Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

En enda hjord, en enda herde

En enda hjord, en enda herde

En enda hjord, en enda herde

”Ni som har följt mig [skall också] själva sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.” (MATT. 19:28)

1. Hur handlade Jehova med Abrahams avkomlingar, och innebar det att han fullständigt nonchalerade alla andra människor?

JEHOVA älskade Abraham, och därför visade han lojal kärlek mot Abrahams avkomlingar. I mer än 1 500 år betraktade han dem, Israels nation, som sitt utvalda folk, sin särskilda egendom. (Läs 5 Moseboken 7:6.) Innebar det att Jehova fullständigt nonchalerade människor av andra nationer? Nej. Under den här tiden tilläts icke-israeliter som önskade tillbe Jehova ansluta sig till denna särskilda nation. Dessa proselyter betraktades som en del av nationen. De skulle behandlas som bröder. (3 Mos. 19:33, 34) Och de måste lyda alla Jehovas lagar. (3 Mos. 24:22)

2. Vilket uppseendeväckande uttalande gjorde Jesus, och vilka frågor väcker det?

2 Men Jesus gjorde det här uppseendeväckande uttalandet till judarna på sin tid: ”Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matt. 21:43) Vilka skulle utgöra den här nya nationen, och hur påverkas vi i våra dagar av den förändringen?

Den nya nationen

3, 4. a) Hur identifierade Petrus den nya nationen? b) Vilka utgör den här nya nationen?

3 Aposteln Petrus identifierade tydligt den här nya nationen. Han skrev till sina medkristna: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’ – han som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petr. 2:9) Som det var förutsagt skulle köttsliga judar som erkände att Jesus var Messias vara de första medlemmarna av den här nya nationen. (Dan. 9:27a; Matt. 10:6) Längre fram kom många icke-israeliter att tillhöra denna nation, för Petrus fortsatte med att säga: ”En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” (1 Petr. 2:10)

4 Vilka talade Petrus till? I början av sitt brev säger han: ”[Gud] har ... gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obefläckat och aldrig förbleknande arv. Det är förvarat i himlarna åt er.” (1 Petr. 1:3, 4) Den här nya nationen består alltså av smorda kristna som har det himmelska hoppet. De är ”Guds Israel”. (Gal. 6:16) Aposteln Johannes fick i en syn se att dessa andliga israeliter är 144 000 till antalet. De ”har blivit köpta från människorna som en förstling åt Gud och åt Lammet” för att tjäna som ”präster” och ”härska som kungar tillsammans med honom [dvs. Jesus] de tusen åren”. (Upp. 5:10; 7:4; 14:1, 4; 20:6; Jak. 1:18)

Ingår också andra?

5. a) Vilka syftar uttrycket ”Guds Israel” på? b) Hur vet vi att ordet ”Israel” inte alltid syftar på de smorda?

5 Det är tydligt att uttrycket ”Guds Israel” i Galaterna 6:16 uteslutande syftar på de smorda kristna. Men använder Jehova ibland Israels nation som en bild, en illustration, av andra kristna än de smorda? Svaret finns i de ord som Jesus riktade till sina trogna apostlar: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike, för att ni skall äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Luk. 22:28–30) Det här kommer att äga rum under ”återskapelsen”, dvs. tiden för ”återfödelsen”, under Kristi tusenåriga styre. (Läs Matteus 19:28; noten.)

6, 7. Vilka syftar uttrycket ”Israels tolv stammar” på i Matteus 19:28 och Lukas 22:30?

6 De 144 000 kommer att tjäna som himmelska kungar, präster och domare under tusenårsriket. (Upp. 20:4) Vilka ska de döma, och vilka ska de härska över? I Matteus 19:28 och Lukas 22:30 får vi veta att de ska döma ”Israels tolv stammar”. Vilka är ”Israels tolv stammar” en bild av i det här sammanhanget? De representerar alla som har ett jordiskt hopp – de som sätter tro till Jesu lösenoffer men inte tillhör den kungliga prästklassen. (Levis stam fanns inte med i förteckningen över det köttsliga Israels 12 stammar.) De som i det här sammanhanget framställs i bild genom Israels 12 stammar är de som ska få andlig nytta av de prästerliga tjänster som de 144 000 ska utföra. Dessa är också en del av Guds folk, och han älskar dem och godkänner dem. Det är passande att de liknas vid hans folk i forna tider.

