Fortsätt att stärka kärleken till dina bröder och systrar

”Fortsätt att vandra i kärlek, alldeles som Kristus också älskade er.” (EF. 5:2)

1. Vilket viktigt kännetecken på sina efterföljare framhöll Jesus?

ARBETET med att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike från hus till hus är verkligen kännetecknande för Jehovas vittnen. Men det var en annan sida av kristendomen som Kristus Jesus valde att framhålla som ett kännetecken på sina sanna lärjungar. Han sade: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:34, 35)

2, 3. Hur påverkas de som besöker våra möten av den kärlek vi visar?

² Kärleken inom den sanna kristna brödraskaran saknar motsvarighet i samhället. Kärleken är som en magnet som får Jehovas tjänare att dras närmare varandra i enhet och får uppriktiga människor att dras till den sanna tillbedjan. Vi kan nämna ett exempel. Marcelino i Kamerun förlorade synen i en olycka på sitt arbete. Efteråt spreds ryktet att han hade blivit blind för att han hade sysslat med trolldom. I den kyrka han tillhörde fick han ingen tröst, varken av pastorn eller av de andra medlemmarna, utan blev i stället utstött ur församlingen. När ett Jehovas vittne inbjöd honom till ett möte tvekade han, för han ville inte bli avvisad igen.

³ Marcelino blev förvånad när han kom till Rikets sal. Vännerna hälsade honom varmt välkommen, och han blev tröstad av den bibliska undervisning han fick lyssna till. Han började vara med vid alla församlingsmöten, gjorde framsteg i sitt bibelstudium och blev döpt 2006. Nu berättar han om sanningen för sina släktingar och grannar och har startat flera bibelstudier. Marcelino vill att de han studerar Bibeln med ska få uppleva samma kärlek som han själv har känt bland Guds folk.

4. Varför bör vi följa Paulus uppmaning att fortsätta att vandra i kärlek?

⁴ Vår broderliga kärlek är verkligen tilltalande, men vi får inte ta den för given. Tänk på en varm, sprakande lägereld som drar människor till sig en kylig kväll. Om de som njuter av brasan inte lägger på bränsle kommer elden att slockna. Det är på samma sätt med det underbara band av kärlek som binder oss samman i församlingen. Det kommer att försvagas om inte vi som individer anstränger oss för att stärka det. Hur kan vi göra det? Aposteln Paulus ger svaret: ”Fortsätt att vandra i kärlek, alldeles som Kristus också älskade er och utlämnade sig själv för er som en offergåva och ett slaktoffer åt Gud till en välluktande doft.” (Ef. 5:2) Vi behöver ställa oss frågan: På vilka sätt kan jag fortsätta att vandra i kärlek?

”Vidga er, också ni”

5, 6. Varför uppmanade Paulus de kristna i Korinth att vidga sig?

⁵ Paulus skrev följande till de kristna i det forntida Korinth: ”Vår mun har öppnat sig för er, korinthier, vårt hjärta har vidgat sig. Ni har inte trångt rum hos oss, men ni har trångt rum i er egen ömma tillgivenhet. Därför, som en gottgörelse i gengäld – jag talar som till barn – vidga er, också ni.” (2 Kor.  6:11–13) Varför uppmanade han korinthierna att vidga sig i sin kärlek?

⁶ Tänk på hur förhållandena var när församlingen i det forntida Korinth bildades. Paulus kom till Korinth på hösten år 50. I början mötte hans predikoarbete där motstånd, men han gav inte upp. Ganska snart var det många i staden som började tro på de goda nyheterna. I ”ett år och sex månader” gav han ut av sig själv och undervisade den nya församlingen och stärkte den. Det är uppenbart att han älskade de kristna i Korinth mycket. (Apg. 18:5, 6, 9–11) De hade all anledning att älska och respektera honom tillbaka. Men det var vissa i församlingen som drog sig undan från honom. Några kanske inte tyckte om hans rättframma råd. (1 Kor. 5:1–5; 6:1–10) Andra kan ha lyssnat på de ”till övermått höga apostlar” som förtalade honom. (2 Kor. 11:5, 6) Paulus ville att alla hans bröder och systrar skulle älska honom. Därför vädjade han till dem att vidga sig genom att dra sig närmare honom och andra medtroende.

