Min religion – mitt val eller mina föräldrars?

I POLEN säger många människor till Jehovas vittnen: ”Jag föddes in i min religion, och i den vill jag dö.” Det innebär att religionen vidarebefordras från generation till generation. Har människor där du bor en liknande inställning till religion? Vad blir ofta följden av en sådan inställning? Religionen tenderar att bli en formalitet, en familjetradition. Skulle det kunna bli så för dem bland Jehovas vittnen som har lärt känna sanningen genom sina föräldrar och far- och morföräldrar?

Det blev inte så för Timoteus, som genom sin gudfruktiga mors och mormors vägledning kom till tro på den sanne Guden och kom att älska honom. Timoteus kände till de heliga skrifterna från sin ”tidiga barndom”. Med tiden blev Timoteus, hans mor och mormor övertygade om att kristendomen var den sanna religionen. Han hade ”övertygats att tro” på det han fick höra från de heliga skrifterna om Jesus Kristus. (2 Tim. 1:5; 3:14, 15) Så även om kristna föräldrar i våra dagar gör sitt bästa för att hjälpa sina barn att bli Jehovas tjänare, måste barnen själva ha en önskan att bli det. (Mark. 8:34)

Barnen måste övertygas att tro genom övertygande resonemang, om de ska tjäna Jehova av kärlek och hålla fast vid sin ostrafflighet vad som än händer. Deras tro kommer då att bli stark och välgrundad. (Ef. 3:17; Kol. 2:6, 7)

Barnens roll

”Jag har alltid trott att Jehovas vittnen har den sanna religionen”, säger Albert, * som växte upp i en familj där alla var vittnen, ”men det var svårt att acceptera det de sade om hur jag borde leva.” Om du är ung tycker du kanske som han. Varför inte ta reda på vad det innebär att leva som Gud vill och så finna glädje i att göra hans vilja? (Ps. 40:8) ”Jag började helt enkelt be”, säger Albert. ”I början tyckte jag det var svårt. Jag måste tvinga mig till det. Men det dröjde inte länge förrän jag kände att om jag försökte göra det som var rätt kunde jag bli dyrbar i Guds ögon. Det gav mig styrka att göra de förändringar som behövdes.” Genom att uppodla ett personligt förhållande till Jehova kan du få en önskan att göra det som han förväntar av oss. (Ps. 25:14; Jak. 4:8)

 Tänk på ett spel som du har spelat, till exempel ett brädspel, eller på någon speciell sport. Om du inte kunde reglerna eller inte var så bra på att spela, tyckte du förmodligen att det var tråkigt. Men om du lärde dig reglerna och blev duktig på att spela, skulle du då inte se fram emot att få spela och till och med skapa tillfällen att få göra det? Detsamma gäller kristen verksamhet. Så ta initiativ och förbered församlingsmötena. Engagera dig. Genom ditt goda föredöme kan du uppmuntra andra fast du är ung! (Hebr. 10:24, 25)

Det är på liknande sätt när du talar med andra om din tro. Det är också något man bör göra av kärlek, inte av tvång. Fråga dig: Varför vill jag tala med andra om Jehova? Vilka skäl har jag att älska honom? Du måste lära känna Jehova som en kärleksfull far. Han sade genom Jeremia: ”Ni skall söka mig och finna mig, ty ni skall fråga efter mig av hela ert hjärta.” (Jer. 29:13, 14) Vad kan det här kräva av dig? ”Jag var tvungen att tänka om”, säger Jakub. ”Jag hade gått på möten och i tjänsten sedan jag var liten, men allt det där blev slentrian. Det var först när jag lärde känna Jehova bättre och fick ett personligt förhållande till honom som jag blev verkligt engagerad i sanningen.”

Gott, uppbyggande umgänge har stor betydelse för hur mycket man tycker om tjänsten. ”Den som vandrar med de visa blir vis”, säger det inspirerade ordspråket. (Ords. 13:20) Sök därför vänner bland dem som har andliga mål och som älskar tjänsten för Jehova. Jola säger: ”Jag märkte att jag blev uppmuntrad av att umgås med ungdomar som hade andliga intressen. Jag började gå i tjänsten regelbundet, och nu tycker jag tjänsten är rolig.”

Föräldrarnas roll

”Jag är mycket tacksam mot mina föräldrar för att de undervisade mig om Jehova”, säger Jola. Ja, föräldrar kan ha stort inflytande på hur barnen väljer. Aposteln Paulus skrev: ”Ni fäder, ... fortsätt att uppfostra dem [era barn] i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Ef. 6:4) Det här inspirerade rådet visar klart och tydligt att föräldrar bör undervisa sina barn om Jehovas vägar, inte om sina egna. Det skulle väl vara fantastiskt om barnen valde att leva i harmoni med Jehovas vilja därför att de själva vill det, och inte bara därför att ni vill att de ska göra det!

