Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Fortsätt att bygga upp församlingen

Fortsätt att bygga upp församlingen

Fortsätt att bygga upp församlingen

”Fortsätt ... med att trösta varandra och bygga upp varandra.” (1 THESS. 5:11)

1. Vilka välsignelser har vi som tillhör den kristna församlingen, men vilka problem kan vi ändå ha?

DET är verkligen en stor välsignelse att få tillhöra den kristna församlingen. Vi har ett gott förhållande till Jehova. Vi skyddas mot de dåliga följderna av en okristen livsstil därför att vi litar på den vägledning som finns i hans ord. Vi har många verkliga vänner som vill att det ska gå bra för oss. Ja, välsignelserna är många. Men de flesta kristna kämpar med problem av ett eller annat slag. En del av dem kan behöva hjälp att förstå de djupare tingen i Guds ord. Andra är sjuka eller nedstämda eller måste leva med följderna av oförståndiga beslut. Och vi måste alla leva i en gudlös värld.

2. Vad bör vi göra när våra bröder och systrar får problem, och varför det?

2 Ingen av oss tycker om att se andra kristna lida eller kämpa med problem. Aposteln Paulus liknade församlingen vid en kropp och sade att ”om en lem lider, lider alla de andra lemmarna med den”. (1 Kor. 12:12, 26) Under sådana förhållanden bör vi försöka ge stöd åt våra bröder och systrar. Det finns flera skildringar i Bibeln som visar att församlingsmedlemmar hjälpte andra att ta itu med och övervinna svårigheter. När vi nu undersöker några av dem bör du fundera på hur du skulle kunna erbjuda hjälp på liknande sätt. Hur kan du hjälpa dina bröder och systrar att fortsätta tjäna Jehova så att du därigenom bygger upp Jehovas församling?

”De [tog] sig an honom”

3, 4. Vilken hjälp fick Apollos av Aquila och Priscilla?

3 När Apollos slog sig ner i Efesos var han redan en nitisk evangelieförkunnare. Berättelsen i Apostlagärningarna säger: ”Brinnande i anden talade han nu och undervisade noggrant om det som gällde Jesus, men han kände bara till Johannes dop.” Apollos kände inte till dopet ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”, och det innebar förmodligen att det var Johannes döparens lärjungar eller Jesu efterföljare som hade vittnat för honom före pingsten år 33. Apollos var nitisk, men det fanns några luckor i hans kunskap. Hur fick han hjälp av att vara tillsammans med medtroende? (Apg. 1:4, 5; 18:25; Matt. 28:19)

4 Det kristna paret Aquila och Priscilla hörde Apollos tala frimodigt i synagogan och tog sig an honom och undervisade honom ytterligare. (Läs Apostlagärningarna 18:24–26.) Det var kärleksfullt av dem att göra det. Aquila och Priscilla var naturligtvis noga med att vara taktfulla och hjälpsamma, så att Apollos inte skulle uppfatta deras hjälp som kritik. Han kände helt enkelt inte till den första kristna församlingens historia. Och han var utan tvivel tacksam för att hans nya vänner gav honom de här viktiga upplysningarna. Nu var han rustad att vara ”till stor hjälp” för sina bröder i Akaja och avgav ett kraftfullt vittnesbörd. (Apg. 18:27, 28)

5. Vilken kärleksfull hjälp ger tusentals förkunnare, och med vilket resultat?

5 Många i den kristna församlingen i våra dagar är mycket tacksamma mot dem som har hjälpt dem att förstå Bibeln. Starka vänskapsband har knutits mellan förkunnare och dem som de har studerat med. I de flesta fall måste man studera regelbundet med de intresserade i många månader för att de ska förstå sanningen. Men förkunnarna är villiga att göra den uppoffringen, för de vet att det är fråga om liv eller död. (Joh. 17:3) Och vilken glädje det är att se hur människor omfattar sanningen, lever i överensstämmelse med den och använder sitt liv för att göra Jehovas vilja!

”Han var väl omtalad”

6, 7. a) Varför valde Paulus Timoteus som sin reskamrat? b) Vilka framsteg fick Timoteus hjälp att göra?

6 När apostlarna Paulus och Silas besökte Lystra under den andra missionsresan, träffade de en ung man i 20-årsåldern som hette Timoteus. ”Han var väl omtalad av bröderna i Lystra och Ikonion.” Timoteus mor, Eunike, och hans mormor, Lois, var döpta kristna, men hans far var inte troende. (2 Tim. 1:5) Paulus lärde kanske känna den här familjen under sitt första besök i området ett par år tidigare. Men aposteln visade nu ett särskilt intresse för Timoteus, eftersom han verkade vara en ovanlig ung man. Med äldstekretsens godkännande blev Timoteus därför Paulus medhjälpare i missionärstjänsten. (Läs Apostlagärningarna 16:1–3.)