7. Hur kan vi vidga oss när det gäller att visa kärlek till våra bröder och systrar?

⁷ Hur är det med oss? Hur kan vi vidga oss när det gäller att visa kärlek till våra bröder och systrar? Personer i samma ålder eller med samma etniska bakgrund dras kanske naturligt till varandra. Och de som har liknande fritidsintressen använder ofta mycket tid tillsammans. Men om de intressen vi delar med vissa kristna skapar ett avstånd till andra behöver vi vidga oss. Det kan vara förståndigt att vi frågar oss: Går jag sällan i tjänsten med eller umgås jag sällan med bröder och systrar utanför min närmaste vänkrets? Och hur är det på Rikets sal? Begränsar jag mina kontakter med de nya för att jag anser att tiden måste få visa om de är värda min vänskap? Hälsar jag på både äldre och yngre vid mötena?

8, 9. Hur kan Paulus råd i Romarna 15:7 hjälpa oss att hälsa på varandra på ett sätt som stärker vår broderliga kärlek?

⁸ I det här sammanhanget kan Paulus ord till romarna hjälpa oss att ha rätt syn på våra medtillbedjare. (Läs Romarna 15:7.) Det grekiska ord som har återgetts med ”välkomna” betyder ”ta emot välvilligt eller gästfritt”, ”uppta i sin gemenskap och vänskap”. När en gästfri värd på Bibelns tid tog emot vänner i sitt hem visade han dem hur glad han var att få träffa dem. Kristus har bildligt talat välkomnat oss på det sättet, och vi uppmanas att följa hans exempel när vi välkomnar medtillbedjare.

⁹ När vi hälsar på vännerna i Rikets sal och på andra platser kan vi intressera oss för dem som vi inte har sett på ett tag eller som vi inte har talat med nyligen. Varför inte använda några minuter till att prata med dem? Vid nästa möte kan vi göra likadant med några andra. På kort tid kommer vi att ha haft trevliga samtal med nästan alla våra bröder och  systrar. Vi behöver inte oroa oss om vi inte hinner prata med alla vid ett och samma tillfälle. Ingen bör ta illa upp om vi inte har möjlighet att hälsa på honom eller henne vid varje möte.

10. a) Vilken ovärderlig möjlighet har alla i församlingen? b) Hur kan vi ta vara på den möjligheten?

¹⁰ Att gå fram till andra för att hälsa på dem är det första steget vi tar för att välkomna dem. Det kan sedan leda till att vi får trevliga resonemang och vänner för livet. När vi till exempel är med vid sammankomster och tar kontakt med andra och börjar tala med dem, vill vi gärna träffa dem igen. De som är med vid Riketssalsbyggen och hjälparbeten blir ofta goda vänner eftersom de lär känna varandras fina egenskaper när de arbetar tillsammans. Jehovas organisation ger oss verkligen många möjligheter att få bestående vänskapsförhållanden. Om vi vidgar oss kommer vår vänkrets att bli större, och det stärker den kärlek som förenar oss i sann tillbedjan.

Ta dig tid för andra

11. Vilket mönster gav Jesus, enligt Markus 10:13–16?

¹¹ Alla kristna kan gå in för att vara lättillgängliga, precis som Jesus var. Tänk på hur han reagerade när lärjungarna försökte hindra föräldrar från att komma till honom med sina barn. Han sade: ”Låt de små barnen komma till mig; försök inte hejda dem, för Guds kungarike tillhör sådana.” Sedan ”tog [han] barnen i sin famn och välsignade dem, i det han lade händerna på dem”. (Mark. 10:13–16) Vilken härlig upplevelse det måste ha varit för barnen att bli uppmärksammade på det här kärleksfulla sättet av den store läraren!

