”Håll fred med alla människor”

”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.” (ROM. 12:18)

1, 2. a) Vad varnade Jesus sina efterföljare för? b) Var kan vi hitta råd om hur vi ska reagera på motstånd?

JESUS varnade sina efterföljare för att de skulle få möta motstånd från världens nationer, och kvällen före sin död förklarade han varför. Han sade till sina apostlar: ”Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.” (Joh. 15:19)

² Aposteln Paulus fick uppleva sanningen i Jesu ord. I sitt andra brev till sin unge medarbetare Timoteus skrev han: ”Du har noggrant följt min undervisning, min livsföring, mina föresatser, min tro, mitt tålamod, min kärlek, min uthållighet, mina förföljelser, mina lidanden.” Sedan tillade han: ”Alla som önskar leva i gudhängivenhet i  gemenskap med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Tim. 3:10–12) I kapitel 12 i sitt brev till de kristna i Rom gav Paulus visa råd om hur de skulle reagera på motstånd. Hans ord kan ge oss vägledning nu i ändens tid.

”Sträva efter det som är gott och riktigt”

3, 4. Hur kan rådet i Romarna 12:17 tillämpas a) i familjer där inte alla tillber Jehova? b) i kontakten med grannar?

³ Läs Romarna 12:17. Paulus förklarade att vi inte ska ge igen med samma mynt när människor är fientliga mot oss. Det här är särskilt viktigt i familjer där inte alla tillber Jehova. Den i familjen som är kristen står emot frestelsen att bemöta ovänliga ord eller handlingar med att vara ovänlig tillbaka. Man vinner ingenting på att ”återgälda ... med ont för ont”. Tvärtom. Det bara förvärrar situationen.

⁴ Paulus rekommenderade ett bättre sätt: ”Sträva efter det som är gott och riktigt i alla människors ögon.” Om en hustru är vänlig och omtänksam mot sin man när han har sagt något nedsättande om hennes tro, kanske hon kan avstyra ett gräl. (Ords. 31:12) Carlos, som nu är medlem av en Betelfamilj, berättar hur hans mor övervann starkt motstånd från hans far genom att fortsätta att vara vänlig och hålla hemmet städat och snyggt. ”Hon uppmanade oss barn att alltid vara respektfulla mot honom. Hon insisterade på att jag skulle spela boule (ett franskt klotspel) med honom fast det inte precis var mitt favoritspel. Men det fick honom på gott humör.” Så småningom började han studera Bibeln och blev döpt. Genom att ”sträva efter det som är gott och riktigt i alla människors ögon” har Jehovas vittnen ofta kunnat övervinna fördomar. De har till exempel gett sina grannar praktisk hjälp när det inträffat en naturkatastrof.

Smält ner motstånd med ”glödande kol”

5, 6. a) Hur hopar man ”glödande kol” på en fiendes huvud? b) Berätta en lokal erfarenhet som visar att det kan ge goda resultat att man tillämpar rådet i Romarna 12:20.

⁵ Läs Romarna 12:20. När Paulus valde orden i den här versen tänkte han säkert på det som står i Ordspråksboken 25:21, 22: ”Om den som hatar dig är hungrig, ge honom bröd att äta, och om han är törstig, ge honom vatten att dricka. Ty glödande kol rakar du samman på hans huvud, och Jehova skall belöna dig.” Med tanke på de råd Paulus ger i Romarna, kapitel 12, kan han knappast ha menat att kolen skulle beteckna straff eller vanära för en motståndare. Nej, de här orden – både i Ordspråksboken och i Romarbrevet – tycks syfta på en metod som man använde när man smälte metaller i forna tider. Den engelske bibelforskaren  Charles Bridges, som levde på 1800-talet, skrev: ”Omge den svårbearbetade metallen med kol; lägg den inte bara över elden, utan hopa glödande kol över den. Det är få hjärtan som är så hårda att de inte smälter under den mäktiga kraften i tålmodig, självförsakande, glödande kärlek.”

⁶ Som ”glödande kol” kan vänliga handlingar värma motståndarnas hjärtan och kanske smälta ner deras fientlighet. Omtänksamma handlingar kan påverka människor så att de blir vänligare stämda mot Jehovas folk och det budskap de förkunnar. Petrus skrev: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, så att de, i den sak vari de talar nedsättande om er som förbrytare, kan ära Gud på dagen för hans inspektion, till följd av era förträffliga gärningar som de är ögonvittnen till.” (1 Petr. 2:12)

”Håll fred med alla människor”