7 Timoteus hade mycket att lära av sin äldre kamrat. Men han var så läraktig att Paulus så småningom med förtroende sände honom att besöka församlingar som sin representant. Under de omkring 15 år som Timoteus kunde glädja sig åt Paulus kamratskap gjorde den här oerfarne och kanske blyge unge mannen sådana framsteg att han blev en utmärkt tillsyningsman. (Fil. 2:19–22; 1 Tim. 1:3)

8, 9. Vad kan församlingens medlemmar göra för att uppmuntra de unga? Ge ett exempel.

8 Många unga i församlingen i våra dagar har stor kapacitet. Om de får uppmuntran och stöd av andligt sinnade medvittnen, kanske de gör framsteg så att de kan ta emot större ansvarsuppgifter bland Jehovas folk. Se dig om i församlingen. Ser du några ungdomar som skulle kunna ställa sig till förfogande, alldeles som Timoteus gjorde? Om du hjälper och uppmuntrar dem kanske de kan bli pionjärer, beteliter, missionärer eller resande tillsyningsmän. Vad kan du göra för att hjälpa dem att sträva efter att nå sådana mål?

9 Martin, som har tillhört en Betelfamilj i 20 år, minns med tacksamhet det intresse som en kretstillsyningsman visade honom för 30 år sedan när de båda gick i tjänsten tillsammans. Tillsyningsmannen talade entusiastiskt om den tid han själv var på Betel när han var ung. Han uppmuntrade Martin att tänka över sina egna möjligheter att på liknande sätt ställa sig till förfogande i Jehovas organisation. Martin tycker att det här minnesvärda samtalet påverkade de val han gjorde längre fram. Vem vet hur mycket gott du kan göra för de unga genom att tala med dem om teokratiska mål?

”Tala tröstande till de nedstämda själarna”

10. Hur kände sig Epafroditos, och varför det?

10 Epafroditos gjorde en lång och ansträngande resa från Filippi till Rom för att besöka aposteln Paulus, som satt i fängelse för sin tro. Det var bröderna i Filippi som hade sänt ut den här resenären. Han hade inte bara tagit med sig deras gåva till Paulus, utan han tänkte också stanna kvar hos honom för att göra allt han kunde för att bistå honom i hans svåra situation. Men när Epafroditos var i Rom blev han sjuk ”nästan till döds”. Han tyckte att han hade misslyckats med sitt uppdrag och blev nedstämd. (Fil. 2:25–27)

11. a) Varför bör vi inte bli förvånade om somliga i församlingen är deprimerade? b) Vad rekommenderade Paulus i Epafroditos fall?

11 Olika påfrestningar orsakar också i våra dagar att människor blir deprimerade. Statistik från Världshälsoorganisationen visar att så mycket som var femte människa drabbas av depression någon gång i livet. Jehovas tjänare drabbas också. Problem med att försörja sin familj, dålig hälsa, besvikelse över att ha kommit till korta och andra faktorer kan bidra till att man blir nedstämd. Vad kunde filipperna göra för att hjälpa Epafroditos? Paulus skrev: ”Välkomna honom ... på sedvanligt sätt i Herren med all glädje; och fortsätt att sätta värde på män av det slaget, ty på grund av Herrens verk kom han helt nära döden, i det han utsatte sin själ för fara, för att han helt skulle kunna uppväga att ni inte var här för att ge mig personlig tjänst.” (Fil. 2:29, 30)

12. Vad kan vara en källa till uppmuntran för dem som är nedstämda?

12 Vi bör också uppmuntra bröder och systrar som är missmodiga eller nedstämda. Det finns utan tvivel mycket gott att säga om deras tjänst för Jehova. De fick kanske göra stora förändringar för att bli kristna eller för att kunna börja i heltidstjänsten. Vi uppskattar deras ansträngningar, och vi kan försäkra dem om att Jehova också gör det. Om hög ålder eller dålig hälsa hindrar somliga trogna vänner från att göra lika mycket som de en gång gjorde, är de ändå värda vår respekt för de år de tjänat Jehova. Oavsett hur situationen är uppmanar Jehova alla sina trogna tjänare: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var tålmodiga mot alla.” (1 Thess. 5:14)

Ni ska ”välvilligt förlåta och trösta honom”

13, 14. a) Vilken allvarlig åtgärd vidtog församlingen i Korinth, och varför det? b) Vilken verkan fick det att mannen uteslöts?

