Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vad skulle ditt barn svara?

Vad skulle ditt barn svara?

Vad skulle ditt barn svara?

TILL ER FÖRÄLDRAR: I numret för 15 januari 2010, sidorna 16–20, gavs förslaget att man kan ha övningsstunder med sina barn. I den här artikeln ges några fler tankar om hur ni kan förbereda barnen för situationer som kan dyka upp i skolan. Den andliga familjekvällen kanske passar bra för sådana övningsstunder.

BARN till Jehovas vittnen ställs inför många utmaningar. Klasskompisar frågar ofta varför de inte är med och firar vissa saker, till exempel födelsedagar, nationaldagen eller andra högtider. Vad svarar dina barn när de får sådana frågor?

En del barn har helt enkelt sagt: ”Jag får inte. Det har med min tro att göra.” De är värda beröm för att de står upp för sin tro. Deras svar kanske gör att de slipper fler frågor. Men Bibeln uppmanar oss ändå att ”vara beredda att komma med ett försvar inför var och en som av ... [oss] kräver ett skäl för” vår tro. (1 Petr. 3:15) Det betyder att man behöver säga mer än ”jag får inte”. Det är inte alltid andra håller med oss, men en del av dem kanske ändå skulle vilja veta varför vi gör på ett visst sätt.

Många barn har återgett bibliska berättelser för sina klasskompisar och använt vår litteratur, till exempel Vi lär av den store läraren. De berättelserna kan hjälpa dem att förklara varför de gör eller inte gör vissa saker. En del kompisar lyssnar intresserat på sådana berättelser, och det har startats många bibelstudier på det sättet. Andra kan tycka att det är svårt att lyssna på en hel berättelse från Bibeln. Och en del berättelser kan vara svåra att förstå om det inte finns tid att förklara allt. När Minhee, 11 år, blev bjuden av en kompis till ett födelsedagskalas så svarade hon: ”Bibeln säger inte att vi ska fira födelsedagar. En som hette Johannes döparen blev faktiskt halshuggen på en födelsedag.” Men Minhee kommer ihåg att det inte kändes som om hennes kompis förstod.

Ibland blir det lättare om man kan visa en bild eller en berättelse i någon av våra böcker. Men tänk om skolledningen inte tycker om att barnen tar med sig religiös litteratur och visar andra elever på skolan. Kan våra barn vittna även utan litteratur? Hur kan du hjälpa dina barn att försvara sin tro?

Övningsstunder

Det är bra att ha övningsstunder hemma, då ni föräldrar får spela klasskompisarna. När barnen försöker försvara sin tro är det viktigt att ni berömmer dem och hjälper dem att förbättra argumenten och förklarar varför det är bra att göra det. Hjälp dem att använda ord som barn i deras egen ålder kan förstå. Joshua, som är 9 år, säger att hans kompisar inte förstod sådana ord som ”samvete” och ”lojalitet”. Så han har varit tvungen att använda enklare ord när han pratar med dem. (1 Kor. 14:9)

En del av barnens kompisar kan tappa intresset om svaren blir för långa. Det kanske kan vara lättare att hålla intresset vid liv om det blir ett samtal där de är engagerade. Haneul, en 10-årig flicka, säger: ”Mina kompisar gillar att prata, de vill inte få en lång föreläsning.” För att det ska bli ett samtal behöver man ställa frågor och sedan lyssna noga på vad den andre tycker.

Exemplen här nedanför visar hur barnen skulle kunna hantera sådana här situationer. Det är inte meningen att de ska lära sig allt det här utantill – det finns inte två barn som är lika, och olika omständigheter kräver olika svar. Det är därför bra om barnen förstår tanken, kan uttrycka den med egna ord och sedan säga den på ett sätt som passar både situationen och kompisen. Om du har barn i skolåldern kan ni försöka spela upp de här förslagen tillsammans.