7. Vad är det för frid som Kristus lämnar åt sina lärjungar, och vad bör den få oss att göra?

⁷ Läs Romarna 12:18. Sista kvällen Jesus var tillsammans med sina apostlar sade han till dem: ”Frid lämnar jag åt er, min frid ger jag er.” (Joh. 14:27) Den frid som Kristus lämnar åt sina lärjungar är det inre lugn de upplever när de känner att de är älskade och godkända av Jehova Gud och hans Son. Denna inre frid bör få oss att leva i frid med andra. Sanna kristna älskar fred och stiftar fred. (Matt. 5:9)

8. Hur kan vi stifta fred i familjen och i församlingen?

⁸ Ett sätt att stifta fred i familjen är att lösa meningsskiljaktigheter så snabbt som möjligt och inte låta situationen förvärras. (Ords. 15:18; Ef. 4:26) Detta gäller också i den kristna församlingen. När Petrus talar om att söka friden förbinder han det med att tygla tungan. (1 Petr. 3:10, 11) Och sedan Jakob gett bestämda råd om hur tungan ska användas på rätt sätt och betonat vikten av att undvika svartsjuka och stridslystnad, skriver han: ”Visheten från ovan är först och främst ren, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, inte partisk, fri från hyckleri. För övrigt får rättfärdighetens frukt sin säd sådd under fredliga förhållanden för dem som stiftar fred.” (Jak. 3:17, 18)

9. Vad bör vi komma ihåg när vi försöker hålla fred med ”alla människor”?

⁹ I Romarna 12:18 går Paulus ett steg längre. Han talar inte bara om att stifta fred i familjen och i församlingen. Han säger att vi ska hålla fred med ”alla människor”. Det inbegriper grannar, arbetskamrater, skolkamrater och människor vi träffar i förkunnartjänsten. Men aposteln begränsar ändå sitt råd när han säger: ”Så långt det är möjligt och beror på er.” Det betyder att vi gör allt vi  rimligtvis kan för att hålla fred ”med alla” utan att gå så långt att vi kompromissar i fråga om Guds rättfärdiga principer.

Hämnden tillhör Jehova

10, 11. I vilken bemärkelse lämnar vi rum för vreden, och varför är det tillbörligt?

¹⁰ Läs Romarna 12:19. Också när det gäller dem ”som inte är gynnsamt stämda” mot vår verksamhet och vårt budskap, däribland direkta motståndare, tänker vi på att ”behärska ... [oss] under onda förhållanden” och handla ”med mildhet”. (2 Tim. 2:23–25) Paulus ger de kristna rådet att de inte ska hämnas sig själva, utan ”lämna rum för vreden”. Vems vrede syftar Paulus på? Han kan knappast mena att vi bör ge fritt utlopp åt vår egen vrede. Nej, vi lämnar rum för Guds vrede. Som kristna vet vi att det inte är vår sak att ta hämnd. Psalmisten skrev: ”Avstå från vrede och överge raseri, bli inte upptänd av vrede, det leder bara till ont.” (Ps. 37:8) Och Salomo gav rådet: ”Säg inte: ’Jag skall återgälda med ont!’ Hoppas på Jehova, och han skall rädda dig.” (Ords. 20:22)

¹¹ Det bästa vi kan göra om motståndare vållar oss skada är att överlåta åt Jehova att straffa dem om han anser det nödvändigt. Att det var Jehovas vrede Paulus tänkte på framgår av det han sedan sade: ”Det står ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Jämför 5 Moseboken 32:35.) Om vi skulle försöka hämnas oss själva, skulle vi handla förmätet och ta på oss något som Jehova har förbehållit sig själv. Vi skulle dessutom visa att vi inte trodde på Jehovas löfte: ”Jag skall vedergälla.”

12. När kommer Jehovas vrede att uppenbaras, och hur?

¹² Paulus skrev tidigare i sitt brev till romarna: ”Guds vrede uppenbaras ... från himlen mot all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som undertrycker sanningen på ett orättfärdigt sätt.” (Rom. 1:18) Jehovas vrede kommer att uppenbaras från himlen genom hans Son vid tiden för ”den stora vedermödan”. (Upp. 7:14) Det kommer att vara ”ett bevis på Guds rättvisa dom”, som Paulus förklarade i ett annat av sina brev: ”Det är ju rättfärdigt från Guds sida att låta dem som vållar er vedermöda få vedermöda i gengäld, men att låta er som utstår vedermöda få lindring tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himlen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, när han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus.” (2 Thess. 1:5–8)

Övervinn det onda med det goda

13, 14. a) Varför blir vi inte förvånade när vi möter motstånd? b) Hur kan vi välsigna dem som förföljer oss?

