiga resurser

• Var intresserad av uppgiften, och visa ditt förtroende

• Var beredd att ta det yttersta ansvaret

[Bilder på sidan 31]

När man delegerar överlåter man en uppgift och följer upp hur det går.