Sätt värde på din plats i församlingen
Sätt värde på din plats i församlingen
”Gud [har] satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles som han ville.” (1 KOR. 12:18)
1, 2. a) Vad visar att alla i församlingen kan ha en plats som de kan sätta värde på? b) Vilka frågor kommer att behandlas i den här artikeln?
ÄNDA sedan det forntida Israels dagar har Jehova gett sitt folk vägledning och andlig näring genom församlingen. Sedan israeliterna hade ödelagt staden Aj sägs det bland annat att Josua ”läste ... upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, i enlighet med allt som står skrivet i lagboken ... inför Israels hela församling”. (Jos. 8:34, 35)
2 I det första århundradet skrev aposteln Paulus till Timoteus, som var en äldste, att den kristna församlingen var ”Guds hushåll” och ”en pelare och ett stöd för sanningen”. (1 Tim. 3:15) Guds ”hushåll” i vår tid är det världsvida brödraskapet av sanna kristna. I kapitel 12 i sitt första inspirerade brev till korinthierna liknar Paulus församlingen vid en människokropp. Han säger att även om lemmarna har olika funktioner, så är de alla nödvändiga. Han skriver: ”Gud [har] satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles som han ville.” Han säger också att ”de delar av kroppen som vi anser vara värda mindre ära, dem omger vi med långt större ära”. (1 Kor. 12:18, 23) Den uppgift en viss trogen kristen har i Guds hushåll är därför varken bättre eller sämre än den uppgift en annan trogen kristen har. Den är bara annorlunda. Hur kan vi då finna vår plats i Guds församling och sätta värde på den? Vilka faktorer kan inverka på vilken plats vi har? Och hur kan vi göra våra ”framsteg ... uppenbara för alla”? (1 Tim. 4:15)
Hur visar vi att vi uppskattar vår plats?
3. Bland annat hur kan vi finna vår plats i församlingen och visa att vi sätter värde på den?
3 Vi kan finna vår plats i församlingen och visa att vi sätter värde på den bland annat genom att helt och fullt samarbeta med ”den trogne och omdömesgille slaven” och den styrande kretsen som representerar slaven. (Läs Matteus 24:45–47.) Vi måste granska hur vi reagerar på den vägledning vi får från slavklassen. Under årens lopp har vi till exempel fått tydliga anvisningar när det gäller klädsel och frisyr, underhållning och olämplig användning av Internet. Är vi noga med att följa de goda råd vi får så att vi skyddas andligen? Hur är det med uppmaningen att avsätta en kväll i veckan för familjestudium? Har vi tagit det rådet till hjärtat? Om vi är ensamstående, tar vi oss då tid till personligt studium av Bibeln? Jehova kommer att välsigna oss individuellt och som familjer om vi följer den vägledning slavklassen ger.
4. Vad bör vi ta hänsyn till när vi fattar beslut angående privata angelägenheter?
4 Somliga kan mena att det är en privatsak vad de väljer för underhållning, klädsel och frisyr. Men för överlämnade kristna som uppskattar sin plats i församlingen är tycke och smak inte den enda avgörande faktorn när de fattar beslut. Vi måste i synnerhet ta hänsyn till hur Jehova ser på saker och ting, och det framgår av hans ord, Bibeln. Bibelns budskap bör vara ”en lampa” för vår fot och ”ett ljus” på vår stig. (Ps. 119:105) Det är också förståndigt att tänka på hur de val vi gör när det gäller personliga angelägenheter påverkar vår förkunnartjänst och människor både inom och utanför församlingen. (Läs 2 Korinthierna 6:3, 4.)
5. Varför bör vi vara på vår vakt mot oberoendets anda?
5 ”Den ande som nu är verksam i olydnadens söner” är så utbredd att den är lik den luft vi andas. (Ef. 2:2) Den kan få oss att tro att vi inte behöver vägledning från Jehovas organisation. Vi vill verkligen inte likna Diotrefes. Han tog ”inte respektfullt emot någonting från” aposteln Johannes. (3 Joh. v. 9, 10) Vi måste vara uppmärksamma, så att vi inte utvecklar en anda av oberoende. Må vi aldrig säga eller göra något som vittnar om brist på respekt för den kommunikationskanal som Jehova använder i vår tid. (4 Mos. 16:1–3) Vi bör tvärtom uppskatta förmånen att få samarbeta med slavklassen. Och vi bör vara villiga att lyda dem som har ledningen i församlingen och underordna oss dem. (Läs Hebréerna 13:7, 17.)