¹³ Läs Romarna 12:14, 21. I full förtröstan på att Jehova kommer att genomföra sina avsikter kan vi tryggt koncentrera våra ansträngningar på det arbete som han har gett oss att utföra – att predika ”dessa goda nyheter om kungariket ... på hela den bebodda jorden”. (Matt. 24:14) Vi vet att vår kristna verksamhet kommer att väcka våra fienders vrede, för Jesus sade varnande: ”Ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” (Matt. 24:9) Vi blir därför inte förvånade när vi möter motstånd, och vi förlorar inte heller modet. Petrus skrev: ”Ni älskade, var inte förbryllade över den eld som brinner bland er och som drabbar er till en prövning, som om något märkvärdigt händer med er. Gläd er i stället, då ni ju har del i Kristi lidanden.” (1 Petr. 4:12, 13)

¹⁴ Vi känner ingen fientlighet mot dem som förföljer oss. Vi inser att några av dem kanske handlar i okunnighet och försöker därför ge dem mer information. (2 Kor. 4:4)  Vi strävar efter att följa Paulus råd: ”Fortsätt att välsigna dem som förföljer; välsigna och förbanna inte.” (Rom. 12:14) Ett sätt att välsigna motståndarna är att be för dem. Jesus sade i sin bergspredikan: ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, välsigna dem som förbannar er, be för dem som förolämpar er.” (Luk. 6:27, 28) Paulus visste av egen erfarenhet att en förföljare kan bli en trogen lärjunge till Kristus och en nitisk tjänare åt Jehova. (Gal. 1:13–16, 23) I ett annat brev skrev Paulus: ”När vi blir förolämpade, välsignar vi; när vi blir förföljda, härdar vi ut; när vi blir förtalade, bönfaller vi.” (1 Kor. 4:12, 13)

15. Hur kan vi bäst övervinna det onda med det goda?

¹⁵ En sann kristen följer därför uppmaningen i den avslutande versen i Romarna, kapitel 12: ”Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.” Källan till allt ont är Satan, Djävulen. (Joh. 8:44; 1 Joh. 5:19) I den uppenbarelse som Jesus gav aposteln Johannes visade han att hans smorda bröder ”segrat över ... [Satan] på grund av Lammets blod och på grund av sitt vittnesbörds ord”. (Upp. 12:11) Det visar att det bästa sättet att övervinna Satan och det onda inflytande som han utövar över den nuvarande världsordningen är att göra gott genom arbetet med att vittna – predika de goda nyheterna om Guds kungarike.

”Gläd er i hoppet”

16, 17. Vad har Romarna, kapitel 12, lärt oss om a) hur vi bör använda vårt liv? b) hur vi bör handla i församlingen? c) hur vi bör behandla dem som motarbetar oss?

¹⁶ I vår korta genomgång av kapitel 12 i Paulus brev till de kristna i Rom har vi fått många påminnelser. Vi har lärt oss att vi som överlämnade tjänare åt Jehova bör vara villiga att göra uppoffringar. Guds ande får oss att göra detta därför att vårt förnuft har övertygat oss om att det är Guds vilja. Vi är brinnande i anden och använder flitigt våra olika gåvor. Vi tjänar med ödmjukhet och blygsamhet och gör vårt yttersta för att bevara vår kristna enhet. Vi följer gästfrihetens väg och visar sann medkänsla.

¹⁷ I Romarna, kapitel 12, får vi också många råd om hur vi bör reagera på motstånd. Vi bör inte ge igen med samma mynt. Vi bör försöka övervinna motstånd med vänliga handlingar. Så långt det är möjligt bör vi sträva efter att leva i frid med alla människor utan att fördenskull bryta mot Bibelns principer. Det här gäller i familjen, i församlingen, i kontakten med grannar, på arbetet, i skolan och i förkunnartjänsten. Också när människor är direkt fientliga mot oss gör vi vårt bästa för att övervinna det onda med det goda, eftersom vi kommer ihåg att hämnden tillhör Jehova.

18. Vilka tre uppmaningar ger Paulus oss i Romarna 12:12?

¹⁸ Läs Romarna 12:12. Utöver alla de här visa, praktiska råden ger Paulus oss tre uppmaningar. Eftersom vi aldrig skulle kunna göra allt detta utan Jehovas hjälp, ger aposteln oss rådet att vara ”ihärdiga i bönen”. Det kommer att hjälpa oss att följa rådet: ”Håll ut under vedermöda.” Till slut behöver vi koncentrera oss på de löften Jehova har gett oss för framtiden. Paulus säger: ”Gläd er i hoppet” – hoppet om evigt liv, antingen i himlen eller på jorden.

Repetitionsfrågor

• Hur bör vi reagera på motstånd?

• På vilka områden bör vi försöka stifta fred, och hur då?

• Varför bör vi inte hämnas oss själva?

[Frågor]

[Bild på sidan 8]

Vi kan övervinna fördomar genom att ge våra grannar praktisk hjälp.

[Bild på sidan 9]

Strävar du efter att stifta fred i församlingen?