Sätter du värde på det du har?

NÄR israeliterna blivit mirakulöst befriade från slaveriet i Egypten var de till en början glada över att kunna tillbe Jehova i frihet. (2 Mos. 14:29–15:1, 20, 21) Men det dröjde inte länge förrän de ändrade inställning. De började klaga över sin situation. Varför det? Därför att de började tänka mer på hur besvärligt de hade det i vildmarken än på vad Jehova hade gjort för dem. De sade till Mose: ”Varför har ni fört oss upp från Egypten för att dö i vildmarken? Här finns ju inget bröd och inget vatten, och vår själ är utled på det föraktliga brödet [mannat].” (4 Mos. 21:5)

Flera hundra år senare sjöng kung David i det forntida Israel: ”Jag förtröstar på din kärleksfulla omtanke; låt mitt hjärta fröjda sig i din räddning. Jag vill sjunga till Jehovas ära, ty han har handlat väl mot mig.” (Ps. 13:5, 6) David glömde aldrig det Jehova i sin kärleksfulla omtanke hade gjort för honom. Det var i stället något han ofta tänkte på. (Ps. 103:2) Jehova har handlat väl mot oss också, och vi vill inte ta det för givet. Vi ska därför påminna oss några av de välsignelser Jehova ger oss i vår tid.

Vår ”förtroliga vänskap” med Jehova

Psalmisten sjöng: ”De som fruktar Jehova har hans förtroliga vänskap.” (Ps. 25:14) Det är verkligen en förmån för ofullkomliga människor att kunna ha ett nära förhållande till Jehova! Men vad händer om vi blir så uppslukade av vardagen att vi inte längre tar oss tid att be så mycket? Hur skulle det påverka vårt förhållande till Jehova? Jehova är vår vän och förväntar att vi ska lita på honom och öppna vårt hjärta för  honom. Han vill att vi ska berätta för honom vad vi tycker är jobbigt, vad vi längtar efter och vad vi är oroliga för. (Ords. 3:5, 6; Fil. 4:6, 7) Så visst känner vi att vi ibland behöver fundera på hur vi kan förbättra våra böner?

En ung broder som heter Paul * kom fram till att han behövde förbättra sina böner. Han sade: ”Jag hade halkat in i vanan att säga samma sak hela tiden när jag bad till Jehova.” När han forskade lite i ämnet med hjälp av Index till Vakttornets publikationer såg han att Bibeln innehåller omkring 180 böner. I de här bönerna uttryckte Jehovas tjänare sina innersta känslor. Paul sade: ”De här exemplen hjälpte mig att bli mer specifik i mina böner. Det har hjälpt mig att öppna mig för Jehova. Nu uppskattar jag verkligen att få vända mig till honom i bön.”

”Mat i rätt tid”

En annan välsignelse från Jehova är alla de sanningar vi har fått lära oss från Bibeln. All den andliga maten ger oss orsak att ”ropa högt av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd”. (Jes. 65:13, 14) Men vi måste akta oss så att vi inte låter skadligt inflytande få oss att förlora entusiasmen för sanningen. Om vi till exempel skulle börja läsa avfällig propaganda skulle det kunna påverka vårt tänkesätt och göra oss blinda för värdet av den andliga maten, som Jehova ger oss ”i rätt tid” genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45–47)

André hade tjänat Jehova i många år när han bittert fick erfara hur det var att bli vilseledd av avfälliga tankar. Han tyckte inte att det kunde vara så farligt att gå in på en webbplats som avfällingar stod bakom och ta en snabb titt. Han säger: ”Först drogs jag till de så kallade sanningar som avfällingarna kom med. Ju mer jag tänkte på vad de sade, desto mer tyckte jag att jag gjorde helt rätt som lämnade Jehovas organisation. Men när jag längre fram undersökte avfällingarnas argument mot Jehovas vittnen insåg jag hur sluga de här falska lärarna var. Deras ’starka bevis’ mot oss var egentligen bara information ryckt ur sitt sammanhang. Så jag bestämde mig för att börja läsa vår litteratur igen och gå på mötena. Jag insåg snabbt hur mycket jag hade gått miste om.” André återvände glädjande nog till församlingen.