12. Vad kan göra oss svårtillgängliga?

¹² Varje kristen bör fråga sig: Gör jag mig tillgänglig för andra, eller verkar det ofta som om jag är upptagen? Vanor som inte är fel i sig själva kan ibland vara samtalshämmande. Om vi till exempel ofta håller på med mobiltelefonen eller lyssnar på musik i hörlurar när andra är närvarande, kan vi ge intryck av att vi helst inte vill ha deras sällskap. Om andra ofta ser oss vara helt koncentrerade på vår handdator, kanske de tror att vi inte har lust att prata med dem. Det finns naturligtvis ”en tid att tiga”. Men när vi är tillsammans med andra är det ofta ”en tid att tala”. (Pred. 3:7) En del kanske säger: ”Jag håller mig helst för mig själv”, eller: ”Jag tycker inte om att prata på morgonen.” Men när vi samtalar vänligt med någon även då vi inte har lust med det, visar vi att vi har en sådan kärlek som ”inte [söker] sina egna intressen”. (1 Kor. 13:5)

13. Hur skulle Timoteus betrakta sina kristna bröder och systrar enligt Paulus uppmaning?

¹³ Paulus uppmanade den unge Timoteus att visa alla i församlingen respekt. (Läs 1 Timoteus 5:1, 2.) Även vi bör behandla äldre kristna som om de var våra föräldrar och yngre som om de var våra syskon. När vi har den inställningen kommer ingen av våra kära bröder och systrar att känna sig som en främling inför oss.

14. Vilka goda resultat ger uppbyggande samtal?

¹⁴ När vi samtalar med andra på ett sätt som bygger upp bidrar vi till att de mår bra både andligt och känslomässigt. En broder som arbetar vid ett av våra avdelningskontor har kära minnen av flera äldre beteliter som regelbundet tog sig tid att tala med honom när han var ny på Betel. Deras uppmuntrande ord fick honom att känna att han verkligen var en del av Betelfamiljen. Nu försöker han efterlikna dem genom att samtala med sina medbeteliter.

Ödmjukhet hjälper oss att sluta fred

15. Vad visar att det kan uppstå meningsskiljaktigheter mellan oss?

¹⁵ Evodia och Syntyke var två kristna systrar som bodde i det forntida Filippi och som  uppenbarligen hade svårt att lösa ett problem som uppstått mellan dem. (Fil. 4:2, 3) Paulus och Barnabas hade en hetsig dispyt som blev allmänt känd och som ledde till att de skildes åt för en tid. (Apg. 15:37–39) De här exemplen visar att det kan uppstå meningsskiljaktigheter mellan sanna tillbedjare. Jehova ger oss hjälp att lösa motsättningar och återställa vänskapen. Men han kräver något av oss.

16, 17. a) Varför är det så viktigt med ödmjukhet när man ska lösa personliga motsättningar? b) Hur visar skildringen av Jakobs möte med Esau värdet av ödmjukhet?

¹⁶ Tänk dig att du och en vän ska ut på en bilresa. Innan ni kan börja resan måste bilnyckeln sättas i tändningslåset och vridas om, så att motorn startar. Den process som det innebär att lösa personliga motsättningar startas också med en nyckel. Den nyckeln är ödmjukhet. (Läs Jakob 4:10.) Som följande bibliska exempel visar gör den nyckeln att de som är oense börjar tillämpa Bibelns principer.

