Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Ni är mina vänner”

”Ni är mina vänner”

”Ni är mina vänner”

”Ni är mina vänner om ni gör vad jag nu befaller er.” (JOH. 15:14)

1, 2. a) Vilken bakgrund hade Jesu vänner? b) Varför är det viktigt att vi är Jesu vänner?

MÄNNEN som var tillsammans med Jesus i ett rum på övervåningen i ett hus i Jerusalem hade olika bakgrund. Bröderna Petrus och Andreas hade varit fiskare. Matteus var tidigare tullindrivare, ett yrke som judarna såg ner på. Några av dem, till exempel Jakob och Johannes, hade förmodligen känt Jesus sedan de var barn. Andra, bland dem Natanael, kanske bara hade känt honom ett par år. (Joh. 1:43–50) Men alla som var närvarande den här viktiga påskkvällen var övertygade om att Jesus var den utlovade Messias, den levande Gudens Son. (Joh. 6:68, 69) De måste ha känt sig älskade när de hörde honom säga: ”Jag har kallat er vänner, därför att allt vad jag har hört av min Fader, det har jag gjort känt för er.” (Joh. 15:15)

2 Det Jesus sade till sina trogna apostlar gäller i princip alla smorda kristna i våra dagar och i vidare bemärkelse också deras följeslagare, de ”andra fåren”. (Joh. 10:16) Vilken bakgrund vi än har kan vi få förmånen att vara Jesu vänner. Vår vänskap med honom är av största betydelse, eftersom den också gör oss till Jehovas vänner. Det är i själva verket omöjligt att närma sig Jehova utan att först ha närmat sig Kristus. (Läs Johannes 14:6, 21.) Vad måste vi då göra för att bli Jesu vänner och sedan fortsätta att vara det? Innan vi undersöker den viktiga frågan ska vi se på Jesu eget exempel när det gäller att vara en verklig vän och vad vi kan lära oss av vad hans lärjungar sade och gjorde därför att de var Jesu vänner.

Jesus – en verkligt god vän

3. Vad var Jesus känd för?

3 Den vise kung Salomo skrev: ”Den rikes vänner är många.” (Ords. 14:20) Den här iakttagelsen beskriver i några få ord tendensen hos ofullkomliga människor att tänka på vad man kan få i stället för på vad man kan ge när man väljer vänner. Jesus hade inte någon sådan svaghet. Han påverkades inte av människors ekonomiska eller sociala ställning. Det sägs visserligen att han ”greps av kärlek” till en rik ung styresman och uppmanade honom att bli hans efterföljare, men han sade till honom att han skulle sälja det han hade och ge åt de fattiga. (Mark. 10:17–22; Luk. 18:18, 23) Jesus var inte känd för att odla kontakter med dem som var rika och framstående, utan för att vara vän med dem som var oansenliga och föraktade. (Matt. 11:19)

4. Varför kan det sägas att Jesu vänner hade fel och brister?

4 Jesu vänner var naturligtvis inte felfria. Vid ett tillfälle kom Petrus till korta i fråga om att se saker och ting ur en andlig synvinkel. (Matt. 16:21–23) Jakob och Johannes visade en ärelysten inställning när de bad Jesus ge dem framträdande ställningar i hans rike. Det här gjorde de andra apostlarna mycket irriterade, och tanken på att få en framskjuten ställning skapade hela tiden stridigheter. Men Jesus försökte tålmodigt rätta till sina vänners tänkesätt, och han blev inte förargad på dem. (Matt. 20:20–28)

5, 6. a) Varför fortsatte Jesus att vara vän med de flesta av apostlarna? b) Varför gjorde Jesus slut på vänskapen med Judas?

5 Jesus fortsatte inte att vara vän med de här ofullkomliga männen därför att han var efterlåten eller blind för deras fel och brister. Nej, han valde att se deras goda motiv och positiva egenskaper. Så till exempel somnade Petrus, Jakob och Johannes i stället för att ge Jesus sitt stöd under hans svåraste stund i livet. Jesus var förståeligt nog besviken på dem. Men han förstod att de inte hade dåliga motiv och sade: ”Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” (Matt. 26:41)

6 Som en kontrast till detta gjorde Jesus slut på vänskapen med Judas Iskariot. Utåt sett verkade Judas vara vän med Jesus, men Jesus upptäckte att hans tidigare följeslagare hade låtit sitt hjärta bli fördärvat. Judas hade blivit en världens vän, och därmed hade han gjort sig till Guds fiende. (Jak. 4:4) Jesus hade därför redan skickat i väg Judas när han försäkrade de övriga 11 trogna apostlarna om sin vänskap. (Joh. 13:21–35)

7, 8. Hur visade Jesus att han älskade sina vänner?