”Hela brödraskaran”

Vår kärleksfulla familj av bröder och systrar är en välsignelse från Jehova. (Ps. 133:1) Petrus hade goda skäl att skriva: ”Älska hela brödraskaran.” (1 Petr. 2:17) I den här andliga familjen har vi vänner som är som fäder, mödrar, bröder och systrar för oss och  som kan ge oss omtanke och stöd. (Mark. 10:29, 30)

Men det finns sådant som kan göra att relationerna till våra bröder och systrar blir spända ibland. Det kan till exempel vara lätt att irritera sig på andras ofullkomligheter och bli kritisk. Skulle det i så fall inte vara bra att tänka på att Jehova älskar sina tjänare trots deras ofullkomligheter? Och ”om vi skulle påstå: ’Vi har ingen synd’, vilseleder vi oss själva, och sanningen är inte i oss.” (1 Joh. 1:8) Borde vi inte arbeta på ”att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra”? (Kol. 3:13)

Ann är en ung kvinna som den hårda vägen lärde sig hur mycket församlingen betyder. Hon gjorde lite som den förlorade sonen i Jesu liknelse och gled bort från den kristna församlingen. Längre fram tog hon sitt förnuft till fånga och kom tillbaka till sanningen. (Luk. 15:11–24) Vad lärde hon sig av det här? Hon berättar: ”Nu när jag har kommit tillbaka till Jehovas organisation uppskattar jag alla mina bröder och systrar trots deras ofullkomligheter. Förut var jag snabb att kritisera dem. Men nu har jag bestämt mig för att inte låta någonting beröva mig den glädje jag känner tillsammans med mina medtroende. Det finns ingenting där ute i världen som gör det värt att lämna vårt andliga paradis.”

Förlora aldrig uppskattningen

Vårt hopp om att Guds rike ska lösa mänsklighetens alla problem är en ovärderlig skatt. När vi själva fick detta hopp blev vi eld och lågor! Vi kände oss precis som köpmannen i Jesu liknelse som sålde allt han hade för att kunna köpa ”en enda mycket värdefull pärla”. (Matt. 13:45, 46) Jesus sade inte att köpmannen någonsin slutade uppskatta sin pärla. Vi får inte heller förlora uppskattningen av vårt underbara hopp. (1 Thess. 5:8; Hebr. 6:19)

Tänk till exempel på Jean, som har tjänat Jehova i över 60 år. Hon säger: ”Att få tala med andra om Guds rike har hjälpt mig att alltid hålla hoppet levande. När jag ser hur de lyser upp när de förstår vad Guds rike är blir jag alldeles varm i hjärtat. De förändringar som jag ser hos dem som studerar Bibeln får mig att tänka på vilka underbara sanningar jag får dela med mig av!”

Vi har goda skäl att vara tacksamma för alla de andliga välsignelser vi får. Även om vi kan drabbas av sådana prövningar som motstånd, sjukdom, hög ålder, depression, sorg och ekonomiska problem, vet vi att det bara är tillfälligt. Under Guds rike kommer vi inte bara att få andliga välsignelser, utan också fysiska. Allt lidande vi går igenom nu kommer att vara ett minne blott i den nya världen. (Upp. 21:4)

Till dess vill vi vara tacksamma för alla de andliga välsignelser vi får och visa samma uppskattning som den psalmist som sjöng: ”Många är de ting du har gjort, Jehova, min Gud, ja, dina underbara gärningar och de tankar du har tänkt för oss; ingen kan jämföras med dig. Ville jag berätta och tala om dem, är de fler än jag kan räkna upp.” (Ps. 40:5)

[Fotnot]

[Bild på sidan 18]

Vi kan få andligt stöd när vi har det svårt.