13 I församlingen i Korinth under det första århundradet fanns det en man som bedrev otukt utan att visa ånger. Hans uppförande hotade församlingens renhet och var chockerande till och med för dem som inte var troende. Därför gav Paulus med all rätt anvisningen att mannen skulle avlägsnas ur församlingen. (1 Kor. 5:1, 7, 11–13)

14 Den här tillrättavisningen fick avsedd verkan. Församlingen skyddades mot ett fördärvligt inflytande, och syndaren tog sitt förnuft till fånga och visade uppriktig ånger. Tack vare att mannen i handling visade sådan ånger skrev Paulus i sitt andra brev till församlingen att de skulle återuppta honom. Men de måste göra mer. Paulus uppmanade dem: ”Ni ... skall välvilligt förlåta och trösta honom, för att han inte på ett eller annat sätt skall bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse.” (Läs 2 Korinthierna 2:5–8.)

15. Hur bör vi se på syndare som ångrar sig och blir återupptagna i församlingen?

15 Vad lär vi oss av den här skildringen? Vi blir bedrövade när någon måste uteslutas. Den uteslutne kanske har dragit vanära över Guds namn och gett församlingen dåligt rykte. Han kan också ha syndat mot oss personligen. Men när de äldstebröder som förordnats att undersöka fallet följer Jehovas anvisningar och beslutar att en syndare som ångrat sig bör få komma tillbaka till församlingen, visar det att Jehova har förlåtit honom. (Matt. 18:17–20) Bör vi inte försöka efterlikna honom? Att vara hård och vägra att förlåta skulle vara detsamma som att gå emot Jehova. Bör vi inte i stället bekräfta vår kärlek till syndare som verkligen ångrar sig och blir återupptagna, så att vi bidrar till friden och enheten i församlingen och får Jehovas godkännande? (Matt. 6:14, 15; Luk. 15:7)

”Han är till nytta för mig”

16. Varför blev Paulus besviken på Markus?

16 En annan berättelse i Bibeln visar att vi inte bör ha negativa känslor mot dem som har gjort oss besvikna. Johannes Markus gjorde aposteln Paulus mycket besviken. Hur då? När Paulus och Barnabas påbörjade sin första missionsresa följde Markus med för att bistå dem. Men vid ett tillfälle under resan övergav Markus av någon okänd anledning sina kamrater och återvände hem. Paulus blev så besviken över hans beslut att han, när han gjorde upp planerna för en andra resa, hade en dispyt med Barnabas som gällde om Markus skulle följa med dem igen. Med tanke på det som hade hänt under den första resan ville Paulus inte att Markus skulle följa med dem. (Läs Apostlagärningarna 13:1–5, 13; 15:37, 38.)

17, 18. Hur vet vi att problemet mellan Paulus och Markus löste sig, och vad kan vi lära oss av det?

17 Markus blev tydligen inte alltför nedstämd av att Paulus vägrade ta med honom, för han fortsatte sin missionärsverksamhet på ett annat distrikt tillsammans med Barnabas. (Apg. 15:39) Att han förblev trogen och pålitlig visas av vad Paulus skrev om honom några år senare. Paulus, som nu satt fängslad i Rom, bad i ett brev att Timoteus skulle komma till honom. I samma brev skrev Paulus: ”Ta med dig Markus hit, ty han är till nytta för mig när det gäller att utföra tjänst.” (2 Tim. 4:11) Ja, Markus hade mognat i Paulus ögon.

18 Vi kan lära oss något av det här. Markus utvecklade egenskaper som kännetecknar en bra missionär. Han tog inte anstöt av att Paulus hade vägrat att ta med honom på missionsresan. Både han och Paulus var andliga män, och ovänskapen mellan dem blev inte långvarig. Paulus förklarade tvärtom längre fram att Markus var en värdefull medhjälpare. Så när bröder övervinner svårigheter och problemen är borta, bör de gå vidare och fortsätta att hjälpa andra att göra andliga framsteg. Att vi ser positivt på andra bygger upp församlingen.

Församlingen och du

19. Vilken hjälp kan alla i församlingen ge varandra?

19 I dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” behöver du hjälp av dina bröder och systrar i församlingen, och de behöver din hjälp. (2 Tim. 3:1) Enskilda kristna vet kanske inte alltid hur de ska göra för att klara av de problem de möter, men det vet Jehova. Och han kan använda olika medlemmar i församlingen – också dig – för att hjälpa andra att vandra på den rätta vägen. (Jes. 30:20, 21; 32:1, 2) Gör därför ditt bästa för att följa Paulus uppmaning! Fortsätt att ”trösta varandra och bygga upp varandra, så som ni ju också gör”. (1 Thess. 5:11)

Hur skulle du svara?

• Varför behöver vi bygga upp varandra i församlingen?

• Vilka problem och svårigheter kan du hjälpa andra att klara av?

• Varför behöver vi hjälp av andra i vår församling?

[Frågor]

[Bild på sidan 11]

När en medkristen har problem kan vi ge hjälp och stöd.

[Bild på sidan 12]

Många unga har förutsättningar att bli till stor nytta i organisationen.