Hur ser Jehova på ursäkter?

”KVINNAN som du gav mig till att vara hos mig, hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag”, sade mannen. ”Det var ormen som bedrog mig, och så åt jag”, sade kvinnan. Så sade de första människorna, Adam och Eva, till Gud, och det utgjorde början på mänsklighetens långa historia av ursäkter. (1 Mos. 3:12, 13)

Jehovas dom över Adam och Eva visade att han inte godtog deras ursäkter. (1 Mos. 3:16–19) Ska vi därför dra slutsatsen att han inte godtar några ursäkter alls? Eller finns det sådana som han tycker är giltiga? Hur kan man i så fall veta skillnaden? Vi kan börja med att definiera vad en ursäkt är.

En ursäkt är ett skäl som anförs som förklaring till att något har gjorts, inte har gjorts eller inte kommer att göras. En ursäkt kan vara en giltig förklaring till att ett fel har begåtts, och om den är uppriktigt menad kan den lägga grunden för överseende och förlåtelse. Men som i fallet med Adam och Eva kan en ursäkt också vara en förevändning eller ett svepskäl för att dölja den verkliga orsaken. Eftersom ursäkter ofta är av det slaget möts de vanligen av misstro.

När vi kommer med ursäkter – särskilt om det handlar om vår tjänst för Gud – måste vi se till att vi inte bedrar oss själva med ”ett falskt resonemang”. (Jak. 1:22) Vi ska därför se på några exempel och principer från Bibeln som kan hjälpa oss att skaffa oss ”visshet om vad som är välbehagligt för Herren”. (Ef. 5:10)

Vad Gud förväntar att vi ska göra

I Bibeln finns uttryckliga bud som vi som Jehovas folk måste följa. Kristus sade till exempel: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna”, och det uppdraget gäller fortfarande alla som vill följa honom. (Matt. 28:19, 20) Det här uppdraget är faktiskt så viktigt att aposteln Paulus sade: ”Ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Kor. 9:16)

Men en del av dem som har studerat Bibeln tillsammans med oss under lång tid drar sig ändå för att predika de goda nyheterna. (Matt. 24:14) Och andra som tidigare har tagit del i predikoarbetet gör inte det längre. Vad säger en del som förklaring till att de inte går i tjänsten? Hur reagerade Jehova när människor i forna tider drog sig för att utföra de uppdrag de fick?

Ursäkter som Jehova inte godtar

”Det är för svårt.” Särskilt för dem som är tillbakadragna kan uppdraget att predika kännas alldeles för svårt. Men vi ska se vad vi kan lära av Jonas exempel. Han fick ett uppdrag av Jehova som kändes oerhört svårt – han skulle förkunna om den olycka som väntade Nineve. Det är inte svårt att förstå varför Jona tyckte att det här verkade skrämmande. Nineve var huvudstad i Assyrien,  och assyrierna var kända för att vara väldigt grymma. Jona kanske tänkte: ”Hur ska det gå för mig? Vad kommer de här människorna att göra med mig?” Det dröjde inte länge förrän han flydde från sitt uppdrag. Men Jehova godtog inte hans ursäkt. Han gav honom i stället samma uppdrag igen. Den här gången utförde Jona modigt sitt uppdrag, och Jehova välsignade det. (Jon. 1:1–3; 3:3, 4, 10)

Om du tycker att predikouppdraget är för svårt, tänk då på att ingenting är omöjligt för Gud. (Mark. 10:27) Du kan vara övertygad om att Jehova kommer att styrka dig när du fortsätter att be honom om hjälp och att han kommer att välsigna dig när du tar mod till dig och utför din tjänst. (Luk. 11:9–13)

”Jag vill inte.” Vad kan man göra om man inte har någon uppriktig önskan att ta del i tjänsten? Tänk på Paulus ord: ”Det är Gud som för sin goda viljas skull verkar i er, för att ni skall både vilja och verka.” (Fil. 2:13) Jehova kan alltså ”verka” i dig och påverka dina önskningar. Du kan be till Jehova om att få en önskan att göra hans vilja. Kung David gjorde det. Han vädjade till Jehova: ”Få mig att vandra i din sanning.” (Ps. 25:4, 5, noten) Du kan göra likadant och be innerligt att Jehova ska få dig att vilja göra det som gläder honom.

