Jehova – ”den Gud som ger frid”

”Må den Gud som ger frid vara med er alla.” (ROM. 15:33)

1, 2. Vilken spänd situation beskrivs i 1 Moseboken, kapitel 32 och 33, och hur gick det?

HÄNDELSEN utspelar sig vid Penuel, i närheten av Jabboks regnflodsdal öster om Jordan. Esau har hört att hans tvillingbror, Jakob, är på väg hem. Trots att det har gått 20 år sedan Esau sålde sin förstfödslorätt till Jakob, är Jakob rädd att brodern fortfarande är förbittrad på honom och vill döda honom. Åtföljd av 400 man går Esau för att möta sin bror. Jakob väntar sig ett fientligt mottagande och sänder därför i flera omgångar boskap som gåvor till Esau, sammanlagt över 550 djur. Jakobs tjänare säger till Esau att boskapen är en gåva från hans bror.

² Så är ögonblicket inne! När Jakob modigt går närmare Esau böjer han sig ner till jorden – inte en gång, utan sju gånger. Jakob har redan gjort det som är allra viktigast när det gäller att göra sin bror vänligare stämd. Han har bett att Jehova ska befria honom ur Esaus hand. Besvarar Jehova hans bön? Ja. Bibeln berättar: ”Esau sprang emot honom, och han omfamnade honom och föll honom om halsen och kysste honom.” (1 Mos. 32:11–20; 33:1–4)

3. Vad lär vi oss av berättelsen om Jakob och Esau?

³ Berättelsen om Jakob och Esau visar att vi bör göra allt vi kan för att reda ut de problem som kan uppstå och hota friden i den kristna församlingen. Jakob ville sluta fred med Esau, men inte för att han själv hade handlat fel mot sin bror och var skyldig  honom en ursäkt. Nej, Esau hade föraktat sin förstfödslorätt och sålt den till Jakob för en linsrätt. (1 Mos. 25:31–34; Hebr. 12:16) Jakobs exempel visar hur långt vi bör vara villiga att gå för att bevara friden med våra kristna bröder och systrar. Det visar också att Gud välsignar våra uppriktiga ansträngningar att sluta fred. Bibeln innehåller många fler exempel som lär oss hur vi kan vara fredsstiftare.

Det främsta exemplet

4. Vad har Gud gjort för att rädda människorna från synd och död?

⁴ Det främsta exemplet när det gäller att vara fredsstiftare är Jehova – ”den Gud som ger frid”. (Rom. 15:33) Tänk på vad Jehova har gjort för att vi ska kunna få ett fridfullt förhållande till honom. Som syndiga avkomlingar till Adam och Eva förtjänar vi ”den lön synden betalar ut”. (Rom. 6:23) Men för att vi skulle bli räddade sände Jehova i sin stora kärlek sin älskade Son från himlen för att han skulle födas som en fullkomlig människa och dö för våra synder. Sonen gick villigt med på det och offrade sitt liv för oss. (Joh. 10:17, 18) Gud uppväckte sin älskade Son, som sedan frambar värdet av sitt utgjutna blod till sin Fader. Det skulle utgöra en lösen som skulle rädda ångerfulla syndare från evig död. (Läs Hebréerna 9:14, 24.)

5, 6. Hur påverkar Jesu utgjutna blod det skadade förhållandet mellan Gud och den syndiga mänskligheten?

⁵ Hur påverkar Guds Sons lösenoffer det skadade förhållandet mellan Gud och den syndiga mänskligheten? ”Den tuktan som var ämnad till vår frid var lagd på honom”, sägs det i Jesaja 53:5, ”och på grund av hans sår har det blivit läkedom för oss.” I stället för att bli betraktade som fiender till Gud kan lydiga människor nu ha ett fridfullt förhållande till honom. ”Med hjälp av honom [Jesus] har vi frigörelsen genom en lösen genom hans blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser.” (Ef. 1:7)

⁶ Bibeln säger: ”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom [Kristus].” Det innebär att Kristus är nyckelpersonen när Gud genomför sin avsikt. Och vad är hans avsikt? Det är att ”försona allt annat med sig igen genom att stifta fred med hjälp av det blod han [Jesus Kristus] utgöt”. ”Allt annat” som Gud alltså för in i ett fridfullt förhållande med sig är ”det som är i himlarna” och ”det som är på jorden”. Vad avses med det? (Läs Kolosserna 1:19, 20.)

