Sträva efter frid

”Låt oss då jaga efter det som leder till frid.” (ROM. 14:19)

1, 2. Varför råder det frid bland Jehovas vittnen?

DET är svårt att finna verklig frid i världen i våra dagar. Även människor som tillhör samma folkgrupp och talar samma språk är ofta splittrade i religiöst, politiskt och socialt avseende. Däremot är de som tillhör Jehovas folk förenade trots att de kommer från ”alla nationer och stammar och folk och språk”. (Upp. 7:9)

² Det fridfulla förhållande som i allmänhet råder bland oss är ingen tillfällighet. Det är i första hand ett resultat av att vi ”åtnjuter frid med Gud” genom vår tro på hans Son, som offrade sitt liv för oss. (Rom. 5:1; Ef. 1:7) Gud ger också sin heliga ande till sina lojala tjänare, och frid är en del av andens frukt. (Gal. 5:22) Något annat som bidrar till vår frid och enhet är att vi ”inte är någon del av världen”. (Joh. 15:19) Vi tar inte ställning i politiska frågor utan håller oss neutrala. Vi har smitt våra ”svärd till plogbillar”, och därför tar vi inte del i krig. (Jes. 2:4)

3. Vad innebär den frid vi har, och vad ska behandlas i den här artikeln?

 ³ Vi visar kärlek till varandra i församlingen, även om vi kommer från många olika etniska grupper och kulturer. (Joh. 15:17) Den frid vi har innebär mer än att vi bara låter bli att göra varandra illa. Den får oss att ”göra gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”. (Gal. 6:10) Vårt fridfulla andliga paradis är något vi bör uppskatta och vara rädda om. Vi ska därför undersöka hur vi kan sträva efter att bevara friden i församlingen.

När vi felar

4. Vad kan vi göra för att bevara friden när vi har sårat någon?

⁴ ”Vi felar alla många gånger”, skrev lärjungen Jakob. ”Om någon inte felar i ord, är han en fullkomlig man.” (Jak. 3:2) Det är därför ofrånkomligt att det uppstår meningsskiljaktigheter och missförstånd mellan medtroende. (Fil. 4:2, 3) Men problem mellan enskilda personer kan lösas utan att friden i församlingen störs. Tänk till exempel på de råd vi bör tillämpa om vi inser att vi har sårat någon. (Läs Matteus 5:23, 24.)

5. Hur kan vi bevara friden när någon har sårat oss?

⁵ Men hur är det då om någon har sårat oss? Bör vi då räkna med att den personen ska komma till oss och be om ursäkt? ”Den [kärleken] för inte räkenskap över oförrätten”, sägs det i 1 Korinthierna 13:5. När någon har sårat oss bevarar vi friden genom att förlåta och glömma, dvs. vi ”för inte räkenskap över oförrätten”. (Läs Kolosserna 3:13.) Om vi handlar så när det gäller mindre överträdelser bevarar vi fridfulla relationer till våra bröder och systrar och får sinnesfrid. Ett vist ordspråk lyder: ”Det är till prydnad för henne [en människa] att hon överser med överträdelse.” (Ords. 19:11)

6. Vad bör vi göra om vi har svårt att överse med något som någon har gjort mot oss?

⁶ Hur blir det då om någon har gjort något mot oss som vi har svårt att överse med? Att berätta om saken för alla som vill höra skulle verkligen inte vara förståndigt. Sådant skvaller stör friden i församlingen. Vad bör vi göra för att lösa problemet på ett fridsamt sätt? I Matteus 18:15 läser vi: ”Om din broder begår en synd, gå då och blotta hans fel i enrum med honom. Om han lyssnar till dig, då har du vunnit din broder.” Även om orden i Matteus 18:15–17 gäller allvarlig synd, kan vi tillämpa principen i vers 15 genom att gå till vår broder privat och försöka återställa friden genom att tala vänligt med honom. *

7. Varför bör vi lösa dispyter snabbt?

⁷ Aposteln Paulus skrev: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd; ge inte heller Djävulen rum.” (Ef. 4:26, 27) ”Var beredd att snabbt göra upp med den som inger klagomål mot dig vid domstol”, sade Jesus. (Matt. 5:25) För att bevara friden med andra måste vi reda ut problem snabbt. Varför det? Jo, genom att vi gör det hindrar vi att problemet förvärras likt ett infekterat sår som inte blir behandlat. Vi får inte låta stolthet, avund eller kärlek till det materiella hindra oss från att snabbt lösa dispyter. (Jak. 4:1–6)

När många är inblandade

8, 9. a) Vilka meningsskiljaktigheter fanns det i församlingen i Rom? b) Vilka råd gav Paulus de kristna i Rom?