7 Det är logiskt att aposteln Johannes efter att i en syn ha fått se de 144 000 andliga israeliterna som slutgiltigt blivit försedda med sigill före den stora vedermödan också såg en oräknelig ”stor skara”, som kommer ”ur alla nationer”. (Upp. 7:9) De kommer att överleva den stora vedermödan in i Kristi tusenårsregering. Där kommer miljarder som uppväckts att förenas med dem. (Joh. 5:28, 29; Upp. 20:13) Alla dessa ska utgöra de symboliska ”Israels tolv stammar”, som ska dömas av Jesus och hans 144 000 medregenter. (Apg. 17:31; 24:15; Upp. 20:12)

8. Hur förebildar händelserna på den årliga försoningsdagen förhållandet mellan de 144 000 och resten av mänskligheten?

8 Förhållandet mellan de 144 000 och resten av mänskligheten förebildades genom det som hände på den årliga försoningsdagen. (3 Mos. 16:6–10) Översteprästen skulle först offra en tjur som ett syndoffer ”för sig och sitt hus”. Jesu offer används därför först till förmån för hans hushåll av underpräster, de som ska tjäna tillsammans med honom i himlen. På den forntida försoningsdagen offrades också två bockar för de övriga israeliternas synder. I det här sammanhanget, där den prästerliga stammen förebildar de 144 000, förebildar det övriga Israel alla som har ett jordiskt hopp. Den här tillämpningen visar att uttrycket ”Israels tolv stammar” i Matteus 19:28 inte syftar på Jesu smorda underpräster, utan på alla andra som sätter tro till Jesu offer. *

9. Vilka förebildas av prästerna i Hesekiels tempelsyn, och vilka förebildas av de icke-prästerliga israeliterna?

9 Vi kan ta ett annat exempel. Profeten Hesekiel fick se en omfattande syn av Jehovas tempel. (Hes., kap. 40–48) I den här synen arbetade prästerna i templet. De gav anvisningar och tog emot Jehovas råd och tillrättavisning. (Hes. 44:23–31) I samma syn kom medlemmar av de olika stammarna för att tillbe och frambära offer. (Hes. 45:16, 17) Här förebildar prästerna de smorda, medan israeliterna från de icke-prästerliga stammarna förebildar dem som har ett jordiskt hopp. I synen framhävs det att de båda grupperna samarbetar harmoniskt och att den prästerliga klassen tar ledningen i den rena tillbedjan.

10, 11. a) Vilken uppfyllelse av Jesu ord har vi sett? b) Vilken fråga uppstår angående de andra fåren?

10 Jesus talade om ”andra får”, som inte skulle vara av samma ”fålla” som den ”lilla hjorden” av smorda efterföljare. (Joh. 10:16; Luk. 12:32) Han sade: ”Också dem måste jag föra fram, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord under en enda herde.” Det har verkligen stärkt vår tro att se uppfyllelsen av de här orden! Två grupper av människor har förts samman – den lilla gruppen av smorda och den stora skaran av andra får. (Läs Sakarja 8:23.) De andra fåren tjänar visserligen inte på den inre förgården till det andliga templet, men de tjänar på den yttre förgården till detta tempel.

11 Om nu Jehova ibland använder de icke-prästerliga medlemmarna av det forntida Israel till att förebilda de andra fåren, betyder det att de som har ett jordiskt hopp också bör ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen? Det ska vi ta reda på nu.

Det nya förbundet

12. Vilken ny anordning förutsade Jehova?

12 Jehova förutsade en ny anordning för sitt folk när han sade: ”Detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus efter de dagarna ... Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta skall jag skriva den. Och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.” (Jer. 31:31–33) Genom det här nya förbundet skulle Jehovas löfte till Abraham få en underbar uppfyllelse som består för evigt. (Läs 1 Moseboken 22:18.)

13, 14. a) Vilka ingår som part i det nya förbundet? b) Vilka har nytta av detta nya förbund, och hur håller de fast vid det?

13 Jesus hänvisade till det här nya förbundet den sista kvällen före sin död när han sade: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.” (Luk. 22:20; 1 Kor. 11:25) Ingår alla kristna i det här nya förbundet? Nej. Det är bara några som ingår som part i det, till exempel apostlarna som drack av bägaren den där kvällen. * Jesus slöt ett annat förbund med dem om att de skulle härska tillsammans med honom i hans kungarike. (Luk. 22:28–30) De kommer att vara tillsammans med Jesus i hans rike. (Luk. 22:15, 16)

14 Hur är det då med dem som ska leva på jorden under hans kungarike? De har nytta av det nya förbundet. (Gal. 3:8, 9) De ingår inte som part i detta förbund, men de ”håller fast” vid det genom att följa dess krav, alldeles som det var förutsagt genom profeten Jesaja: ”Utlänningarna som har slutit sig till Jehova för att utföra tjänst för honom och för att älska Jehovas namn, så att de blir hans tjänare, alla som håller sabbaten, så att de inte vanhelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag också föra till mitt heliga berg och låta dem glädjas inne i mitt bönehus.” Sedan säger Jehova: ”Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.” (Jes. 56:6, 7)

Vilka ska ta del?

