Ha samma sinnesinställning som Kristus

”Ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade.” (ROM. 15:5)

1. Varför bör vi försöka ha samma sinnesinställning som Kristus?

”KOM till mig”, sade Jesus Kristus. ”Lär av mig, för jag är mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna ny styrka för er själ.” (Matt. 11:28, 29) Den här varma inbjudan visar tydligt vilken kärleksfull sinnesinställning Jesus hade. Ingen människa skulle kunna vara ett bättre föredöme än han. Trots att han var Guds mäktige Son var han medkännande och ömsint, särskilt mot dem som hade det svårt.

2. Vilka sidor av Jesu sinnesinställning ska vi undersöka?

² I den här artikeln och i de två följande artiklarna ska vi undersöka hur vi kan få och sedan bevara samma sinnesinställning som Jesus hade och hur vi i vårt liv kan visa att vi har ”Kristi sinne”. (1 Kor. 2:16) Vi ska särskilt inrikta oss på fem sidor: Jesu mildhet och ödmjukhet, hans omtänksamhet, hans lydnad för Gud, hans mod och hans orubbliga kärlek.

Lär av Kristi milda sinnelag

3. a) Vilken lektion i ödmjukhet gav Jesus sina lärjungar? b) Hur reagerade Jesus för lärjungarnas svagheter?

³ Jesus, Guds fullkomlige Son, kom villigt till jorden för att verka bland ofullkomliga och syndiga människor. Några av dem skulle längre fram döda honom. Ändå bevarade Jesus hela tiden sin glädje och sin självbehärskning. (1 Petr. 2:21–23) Om vi ”uppmärksamt ser på” Jesu exempel, kan det hjälpa oss att också bevara glädjen och självbehärskningen när vi konfronteras med andras fel och brister. (Hebr. 12:2) Jesus inbjöd sina lärjungar att komma in under hans ok tillsammans med honom och på det sättet lära av honom. (Matt. 11:29, noten) Vad kunde de lära sig? Bland annat att Jesus var mild till sinnes. Han hade tålamod med sina lärjungar trots deras fel och brister. Kvällen innan han dog tvättade han deras fötter och gav dem en oförglömlig lektion i vad det innebär att vara ”ödmjuk i hjärtat”. (Läs Johannes 13:14–17.) När Petrus, Jakob och Johannes lite senare inte kunde hålla sig vakna, visade Jesus förståelse för deras svaghet. ”Simon, sover du?” frågade han. ”Håll er vakna och be oavbrutet, för att ni inte skall komma i frestelse. Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” (Mark. 14:32–38)

4, 5. Hur kan Jesu exempel hjälpa oss att reagera rätt på andras fel och brister?

⁴ Hur reagerar vi om någon i församlingen gärna vill hävda sig, lätt tar anstöt eller bara motvilligt rättar sig efter råd från de äldste eller ”den trogne och omdömesgille slaven”? (Matt. 24:45–47) Vi har kanske inte så svårt för att acceptera att människorna i Satans värld har dåliga karaktärsdrag. Men vi kan ha svårare för att ha överseende med våra bröders fel och brister. Om vi har lätt för att reta oss på andra behöver vi fråga oss: Hur kan jag bättre återspegla ”Kristi sinne”? Försök tänka på att Jesus inte blev förargad på sina lärjungar, inte ens när de visade att de hade vissa andliga brister.

⁵ Vi kan tänka på aposteln Petrus. När Jesus uppmanade Petrus att stiga ur båten och gå  emot honom på vattnet, gjorde han det. Sedan såg Petrus den hårda vinden och började sjunka. Blev Jesus arg och sade till honom: ”Det är rätt åt dig! Låt det bli en nyttig läxa”? Nej! ”Omedelbart räckte Jesus ut handen, grep tag i honom och sade till honom: ’Du med lite tro, varför gav du efter för tvivel?’” (Matt. 14:28–31) Om vi skulle märka att en broder har svag tro, kan vi då bildligt talat räcka ut handen och hjälpa honom att få starkare tro? Det är något vi kan lära oss av Jesu milda sätt att behandla Petrus.

6. Vad lärde Jesus sina apostlar när det gällde att söka en framträdande ställning?

⁶ Petrus var också inblandad i apostlarnas ständiga diskussioner om vem som var störst bland dem. Jakob och Johannes ville sitta på Jesu högra respektive vänstra sida i hans rike. När Petrus och de andra apostlarna fick höra det blev de harmsna. Jesus visste att lärjungarna förmodligen hade den här inställningen därför att de hade påverkats av den miljö de växt upp i. Han kallade dem till sig och sade: ”Ni vet att nationernas styresmän spelar herrar över dem och att de stora utövar myndighet över dem. Så är det inte bland er; utan vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav.” Sedan hänvisade han till sitt eget exempel och sade: ”Alldeles som Människosonen inte har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matt. 20:20–28)

