Uppskatta dina döva bröder och systrar!

GUDS folk i dag är en stor familj av bröder och systrar som kan spåra sin historia tillbaka till forntida män och kvinnor som Samuel, David, Simson, Rahab, Mose, Abraham, Sara, Noa och Abel. Bland Jehovas lojala tjänare finns många döva. Som exempel kan nämnas att de två första som blev Jehovas vittnen i Mongoliet var ett dövt par. Och på grund av den trohet våra döva medtroende i Ryssland har visat har vi kunnat vinna en rättslig seger i Europadomstolen.

På senare tid har ”den trogne och omdömesgille slaven” gett ut publikationer på teckenspråk, organiserat teckenspråksförsamlingar och anordnat sammankomster på teckenspråk. (Matt. 24:45) Det har betytt otroligt mycket för de döva. * Men har du någon gång undrat hur det var för dem att lära känna Jehova och gå framåt i sanningen innan dess? Och har du tänkt på vad du skulle kunna göra för att hjälpa döva som bor i din trakt?

En tillbakablick

Vad skulle äldre döva vänner berätta ifall du frågade dem hur de kom med i sanningen? Kanske skulle de berätta hur det kändes när de fick veta att Gud har ett namn. En sådan grundläggande sanning kan ha förändrat deras liv och uppehållit dem i åratal innan det fanns några teckenspråksfilmer som hjälpte dem att förstå djupare bibliska sanningar. De kanske berättar hur det var när det inte hölls några möten på teckenspråk och när ingen kunde tolka åt dem. I stället kanske någon satt bredvid dem och antecknade vad som sades för att de skulle få ut något av mötet. En döv broder blev undervisad om sanningen på det sättet i sju år innan det fanns någon som kunde tolka åt honom.

Äldre döva vittnen minns också hur det var att gå i tjänsten på det ”hörande” fältet. I ena handen höll de upp ett kort med en enkel framställning. I andra handen höll de Vakttornet och Vakna! Det var verkligen inte lätt att studera Bibeln med en annan döv person när de bara kunde använda tryckta publikationer, som ingen av dem förstod särskilt väl. Äldre döva förkunnare minns troligen hur frustrerande det var när de inte kunde göra sig förstådda och samtala med andra om andliga ämnen. De vet också hur det känns att älska Jehova men vara osäker på hur man ska visa det i handling. Varför då? Därför att de inte var säkra på om de hade förstått allt rätt.

Trots alla dessa hinder har våra döva bröder och systrar hållit fast vid sin ostrafflighet. (Job 2:3) De har väntat längtansfullt på Jehova. (Ps. 37:7) Och nu välsignar han dem med mer än vad många av dem någonsin kunnat drömma om.

Tänk på de ansträngningar en döv broder som hade familj fick göra. Han ledde troget familjestudiet trots att det inte fanns några publikationer på teckenspråk. Sonen berättar: ”Det var alltid svårt för pappa att leda studiet, eftersom han bara hade tryckta  publikationer att undervisa oss med. Ofta förstod han inte riktigt vad det stod. Och vi barn gjorde det väl inte lättare för honom. Vi var genast på honom när han inte kunde förklara allt riktigt rätt. Trots det höll han alltid familjestudiet. Han tyckte det var så viktigt att vi fick lära oss något om Jehova att han gärna stod ut med att det blev pinsamt ibland när han inte förstod den engelska texten.”

Vi har också exemplet med Richard, en broder i 70-årsåldern som bor i Brooklyn i New York och som är både blind och döv. Richard är känd för att alltid vara med på mötena. För att komma till Rikets sal tar han tunnelbanan på egen hand och räknar stationerna så att han vet när han ska gå av. En vinter blev mötet inställt på grund av en svår snöstorm. Alla i församlingen underrättades, men av någon anledning missade man Richard. När bröderna insåg sitt misstag letade de efter honom och hittade honom utanför Rikets sal. Han stod tålmodigt och väntade på att dörrarna skulle låsas upp. När de frågade varför han hade gett sig ut i stormen svarade han: ”Jag älskar Jehova.”

