Vad är Guds vila?
Vad är Guds vila?
”Alltså återstår det en sabbatsvila för Guds folk.” (HEBR. 4:9)
1, 2. Vad kan vi dra för slutsats av 1 Moseboken 2:3, och vilka frågor uppstår?
I DET första kapitlet i Första Moseboken får vi reda på att Gud under sex bildliga dagar förberedde jorden så att människor skulle kunna bo på den. Slutet på var och en av de dagarna markeras med orden: ”Det blev kväll, och det blev morgon.” (1 Mos. 1:5, 8, 13, 19, 23, 31) Men när det gäller den sjunde dagen säger Bibeln: ”Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den vilar Gud från allt sitt verk som han har skapat.” (1 Mos. 2:3)
2 Lägg märke till verbformen ”vilar”. Den antyder att den sjunde dagen – Guds ”dag” av vila – pågick 1513 f.v.t. när Mose skrev Första Moseboken. Pågår Guds vilodag fortfarande? Om den gör det, kan vi då komma in i hans vila? Svaren på de här frågorna har stor betydelse för oss.
”Vilar” Jehova fortfarande?
3. Hur visar Jesu ord i Johannes 5:16, 17 att den sjunde dagen fortfarande pågick under det första århundradet?
3 Det finns två skäl till att vi kan säga att den sjunde dagen fortfarande pågick under det första århundradet. Tänk först på Jesu ord till de motståndare som kritiserade honom för att bota på sabbaten, något som de betraktade som arbete. Han sade till dem: ”Min Fader arbetar ännu i denna stund, och även jag arbetar.” (Joh. 5:16, 17) Vad menade han? Jesus anklagades för att arbeta på sabbaten. Han besvarade den anklagelsen med orden: ”Min Fader arbetar ännu.” Han sade med andra ord till dem som kritiserade honom: ”Min Fader och jag håller på med samma slags arbete. Eftersom min Fader har fortsatt arbeta under sin flera tusen år långa sabbat, är det fullt tillåtet för mig att arbeta, även på sabbaten.” Jesu ord visade alltså att Guds stora sabbatsvila, den sjunde dagen då Gud vilar från att skapa på jorden, inte var över på hans tid. Men Gud arbetade fortfarande för att förverkliga sin avsikt med jorden och människorna. *
4. Hur vet vi att den sjunde dagen pågick under Paulus tid?
4 Det andra skälet finns i ett av Paulus brev. När han citerade 1 Moseboken 2:2 angående Guds vila skrev han: ”Vi som utövar tro, vi kommer in i vilan.” (Hebr. 4:3, 4, 6, 9) Så den sjunde dagen pågick på Paulus tid. Hur mycket längre skulle den dagen bli?
5. Vad var syftet med den sjunde dagen, och när kommer det att ha uppnåtts?
5 För att få svar på den frågan måste vi komma ihåg syftet med den sjunde dagen. Första Moseboken 2:3 förklarar vad syftet är: ”Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den.” Jehova helgade den dagen – avskilde den – för att förverkliga sin avsikt. Den avsikten är att lydiga män och kvinnor ska bo på jorden och ta hand om den och allt liv på den. (1 Mos. 1:28) Det är mot det målet som både Jehova Gud och Jesus Kristus, ”sabbatens Herre”, ”arbetar ännu i denna stund”. (Matt. 12:8) Guds vilodag fortsätter tills syftet med den har uppnåtts, och det kommer det att ha gjort när Kristi tusenåriga styre är till ända.
Fall inte ”enligt samma olydnadsmönster”
6. Vilka utgör varnande exempel för oss, och vad är lärdomen för oss?
6 Adam och Eva fick Guds avsikt tydligt förklarad för sig, men de handlade inte i enlighet med den. Naturligtvis var inte Adam och Eva de enda som valde att slå in på olydnadens väg. Miljontals andra har följt efter dem. Till och med israeliterna, som var Guds utvalda folk, var olydiga gång på gång. Och det är värt att lägga märke till att Paulus varnade de första kristna för att några av dem också kunde gå i samma fälla som de forntida israeliterna. Han skrev: ”Låt oss därför göra vårt yttersta för att komma in i den vilan, för att inte någon skall falla enligt samma olydnadsmönster.” (Hebr. 4:11) Lägg märke till att Paulus gör en koppling mellan att vara olydig och att inte komma in i Guds vila. Vad innebär det för oss? Om vi på något sätt skulle gå emot Guds avsikt, finns risken då att vi inte kommer in i Guds vila? Svaret på den frågan har stor betydelse för oss, och vi ska undersöka det närmare. Men först ska vi se lite mer på hur man kommer in i Guds vila, och vi ska se vad vi kan lära av israeliternas dåliga exempel.
