Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Vem har lärt känna Jehovas sinne?”

”Vem har lärt känna Jehovas sinne?”

”Vem har lärt känna Jehovas sinne?”

”’Vem har lärt känna Jehovas sinne, så att han kan undervisa honom?’ Men vi har Kristi sinne.” (1 KOR. 2:16)

1, 2. a) Vad tycker många är svårt? b) Vad är bra att komma ihåg när det gäller vårt och Jehovas tänkesätt?

TYCKER du att det är svårt att förstå hur andra människor tänker ibland? En del nygifta upplever att de inte helt kan förstå hur den andre tänker. Män och kvinnor tänker och kommunicerar inte på samma sätt. I en del kulturer har män och kvinnor olika dialekter fast de talar samma språk! Även skillnader i kultur och språk kan medföra att tankemönster och seder och bruk skiljer sig åt. Men ju bättre man lär känna andra, desto lättare förstår man hur de tänker.

2 Vi behöver därför inte bli förvånade över att vi tänker och resonerar helt annorlunda än Jehova. Genom sin profet Jesaja sade Jehova till israeliterna: ”Era tankar är inte mina tankar, och mina vägar är inte era vägar.” Och för att belysa detta fortsatte han: ”Ty liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” (Jes. 55:8, 9)

3. Hur kan man bli Jehovas förtroliga vän?

3 Men betyder det att vi inte ens ska försöka förstå hur Jehova tänker? Nej. Vi kan aldrig helt förstå alla Jehovas tankar, men Bibeln uppmuntrar oss ändå att bli hans förtroliga vän. (Läs Psalm 25:14; Ordspråksboken 3:32.) Vi kan komma närmare Jehova om vi ”ger ... akt på Jehovas gärningar”, som finns nedtecknade i hans ord, Bibeln. (Ps. 28:5) Vi kan också komma närmare honom genom att lära känna ”Kristi sinne”, eftersom Kristus är ”den osynlige Gudens avbild”. (1 Kor. 2:16; Kol. 1:15) Om vi tar oss tid att studera och begrunda Bibelns berättelser kan vi bättre förstå Jehovas personlighet och hur han tänker.

Dra inte förhastade slutsatser

4, 5. a) Vilket misstag är det lätt att göra? b) Vilken felaktig slutsats drog israeliterna?

4 När vi begrundar ”Jehovas gärningar” är det lätt att göra misstaget att döma honom efter människors normer. Det är det som Jehova syftar på i Psalm 50:21: ”Du trodde att jag helt säkert skulle bli som du.” Det är som en bibelkännare uttryckte det för mer än 175 år sedan: ”Människor har en benägenhet att döma Gud efter sina egna normer och att utgå från att han begränsas av samma lagar som de anser att människan bör följa.”

5 Vi måste vara försiktiga så att vi inte låter våra egna normer och önskningar forma vår bild av Jehova. Varför är det så viktigt? Jo, därför att vi med vårt begränsade och ofullkomliga synsätt lätt kan tycka att Jehova inte alltid handlat helt rätt. De forntida israeliterna gjorde det misstaget och drog en felaktig slutsats om Jehovas sätt att handla med dem. Lägg märke till vad Jehova sade till dem: ”Ni skall säga: ’Jehovas väg är inte rätt.’ Hör, det ber jag, ni av Israels hus. Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta?” (Hes. 18:25)

6. Vad behövde Job lära sig, och vilken nytta kan vi ha av hans erfarenhet?

6 För att inte göra misstaget att döma Jehova efter våra egna normer måste vi inse att vårt synsätt är begränsat och många gånger bristfälligt. Det här var något som Job behövde lära sig. När han blev prövad och hade det svårt, brottades han med känslor av förtvivlan och blev ganska självcentrerad. De stora frågorna kom i skymundan. Men Jehova var kärleksfull och hjälpte honom att vidga sitt perspektiv. Han fick honom att inse hur begränsad hans kunskap var genom att ställa mer än 70 olika frågor till honom, och han kunde inte besvara en enda av dem. Job var ödmjuk och ändrade inställning. (Läs Job 42:1–6.)

Lär känna ”Kristi sinne”

7. Varför förstår vi Jehovas tänkesätt bättre om vi studerar Jesu liv?

7 Jesus efterliknade fullkomligt sin Fader i allt han sade och gjorde. (Joh. 14:9) Så när vi studerar Jesu liv förstår vi Jehovas tänkesätt bättre. (Rom. 15:5; Fil. 2:5) Vi ska därför se närmare på två berättelser i evangelierna.

8, 9. Hur var situationen när Jesus ställde en fråga till Filippus, enligt Johannes 6:1–5? Varför ställde Jesus den frågan?