Men när vi är trötta eller ur form får vi ibland tvinga oss själva att gå på mötet eller ut i tjänsten. Betyder det då att vi inte älskar Jehova? Nej, inte alls. Även de som troget tjänade Gud förr i tiden fick kämpa hårt för att göra hans vilja. Paulus skrev att han fick vara ”hårdhänt” mot sin kropp för att kunna göra det. (1 Kor. 9:26, 27) Så även om vi måste tvinga oss själva kan vi vara säkra på att vi kommer att bli välsignade av Jehova. Varför det? Därför att vårt motiv är gott – det är vår kärlek till Jehova som driver oss. På det sättet kan vi vara med och bevisa att Satan hade fel när han sade att Guds tjänare skulle förneka honom om de sattes på prov. (Job 2:4)

”Jag har inte tid.” Om du inte tar del i tjänsten därför att du tycker att du har för mycket att göra, är det viktigt att du ser över dina prioriteringar. ”Fortsätt därför med att först söka kungariket”, sade Jesus. (Matt. 6:33) För att kunna leva efter den principen behöver du kanske förenkla livet eller ta tid från avkoppling och använda den i tjänsten. Det är sant att egna intressen har sin plats och att man måste få tid att koppla av, men detta är ingen giltig ursäkt för att försumma tjänsten. För den som tjänar Gud är ju den främsta platsen i livet reserverad för andliga intressen.

”Jag är inte tillräckligt duktig.” Du kanske inte tycker att du är kvalificerad att förkunna de goda  nyheterna. En del av Jehovas trogna tjänare på Bibelns tid kände att de inte skulle kunna klara de uppgifter Jehova hade gett dem. Ta Mose som exempel. När han fick ett särskilt uppdrag från Jehova sade han: ”Förlåt mig, Jehova, men jag är ingen talför man; jag var det inte i går och inte tidigare och är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare, för jag har en trög mun och en trög tunga.” Fastän Jehova försökte lugna honom svarade han: ”Förlåt mig, Jehova, men sänd bud, det ber jag dig, genom någon annan, vem du än vill sända.” (2 Mos. 4:10–13) Hur reagerade Jehova?

Jehova befriade inte Mose från uppdraget. Men han utsåg Aron till att hjälpa honom med det. (2 Mos. 4:14–17) Och under åren som följde stod Jehova vid hans sida och gav honom allt han behövde för att lyckas med sitt uppdrag. Du kan också vara övertygad om att Jehova kommer att använda erfarna medtroende till att hjälpa dig, så att även du kan fullgöra din tjänst. Framför allt har vi Bibelns försäkran om att Jehova kommer att göra oss kvalificerade för det arbete han gett oss. (2 Kor. 3:5) (Se rutan  ”De bästa åren i mitt liv”.)

”Någon har sårat mig.” En del slutar att ta del i tjänsten eller att gå på mötena på grund av sårade känslor och tänker att Jehova säkert kommer att godta den ursäkten. Det är förståeligt om vi blir upprörda  när någon sårar oss, men är det verkligen en giltig ursäkt för att inte längre ta del i församlingens verksamhet? Paulus och Barnabas kanske kände sig sårade sedan det hade uppstått en ”skarp motsättning” mellan dem. (Apg. 15:39) Men fick detta någon av dem att sluta upp med sin tjänst? Verkligen inte.