Att fostra barn kräver tid och engagemang. Kristna föräldrar vill lära sina barn bibliska principer och övertyga dem om att det är de bästa principer man kan leva efter. (5 Mos. 6:7; 2 Tim. 3:14)

Försök öva de här förslagen tillsammans med barnen vid nästa familjekväll. Sådana övningsstunder kan verkligen vara praktiska. Kom ihåg att målet inte är att öva in svaren ord för ord. Du skulle kunna spela upp situationen flera gånger och svara olika varje gång för att se hur barnen hanterar det. Hjälp dem att vara trevliga och taktfulla när de försöker förklara sin tro. Med tiden kan barnen lära sig hur de ska försvara sin tro inför både klasskompisar, grannar och lärare.

[Ruta/Bilder på sidorna 4, 5]

FÖDELSEDAGAR

Emma: Oliver, vill du komma på mitt kalas?

Oliver: Vad snällt att du bjuder mig. Vad är det för kalas du ska ha?

Emma: Jag fyller år nästa vecka, och vi ska ha ett jättekul kalas.

Oliver: Jag hoppas att du inte blir ledsen, men jag firar inte födelsedagar.

Emma: Varför inte det? Det är ju roligt med kalas!

Oliver: Det tycker jag med. Men vi Jehovas vittnen vill göra som Jesus gjorde, och han firade inte sin födelsedag. Så därför firar inte jag heller födelsedagar.

Emma: Men kan du inte komma på kalaset ändå? Du behöver inte ha med någon present.

Oliver: Nej, det går inte. För mig är det viktigt att göra som det står i Bibeln. Och Jesus lärjungar firade inte födelsedagar och gick inte på sådana kalas.

Emma: Men tycker du inte att jag ska ha något kalas då?

Oliver: Det kan inte jag bestämma åt dig. Men i min familj firar vi inte födelsedagar.

Emma: Så du får aldrig några presenter av din mamma och pappa?

Oliver: Det är klart jag får, men inte när jag fyller år. De kan komma med presenter precis när som helst på året. Jag får ofta presenter. Förresten, vill du veta vad som hände när man firade en födelsedag på Bibelns tid?

Emma: Ja, berätta!

Oliver: Okej, i morgon ska du få höra en spännande berättelse om vad som hände på en födelsedag för länge sedan.

NATIONALSÅNGEN

Tilda: Varför sjunger inte du med i nationalsången?

Julia: Det berättar jag gärna, men kan inte du först berätta varför du sjunger den?

Tilda: För att jag är stolt över att vara svensk, och jag tycker Sverige är ett bra land.

Julia: Det tycker jag också. Men kan inte andra länder också vara bra?

Tilda: Jo, det är klart.

Julia: Och du reser dig väl inte upp och sjunger en sång för allt som du tycker är bra?

Tilda: Nej, självklart inte. Egentligen vet jag nog inte riktigt varför jag sjunger, kanske för att alla andra gör det.

Julia: Många som sjunger nationalsången tycker att deras land är bäst i världen, och de skulle göra vad som helst för sitt land. Men så känner inte jag. Jag skulle aldrig gå ut i krig och ge mitt liv för mitt land. Gud tycker inte om krig och nationalism, och det gör inte jag heller. Jag tycker om Sverige, men man behöver inte sjunga nationalsången för det.

Tilda: Okej, jag fattar, men är inte det lite överdrivet? Det är ju bara en sång!

Julia: För mig är det viktigt. Bibeln berättar om några ungdomar som kände på samma sätt. Kungen i det landet krävde att de skulle böja sig ner för en politisk symbol. Han sade att han skulle döda dem om de inte gjorde det. Men de vägrade.

Tilda: Är det sant? Vad hände med dem?

Julia: Jag kan berätta mer på rasten.

POLITIK I SKOLAN

Oskar: Vem ska du rösta på som elevrådsordförande?

Alexander: Jag ska inte rösta på någon av dem.

Oskar: Varför inte det?

Alexander: Nej, för det där handlar om politik, och vi Jehovas vittnen vill vara neutrala i alla sådana frågor. Men visste du att Bibeln talar om en ledare som kan lösa alla människors problem?

Oskar: Nej, och jag bryr mig inte.

Alexander: Okej, men om du ändrar dig så berättar jag gärna.

[Bild]

”Oliver, vill du komma på mitt kalas?”

[Bild på sidan 3]

”Varför sjunger inte du med i nationalsången?”