Inrikta dig på denna ”dag med goda nyheter”

DE FYRA spetälska männen tänkte igenom sin situation. De hade suttit i Samarias stadsport, men ingen hade gett dem några allmosor. Staden var belägrad av araméerna, som väntade på att den skulle kapitulera på grund av svält. Det var ingen idé att ens ta sig in dit, för matpriserna var skyhöga. Ett fall av kannibalism var redan känt. (2 Kung. 6:24–29)

Männen tyckte inte att de hade något att förlora, så de bestämde sig för att gå till araméernas läger. De gick i skydd av mörkret, och när de kom fram till lägret var det förvånansvärt tyst där. Hästar och åsnor stod fastbundna, men några vakter eller soldater syntes inte till. De fyra männen tittade in i ett av tälten. Ingen var där, men däremot fanns det mängder av mat och dryck. Männen tog för sig av det goda. Det fanns också guld, silver, kläder och annat av värde. De plockade åt sig vad de ville ha och gömde undan det. Sedan tog de en ny vända in i lägret. Det var helt övergivet. Jehova hade genom ett underverk fått araméerna att höra ljudet av en militärstyrka. Eftersom de trodde att det var ett anfall hade de flytt hals över huvud. Nu var det alltså fritt fram!

De spetälska männen gick från tält till tält och plockade åt sig värdesaker. Men tanken på de svältande i Samaria började plåga deras samvete. De sade till varandra: ”Det är inte rätt, det vi gör. Denna dag är en dag med goda nyheter!” Så de skyndade sig tillbaka till Samaria för att berätta vad som hade hänt. (2 Kung. 7:1–11)

Vår tid kan också beskrivas som ”en dag med goda nyheter”. När Jesus talade om ”tecknet ... på avslutningen på tingens ordning” nämnde han bland annat detta utmärkande drag: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matt. 24:3, 14) Hur bör det påverka oss?

Våra egna intressen kan tynga ner oss

De spetälska männen var ett tag så uppslukade av sin upptäckt att de glömde Samaria. De tänkte bara på vad de kunde få. Kan något liknande hända oss? Hungersnöd är en del av tecknet på avslutningen på tingens ordning. (Luk. 21:7, 11) Jesus uppmanade sina lärjungar: ”Ge akt på er själva, så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av omåttligt ätande och omåttligt drickande och livets bekymmer.” (Luk. 21:34) Vi får inte bli så uppslukade av våra egna intressen att vi glömmer bort att vi lever under ”en dag med goda nyheter”.

En syster som heter Blessing lät inte sina egna intressen tynga ner henne. Samtidigt som hon skaffade sig en vidareutbildning var hon pionjär. Senare gifte hon sig med en betelit och blev en del av Betelfamiljen i Benin. Hon berättar: ”Jag städar, och jag tycker  verkligen om min uppgift.” Blessing kan se tillbaka på 12 års heltidstjänst och vara glad över att hon inriktat sig på den ”dag med goda nyheter” som pågår just nu.

Se upp för tidsslukare!

När Jesus sände ut 70 lärjungar sade han: ”Skörden är verkligen stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Luk. 10:2) Om man väntar för länge med ett bokstavligt skördearbete kan man förlora mycket av skörden. På samma sätt kan försumlighet i vårt predikoarbete leda till att liv går förlorade. Därför förmanade Jesus: ”Hälsa ingen med famntag utmed vägen.” (Luk. 10:4) Det ord som återges med ”hälsa” kan på grundspråket ha en vidare betydelse än att bara säga ”hej” eller ”god dag”. Det kan också innefatta omfamningar och långa hälsningsfraser. Jesus uppmanade alltså sina efterföljare att undvika sådant som var onödigt och distraherande och att utnyttja tiden så väl som möjligt. Budskapet var brådskande.

Tänk på hur mycket det finns som konkurrerar om vår tid. Tv:n har länge varit den största tidsslukaren. Men hur är det då med mobiltelefonen och datorn? Enligt en undersökning bland 1 000 vuxna i Storbritannien använder britten varje dag i genomsnitt 150 minuter till att prata i telefon – 62 av dem i mobiltelefon – ytterligare 53 minuter till att mejla och 22 minuter till att sms:a. Det blir mer än dubbelt så mycket tid som en hjälppionjär ägnar i tjänsten varje dag! Hur mycket av din tid går åt till att sms:a, mejla och prata i telefon?

Ernst och Hildegard Seliger var noga med hur de använde sin tid. Sammanlagt hade de suttit mer än 40 år i nazistiska koncentrationsläger och kommunistiska fängelser. Efter att ha blivit frigivna tjänade de som pionjärer tills de avslutade sina jordiska liv.

Många önskade brevväxla med paret Seliger. De kunde ha ägnat större delen av sin vakna tid åt att läsa och skriva brev. Men de valde att prioritera tjänsten för Jehova.

Naturligtvis vill vi hålla kontakten med våra nära vänner och släktingar, och det är ju inget fel med det. Vi mår bara bra av lite omväxling i vardagsrutinerna. Men vi måste ändå se upp för olika tidsslukare, så att vi kan inrikta oss på predikoarbetet.

Predika de goda nyheterna grundligt

Det är en verklig välsignelse att få leva under ”en dag med goda nyheter”. Vi får inte tappa fokus. Det gjorde de fyra spetälska männen till att börja med, men sedan konstaterade de ju: ”Det är inte rätt, det vi gör.” På liknande sätt skulle det inte vara rätt av oss att låta egna intressen eller tidsslukare hindra oss från att göra allt vi kan i tjänsten för Jehova.

Vi har ett utmärkt exempel att följa när det gäller detta. Efter 20 år som förkunnare kunde Paulus skriva att han hade predikat de goda nyheterna om Kristus grundligt. (Rom. 15:19) Paulus lät inte något distrahera honom. Vi bör vara lika inriktade på att förkunna om Guds kungarike under denna ”dag med goda nyheter”.

[Bild på sidan 28]

Blessing lät inte egna intressen hindra hennes heltidstjänst.

[Bild på sidan 29]

Ernst och Hildegard Seliger var noga med hur de använde sin tid.