6. Varför bör vi granska våra personliga omständigheter?
6 Vi kan också visa att vi uppskattar vår plats i församlingen genom att noga granska våra personliga omständigheter och göra allt vi kan för att ära vår tjänst och ge ära åt Jehova. (Rom. 11:13) En del kan vara reguljära pionjärer. Andra är missionärer, resande tillsyningsmän eller medlemmar av en Betelfamilj. Många bröder och systrar hjälper till med att bygga Rikets salar. De flesta bland Jehovas folk gör sitt bästa för att tillgodose sina familjers andliga behov och tar del i förkunnartjänsten så mycket de kan varje vecka. (Läs Kolosserna 3:23, 24.) Vi kan vara övertygade om att när vi erbjuder oss villigt i Guds tjänst och gör vårt bästa för att tjäna Gud helhjärtat, så finns det alltid en plats för oss i hans församling.
Avgörande faktorer
7. Nämn några faktorer som inverkar på vilken plats vi har i församlingen.
7 Flera olika faktorer inverkar på vilken plats vi har i församlingen. Den plats en broder har i församlingen skiljer sig i en del avseenden från den plats en syster har. Ålder, hälsa och andra faktorer påverkar också vad vi kan göra i Jehovas tjänst. ”Unga mäns skönhet är deras kraft”, sägs det i Ordspråksboken 20:29, ”och gamla mäns prakt är deras grå hår.” Yngre medlemmar av församlingen kanske kan göra mer rent fysiskt på grund av sin ungdomliga kraft, medan äldre är till stor nytta för församlingen på grund av sin vishet och erfarenhet. Vi måste också komma ihåg att det vi kan göra i Jehovas organisation är beroende av Guds oförtjänta omtanke. (Apg. 14:26; Rom. 12:6–8)
8. Vilken betydelse har vår önskan när det gäller vad vi gör i församlingen?
8 Vi kan ta en illustration som belyser en annan faktor som inverkar på vilken plats vi har i församlingen. Två unga köttsliga systrar går båda ut gymnasiet. De har samma omständigheter. Föräldrarna har gjort sitt bästa för att uppmuntra båda två att bli reguljära pionjärer när de slutat skolan. Den ena börjar som pionjär efter sin examen, medan den andra börjar förvärvsarbeta på heltid. Varför gör de så olika val? Det som avgör deras val är deras önskan. Till slut gjorde var och en det hon ville göra. Är det inte så med de flesta av oss? Vi måste verkligen tänka efter vad vi skulle vilja göra i Guds tjänst. Kan vi utöka vår andel i tjänsten, även om det betyder att vi får göra en del förändringar? (2 Kor. 9:7)
9, 10. Vad bör vi göra om vi saknar motivation att göra mer i Jehovas tjänst?
9 Hur är det då om vi helt enkelt saknar motivation att göra mer i Jehovas tjänst och har en tendens att inte vilja göra så stora ansträngningar i församlingen? I brevet till filipperna säger Paulus: ”Det är Gud som för sin goda viljas skull verkar i er, för att ni skall både vilja och verka.” Ja, Jehova kan verka i oss och påverka vår vilja, eller våra önskningar. (Fil. 2:13; 4:13)
10 Vi bör därför be Jehova att han ska få oss att önska göra hans vilja. Kung David i det forntida Israel gjorde just det. Han bad: ”Gör dina vägar kända för mig, Jehova; lär mig dina stigar. Få mig att vandra i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud. På dig hoppas jag hela dagen.” (Ps. 25:4, 5, noten) Vi kan göra som David och be Jehova att han ska få oss att vilja göra det som gläder honom. När vi tänker på hur Jehova Gud och hans Son betraktar det vi gör när vi tjänar deras intressen, fylls våra hjärtan av tacksamhet mot dem. (Matt. 26:6–10; Luk. 21:1–4) Den känslan kan motivera oss att be Jehova att han ska få oss att vilja göra mer i hans tjänst. Profeten Jesaja var ett fint föredöme när det gäller den inställning vi bör odla. När han hörde Jehovas röst säga: ”Vem skall jag sända, och vem vill gå för oss?” svarade han: ”Här är jag! Sänd mig.” (Jes. 6:8)
Gör framsteg – Hur då?
11. a) Vilket behov finns det av bröder som vill kvalificera sig för att få ansvarsuppgifter i organisationen? b) Hur kan en broder visa att han vill ta emot uppdrag i församlingen?
11 Under tjänsteåret 2008 blev 289 678 döpta världen över. Det råder därför inget tvivel om att det finns ett stort behov av bröder som kan ta ledningen. Hur bör en broder reagera med tanke på detta behov? Kort sagt: Han bör arbeta på att uppfylla de krav som Bibeln har fastställt för dem som ska tjäna som biträdande tjänare och äldste. (1 Tim. 3:1–10, 12, 13; Tit. 1:5–9) Hur kan en broder sträva efter att uppfylla Bibelns krav när det gäller detta? Helt enkelt genom att engagera sig i tjänsten, genom att noga sköta sina uppgifter i församlingen, genom att försöka förbättra kvaliteten på sina kommentarer vid mötena och genom att visa personligt intresse för medkristna. Då visar han att han sätter värde på sin plats i församlingen.