Vad kan du göra?

Finns det döva där du bor? Skulle du kunna lära dig några tecken så att du kan kommunicera med dem? Döva brukar vara väldigt vänliga och tålmodiga när de lär andra sitt språk. Du kanske träffar döva informellt eller i tjänsten. Vad kan du göra? Försök kommunicera. Använd gester, skriv eller rita, använd tryckta bilder eller en kombination av alltsammans. Även om personen inte verkar vara intresserad av sanningen, är det bra att du berättar om besöket för en döv förkunnare eller en förkunnare som kan teckenspråk. Budskapet kanske uppfattas som mer tilltalande när det framförs på teckenspråk.

Du kanske håller på att lära dig teckenspråk och går på möten i en teckenspråksförsamling. Vad kan du göra för att bli bättre på att använda och förstå språket? Även om det finns andra hörande i församlingen kan det vara bra att du ”stänger av” rösten. Det kommer att hjälpa dig att tänka på teckenspråk, att tänka visuellt. Ibland kanske det är frestande att välja den lättaste vägen och använda rösten. Men precis som när man lär sig andra språk måste man kämpa om man ska kunna bli riktigt bra.

Om du är flitig och verkligen anstränger dig för att använda teckenspråk visar du kärlek och respekt för dina döva bröder och systrar. Tänk hur frustrerande det måste vara för dem att vara på arbetet eller i skolan dag ut och dag in utan att kunna förstå vad andra säger. En döv broder säger: ”Folk pratar omkring mig varje dag. Jag känner  mig ofta ensam och utanför. Till slut blir jag både arg och förtvivlad. Jag kan inte beskriva hur dåligt jag mår ibland.” Vi vill verkligen att våra möten ska vara en oas där våra döva bröder och systrar får andlig mat och där de kan ha trevliga samtal och känna varm gemenskap. (Joh. 13:34, 35)

Vi får inte heller glömma de mindre grupper av döva som har möten tillsammans med hörande församlingar. Mötena tolkas åt dem, och de sitter långt fram i Rikets sal. Det gör att de kan uppfatta allt som kommer fram och se både tolken och talaren samtidigt utan att något skymmer sikten. Det har visat sig att de andra i församlingen brukar vänja sig ganska snabbt och inte behöver bli distraherade. Samma anordningar görs på sammankomster där programmet tolkas till teckenspråk. De som tolkar mötena arbetar hårt för att uttrycka informationen likadant som en döv skulle göra det, så att det blir meningsfullt och naturligt. De är verkligen värda stort beröm.

Du kanske tillhör en församling med en teckenspråksgrupp eller ett mindre antal döva som får mötena tolkade. Vad kan du göra för att visa att du bryr dig om dina döva vänner? Bjud hem dem. Försök att lära dig några tecken. Låt dig inte skrämmas av språkbarriären. Du kommer säkert på något sätt att kommunicera, och det kommer att leda till trevliga minnen om du visar sådan kärlek. (1 Joh. 4:8) Våra döva medvittnen har mycket att ge. De är intressanta att samtala med, är mycket observanta och har en härlig humor. En broder med döva föräldrar säger: ”Jag har varit omgiven av döva hela mitt liv, och de har gett mig mycket mer än jag någonsin kan ge dem tillbaka. Vi kan lära oss mycket av våra döva bröder och systrar.”

Jehova älskar sina trogna tillbedjare, döva som hörande. De dövas fina tro och uthållighet är verkligen något som berikar hans organisation. Låt oss därför uppskatta våra döva bröder och systrar!

[Fotnot]

[Bild på sidan 31]

Budskapet kan vara mer tilltalande för en döv person om det framförs på teckenspråk.

[Bilder på sidan 32]

Mötena ska vara en oas där våra döva vänner blir uppmuntrade andligen.