8 Försök se situationen framför dig. Det var strax före påsken år 32. Jesu apostlar hade precis avslutat en spännande predikotur genom hela Galileen. Eftersom de var trötta tog Jesus med dem till en avskild plats på nordöstra stranden av Galileiska sjön. Men tusentals människor följde efter dem. Sedan Jesus hade botat folkskaran och undervisat dem uppstod ett problem. Hur skulle alla dessa människor få tag i något att äta på en så isolerad plats? Jesus frågade därför Filippus, som var från trakten: ”Varifrån skall vi köpa bröd åt dessa att äta?” (Joh. 6:1–5)

9 Varför ställde Jesus den här frågan till Filippus? Var Jesus bekymrad över situationen? Nej. Men hur tänkte han? Johannes, som också var med, förklarar: ”Detta sade han för att pröva honom, för själv visste han vad han ämnade göra.” (Joh. 6:6) Jesus ville alltså pröva hur andliga lärjungarna var. Genom att ställa den här frågan fångade han deras uppmärksamhet och gav dem möjlighet att visa att de trodde att han kunde lösa problemet. Men de såg inte den möjligheten utan avslöjade i stället hur snävt deras synsätt var. (Läs Johannes 6:7–9.) Jesus gjorde sedan något som de aldrig hade kunnat drömma om. Genom ett underverk mättade han tusentals hungriga människor. (Joh. 6:10–13)

10–12. a) Vad kan ha varit orsaken till att Jesus först inte ville bota den grekiska kvinnans dotter? b) Vad ska vi nu gå igenom?

10 Den här berättelsen kan hjälpa oss att förstå hur Jesus tänkte vid ett annat tillfälle. En tid efter det att Jesus hade mättat den här stora folkskaran begav han och hans apostlar sig av till trakten av Tyros och Sidon, norr om Israel. Där träffade de en grekisk kvinna som bad Jesus bota hennes dotter. Först ignorerade Jesus henne. Men när hon insisterade sade han till henne: ”Låt först barnen bli mätta, för det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt de små hundarna.” (Mark. 7:24–27)

11 Varför ville Jesus först inte hjälpa kvinnan? Prövade han henne, som han hade gjort med Filippus? Ville han se hur hon skulle reagera och ge henne en möjlighet att visa sin tro? Även om hans tonfall inte framgår av den skrivna texten, vet vi att hon inte blev avskräckt. Han använde uttrycket ”de små hundarna”, något som på Bibelns grundspråk mildrade jämförelsen mellan hennes folk och hundar. Jesus gjorde kanske som en förälder som har bestämt sig för att ge sitt barn något det vill ha men som inte låtsas om det för att se hur gärna barnet vill ha det. I vilket fall som helst botade Jesus kvinnan villigt när hon visat sin tro. (Läs Markus 7:28–30.)

12 De här två berättelserna ger oss en inblick i ”Kristi sinne”. Vi ska nu se hur detta också kan hjälpa oss att förstå Jehovas sinne bättre.

Jehova lyssnar på Mose

13. Vilken nytta har vi av att förstå Jesu tänkesätt?

13 När vi lär oss mer om Jesu tänkesätt hjälper det oss att förstå avsnitt i Bibeln som kan verka svåra. Tänk på det Jehova sade till Mose sedan israeliterna hade gjort en guldkalv. Han sade: ”Jag har iakttagit detta folk, och se, det är ett styvnackat folk. Så låt mig nu vara, så att min vrede kan flamma upp mot dem och jag kan utrota dem, och låt mig göra dig till en stor nation.” (2 Mos. 32:9, 10)

14. Hur reagerade Mose på det Jehova sade?

14 Berättelsen fortsätter: ”Mose försökte blidka Jehovas, sin Guds, ansikte och sade: ’Varför, Jehova, skulle din vrede flamma upp mot ditt folk som du förde ut ur Egyptens land med stor kraft och med stark hand? Varför skulle egyptierna få säga: ”I ond avsikt förde han ut dem för att dräpa dem bland bergen och för att utrota dem från jordens yta”? Vänd dig ifrån din brinnande vrede och ångra detta onda som du tänker göra mot ditt folk. Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du gav en ed vid dig själv och lovade: ”Jag skall göra er avkomma talrik som himlens stjärnor, och hela detta land som jag har angett skall jag ge åt er avkomma, så att de kan ta det i besittning till oöverskådlig tid.”’ Och Jehova ångrade det onda som han hade sagt att han skulle göra mot sitt folk.” (2 Mos. 32:11–14) *

15, 16. a) Vilken möjlighet fick Mose av Jehova? b) I vilken bemärkelse ”ångrade” Jehova sig?

15 Behövde Jehovas tänkesätt verkligen korrigeras? Naturligtvis inte. Även om Jehova gav uttryck åt vad han skulle vilja göra, var det inte hans slutgiltiga beslut. Jehova prövade här Mose, precis som Jesus längre fram prövade Filippus och den grekiska kvinnan. Mose fick möjlighet att berätta hur han kände det. * Jehova hade förordnat Mose till medlare mellan sig och israeliterna, och han respekterade att Mose hade fått den uppgiften. Dessutom ville Jehova veta om Mose skulle bli frustrerad och utnyttja den här situationen till att få Jehova att glömma israeliterna och göra en mäktig nation av Moses egna avkomlingar.

