Evigt liv på jorden – ett hopp som Gud gett

”Skapelsen blev ... lagd under fruktlösheten ... på grundval av hoppet.” (ROM. 8:20)

1, 2. a) Varför är hoppet om evigt liv på jorden viktigt för oss? b) Varför är många skeptiska till tanken på evigt liv på jorden?

DU KANSKE kan påminna dig hur glad du blev när du första gången fick höra att människor i en nära framtid inte längre kommer att åldras och dö utan kommer att leva för evigt på jorden. (Joh. 17:3; Upp. 21:3, 4) Du har förmodligen haft glädjen att tala med andra om detta bibliska hopp. Hoppet om evigt liv är ju en viktig del av de goda nyheter som vi predikar. Det påverkar hela vår syn på tillvaron.

² Kristenhetens trossamfund har i allmänhet blundat för hoppet om evigt liv på jorden. I Bibeln får vi veta att själen dör, men de flesta trossamfund lär ut den obibliska läran att människan har en odödlig själ som lever vidare i andevärlden efter döden. (Hes. 18:20) Därför är många skeptiska till tanken på evigt liv på jorden. Vi kan därför fråga oss: Ger Bibeln verkligen stöd åt det hoppet? När uppenbarade Gud i så fall detta för människan första gången?

”Lagd under fruktlösheten ... på grundval av hoppet”

3. Hur var Guds avsikt med människorna uppenbar redan i början av människans tillvaro?

³ Jehovas avsikt med människorna uppenbarades alldeles i början av människans tillvaro. Gud visade klart och tydligt att Adam skulle leva för evigt om han var lydig. (1 Mos. 2:9, 17; 3:22) Adams första avkomlingar fick utan tvivel veta att människan hade förlorat sin fullkomlighet, något som det fanns synliga bevis för. Ingången till Edens trädgård var stängd, och människorna åldrades och dog. (1 Mos. 3:23, 24) Allteftersom tiden gick minskade människans livslängd. Adam levde i 930 år. Sem, som överlevde den stora översvämningen, blev bara 600 år och hans son Arpaksad 438 år. Abrahams far, Tera, levde i 205 år. Abraham blev 175 år, hans son Isak 180 år och Jakob 147 år. (1 Mos. 5:5; 11:10–13, 32; 25:7; 35:28; 47:28) Många måste ha förstått vad den här minskningen innebar – utsikten till evigt liv hade gått förlorad! Hade de skäl att tro att det skulle bli möjligt att leva för evigt igen?

4. Vilken grund hade forntidens trogna män för att tro att Gud skulle låta dem få det som Adam hade förlorat?

⁴ I Guds ord sägs det: ”Skapelsen [mänskligheten] blev ... lagd under fruktlösheten ... på grundval av hoppet.” (Rom. 8:20) Vilket hopp? Den första profetian i Bibeln pekade fram emot en ”avkomma” som skulle krossa ormens huvud. (Läs 1 Moseboken 3:1–5, 15.) För trogna människor utgjorde det här löftet om en avkomma grunden för hoppet om att Gud skulle fullgöra sin avsikt med människorna. Det gav sådana män som Abel och Noa skäl att tro att Gud skulle låta dem få det som Adam hade förlorat. Dessa män insåg kanske att krossandet av hälen på avkomman skulle innebära att blod utgöts. (1 Mos. 4:4; 8:20; Hebr. 11:4)

5. Vad visar att Abraham trodde på uppståndelsen?

⁵ Tänk på Abraham. När han blev prövad ”så gott som offrade [han] Isak, ... sin  enfödde son”. (Hebr. 11:17) Varför var han villig att göra det? (Läs Hebréerna 11:19.) Därför att han trodde på uppståndelsen! Abraham hade orsak att tro på uppståndelsen. Jehova hade ju återställt Abrahams fortplantningsförmåga och gjort det möjligt för honom och hans hustru, Sara, att få en son på sin ålders höst. (1 Mos. 18:10–14; 21:1–3; Rom. 4:19–21) Abraham litade också på Jehovas ord. Gud hade sagt till honom: ”Det är genom Isak som det som skall kallas din avkomma skall komma.” (1 Mos. 21:12) Abraham hade därför goda skäl att tro att Gud skulle uppväcka Isak.

6, 7. a) Vilket förbund ingick Jehova med Abraham? b) Hur medförde Jehovas löfte till Abraham ett hopp för människorna?

⁶ Tack vare Abrahams enastående tro ingick Jehova ett förbund med honom beträffande hans efterkommande, eller ”avkomma”. (Läs 1 Moseboken 22:18.) Den som i första hand visade sig vara ”avkomman” var Jesus Kristus. (Gal. 3:16) Jehova hade talat om för Abraham att hans ”avkomma” skulle bli talrik ”som himlens stjärnor och som sandkornen på havets strand” – ett antal som Abraham inte kände till. (1 Mos. 22:17) Men längre fram uppenbarades antalet. ”Avkomman” består av Jesus Kristus och de 144 000, som ska härska tillsammans med honom i hans rike. (Gal. 3:29; Upp. 7:4; 14:1) Det är genom det messianska kungariket som ”alla jordens nationer [skall] välsigna sig”.