”De skall inte komma in i min vila”
7. Vad var Jehovas avsikt med att befria israeliterna från slaveriet i Egypten, och vad förväntades av dem?
7 År 1513 f.v.t. uppenbarade Jehova sin avsikt angående israeliterna för sin tjänare Mose. Han sade: ”Jag skall stiga ner för att befria dem ur egyptiernas hand och föra dem upp från detta land [Egypten] till ett gott och vidsträckt land, till ett land som flödar av mjölk och honung.” (2 Mos. 3:8) Jehova befriade israeliterna ”ur egyptiernas hand” för att göra dem till sitt folk, precis som han hade lovat Abraham. (1 Mos. 22:17) Han gav israeliterna en lagsamling som skulle göra det möjligt för dem att få ett fridfullt förhållande till honom. (Jes. 48:17, 18) Han sade till dem: ”Om ni noggrant lyder min röst och håller mitt förbund [som lagen föreskrev], då skall ni bli min särskilda egendom bland alla andra folk, ty hela jorden är min.” (2 Mos. 19:5, 6) För att israeliterna skulle kunna ha ett särskilt förhållande till Gud måste de alltså lyda hans lag.
8. Hur skulle livet för israeliterna ha blivit om de hade varit lydiga mot Gud?
8 Tänk hur livet skulle ha blivit för israeliterna om de bara hade lytt Jehovas röst! Han skulle ha välsignat deras åkrar, deras vingårdar och deras boskapshjordar. Deras fiender skulle inte ha haft något varaktigt grepp om dem. (Läs 1 Kungaboken 10:23–27.) När Messias framträdde skulle han förmodligen ha kommit till en väl fungerande och självständig nation, en som inte kröp ihop av rädsla under Roms piska. Israel skulle ha varit en mönsternation för sina grannländer, ett konkret bevis för att lydnad för den sanne Guden för med sig både andliga och materiella välsignelser.
9, 10. a) Varför var det en allvarlig sak att israeliterna ville tillbaka till Egypten? b) Hur kunde israeliternas tillbedjan ha påverkats om de återvänt till Egypten?
9 Vilken förmån israeliterna hade – att få arbeta i linje med Jehovas avsikt! Det skulle leda till välsignelser inte bara för dem själva, utan slutligen också för alla jordens släkter. (1 Mos. 22:18) Men som helhet var denna upproriska generation inte så intresserad av att bli en mönsternation med teokratiskt styre. Folket begärde ju till och med att få återvända till Egypten! (Läs 4 Moseboken 14:2–4.) Men skulle Guds avsikt att göra Israel till en mönsternation föras framåt om de återvände till Egypten? Nej, verkligen inte. Om israeliterna återvände till de hedningar som hållit dem fångna skulle de aldrig kunna följa den mosaiska lagen och få nytta av Jehovas anordning för att få förlåtelse för sina synder. Så mänskligt de tänkte, så kortsiktigt! Inte att undra på att Jehova sade om dessa upproriska israeliter: ”Jag [blev] led vid den generationen och sade: ’De far alltid vilse med sina hjärtan, och själva har de inte lärt känna mina vägar.’ Således svor jag i min vrede: ’De skall inte komma in i min vila.’” (Hebr. 3:10, 11; Ps. 95:10, 11)
10 Genom att önska sig tillbaka till Egypten visade den här egensinniga nationen att den inte satte värde på de andliga välsignelser som den hade fått, utan i stället föredrog Egyptens purjolök, rödlök och vitlök. (4 Mos. 11:5) I likhet med den otacksamme Esau var de upproriska israeliterna beredda att förverka ett dyrbart andligt arv i utbyte mot en god måltid. (1 Mos. 25:30–32; Hebr. 12:16)
11. Påverkade israeliternas trolöshet Guds avsikt?
11 Trots att den generationen israeliter var trolös arbetade Jehova tålmodigt vidare för att förverkliga sin avsikt och riktade sin uppmärksamhet på nästa generation. Israeliterna i den nya generationen var lydigare än sina fäder. I enlighet med Jehovas befallning gick de in i det utlovade landet och började lägga det under sig. I Josua 24:31 läser vi: ”Israel fortsatte att tjäna Jehova i alla Josuas dagar och i alla de äldstes dagar som levde kvar efter Josua och som kände till alla de gärningar som Jehova hade gjort för Israel.”
12. Hur vet vi att de kristna i vår tid kan komma in i Guds vila?
12 Men den här lydiga generationen dog så småningom ut och ersattes av en generation som ”inte kände Jehova eller det verk som han hade gjort för Israel”. Israeliterna ”gav sig till att göra det som var ont i Jehovas ögon och att tjäna baalsgudarna”. (Dom. 2:10, 11) Det utlovade landet blev inte någon ”viloplats” för dem. På grund av sin olydnad fick de inte bestående frid med Gud. När Paulus talade om en senare tidpunkt skrev han: ”Om Josua hade fört dem [israeliterna] till en viloplats, skulle Gud inte efteråt ha talat om en annan dag. Alltså återstår det en sabbatsvila för Guds folk.” (Hebr. 4:8, 9) När Paulus skrev ”Guds folk” syftade han på de kristna. Betyder det att kristna kunde komma in i Guds vila? Ja, definitivt – både judiska och icke-judiska kristna!