12. Hur kan ungdomar visa att de vill satsa på sanningen?
12 Vad kan unga bröder, särskilt de som är i tonåren, göra för att gå framåt i församlingen? De kan anstränga sig för att växa till i ”vishet och andlig fattningsförmåga” genom att skaffa sig kunskap i Bibeln. (Kol. 1:9) Att de flitigt studerar Guds ord och engagerar sig i församlingens möten kommer utan tvivel att bidra till det. Unga män kan också arbeta på att kvalificera sig för att gå in genom den stora ”dörr som leder till verksamhet” i olika grenar av heltidstjänst. (1 Kor. 16:9) När man gör tjänsten för Jehova till sin levnadsbana får man ett verkligt tillfredsställande liv som för med sig många välsignelser. (Läs Predikaren 12:1.)
13, 14. Hur kan systrar visa att de sätter värde på sin uppgift i församlingen?
13 Systrar kan visa att de sätter värde på förmånen att personligen få ha del i uppfyllelsen av Psalm 68:11. Där läser vi: ”Jehova låter ordet ljuda, kvinnorna som kungör de goda nyheterna är en stor här.” Något av det viktigaste systrar kan göra för att visa att de är tacksamma för sin plats i församlingen är att ta del i arbetet med att göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Genom att engagera sig i förkunnartjänsten och villigt göra uppoffringar för det arbetet kan systrar visa att de sätter värde på sin uppgift i församlingen.
14 När Paulus skrev till Titus, sade han: ”Äldre kvinnor [skall] vara vördnadsfulla i sitt uppträdande, ... lärare i det som är gott, för att de skall kunna återföra de unga kvinnorna till förnuft, så att de älskar sina män, älskar sina barn, är sunda i sinnet, rena, husliga, goda och underordnar sig sina män, så att Guds ord inte blir skymfat.” (Tit. 2:3–5) Mogna systrar i församlingen kan verkligen göra mycket gott! Genom att respektera de bröder som tar ledningen och genom att fatta förståndiga beslut när det gäller till exempel klädsel och frisyr och underhållning är de goda föredömen för andra och visar att de sätter stort värde på sin egen plats i församlingen.
15. Vad kan en ogift syster göra för att hantera ensamhet?
15 Ibland kan det vara svårt för en ogift syster att finna sin plats i församlingen. En syster sade av egen erfarenhet: ”Att vara ogift kan då och då kännas mycket ensamt.” När man frågade henne hur hon hanterar situationen, sade hon: ”Bön och studium hjälper mig att finna min plats igen. Jag studerar om hur Jehova ser på mig. Sedan försöker jag vara hjälpsam mot andra i församlingen. Det hjälper mig att inte tänka bara på mig själv.” Enligt Psalm 32:8 sade Jehova till David: ”Jag skall ge dig råd, med mitt öga riktat på dig.” Ja, Jehova är intresserad av alla sina tjänare, också ogifta systrar, och han kommer att hjälpa alla att finna sin plats i församlingen.
Bevara din plats!
16, 17. a) Varför gör vi ett förståndigt val när vi tar emot Jehovas inbjudan att vara en del av hans organisation? b) Hur kan vi bevara vår plats i Jehovas organisation?
16 Jehova har i sin kärlek dragit var och en av sina tjänare till sig. Jesus sade: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” (Joh. 6:44) Av alla miljarder människor på jorden har Jehova dragit oss till sig. Han har gett oss en personlig inbjudan att vara en del av hans församling i vår tid. Att vi tog emot denna inbjudan är det bästa beslut vi någonsin fattat. Det har gett vårt liv mening. Och att ha en plats i församlingen ger oss glädje och tillfredsställelse.
17 ”Jehova, jag älskar det hus som är din boning”, sade psalmisten. Han sjöng också: ”Min fot skall stå på jämn mark; bland de församlade skarorna vill jag välsigna Jehova.” (Ps. 26:8, 12) Den sanne Guden har en plats i sin organisation för var och en av oss. Genom att vi följer teokratisk ledning och helhjärtat engagerar oss i tjänsten för Gud kan vi bevara vår dyrbara plats i Jehovas församling.
Minns du?
• Varför kan vi dra slutsatsen att alla kristna har en plats i församlingen?
• Hur visar vi att vi uppskattar vår plats i Guds organisation?
• Vilka faktorer kan inverka på vilken plats vi har i församlingen?
• Hur kan kristna ungdomar och vuxna visa att de sätter värde på sin plats i Guds församling?
[Frågor]
[Bilder på sidan 16]
Hur kan bröder visa att de vill ta emot ansvarsuppgifter i församlingen?
[Bild på sidan 17]
Hur kan systrar visa att de sätter värde på sin plats i församlingen?