Du kan inskärpa Jehovas ord i barnen och ”tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp”. (5 Mos. 6:6, 7) ”Vi pratade mycket om olika former av heltidstjänst”, säger Ewa och Ryszard som har tre söner. Vad blev resultatet? ”Pojkarna ville tidigt skriva in sig i teokratiska skolan och bli förkunnare. Så småningom blev de döpta, och det var helt  och hållet deras eget beslut. Senare började de tjäna vid Betel eller som pionjärer.”

Föräldrarnas goda exempel är mycket viktigt. Ryszard säger: ”Vi var fast beslutna att inte leva ett dubbelliv, dvs. uppföra oss på ett sätt hemma och på ett annat sätt i församlingen.” Fråga dig därför: Vad är det barnen ser hos mig? Ser de sann kärlek till Jehova? Kan de lägga märke till den här kärleken i mina böner och i mitt regelbundna personliga studium? Kan de se den i min inställning till tjänsten, till underhållning och materiella saker och i det jag säger om andra i församlingen? (Luk. 6:40) Barnen ser vad du gör i ditt dagliga liv och lägger märke till om du inte gör som du säger.

Tillrättavisning är en viktig del av barnuppfostran. Men Guds ord uppmanar föräldrar att ”öva en pojke enligt den väg han bör gå”. (Ords. 22:6) Ewa och Ryszard säger: ”Vi tog oss tid att studera Bibeln enskilt med vart och ett av barnen.” Naturligtvis måste föräldrar själva bestämma om det är nödvändigt att studera enskilt med varje barn. Men hur ni än gör måste varje barn behandlas som en enskild individ. Det kräver flexibilitet och resonlighet. I stället för att till exempel bara säga till barnen att viss musik är dålig skulle det vara bättre att visa dem hur Bibelns principer är inbegripna när man väljer musik och hur man gör bra val.

Dina barn vet kanske exakt vad du förväntar av dem, och det kanske ser ut som om de rättar sig efter dina önskemål. Men du måste nå deras hjärta. Kom ihåg att ”tankarna i en mans hjärta är som djupa vatten, men den man som har urskillningsförmåga hämtar upp dem”. (Ords. 20:5) Använd din urskillningsförmåga, lägg märke till varje tecken på att barnen har problem och handla omedelbart. Visa att du är orolig, utan att komma med anklagelser, och ställ lämpliga frågor. Men var försiktig och fråga inte för mycket. Ditt uppriktiga intresse kommer att nå barnens hjärta, och det kommer att hjälpa dig att hjälpa dem.

 Församlingens roll

Kan du som en Guds tjänare hjälpa ungdomar i församlingen att uppskatta det andliga arv de fått? Även om föräldrarna har ansvaret att fostra sina barn kan andra i församlingen, i synnerhet de äldste, understödja föräldrarnas ansträngningar. Det är särskilt viktigt att hjälpa familjer där bara en av föräldrarna är ett Jehovas vittne.

Vad kan de äldste göra för att hjälpa ungdomar att älska Jehova och få dem att känna att de behövs och är uppskattade? Mariusz, som tjänar som äldste i en församling i Polen, säger: ”De äldste bör prata, prata, prata med ungdomarna. De bör göra det inte bara när det uppstår problem, utan också vid andra tillfällen – i tjänsten, efter mötena eller över en kopp te.” Varför inte fråga ungdomarna vad de tycker om församlingen? Sådan öppen kommunikation drar de unga närmare församlingen och får dem att känna att de är en del av den.

Om du tjänar som äldste, försöker du då lära känna de unga i församlingen? Albert, som nämndes tidigare, tjänar nu som äldste, men som ung upplevde han olika prövningar. Han säger: ”Som ung vuxen behövde jag personliga herdebesök.” De äldste kan visa personligt intresse för ungdomar också genom att be för dem. (2 Tim. 1:3)

Det är bra för de unga att bli engagerade i församlingens verksamhet. Annars kanske de inriktar sig på att nå världsliga mål. Kan ni som är äldre gå med dem i tjänsten och bli vän med dem? Var tillsammans med de unga också på fritiden, skapa en atmosfär av tillit och vänskap. Jola påminner sig: ”En pionjärsyster visade personligt intresse för mig. Det var tillsammans med henne som jag för första gången gick i tjänsten därför att jag själv ville det.”

Ditt eget val

Ni unga, fråga er själva: Vilka mål har jag? Om jag ännu inte är döpt, har jag som mål att bli det? Beslutet att bli döpt bör komma från ett hjärta fullt av kärlek till Jehova. Det bör inte kännas som en plikt mot en familjetradition.

Ja, låt Jehova vara din sanne vän, och låt sanningen vara din skatt. Jehova förklarade genom sin profet Jesaja: ”Se dig inte spänt omkring, ty jag är din Gud.” Jehova kommer att vara med dig, så länge du är hans vän. Han kommer verkligen att styrka dig och ”hålla ett fast grepp om dig med ... [sin] rättfärdighets högra hand”. (Jes. 41:10)

[Fotnot]

[Bild på sidan 4]

Försök urskilja vad som finns i ditt barns hjärta.

[Bild på sidan 6]

Beslutet att bli döpt bör komma från ett hjärta fullt av kärlek till Jehova.