⁷ Abraham kan inte ha förstått den hela och fulla innebörden i det förbund som Jehova ingick med honom. Men det sägs i Bibeln att han ändå ”väntade på staden som har de verkliga grundvalarna”. (Hebr. 11:10) Denna stad är Guds kungarike. För att Abraham ska kunna få del av välsignelserna under detta rike måste han återföras till liv igen. Genom uppståndelsen kommer det att bli möjligt för honom att leva för evigt på jorden. Evigt liv kommer också att bli möjligt för dem som överlever Harmageddon och för dem som uppväcks från de döda. (Upp. 7:9, 14; 20:12–14)

”Anden har övat tryck på mig”

8, 9. Varför är Jobs bok inte rätt och slätt en redogörelse för en enda människas prövningar?

⁸ Under perioden mellan Abrahams sonsonsson Josef och profeten Mose levde en man som hette Job. Bibelboken Job, som troligen skrevs av Mose, förklarar varför Jehova tillät att Job fick lida och vad utgången blev för honom. Men Jobs bok är inte rätt och slätt en redogörelse för en enda människas prövningar. Den innehåller upplysningar som påverkar alla förnuftsbegåvade skapelser, både änglar och människor. Boken ger oss en inblick i hur Jehova härskar i rättfärdighet, och den uppenbarar att den stridsfråga som väcktes i Eden berör alla Guds jordiska tjänares ostrafflighet och deras utsikter till liv. Även om Job inte förstod den här stridsfrågan, lät han inte sina tre kamrater få honom att tro att han hade misslyckats med att bevara sin ostrafflighet. (Job 27:5) Det här bör göra vår tro starkare och hjälpa oss att inse att vi kan bevara vår ostrafflighet och försvara Jehovas suveränitet.

⁹ När Jobs tre så kallade tröstare hade slutat tala tog ”Elihu, busiten Barakels son, ... till orda”. Vad var det som fick honom att yttra sig? Han sade: ”Jag är uppfylld av ord, anden har övat tryck på mig i mitt inre.” (Job 32:5, 6, 18) Det Elihu sedan sade under inspiration gick i uppfyllelse när Jobs prövningar upphörde, men hans ord har också stor betydelse för andra. De ger hopp åt alla som bevarar sin ostrafflighet.

10. Vad visar att Jehovas budskap till en enskild människa ibland har en vidare tillämpning på människor i allmänhet?

¹⁰ Jehova ger ibland en enskild människa ett budskap som också har en vidare tillämpning  på människor i allmänhet. Så var det med Daniels profetia som gällde den babyloniske kungen Nebukadnessars dröm om ett väldigt träd som höggs ner. (Dan. 4:10–27) Drömmen uppfylldes på Nebukadnessar, men den pekade fram emot något mycket större. Den visade att Guds styre över jorden genom ett rike i kung Davids släktlinje skulle utövas igen efter en period på 2 520 år som började 607 f.v.t. * Gud började utöva sin suveränitet över jorden på nytt i och med att Jesus Kristus insattes som himmelsk kung 1914. Tänk att Guds kungarikes styre snart ska förverkliga lydiga människors förhoppningar!

”Låt honom slippa stiga ner i gravens djup!”

11. Vad visade Elihus ord när det gäller Gud?

¹¹ När Elihu svarar Job talar han om ”en budbärare ..., en talesman, en av tusen, som kan tala om för människan vad som är rättrådigt”. Hur blir det om den här budbäraren bönfaller ”Gud om att Han skall visa honom välvilja”? Elihu säger: ”Då visar han [Gud] honom ynnest och säger: ’Låt honom slippa stiga ner i gravens djup! Jag har funnit en lösen! Må hans kropp bli friskare än i ungdomen, må han vända åter till sin ungdomskrafts dagar.’” (Job 33:23–26) De här orden visade att Gud var villig att godta ”en lösen” för ångerfulla människor, ”något som övertäcker” deras synder. (Job 33:24, noten)

12. Vilket hopp gav Elihus ord människor i allmänhet?

¹² Elihu förstod förmodligen inte den fullständiga innebörden i återlösningen, alldeles som vissa profeter inte helt och fullt förstod allt de skrev. (Dan. 12:8; 1 Petr. 1:10–12) Men hans ord återspeglade hoppet om att Gud en dag skulle godta en lösen och befria människorna från åldrandet och döden. Hans ord framhöll den underbara möjligheten att få leva för evigt. Jobs bok visar också att det ska bli en uppståndelse. (Job 14:14, 15)