7. Vad är ”det som är i himlarna” och ”det som är på jorden” och som förs in i ett fridfullt förhållande till Gud?

⁷ Tack vare Jesu offer kan smorda kristna, som ”har förklarats rättfärdiga” som Guds söner, ”åtnjuta frid med Gud”. (Läs Romarna 5:1.) De omtalas som ”det som är i himlarna”, eftersom de har ett himmelskt hopp och ”skall härska som kungar över jorden” och tjäna som präster åt Gud. (Upp. 5:10) ”Det som är på jorden” avser människor som ångrar sina synder och som till sist ska få evigt liv på jorden. (Ps. 37:29)

8. Hur påverkas du när du tänker på hur långt Jehova har gått för att människor ska kunna få frid med honom?

⁸ När Paulus skrev till de smorda kristna i Efesos gav han uttryck åt sin djupa tacksamhet mot Jehova för lösen: ”Gud, som är rik på barmhärtighet, har ... gjort oss levande tillsammans med Kristus, till och med då vi var döda i överträdelser – genom oförtjänt omtanke har ni blivit räddade.” (Ef. 2:4, 5) Vare sig vi har ett himmelskt hopp eller ett jordiskt hopp står vi i stor tacksamhetsskuld till Gud för hans barmhärtighet och oförtjänta  omtanke. Vi känner innerlig tacksamhet när vi tänker på hur långt Jehova har gått för att människor ska kunna få frid med honom. När vi ställs inför situationer som hotar friden och enheten i församlingen bör vår tacksamhet få oss att följa Guds exempel och vara fredsstiftare.

Vad vi kan lära av Abrahams och Isaks exempel

9, 10. Hur visade Abraham att han var en fredsstiftare när förhållandet blev spänt mellan hans och Lots herdar?

⁹ Angående patriarken Abraham säger Bibeln: ”’Abraham satte tro till Jehova, och det tillräknades honom som rättfärdighet’, och han kallades ’Jehovas vän’.” (Jak. 2:23) Abrahams tro kom bland annat till uttryck i att han höll fred med andra. När Abrahams boskapshjordar förökades blev förhållandet spänt mellan hans herdar och hans brorson Lots herdar. (1 Mos. 12:5; 13:7) Den bästa lösningen verkade vara att Abraham och Lot skildes åt. Hur skulle Abraham handla i den här känsliga situationen? I stället för att hänvisa till sin ålder och sin ställning inför Gud och bestämma hur de skulle handla visade Abraham att han var en verklig fredsstiftare.

¹⁰ ”Jag ber dig, låt inget gräl fortsätta mellan mig och dig och mellan mina herdar och dina herdar”, sade Abraham till sin brorson, ”vi män är ju bröder.” Vidare sade han: ”Är inte hela landet tillgängligt för dig? Var snäll och skilj dig från mig. Om du går åt vänster, så går jag åt höger; men om du går åt höger, så går jag åt vänster.” Lot valde den bördigaste delen av landet, men Abraham blev inte bitter för det. (1 Mos. 13:8–11) När Lot längre fram togs till fånga av invaderande härar, tvekade inte Abraham att befria honom. (1 Mos. 14:14–16)

11. Hur bevarade Abraham friden med sina filisteiska grannar?

¹¹ Tänk också på hur Abraham strävade efter att hålla fred med sina filisteiska grannar i Kanaan. Filistéerna hade med våld tagit en vattenbrunn som Abrahams tjänare grävt i Beersheba. Hur skulle en man, som hade befriat sin brorson genom att besegra de fyra kungar som tagit brorsonen till fånga, nu reagera? I stället för att strida och ta tillbaka brunnen valde Abraham att inte säga något om saken. Så småningom sökte den filisteiske kungen upp Abraham för att ingå ett fredsförbund med honom. Först sedan kungen fått Abraham att med ed lova att kungens avkomlingar skulle behandlas kärleksfullt, tog Abraham upp saken med den stulna brunnen. Kungen blev upprörd när han hörde detta och gav tillbaka brunnen till Abraham. Och Abraham fortsatte att leva i frid som en bofast främling i landet. (1 Mos. 21:22–31, 34)

12, 13. a) Hur följde Isak sin fars exempel? b) Hur blev Isak välsignad av Jehova för att han var fridsam?

¹² Abrahams son Isak var fridsam, precis som sin far. Det framgår av hur Isak handlade mot filistéerna. På grund av att det blev hungersnöd i landet flyttade Isak med sitt hushåll från området norr om Beer-Lahaj-Roi i den torra Negevregionen till det mer fruktbara Gerar i filistéernas område. Där välsignade Jehova Isak genom att ge honom rekordstora skördar och föröka hans boskap. Filistéerna började avundas honom. De ville inte att Isak skulle bli lika framgångsrik som sin far och täppte därför till de brunnar som Abrahams tjänare hade grävt i området. Den filisteiske kungen uppmanade till sist Isak att flytta ifrån området. Den fridsamme mannen Isak gick med på det. (1 Mos. 24:62; 26:1, 12–17)

 ¹³ Sedan Isak hade flyttat sitt läger längre bort grävde hans herdar en annan brunn. Filisteiska herdar hävdade att vattnet var deras. Isak handlade precis som sin far och stred inte om en brunn. I stället lät Isak sina män gräva en ny brunn. Filistéerna gjorde anspråk på den också. För fridens skull flyttade Isak återigen sitt stora läger till ett annat område. Där grävde hans tjänare en brunn som Isak gav namnet Rehobot. Med tiden flyttade han till det mer fruktbara Beersheba. Jehova välsignade honom där och sade till honom: ”Var inte rädd, för jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull.” (1 Mos. 26:17–25)