7. Hur kan var och en av oss bidra till enheten i församlingen?

⁷ Om vi tänker på Jesu ödmjuka sinnesinställning kan vi få hjälp att uppföra oss som ”en av de mindre” bland våra bröder. (Luk. 9:46–48) Att vi gör det bidrar till vår enhet. Jehova är som en far för en stor familj, och han vill att hans barn ska bo ”tillsammans i endräkt” och komma överens med varandra. (Ps. 133:1) Jesus bad till sin Fader att alla sanna kristna skulle vara eniga, och han sade: ”Så att världen kan veta att du har sänt ut mig och att du har älskat dem alldeles som du har älskat mig.” (Joh. 17:23) Vår enhet gör alltså att vi kan betraktas som Kristi efterföljare. För att det ska råda sådan enhet måste vi se på andras fel och brister som Kristus gjorde. Jesus var förlåtande, och han lärde att vi kan få förlåtelse bara om vi själva förlåter andra. (Läs Matteus 6:14, 15.)

8. Vad kan vi lära oss av dem som har tjänat Gud under lång tid?

⁸ Vi kan också lära oss mycket av dem som i många år efterliknat Kristus och försöka efterlikna deras tro. Precis som Jesus visar de vanligtvis förståelse för andras fel och brister. De har lärt sig att medkänsla inte bara hjälper oss att ”bära deras svagheter som inte är starka”, utan att det också bidrar till enheten. Sådan medkänsla uppmuntrar dessutom hela församlingen att återspegla Kristi sinnesinställning. De vill att deras bröder ska få uppleva det som aposteln Paulus ville att de kristna i Rom skulle få uppleva: ”Må ... den Gud som ger uthållighet och tröst hjälpa er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, så att ni endräktigt med en mun förhärligar vår Herre Jesu  Kristi Gud och Fader.” (Rom. 15:1, 5, 6) Ja, vår förenade tillbedjan ger ära åt Jehova.

9. Varför behöver vi helig ande för att kunna följa Jesu exempel?

⁹ Jesus förband detta att vara ”ödmjuk i hjärtat” med mildhet, som är en del av Guds heliga andes frukt. Förutom att studera Jesu exempel behöver vi därför få del av Jehovas heliga ande, så att vi kan följa detta exempel på rätt sätt. Vi bör be om Guds heliga ande och sträva efter att utveckla dess frukt – ”kärlek, glädje, frid, tålamod, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23) Genom att vi är ödmjuka och milda, som Jesus var, gläder vi vår himmelske Fader, Jehova.

Jesus behandlade andra vänligt och omtänksamt

10. Hur visade Jesus att han var omtänksam?

¹⁰ Omtänksamhet är också en del av Guds heliga andes frukt. Jesus var alltid omtänksam mot andra. Alla som uppriktigt sökte upp Jesus fick erfara att han ”välvilligt [tog] emot dem”. (Läs Lukas 9:11.) Vad kan vi lära oss av Jesu omtänksamhet? En omtänksam människa är vänlig, förstående och hjälpsam. Det var precis så Jesus var. Han kände medlidande med människorna ”därför att de var skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. (Matt. 9:35, 36)

11, 12. a) Redogör för ett tillfälle då Jesus visade medkänsla i praktiken. b) Vad kan du lära dig av det exempel vi har behandlat här?

¹¹ Jesus inte bara kände medlidande med andra, utan gjorde också vad han kunde för att hjälpa dem. Vi kan ta ett exempel. En kvinna hade i 12 långa år haft onormala blödningar. Hon visste att hennes tillstånd enligt den mosaiska lagen gjorde henne och dem som rörde vid henne ceremoniellt orena. (3 Mos. 15:25–27) Men Jesu goda rykte och hans sätt att behandla andra måste ha övertygat henne om att han kunde och ville bota henne. Hon sade gång på gång: ”Om jag bara får röra vid hans ytterkläder blir jag frisk.” Hon tog mod till sig och gjorde det, och omedelbart kände hon att hon blivit botad.

¹² Jesus märkte att någon hade rört vid honom, och han vände sig om för att se vem det var. Kvinnan, som antagligen var rädd för att bli skarpt tillrättavisad för att hon brutit mot lagen, föll bävande ner vid hans fötter och berättade hela sanningen. Gav Jesus den här stackars plågade kvinnan en sträng tillrättavisning? Nej, långt därifrån! Han sade i stället uppmuntrande: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid.” (Mark. 5:25–34) Tänk vilken tröst det måste ha varit för henne att få höra sådana vänliga ord!

13. a) Hur skilde sig Jesu inställning från fariséernas? b) Hur behandlade Jesus barn?