13. Vilken betydelse har Elihus ord för de kristna?

¹³ Elihus ord har fortfarande stor betydelse för miljoner kristna som hoppas få överleva slutet för den nuvarande världsordningen.  De äldre bland de överlevande kommer att få tillbaka den styrka och kraft de hade i sin ungdom. (Upp. 7:9, 10, 14–17) Vidare är utsikten att få återse dem som uppstått och som fått sin ungdom tillbaka en källa till glädje för de trogna. Naturligtvis är både odödligt liv i himlen för de smorda kristna och evigt liv på jorden för Jesu ”andra får” beroende av att de utövar tro på Kristi lösenoffer. (Joh. 10:16; Rom. 6:23)

Döden uppslukas från jorden

14. Vad visar att det behövdes något mer än den mosaiska lagen för att israeliterna skulle kunna hoppas på att få evigt liv?

¹⁴ Abrahams avkomlingar blev en självständig nation när Gud ingick ett förbund med dem. När Jehova gav dem lagen sade han: ”Ni skall följa mina stadgar och mina rättsliga beslut, ty den människa som handlar efter dem skall leva genom dem.” (3 Mos. 18:5) Men eftersom israeliterna inte kunde nå upp till lagens fullkomliga normer, fördömdes de av lagen och behövde befrias från denna fördömelse. (Gal. 3:13)

15. Vilken framtida välsignelse blev David inspirerad att skriva om?

¹⁵ Efter Moses tid inspirerade Jehova andra bibelskribenter att nämna hoppet om evigt liv. (Ps. 21:4; 37:29) Psalmisten David skrev till exempel en psalm om den endräkt som rådde bland de sanna tillbedjarna i Sion, och han avslutade den med orden: ”Där har Jehova befallt att välsignelsen skall vara, ja, liv till oöverskådlig tid.” (Ps. 133:3)

16. Vad lovade Jehova genom Jesaja beträffande framtiden för ”hela jorden”?

¹⁶ Jehova inspirerade Jesaja att profetera om evigt liv på jorden. (Läs Jesaja 25:7, 8.) Likt ett kvävande ”hölje” – ett täcke – har synden och döden vilat tungt på människorna. Jehova försäkrar sitt folk om att synden och döden ska uppslukas, eller tas bort, ”från hela jorden”.

17. Vilken uppgift som Messias har öppnar vägen till evigt liv?

¹⁷ Vi kan också tänka på vad den mosaiska lagen föreskrev beträffande bocken för Asasel. En gång om året, på försoningsdagen, skulle översteprästen ”lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna Israels söners alla missgärningar”,  och ”bocken ... [skulle] på sig bära alla deras missgärningar till ett öde land”. (3 Mos. 16:7–10, 21, 22) Jesaja förutsade att Messias skulle komma och att han skulle ha en liknande uppgift och bära bort ”sjukdomar”, ”smärtor” och ”mångas synd” och därigenom öppna vägen till evigt liv. (Läs Jesaja 53:4–6, 12.)

18, 19. Vilket hopp framhålls i Jesaja 26:19 och Daniel 12:13?

¹⁸ Genom Jesaja sade Jehova till sitt folk Israel: ”Dina döda skall leva. Mina döda kroppar [”mina dräpta”, noten] skall uppstå. Vakna och ropa högt av fröjd, ni som har er boning i stoftet! Ty din dagg är som malvors dagg, och jorden skall låta dem som är kraftlösa i döden komma till världen igen.” (Jes. 26:19) De hebreiska skrifterna framhåller tydligt hoppet om en uppståndelse och liv på jorden. När Daniel var närmare 100 år försäkrade Jehova honom: ”Du skall vila, men du skall stå upp till din lott vid dagarnas slut.” (Dan. 12:13)

¹⁹ Tack vare hoppet om uppståndelsen kunde Marta säga till Jesus beträffande sin döde bror: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.” (Joh. 11:24) Ändrade Jesu undervisning och hans lärjungars inspirerade skrifter på detta hopp? Är evigt liv på jorden fortfarande det hopp som Jehova erbjuder människorna? Vi ska undersöka svaren på de här frågorna i nästa artikel.

[Fotnot]

Kan du förklara?

• På grundval av vilket hopp blev skapelsen ”lagd under fruktlösheten”?

• Vad visar att Abraham trodde på uppståndelsen?

• Vilket hopp för människorna ger Elihus ord till Job?

• Hur betonar de hebreiska skrifterna hoppet om en uppståndelse och evigt liv på jorden?

[Frågor]

[Bild på sidan 5]

Elihus ord till Job ger hopp om att människorna ska befrias från åldrandet och döden.

[Bild på sidan 6]

Daniel försäkrades om att han skulle ”stå upp till ... [sin] lott vid dagarnas slut”.