14. Hur var Isak en fredsstiftare när den filisteiske kungen kom för att sluta ett fredsförbund med honom?

¹⁴ Isak kunde naturligtvis ha stridit för sin rätt att använda alla de brunnar som hans tjänare hade grävt. När den filisteiske kungen och hans ämbetsmän besökte honom i Beersheba för att sluta ett fredsförbund med honom, sade de: ”Vi har tydligt sett att Jehova har varit med dig.” För fridens skull hade Isak mer än en gång valt att flytta hellre än att strida. Också den här gången visade Isak att han var en fredsstiftare. Den historiska berättelsen säger: ”Så lagade han en festmåltid åt dem [sina besökare], och de åt och drack. Nästa morgon steg de upp tidigt, och de svor varandra en ed. Sedan sände Isak i väg dem ... i frid.” (1 Mos. 26:26–31)

Vad vi kan lära av Jakobs mest älskade son

15. Varför kunde Josefs bröder inte ”tala fredligt” till honom?

¹⁵ Jakob, som var son till Isak, växte upp och blev ”en klanderfri man”. (1 Mos. 25:27) Som vi såg i inledningen ville Jakob sluta fred med sin bror, Esau. Jakob hade säkert tagit intryck av sin fars, Isaks, goda exempel när det gällde att söka friden. Hur var det då med Jakobs söner? Av de 12 sönerna var Josef den som Jakob älskade mest. Josef var en lydig, respektfull son som bevakade sin fars intressen. (1 Mos. 37:2, 14) Men Josefs äldre bröder blev så svartsjuka på honom att de inte kunde ”tala fredligt” till honom. De hatade Josef så mycket att de sålde honom som slav och lurade sin far att tro att Josef hade blivit dödad av ett vilddjur. (1 Mos. 37:4, 28, 31–33)

16, 17. Hur visade Josef att han ville ha frid med sina syskon?

¹⁶ Jehova var med Josef. Med tiden blev Josef statsminister i Egypten – den mäktigaste mannen efter farao. När det blev en svår hungersnöd i Kanaan kom Josefs bröder till Egypten. Men de kände inte ens igen Josef, kanske därför att han var klädd i sin egyptiska ämbetsdräkt. (1 Mos. 42:5–7) Det skulle ha varit lätt för Josef att hämnas på sina bröder för att de hade varit så grymma mot honom och deras far. Men i stället för att hämnas ville Josef sluta fred med dem. När det var uppenbart att bröderna hade ångrat sig, gav han sig till känna för dem. Han sade: ”Var nu inte bedrövade och var inte vreda på er själva för att ni sålde mig hit; Gud har nämligen sänt mig före er för att bevara liv.” Sedan kysste han alla sina bröder och grät med dem. (1 Mos. 45:1, 5, 15)

¹⁷ När Jakob, deras far, hade dött tänkte Josefs bröder att Josef kanske skulle hämnas på dem. När de talade om för Josef hur de kände det, ”brast [han] i gråt” och sade: ”Var nu inte rädda. Jag skall själv fortsätta att förse er och era små barn med mat.” Josef visade att han älskade friden. Han ”tröstade ... dem och talade lugnande till dem”. (1 Mos. 50:15–21)

 ”Det har skrivits till vår undervisning”

18, 19. a) Vad har du lärt dig av de exempel vi har tagit upp i den här artikeln? b) Vad ska vi behandla i nästa artikel?

¹⁸ ”Allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning”, skrev Paulus, ”för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp.” (Rom. 15:4) Vad har vi lärt oss av att tänka på Jehovas enastående exempel och även Bibelns berättelser om Abraham, Isak, Jakob och Josef?

¹⁹ När vi tänker på vad Jehova har gjort för att återställa det skadade förhållandet mellan sig och den syndiga mänskligheten, vill vi göra allt vi kan för att hålla fred med andra. Det vi har lärt oss om Abraham, Isak, Jakob och Josef visar att föräldrar kan ha ett gott inflytande på sina barn. De här berättelserna visar också att Jehova välsignar de ansträngningar vi gör för att försöka bevara friden. Det är inte att undra på att Paulus kallar Jehova ”den Gud som ger frid”! (Läs Romarna 15:33; 16:20.) I nästa artikel ska vi se varför Paulus sade att det är viktigt att vi strävar efter frid och hur vi kan vara fredsstiftare.

Vad har du lärt dig?

• När Jakob ville sluta fred med Esau, vad gjorde han då strax innan de möttes?

• Hur har du påverkats av det Jehova har gjort för att människor ska kunna få ett fridfullt förhållande till honom?

• Vad har du lärt dig av Abrahams, Isaks, Jakobs och Josefs exempel?

[Frågor]

[Bilder på sidan 23]

Vad var det viktigaste Jakob gjorde när det gällde att sluta fred med Esau?