Gör dina framsteg uppenbara

”Begrunda detta, gå helt upp i detta, så att dina framsteg kan vara uppenbara för alla.” (1 TIM. 4:15)

1, 2. Vad känner vi till om Timoteus som ung och om den förändring som inträffade när han var omkring 20 år?

SOM ung pojke bodde Timoteus i den romerska provinsen Galatien, som låg i nuvarande Turkiet. Där bildades flera kristna församlingar under årtiondena efter Jesu död. Den unge Timoteus, hans mor och hans mormor blev kristna och var verksamma i en av församlingarna. (2 Tim. 1:5; 3:14, 15) Timoteus trivdes säkert med sitt liv som ung kristen i den miljö där han kände sig hemma. Men plötsligt blev det en förändring.

² Det började med att aposteln Paulus besökte området för andra gången. Vid den tiden kan Timoteus ha varit i 20-årsåldern. Under Paulus besök, troligen i Lystra, lade han märke till att Timoteus var ”väl omtalad av bröderna” i församlingarna i området. (Apg. 16:2) Timoteus måste ha varit ovanligt andligt mogen för sin ålder. Sedan lade Paulus och kretsen av äldste under den heliga andens ledning sina händer på Timoteus och förordnade honom till att utföra ett särskilt arbete i församlingen. (1 Tim. 4:14; 2 Tim. 1:6)

3. Vilket ovanligt tjänsteuppdrag fick Timoteus?

³ Timoteus fick en ovanlig inbjudan – att få följa med aposteln Paulus på hans resor! (Apg. 16:3) Föreställ dig hur överraskad och glad han måste ha blivit. Under många år framöver skulle Timoteus resa tillsammans med Paulus och ibland tillsammans med andra och utföra olika uppgifter för apostlarnas och andra äldstes räkning. Paulus och Timoteus arbetade i resetjänsten och bidrog mycket till att bygga upp andligheten hos bröderna. (Läs Apostlagärningarna 16:4, 5.) Därför blev Timoteus väl känd av många kristna för sina andliga framsteg. När Paulus hade samarbetat med Timoteus i omkring tio år skrev han till filipperna: ”Jag har ... ingen som är så stämd som han [Timoteus], ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er. ... Ni vet att han har bestått provet, att han har tjänat som slav tillsammans med mig, som ett barn hos en far, för att främja de goda nyheterna.” (Fil. 2:20–22)

4. a) Vilken ansvarsfull uppgift fick Timoteus? b) Vilka frågor kan man ställa med anledning av Paulus ord i 1 Timoteus 4:15?

⁴ Ungefär vid den tid då Paulus skrev brevet till filipperna gav han Timoteus en ansvarsfull uppgift – att förordna äldste och biträdande tjänare. (1 Tim. 3:1; 5:22) Det är tydligt att Timoteus hade blivit en pålitlig kristen tillsyningsman. Men i samma brev  uppmanade Paulus Timoteus att göra sina framsteg uppenbara för alla. (1 Tim. 4:15) Hade inte Timoteus redan gjort sina framsteg uppenbara i ovanligt stor utsträckning? Så vad menade Paulus med de här orden, och hur kan vi få nytta av hans råd?

Andliga egenskaper görs uppenbara

5, 6. Hur hotades den andliga renheten hos församlingen i Efesos, och hur kunde Timoteus avvärja detta hot?

⁵ Låt oss nu undersöka sammanhanget till 1 Timoteus 4:15. (Läs 1 Timoteus 4:11–16.) Innan Paulus skrev de här orden hade han rest till Makedonien men bett Timoteus stanna kvar i Efesos. Varför det? Somliga i den staden hade ett söndrande inflytande i församlingen genom att de förkunnade falska läror. Timoteus skulle skydda församlingens andliga renhet. Hur skulle han göra det? Delvis genom att själv vara ett gott exempel som andra kunde ta efter.

⁶ Paulus skrev till Timoteus: ”Bli ... ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i renhet.” Sedan tillade han: ”Begrunda detta, gå helt upp i detta, så att dina framsteg kan vara uppenbara för alla.” (1 Tim. 4:12, 15) Dessa framsteg hade med Timoteus andliga egenskaper att göra och inte med någon ställning av myndighet. Det är sådana framsteg som varje kristen bör önska göra.

