”Barnets rätt till andlighet”

DEN 9 december 2008 höll Barnrättsakademin ett unikt seminarium i Örebro med temat ”Barnets rätt till andlighet”. Många olika uppfattningar framfördes av talare som representerade Svenska kyrkan, frikyrkor, islam och den humanistiska rörelsen.

Bland talarna var en präst som sade: ”Man kan knappast rättvisande beskriva den enorma betydelse som Bibelns berättelser har för barns andlighet.” Hur kan skildringar i Bibeln fylla barns behov av andlighet?

”Texterna och berättelserna erbjuder material för egen reflektion och eftertanke”, sade prästen. Han fortsatte: ”Ta några av mönsterberättelserna som leder tankarna in på stora existentiella områden som svek, förlåtelse, försoning, hat, förnedring, upprättelse, medmänsklig och oegennyttig kärlek: Berättelsen om Adam och Eva, om Kain och Abel, om David och Goliat, om Jesu födelse, om tullindrivaren Sackaios, liknelsen om den förlorade sonen, om den barmhärtige samariern. ... Texterna ger mönster som kan omsättas i det egna livet, bli till handling, till praktik.”

Det är mycket bra att uppmuntra till bibelläsning, men har barn verkligen förmåga att ägna sig åt ”egen reflektion och eftertanke” över det som de läser i Bibeln och dra rätta slutsatser?

Också vuxna behöver få bibelställen förklarade för sig. I Bibeln läser vi om en man som utan framgång försökte finna sann andlighet genom ”egen reflektion och eftertanke”. Han var en etiopisk hovman, och han läste Jesajas profetia men förstod inte vad den betydde. Eftersom han ville förstå profetens budskap, uppskattade han att få den förklaring som lärjungen Filippus gav. (Apg. 8:26–40) Den här etiopiern är inget undantag. Vi behöver allesammans få bibelställen förklarade, och det gäller alldeles särskilt barn.

Bibeln talar om för oss: ”Dårskap är bunden vid pojkens hjärta.” (Ords. 22:15) Barn behöver råd och vägledning, och det är deras föräldrar som har ansvaret att ge dem moralisk och andlig undervisning som är grundad på Bibeln och på det som lärs ut i den kristna församlingen. Barn har rätt till sådan fostran. Från det att de är små behöver de hjälp att lägga en fast biblisk grund för sin andliga utveckling, så att de kan bli ”mogna”, dvs. sådana ”som genom användning har fått sin uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:14)