7 Jesus koncentrerade sig inte på sina lojala vänners fel och brister utan handlade med deras bästa för ögonen. Han bad till exempel att hans Fader skulle beskydda dem när de prövades. (Läs Johannes 17:11.) Han tog hänsyn till deras fysiska begränsningar. (Mark. 6:30–32) Och han ville inte bara tala om för dem vad han tänkte, utan han lyssnade också på dem och satte sig in i hur de tänkte och kände. (Matt. 16:13–16; 17:24–26)

8 Jesus levde och dog för sina vänner. Nu visste han förstås att lagen krävde att han måste offra sitt liv för att uppfylla sin Faders norm för rättvisa. (Matt. 26:27, 28; Hebr. 9:22, 28) Men Jesus gav sitt liv för att visa sin kärlek. Han sade: ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Joh. 15:13)

Hur påverkades lärjungarna av Jesu vänskap?

9, 10. Hur reagerade människor på Jesu frikostighet?

9 Jesus gav frikostigt av sin tid, sin tillgivenhet och sina tillgångar. Följden blev att människor drogs till honom och gärna gav honom något tillbaka. (Luk. 8:1–3) Han kunde av egen erfarenhet säga: ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä; för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” (Luk. 6:38)

10 Men det fanns förstås en del som bara tänkte på vad de kunde få ut av att vara tillsammans med Jesus. De här falska vännerna övergav Jesus när de missförstod något han hade sagt. I stället för att lita på Jesus när de inte förstod det han sade drog de snabbt felaktiga slutsatser och vände honom ryggen. Men i motsats till dem var apostlarna lojala. Deras vänskap med Kristus prövades ofta, men de gjorde sitt bästa för att ge honom sitt stöd i både medgång och motgång. (Läs Johannes 6:26, 56, 60, 66–68.) Under sin sista kväll på jorden gav Jesus uttryck åt hur mycket han älskade sina vänner när han sade: ”Ni är ... de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar.” (Luk. 22:28)

11, 12. Hur försäkrade Jesus på nytt lärjungarna om att han var deras vän, och hur reagerade de?

11 Strax efter det att Jesus hade berömt sina lärjungar för deras lojalitet övergav de honom. Kort sagt blev människofruktan starkare än deras kärlek till Kristus. Jesus förlät dem ännu en gång. Efter sin död och uppståndelse visade han sig för dem och försäkrade dem på nytt om att han var deras vän. De fick också ett heligt uppdrag – att göra lärjungar ”av människor av alla nationerna” och vara vittnen om honom ”till jordens mest avlägsna del”. (Matt. 28:19; Apg. 1:8) Hur reagerade lärjungarna?

12 Lärjungarna gjorde allt de kunde för att sprida budskapet om Guds kungarike. Med Jehovas heliga andes stöd uppfyllde de snart Jerusalem med sin undervisning. (Apg. 5:27–29) Inte ens dödshot kunde få dem att låta bli att lyda Jesu befallning att göra lärjungar. Bara några årtionden efter det att de hade fått Jesu befallning kunde aposteln Paulus skriva att de goda nyheterna hade predikats ”i hela skapelsen under himlen”. (Kol. 1:23) Ja, dessa lärjungar visade att de uppskattade att få vara Jesu vänner!

13. Hur lät Jesu lärjungar hans undervisning påverka dem?

13 De som blev lärjungar lät också Jesu undervisning påverka deras eget liv. För många innebar det att de måste göra stora förändringar när det gällde uppförandet och personligheten. Somliga nya lärjungar hade tidigare begått homosexuella handlingar, varit äktenskapsbrytare, drinkare eller tjuvar. (1 Kor. 6:9–11) Andra behövde ändra sin inställning till dem som tillhörde ett annat folk. (Apg. 10:25–28) Men de var lydiga mot Jesus. De lade bort sin gamla personlighet och tog på sig den nya. (Ef. 4:20–24) De lärde känna ”Kristi sinne”, vilket innebar att de förstod och efterliknade hans sätt att tänka och handla. (1 Kor. 2:16)

Vänskap med Kristus i vår tid

14. Vad lovade Jesus att han skulle göra under ”avslutningen på tingens ordning”?

14 Många av dessa första kristna hade lärt känna Jesus personligen eller sett honom efter hans uppståndelse. Den förmånen har inte vi haft. Hur kan vi då bli Kristi vänner? Ett sätt är att följa den vägledning vi får genom den trogna och omdömesgilla slavklassen, som består av Jesu smorda bröder som ännu lever på jorden. Jesus lovade att han under ”avslutningen på tingens ordning” skulle sätta sin slav ”över alla sina tillhörigheter”. (Matt. 24:3, 45–47) De flesta av dem som vill vara Kristi vänner i dag tillhör inte slavklassen. Hur påverkas deras vänskap med Kristus av att de följer den vägledning de får av den trogna slavklassen?