7. Vad förväntas av alla i församlingen?

⁷ I vår tid finns det olika ansvarsuppgifter i församlingen, alldeles som det var på Timoteus tid. Somliga är äldste eller biträdande tjänare. Andra är pionjärer. Åter andra är förordnade som resande tillsyningsmän, beteliter eller missionärer. De äldste medverkar i olika undervisningsprogram, till exempel vid sammankomsterna. Men alla kristna – både män och kvinnor, både äldre och yngre – har förutsättningar att göra sina andliga framsteg uppenbara. (Matt. 5:16) Också kristna som har särskilda ansvarsuppgifter förväntas precis som Timoteus göra sina andliga egenskaper uppenbara för alla.

Bli ett exempel i tal

8. Vilken inverkan har vårt tal på vår tillbedjan?

⁸ Timoteus skulle bli ett exempel bland annat i tal. Hur kan vi göra våra framsteg uppenbara på det området? Vårt tal säger mycket om oss. Jesus sade träffande: ”Av hjärtats överflöd talar ... munnen.” (Matt. 12:34) Jesu halvbror Jakob insåg också vilken inverkan vårt tal kan ha på vår tillbedjan. Han skrev: ”Om någon menar sig utöva en form av gudsdyrkan och likväl inte tyglar sin tunga utan fortsätter att bedra sitt hjärta, då är hans form av gudsdyrkan meningslös.” (Jak. 1:26)

9. Hur bör vårt tal vara föredömligt?

⁹ Vårt tal kan visa andra i församlingen hur stora andliga framsteg vi har gjort. I stället för att tala på ett sätt som är ovärdigt, negativt, kritiskt eller skadligt strävar mogna kristna efter att bygga upp, trösta och uppmuntra. (Ords. 12:18; Ef. 4:29; 1 Tim. 6:3–5, 20) Vår villighet att tala om vår moraliska övertygelse med andra och försvara Guds upphöjda normer visar vår hängivenhet för Gud. (Rom. 1:15, 16) Uppriktiga människor kommer att lägga märke till hur vi använder gåvan att tala och följer kanske vårt exempel. (Fil. 4:8, 9)

Exempel i uppförande och renhet

10. Vilket slags tro måste vi ha om vi ska göra andliga framsteg?

¹⁰ För att en kristen ska vara ett gott föredöme krävs det mer än att han talar uppbyggande. Den som bara säger det som är rätt utan att själv göra det är en hycklare. Paulus kände väl till fariséernas hyckleri och de skadliga verkningarna av deras handlingssätt. Mer än en gång varnade han Timoteus  för sådan falskhet och dubbelmoral. (1 Tim. 1:5; 4:1, 2) Men Timoteus var ingen hycklare. Paulus skrev i sitt andra brev till Timoteus: ”Jag drar mig ... till minnes den tro fri från hyckleri som finns i dig.” (2 Tim. 1:5) Ändå behövde Timoteus tänka på att det skulle vara uppenbart för andra att han var verkligt kristen. Han skulle vara ett gott exempel i fråga om uppförande.

11. Vad skrev Paulus till Timoteus angående rikedom?

¹¹ I sina båda brev till Timoteus gav Paulus förmaningar som gällde flera områden för uppförandet. Timoteus skulle till exempel vara på sin vakt mot att jaga efter rikedom. Paulus skrev: ”Kärleken till pengar är ... en rot till allt slags ont, och genom att sträva efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Tim. 6:10) Kärleken till pengar är ett tecken på andlig brist. Däremot visar kristna som är nöjda med ett enkelt liv, med att ha ”mat och kläder och tak över huvudet”, att de gått framåt i andligt avseende. (1 Tim. 6:6–8; Fil. 4:11–13)

12. Hur kan vi göra våra framsteg uppenbara i vårt eget liv?

¹² Paulus nämnde för Timoteus att det var viktigt att kristna kvinnor smyckade sig ”i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne”. (1 Tim. 2:9) Kvinnor som är blygsamma och sunda i sinnet när det gäller sitt yttre, och också på andra områden, är utmärkta exempel för andra. (1 Tim. 3:11) Den här principen gäller även kristna män. Paulus skrev att en tillsyningsman skulle vara ”måttlig i sina vanor, sund i sinnet, ordningsam”. (1 Tim. 3:2) När vi visar dessa egenskaper i det dagliga livet, kommer våra framsteg att vara uppenbara för alla.

13. Hur kan vi likt Timoteus vara exempel i fråga om renhet?

 ¹³ Timoteus skulle också vara ett gott exempel i fråga om renhet. När Paulus använde det här ordet syftade han på ett speciellt område för uppförandet, nämligen sexualmoralen. Timoteus måste uppföra sig oklanderligt särskilt i sina kontakter med kvinnor. Han skulle behandla ”äldre kvinnor som ... mödrar, ... yngre kvinnor som ... systrar i all renhet”. (1 Tim. 4:12; 5:2) Också omoraliska handlingar som kan förefalla hemliga är kända för Gud och kommer helt visst att så småningom bli kända också för andra människor. Men det är också sant att inte heller en kristens goda gärningar kan hållas dolda. (1 Tim. 5:24, 25) Alla i församlingen kan göra sina framsteg i fråga om uppförande och renhet uppenbara.