Om någon medtroende har sårat dig, tänk då på att det inte är din ofullkomlige broder som är din fiende, utan Satan, som vill sluka dig. Men Satan kommer inte att lyckas om vi står emot honom, ”fasta i tron”. (1 Petr. 5:8, 9; Gal. 5:15) Med en sådan tro kommer du inte att ”bli besviken”. (Rom. 9:33)

Om vi vill mer än vi klarar av

Av de här exemplen ser vi att det inte finns några bibelenliga ursäkter att inte följa de bud Jehova har gett oss, däribland uppdraget att predika. Däremot kan vi ha giltiga skäl till att vi inte kan göra så mycket i tjänsten. Och vi kan ha bibelenliga förpliktelser som påverkar hur mycket tid vi kan använda i predikoarbetet. Och ibland kanske vi verkligen är för trötta eller för sjuka för att göra så mycket som vi skulle vilja. Men i Bibeln försäkras vi om att Jehova känner till vår uppriktiga önskan och tar hänsyn till våra begränsningar. (Ps. 103:14; 2 Kor. 8:12)

Vi måste därför vara försiktiga så att vi inte dömer oss själva eller andra för hårt i sådana här frågor. Paulus skrev: ”Vem är du som dömer en annans hustjänare? För sin egen herre står eller faller han.” (Rom. 14:4) I stället för att jämföra vår situation med andras måste vi komma ihåg att ”var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”. (Rom. 14:12; Gal. 6:4, 5) När vi vänder oss till Jehova i bön och framför våra ursäkter vill vi kunna göra det med ”ett gott samvete”. (Hebr. 13:18)

Varför det ger glädje att tjäna Jehova

Eftersom Jehovas krav alltid är resonliga och möjliga att nå upp till, kan vi alla – oavsett våra omständigheter – tjäna honom med uppriktig glädje. Hur kan vi säga det?

Bibeln säger: ”Undanhåll inte det goda från dem som det tillkommer, när det står i din hands makt att göra gott mot dem.” (Ords. 3:27) Tänkte du på vad det här ordspråket sade om vad Jehova förväntar sig av dig? Han ber dig inte att tjäna honom med din broders hands makt, utan med ”din hands makt”. Ja, vi kan alla – oavsett hur mycket eller hur lite kraft vi har – tjäna Jehova helhjärtat. (Luk. 10:27; Kol. 3:23)

[Ruta/Bild på sidan 14]

 ”De bästa åren i mitt liv”

Även om vi har allvarliga begränsningar, fysiska eller känslomässiga, ska vi inte snabbt dra slutsatsen att vi inte kan ha en meningsfull del i tjänsten. Tänk till exempel på Ernest, en broder i Kanada.

Ernest hade ett talfel och var väldigt tillbakadragen. Han drabbades dessutom av en allvarlig ryggskada och var tvungen att sluta som byggnadsarbetare. Den här nya situationen gjorde att han, trots att han var rörelsehindrad, kunde använda mer tid i tjänsten. När det på församlingens möten uppmuntrades till hjälppionjärtjänst gick det rakt in i hjärtat på honom. Men han trodde aldrig att han skulle klara av att vara hjälppionjär.

För att bevisa för sig själv att det här inte var något för honom ansökte han om att få vara hjälppionjär en månad. Till sin stora förvåning klarade han av det. Då tänkte han: ”Men jag skulle aldrig kunna göra om det.” För att bevisa det lämnade han in en ny ansökan – och det gick bra den gången också.

Ernest var hjälppionjär i ett år, men han sade: ”Jag är helt säker på att jag aldrig skulle kunna vara reguljär pionjär.” Så för att bevisa det också lämnade han in en ansökan om reguljär pionjärtjänst. Han överraskade sig själv genom att klara av sitt första år som pionjär. Han bestämde sig för att fortsätta och kunde glädja sig åt två års pionjärtjänst innan sviterna efter ryggskadan slutligen tog hans liv. Men innan han dog sade han ofta med tårar i ögonen till dem som besökte honom: ”De där åren när jag kunde tjäna Jehova som pionjär var de bästa åren i mitt liv.”

[Bild på sidan 13]

Vi kan övervinna hinder som står i vägen för vår tjänst.

[Bild på sidan 15]

Jehova gläder sig när vi tjänar honom helhjärtat och gör allt vi kan.