15. Vad är det som avgör om någon kommer att räknas som ett får eller en get?

15 Läs Matteus 25:31–40. Jesus kallade dem som skulle utgöra slavklassen sina bröder. I liknelsen om hur fåren skils från getterna visade Jesus tydligt att vårt sätt att behandla hans bröder berör honom personligen. Ja, han sade att det som skulle skilja ett får från en get var hur någon behandlade till och med den ”minsta av dessa ... [hans] bröder”. De som har det jordiska hoppet visar därför först och främst att de vill vara Kristi vänner genom att ge sitt stöd åt den trogna slavklassen.

16, 17. Hur kan vi visa vår vänskap med Kristi bröder?

16 Om vi hoppas få leva på jorden under Guds kungarikes styre, hur kan vi då visa vår vänskap med Kristi bröder? Vi ska se på tre sätt. För det första kan vi göra det genom att helhjärtat ta del i predikoarbetet. Kristus befallde sina bröder att predika de goda nyheterna i hela världen. (Matt. 24:14) Men de kvarvarande av Kristi bröder på jorden i våra dagar skulle ha svårt att klara av den här uppgiften utan hjälp från sina följeslagare bland de andra fåren. Varje gång någon av de andra fårens klass tar del i predikoarbetet hjälper de Kristi bröder att fullgöra sitt heliga uppdrag. Den trogna och omdömesgilla slavklassen uppskattar mycket detta bevis på vänskap, och det gör Kristus också.

17 För det andra kan de som tillhör de andra fåren hjälpa Kristi bröder genom att ge ekonomiskt understöd åt predikoarbetet. Jesus uppmanade sina efterföljare att skaffa sig vänner med hjälp av ”den orättfärdiga rikedomen”. (Luk. 16:9) Det är inte så att vi kan köpa vänskap med Jesus eller Jehova. Men genom att vi använder våra materiella tillgångar till att främja Rikets intressen visar vi vår vänskap och kärlek, inte bara i ord, utan ”i gärning och sanning”. (1 Joh. 3:16–18) Vi ger sådant ekonomiskt stöd när vi tar del i tjänsten, när vi ger pengar till att bygga och underhålla våra möteslokaler och när vi lämnar bidrag till den världsvida predikoverksamheten. Oavsett om vårt bidrag är stort eller litet, uppskattar både Jehova och Jesus vårt glada givande. (2 Kor. 9:7)

18. Varför bör vi följa de bibelenliga anvisningar som församlingens äldste ger?

18 För det tredje kan vi alla visa att vi är Kristi vänner genom att följa de anvisningar som församlingens äldste ger. Dessa män är förordnade genom helig ande under Kristi ledning. (Ef. 5:23) Paulus skrev: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga.” (Hebr. 13:17) Ibland kan det kanske kännas svårt att följa de bibelenliga anvisningar som de äldste ger. Vi är förmodligen medvetna om brödernas fel och brister, och det kan göra att vi har en felaktig syn på deras råd. Men Kristus, församlingens huvud, har valt att använda dessa ofullkomliga män. Vår inställning till deras myndighet har därför en direkt inverkan på vår vänskap med Kristus. När vi har överseende med de äldstes fel och brister och villigt följer deras anvisningar visar vi att vi älskar Kristus.

Var vi kan finna verkliga vänner

19, 20. Vad kan vi finna i församlingen, och vad kommer att behandlas i nästa artikel?

19 Jesus fortsätter att ta vård om oss, inte bara med hjälp av kärleksfulla herdar, utan också genom att förse oss med andliga mödrar och bröder och systrar i församlingen. (Läs Markus 10:29, 30.) Hur reagerade dina släktingar när du först kom i kontakt med Jehovas organisation? Förhoppningsvis understödde de dina ansträngningar att närma dig Gud och Kristus. Men Jesus förutsade att man skulle kunna få ”medlemmar av sitt eget hushåll till fiender”. (Matt. 10:36) Då är det mycket uppmuntrande att tänka på att vi i församlingen kan få vänner som är mer tillgivna än en bror! (Ords. 18:24)

20 Som framgår av Paulus personliga hälsningar i slutet av brevet till församlingen i Rom hade han många nära vänner. (Rom. 16:8–16) Aposteln Johannes avslutade sitt tredje brev med orden: ”Hälsa vännerna var och en vid namn från mig.” (3 Joh. v. 14) Det är tydligt att han också hade fått många verkliga vänner. Hur kan vi följa det exempel som Jesus och de första lärjungarna gav genom att skaffa oss goda vänner bland våra andliga bröder och systrar och sedan behålla dem? Den frågan kommer att besvaras i nästa artikel.

Hur skulle du svara?

• Hur var Jesus en verklig vän?

• Hur påverkades lärjungarna av Jesu vänskap?

• Hur kan vi visa att vi är Kristi vänner?

[Frågor]

[Bild på sidan 14]

Jesus var intresserad av vad hans vänner tänkte och hur de kände det.

[Bilder på sidan 16]

Hur kan vi visa att vi vill vara Kristi vänner?