¹⁷ Det hade gått tjugo år sedan Esau blev förbittrad över att han hade förlorat sin förstfödslorätt till sin tvillingbror Jakob och ville döda honom. De båda tvillingarna skulle nu träffas igen efter alla år, och Jakob var ”mycket rädd och ängslig”. Han kände att risken var stor att Esau skulle överfalla honom. Men när de träffades gjorde Jakob något som Esau inte hade väntat sig. Han ”böjde sig ner till jorden” när han närmade sig sin bror. Vad hände då? ”Esau sprang emot honom, och han omfamnade honom och föll honom om halsen och kysste honom, och de brast i gråt.” Risken för ett bråk var avvärjd. Jakobs ödmjukhet hade bidragit till att eliminera det hat som Esau kan ha känt. (1 Mos. 27:41; 32:3–8; 33:3, 4)

18, 19. a) Varför är det viktigt att vi tar initiativet till att tillämpa Bibelns råd när det uppstår motsättningar? b) Varför bör vi inte ge upp om den andre inte reagerar positivt på en gång?

¹⁸ Bibeln innehåller utmärkta råd om hur man löser motsättningar. (Matt. 5:23, 24; 18:15–17; Ef. 4:26, 27) * Men om vi inte ödmjukt tillämpar de råden blir det svårt att sluta fred. Lösningen på problemet är inte att vänta på att den andre ska visa ödmjukhet, eftersom även vi har nyckeln i vår hand.

¹⁹ Vi får inte ge upp om våra första försök att sluta fred inte verkar lyckas av någon  anledning. Den andre kan behöva tid för att bearbeta sina känslor. Josefs bröder handlade illojalt mot honom. Det dröjde länge innan de träffade honom igen, och då var han statsminister i Egypten. Så småningom ändrade de sinne och bad om förlåtelse. Josef förlät dem, och Jakobs söner blev till en nation som hade förmånen att få bära Jehovas namn. (1 Mos. 50:15–21) Genom att vi håller fred med våra bröder och systrar bidrar vi till enheten och glädjen i församlingen. (Läs Kolosserna 3:12–14.)

Låt oss älska ”i gärning och sanning”

20, 21. Vad kan vi lära oss av att Jesus tvättade fötterna på apostlarna?

²⁰ Strax före sin död sade Jesus till sina apostlar: ”Jag har nämligen gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra.” (Joh. 13:15) Han hade just tvättat fötterna på de tolv. Det han hade gjort var inte bara en ritual eller en vänlig handling. Innan Johannes återgav den här händelsen skrev han: ”Alldeles som ... [Jesus] hade älskat sina egna som var i världen, älskade han dem nu intill slutet.” (Joh. 13:1) Det var kärlek till lärjungarna som fick honom att utföra en syssla som en slav vanligtvis utförde. Nu skulle de ödmjukt handla kärleksfullt mot varandra. Ja, äkta broderlig kärlek bör få oss att bry oss om alla våra kristna bröder och systrar och visa dem omtanke.

²¹ Petrus, som fick sina fötter tvättade av Guds Son, förstod innebörden i den handlingen. Han skrev: ”Eftersom ni nu har renat era själar genom lydnad för sanningen, med broderlig tillgivenhet fri från hyckleri som följd, så älska varandra intensivt av hjärtat.” (1 Petr. 1:22) Johannes, som också fick sina fötter tvättade av Herren, skrev: ”Små barn, låt oss inte älska med ord eller med tungan utan i gärning och sanning.” (1 Joh. 3:18) Visst önskar vi att vårt hjärta ska få oss att i handling visa att vi älskar våra bröder och systrar!

[Fotnot]

Minns du?

• På vilka sätt kan vi vidga oss i vår kärlek till varandra?

• Vad kan hjälpa oss att få tid för andra?

• Vilken betydelse har ödmjukhet när det gäller att sluta fred?

• Vad bör få oss att bry oss om våra medtroende?

[Frågor]

[Bild på sidan 21]

Hjälp dina bröder och systrar att känna sig varmt välkomna.

[Bild på sidan 23]

Missa inte tillfällen att ta dig tid för andra.