¹³ Till skillnad från de hårdhjärtade fariséerna använde Kristus aldrig sin myndighet för att lägga ytterligare bördor på andra. (Matt. 23:4) Tvärtom lärde han människorna vänligt och tålmodigt vad som var Jehovas vilja. Jesus visade tillgivenhet för sina efterföljare, och han var alltid kärleksfull och omtänksam, en verklig vän. (Ords. 17:17; Joh. 15:11–15) Även barn trivdes tillsammans med Jesus, och det var tydligt att han trivdes tillsammans med dem. Han var inte för upptagen för att stanna upp och vara med dem. Lärjungarna tänkte fortfarande på sin egen betydelse, precis som de religiösa ledarna. Vid ett tillfälle försökte de hindra människor  från att komma med sina små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Jesus tyckte inte om att de gjorde det. Han sade till dem: ”Låt de små barnen komma till mig; försök inte hejda dem, för Guds kungarike tillhör sådana.” Sedan använde han barnen för att lära lärjungarna något viktigt och sade: ”I sanning säger jag er: Den som inte tar emot Guds kungarike likt ett litet barn skall alls inte komma in i det.” (Mark. 10:13–15)

14. Vilken nytta har barn av att vi bryr oss om dem?

¹⁴ Försök tänka dig in i hur somliga av de här barnen kan ha känt det många år senare när de påminde sig att Jesus Kristus hade tagit dem i sin famn och välsignat dem. (Mark. 10:16) Också barn i vår tid kommer längre fram att tillgivet tänka tillbaka på de äldste och andra som nu visar dem uppriktigt och osjälviskt intresse. Men ännu viktigare är att barn som tidigt i livet får uppleva sådan äkta omtanke i församlingen lär sig att Jehovas ande verkar på hans folk.

Var omtänksam i en hård värld

15. Varför behöver vi inte bli förvånade när människor är ovänliga?

¹⁵ Många i våra dagar tycker inte att de har tid att vara omtänksamma mot andra. Jehovas tjänare utsätts därför varje dag för världens ande i skolan, på arbetsplatsen, när de reser till och från jobbet och i förkunnartjänsten. Människors ovänlighet kanske gör oss besvikna, men den bör inte förvåna oss. Jehova inspirerade Paulus att skriva att de sanna kristna i de här kritiska ”sista dagarna” skulle konfronteras med människor som skulle ”älska sig själva” och vara ”utan naturlig tillgivenhet”. (2 Tim. 3:1–3)

16. Hur kan vi bidra till en omtänksam anda i församlingen?

¹⁶ Å andra sidan utgör andan i den sanna kristna församlingen en välgörande kontrast till den som råder i den här hårda världen. Om var och en av oss efterliknar Jesus kan vi bidra till denna goda anda. Hur kan vi göra det? Till att börja med är det många i församlingen som behöver hjälp och uppmuntran på grund av att de har dålig hälsa eller andra problem. I de här ”sista dagarna” ökar problemen, men de är inte nya. På Bibelns tid kämpade de kristna med liknande svårigheter. Att vara hjälpsam är därför lika viktigt i dag som det var på den tiden. Paulus uppmanade de kristna: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var tålmodiga mot alla.” (1 Thess. 5:14) Detta innefattar att vi visar omtänksamhet i praktiken, som Kristus gjorde.

17, 18. Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller att vara omtänksamma?

¹⁷ De kristna måste ta emot sina bröder välvilligt, dvs. behandla dem som Jesus skulle ha behandlat dem, och visa uppriktig omtanke både om dem som vi kanske känt i många år och om dem som vi kanske aldrig  träffat tidigare. (3 Joh. v. 5–8) Jesus tog initiativet till att visa medkänsla med andra, och det bör vi också göra och alltid vara uppmuntrande mot andra. (Jes. 32:2; Matt. 11:28–30)

¹⁸ Vi kan alla visa omtanke genom att bry oss om dem som har problem att kämpa med. Spana efter sätt och möjligheter att göra något för dem. Paulus gav uppmaningen: ”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra.” Sedan tillade han: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (Rom. 12:10) Det här innebär att vi följer Kristi exempel och behandlar andra med värme och omtanke och lär oss att visa ”kärlek fri från hyckleri”. (2 Kor. 6:6) Paulus beskrev sådan kristen kärlek så här: ”Kärleken är tålmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skryter inte, blir inte uppblåst.” (1 Kor. 13:4) I stället för att vi irriterar oss på våra bröder och systrar bör vi följa uppmaningen: ”Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (Ef. 4:32)

19. Vilka goda följder får det att vi visar omtänksamhet?

¹⁹ När vi försöker att vid alla tillfällen och i alla situationer vara lika omtänksamma som Kristus, får vi rika välsignelser. Jehovas ande kommer att kunna verka fritt i församlingen och hjälpa alla att utveckla andens frukt. Och när vi följer det mönster Jesus gav och hjälper andra att också göra det, ger vår lyckliga, förenade tillbedjan ära åt Gud. Låt oss därför anstränga oss för att alltid vara lika milda och omtänksamma mot andra som Jesus var.

Kan du förklara?

• Hur visade Jesus att han var ”mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat”?

• Hur visade Jesus att han var omtänksam?

• Hur kan vi i den här ofullkomliga världen vara milda och omtänksamma som Kristus var?

[Frågor]

[Bild på sidan 8]

Räcker vi ut en hjälpande hand till en broder som likt Petrus sviktar i tron?

[Bild på sidan 10]

Hur kan du bidra till en vänlig och omtänksam anda i församlingen?