Några kommer inte in i Guds vila
13, 14. Vilket samband fanns det mellan det att hålla Moses lag och att komma in i Guds vila a) på Moses tid? b) i det första århundradet?
13 När Paulus skrev till de kristna hebréerna var han bekymrad över att några av dem inte arbetade i linje med Guds avsikt. (Läs Hebréerna 4:1.) Hur kom det sig? Ironiskt nog hade det med Moses lag att göra. I omkring 1 500 år hade alla israeliter som önskade leva i samklang med Guds avsikt varit tvungna att hålla lagen. Men i och med Jesu död togs lagen bort. En del kristna insåg inte det, och de insisterade på att hålla fast vid vissa delar av lagen. *
14 Paulus förklarade för de kristna som ville följa lagen att Jesu prästadöme, det nya förbundet och det andliga templet var överlägsna de förkristna motsvarigheterna. (Hebr. 7:26–28; 8:7–10; 9:11, 12) Han tänkte säkert på lagens veckosabbat när han skrev om förmånen att få komma in i Jehovas vila: ”Alltså återstår det en sabbatsvila för Guds folk. Ty den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk, liksom Gud från sina.” (Hebr. 4:8–10) De här kristna hebréerna var tvungna att inse att de inte kunde få Jehovas godkännande genom att följa Moses lag. Sedan pingsten år 33 har Jehova kärleksfullt gett dem som tror på Jesus Kristus sitt godkännande.
15. Hur vet vi att det är viktigt med lydnad för att vi ska kunna komma in i Guds vila?
15 Vad hade hindrat israeliterna på Moses tid att komma in i det utlovade landet? Olydnad. Vad hindrade en del kristna på Paulus tid att komma in i Guds vila? Samma sak – olydnad. De erkände inte att lagen hade tjänat sitt syfte och att Jehova ledde sitt folk i en annan riktning.
Hur vi kan komma in i Guds vila
16, 17. a) Hur kan man komma in i Guds vila i vår tid? b) Vad tas upp i nästa artikel?
16 Det är nog ingen av oss i vår tid som skulle insistera på att man måste hålla delar av Moses lag för att bli räddad. Paulus inspirerade ord till efesierna är väldigt tydliga: ”Ja, på grund av denna oförtjänta omtanke har ni blivit räddade genom tro; och detta beror inte på er, det är Guds gåva. Nej, det beror inte på gärningar, för att ingen skulle ha anledning att berömma sig.” (Ef. 2:8, 9) Hur kan då de kristna komma in i Guds vila? Jehova avsatte den sjunde dagen, sin vilodag, till att fullständigt förverkliga sin avsikt när det gäller jorden. Vi kan komma in i Jehovas vila – eller vila med honom – genom att lydigt arbeta i linje med hans avsikt som uppenbaras för oss genom hans organisation.
17 Om vi å andra sidan bagatelliserar de bibliska råd vi får genom den trogna och omdömesgilla slavklassen och väljer att vara oberoende, skulle vi hamna på kollisionskurs med Guds avsikt. Det skulle kunna hota vårt fridfulla förhållande till Jehova. I nästa artikel ska vi gå igenom några vanliga situationer som ger oss möjlighet att visa om vi har en lydig eller oberoende inställning. Våra beslut i sådana situationer visar om vi verkligen har kommit in i Guds vila.
[Fotnoter]
^ § 3 Prästerna och leviterna utförde arbete i samband med templet på sabbaten och förblev ”utan skuld”. Som överstepräst i Guds stora andliga tempel kunde Jesus också utföra sitt uppdrag utan att vara rädd för att vanhelga sabbaten. (Matt. 12:5, 6)
^ § 13 Man vet inte om det efter pingsten år 33 fanns några kristna judar som gick så långt att de frambar offer på försoningsdagen. Det skulle verkligen ha visat brist på respekt för Jesu offer. Men en del kristna judar höll fast vid andra traditioner som hörde samman med lagen. (Gal. 4:9–11)
Frågor att meditera över
• Vad var syftet med Guds vilodag?
• Hur vet vi att den sjunde dagen pågår fortfarande?
• Vad hindrade israeliterna på Moses tid och några av de första kristna från att komma in i Guds vila?
• Hur kan vi komma in i Guds vila i vår tid?
[Frågor]
[Infälld text på sidan 27]
Vi kan komma in i Jehovas vila genom att lydigt arbeta i linje med hans avsikt, som uppenbaras för oss genom hans organisation.
[Bilder på sidorna 26, 27]
Vad är fortfarande viktigt för att Guds folk ska kunna komma in i Guds vila?