16 Moses svar visade att han litade på att Jehova skulle vara rättvis. Hans reaktion visade att han inte hade själviska intressen, utan att det var Jehovas namn han var intresserad av. Han ville inte att det skulle bli smädat. Därigenom visade han att han förstod ”Jehovas sinne” i den här frågan. (1 Kor. 2:16) Hur gick det? Eftersom Jehova inte hade fattat något avgörande beslut sägs det i den inspirerade skildringen att han ”ångrade” sig. På hebreiska kan det uttrycket helt enkelt betyda att Jehova inte skulle låta nationen drabbas av den katastrof som han hade velat sända över den.

Jehova lyssnar på Abraham

17. Hur visade Jehova stort tålamod med Abraham?

17 Ett annat exempel på att Jehova ger sina tjänare möjlighet att uttrycka sin tro och förtröstan har vi i berättelsen om när Abraham vädjade för staden Sodom. Då visade Jehova stort tålamod och lät Abraham ställa en serie frågor. Vid ett tillfälle uttryckte Abraham så här starka känslor: ”Det är otänkbart när det gäller dig, att du skulle handla på det sättet, att döda den rättfärdige tillsammans med den ondskefulle, så att det går den rättfärdige som den ondskefulle! Det är otänkbart när det gäller dig. Skall inte den som är hela jordens domare göra det som är rätt?” (1 Mos. 18:22–33)

18. Vad kan vi lära oss av Jehovas samtal med Abraham?

18 Vad kan den här berättelsen lära oss om hur Jehova tänker? Behövde Jehova resonera med Abraham för att komma fram till rätt beslut? Nej. Jehova kunde naturligtvis redan från början ha gett skälen för sitt beslut. Men genom att lyssna på Abrahams frågor gav han honom tid att acceptera beslutet och att förstå hur han tänkte. Det hjälpte också Abraham att förstå djupet av Jehovas medkänsla och rättvisa. Ja, Jehova behandlade Abraham som en vän. (Jes. 41:8; Jak. 2:23)

Vad vi kan lära

19. Vad kan vi lära av Job?

19 Vad kan vi lära av allt det här? Vi måste låta Bibeln forma vår uppfattning om ”Jehovas sinne”. Vi får inte föra över våra egna begränsningar på Jehova och döma honom efter våra normer och vårt tänkesätt. Job sade om Gud: ”Han är inte en man som jag, att jag skulle kunna svara honom, att vi skulle kunna mötas i rätten.” (Job 9:32) När vi börjar förstå Jehovas sinne kommer vi att vilja säga ungefär som Job: ”Se, detta är bara utkanterna av hans verk, och vad annat än en viskning har man hört om honom! Vem kan förstå hans väldiga åskdunder?” (Job 26:14)

20. Vad ska vi göra om vi inte förstår ett avsnitt i Bibeln?

20 Vad ska vi då göra om vi har svårt att förstå ett avsnitt i Bibeln, särskilt om det gäller Jehovas sätt att tänka? Om vi inte hittar något tydligt svar när vi forskar i frågan, kan vi se det som ett prov på vår förtröstan på Jehova. Vissa avsnitt ger oss en möjlighet att visa hur väl vi förstår Jehovas egenskaper och att vi litar på att hans handlingar alltid återspeglar de egenskaperna. Vi vill vara ödmjuka och inse att vi inte förstår allt han gör. (Pred. 11:5) Då kommer vi att instämma i Paulus ord: ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar! Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne, eller vem har blivit hans rådgivare?’ Eller: ’Vem har först gett åt honom, så att det skall betalas igen åt honom?’ Från honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör härligheten för evigt. Amen.” (Rom. 11:33–36)

[Fotnoter]

^ § 14 En liknande skildring finns i 4 Moseboken 14:11–20.

^ § 15 Enligt en del forskare kan det hebreiska idiomet ”låt mig vara” i 2 Moseboken 32:10 tas som en inbjudan. Mose inbjöds att ”ställa sig i bräschen” för nationen, dvs. att medla mellan Jehova och nationen. (Hes. 22:30; Ps. 106:23) I vilket fall som helst kände Mose tydligen att han öppet kunde uttrycka sina åsikter för Jehova.

Minns du?

• Hur kan vi undvika att göra misstaget att döma Jehova efter våra egna normer?

• Hur kan vi bli Jehovas förtroliga vän genom att lära känna ”Kristi sinne”?

• Vad lärde du dig av Jehovas samtal med Mose och Abraham?

[Frågor]

[Bilder på sidan 5]

Vad lär vi oss av Jehovas sätt att behandla Mose och Abraham?