Nödvändigt med kärlek och tro

14. Hur betonar Bibeln behovet av att vi har kärlek inbördes?

¹⁴ Kärlek är ett viktigt drag hos sann kristendom. Jesus sade till sina lärjungar: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:35) Hur visar vi sådan kärlek? Guds ord uppmanar oss att ha ”fördrag med varandra i kärlek”, att vara ”omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma”, att förlåta varandra villigt och att vara gästfria. (Ef. 4:2, 32; Hebr. 13:1, 2) Paulus skrev: ”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra.” (Rom. 12:10)

15. Varför är det viktigt att alla, men särskilt tillsyningsmännen, visar kärlek?

¹⁵ Om Timoteus hade varit hård eller ovänlig mot sina medkristna skulle det ha kunnat förta verkningarna av det goda han gjorde som lärare och tillsyningsman. (Läs 1 Korinthierna 13:1–3.) Men hans varma tillgivenhet för sina bröder och hans vänliga och omtänksamma handlingar visade tydligt att han hade gjort andliga framsteg. Det var därför passande att Paulus i sitt brev till Timoteus särskilt nämnde kärlek som en av de egenskaper som Timoteus skulle vara ett exempel i.

16. Varför behövde Timoteus ha stark tro?

¹⁶ När Timoteus var i Efesos sattes hans tro på prov. Somliga lärde ut sådant som inte stämde med den kristna sanningen. Andra spred ”osanna historier” eller uppfattningar som gav upphov till frågor att forska i men inte bidrog till församlingens andlighet. (Läs 1 Timoteus 1:3, 4.) Paulus skrev att den som handlar så är ”uppblåst av högmod, och han förstår ingenting, utan är sjuk i sinnet på grund av spörsmål och debatter om ord”. (1 Tim. 6:3, 4) Kunde Timoteus ta risken att ens börja fundera på de skadliga uppfattningar som hade trängt in i församlingen? Nej, för Paulus uppmanade honom att ”kämpa trons goda kamp” och vända sig bort ”från det tomma prat som kränker det som är heligt och från motsägelserna i den ’kunskap’ som med orätt kallas så”. (1 Tim. 6:12, 20, 21) Det råder inget tvivel om att Timoteus följde Paulus kloka råd. (1 Kor. 10:12)

17. Hur kan vår tro prövas?

¹⁷ Intressant nog fick Timoteus veta att ”i senare tidsperioder ... [skulle] några avfalla från tron och ägna uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror”. (1 Tim. 4:1) Alla i församlingen, också de som har ansvarsställningar,  behöver likna Timoteus och ha en stark, orubblig tro. Genom att inta en fast ståndpunkt och reagera snabbt mot avfällighet kan vi göra våra framsteg uppenbara och vara goda exempel i tro.

Sträva efter att göra dina framsteg uppenbara

18, 19. a) Hur kan du göra dina framsteg uppenbara för alla? b) Vad kommer att behandlas i nästa artikel?

¹⁸ Det är tydligt att en sann kristens andliga framsteg inte har något att göra med hans yttre eller hans naturliga förmågor eller hans ställning i församlingen. Och det behöver inte heller ha något att göra med hur många år han har tjänat i församlingen. I stället blir våra andliga framsteg uppenbara genom att vi lyder Jehova i tanke, ord och handling. (Rom. 16:19) Vi måste lyda befallningen att älska varandra och uppodla en stark tro. Ja, låt oss begrunda Paulus ord till Timoteus och helt gå upp i dem så att våra framsteg kan bli uppenbara för alla.

¹⁹ En annan egenskap som visar sig i våra andliga framsteg och vår kristna mogenhet är glädje, en del av Guds heliga andes frukt. (Gal. 5:22, 23) Följande artikel kommer att behandla hur vi kan uppodla och bevara glädjen i bekymmersamma tider.

Hur skulle du svara?

• Vad visar vårt tal om oss?

• Hur blir våra framsteg uppenbara genom vårt uppförande och vår renhet?

• Varför måste de kristna vara goda exempel i kärlek och tro?

[Frågor]

[Bild på sidan 11]

Timoteus var ovanligt andligt mogen för sin ålder.

[Bilder på sidan 13]

Är dina framsteg uppenbara för andra?