15, 16. a) Vad förbinder Paulus det nya förbundet med? b) Varför ska de som har ett jordiskt hopp inte ta del av brödet och vinet?

15 De som ingår som part i det nya förbundet ”har frimodighet i fråga om vägen in till den heliga platsen”. (Läs Hebréerna 10:15–20.) Det är dessa som ska ”ta emot ett kungarike som inte kan skakas”. (Hebr. 12:28) Det är alltså bara de som ska bli kungar och präster i himlen tillsammans med Jesus Kristus som ska dricka av ”bägaren” som representerar det nya förbundet. Dessa som ingår som part i det nya förbundet är de som har blivit lovade i äktenskap åt Lammet. (2 Kor. 11:2; Upp. 21:2, 9) Alla andra som är med vid Åminnelsen är respektfulla iakttagare, som inte tar del av brödet och vinet.

16 Paulus hjälper oss också att förstå att de som har ett jordiskt hopp inte tar del av brödet och vinet vid Åminnelsen. Han sade till smorda kristna: ”Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död, till dess han kommer.” (1 Kor. 11:26) När ”kommer” Herren? Det gör han när han kommer för att ta den sista medlemmen av sin smorda brudklass till deras himmelska hem. (Joh. 14:2, 3) Det är tydligt att Herrens kvällsmåltid inte ska fortsätta att högtidlighållas för evigt. ”De övriga” av kvinnans avkomma som fortfarande befinner sig på jorden ska fortsätta att ta del av den här måltiden tills de alla har fått sin himmelska belöning. (Upp. 12:17) Om de som ska leva för evigt på jorden var berättigade att ta del av brödet och vinet, då skulle ju åminnelsemåltiden behöva fortsätta hållas för evigt.

”De skall vara mitt folk”

17, 18. Hur har profetian i Hesekiel 37:26, 27 uppfyllts?

17 Jehova förutsade enheten bland sitt folk med orden: ”Jag skall sluta ett fridsförbund med dem; ett förbund som består till oöverskådlig tid skall det vara med dem. Och jag skall ge dem en plats och föröka dem och ställa min helgedom mitt ibland dem till oöverskådlig tid. Och min tältboning skall visa sig vara över dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.” (Hes. 37:26, 27)

18 Alla Guds tjänare får nytta av uppfyllelsen av det här underbara löftet, detta fridsförbund. Ja, Jehova har garanterat frid för alla sina lydiga tjänare. Hans andes frukt är uppenbar bland dem. Hans helgedom, som här är en bild av ren, kristen tillbedjan, står mitt ibland dem. De har verkligen blivit Jehovas folk, för de har övergett alla former av avgudadyrkan och tillber Jehova som den ende sanne Guden.

19, 20. a) Vilka ingår i det folk som Jehova kallar ”mitt folk”? b) Vad blir möjligt genom det nya förbundet?

19 Det har verkligen varit spännande att få se dessa två grupper förenas i vår tid! Även om den ständigt växande stora skaran inte har det himmelska hoppet, är de stolta över att få vara förenade med dem som har det. De har anslutit sig till Guds Israel. Därför ingår de i det folk som Jehova kallar ”mitt folk”. Det är på dem som följande profetia uppfylls: ”Många nationer skall sluta sig till Jehova på den dagen, och de skall bli mitt folk; och jag skall ta min boning i din mitt.” (Sak. 2:11; 8:21; läs Jesaja 65:22; Uppenbarelseboken 21:3, 4.)

20 Jehova har gjort allt detta möjligt genom det nya förbundet. Miljontals andliga utlänningar har blivit en del av Jehovas gynnade nation. (Mik. 4:1–5) De är beslutna att hålla fast vid det förbundet genom att acceptera dess villkor och följa dess krav. (Jes. 56:6, 7) När de gör det kan de glädja sig åt varaktig frid tillsammans med Guds Israel. Vår önskan är att du också ska få uppleva detta – nu och för all framtid!

[Fotnoter]

^ § 8 På liknande sätt omtalas de smorda vanligtvis som ”församlingen”. (Hebr. 12:23) Men ordet ”församling” kan ha en annan innebörd och då syfta på alla kristna, oavsett vilket hopp de har. (Se Vakttornet för 15 april 2007, sidorna 21–23.)

^ § 13 Jesus är medlaren för detta förbund, han ingår inte som part i det. Som medlare tog han av allt att döma inte del av brödet och vinet.

Minns du?

• Vilka är de ”Israels tolv stammar” som de 144 000 ska döma?

• I vilket förhållande står de smorda och de andra fåren till det nya förbundet?

• Ska alla kristna ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen?

• Vilken enhet förutsades för vår tid?

[Frågor]

[Tabell/Bilder på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen)

Många tjänar tillsammans med Guds Israel.

1950 | 373 430

1970 | 1 483 430

1990 | 4 017 213

2009 | 7 313 173