⁸ Ibland kan många personer, inte bara  två, vara inblandade i ett problem i församlingen. Så var det i församlingen i Rom, som Paulus skrev ett brev till. En tvist hade uppstått bland de kristna där. Vissa i den församlingen såg tydligen ner på dem som hade ett känsligare eller överdrivet restriktivt samvete. Sådana personer dömde med orätt andra i rent personliga frågor. Vilka råd gav Paulus den här församlingen? (Rom. 14:1–6)

⁹ Paulus gav råd till båda parter i tvisten. Till dem som förstod att de inte lydde under den mosaiska lagen sade han att de inte skulle se ner på sina bröder. (Rom. 14:2, 10) Om de gjorde det skulle de kunna få dem att snava som fortfarande tyckte att det var motbjudande att äta sådant som inte var tillåtet enligt lagen. ”Sluta upp med att riva ner Guds verk bara för matens skull”, förmanade Paulus dem. ”Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting som får din broder att snava.” (Rom. 14:14, 15, 20, 21) Men Paulus gav råd också till dem som hade ett mer restriktivt samvete. Han sade att de inte skulle döma dem som hade en mer tolerant inställning. (Rom. 14:13) Han sade ”till var och en där ... att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka”. (Rom. 12:3) När Paulus hade gett råd till båda parter i tvisten, skrev han: ”Så låt oss då jaga efter det som leder till frid och det som är till ömsesidig uppbyggelse.” (Rom. 14:19)

10. Hur bör man lösa problem i våra dagar, precis som man gjorde i församlingen i Rom?

¹⁰ Vi kan vara övertygade om att församlingen i Rom rättade sig efter Paulus råd och gjorde de nödvändiga förändringarna. När det i våra dagar uppstår problem mellan oss som kristna, bör också vi lösa dem genom att ödmjukt tillämpa de råd Bibeln ger. Precis som det var med de kristna i Rom kan  båda parter i en tvist behöva göra förändringar för att kunna hålla ”fred med varandra”. (Mark. 9:50)

Hur de äldste kan ge hjälp

11. Vad bör en äldste göra om en broder vill tala med honom om ett problem som uppstått mellan honom och en medtroende?

¹¹ Hur är det då om en broder vill tala med en äldste om ett problem som uppstått mellan honom och en släkting eller en medtroende? I Ordspråksboken 21:13 sägs det: ”Den som täpper till sitt öra för den ringes klagoskri, han skall också själv ropa utan att få svar.” En äldste vill säkert inte ”täppa till sitt öra”. Men ett annat ordspråk säger varnande: ”Den som först för sin talan har rätt – tills han möter motpartens frågor.” (Ords. 18:17, Bibel 2000) En äldste bör lyssna vänligt, men han måste akta sig för att ta parti för den som berättar om oförrätten. Efter att ha hört problemet frågar han förmodligen den förorättade parten om han har talat med den som gjort honom upprörd. Äldstebrodern kan också gå igenom vad Bibeln säger att man bör göra för att bevara friden.

12. Nämn exempel som visar faran med att handla förhastat sedan man hört en beskyllning.

¹² Tre exempel från Bibeln visar faran med att handla för snabbt sedan man hört endast den ena parten i en tvist. Potifar trodde på sin hustru när hon sade att Josef hade försökt våldta henne. Potifar blev vred och lät kasta Josef i fängelse. (1 Mos. 39:19, 20) Kung David trodde på Siba som sade att hans herre, Mefiboset, hade tagit ställning för Davids fiender. ”Se! Allt som tillhör Mefiboset skall nu vara ditt”, var Davids förhastade reaktion. (2 Sam. 16:4; 19:25–27) Kung Artaxerxes fick höra att judarna höll på att bygga upp Jerusalems murar och att de skulle göra uppror mot det persiska riket. Kungen trodde på den falska rapporten och befallde att allt återuppbyggnadsarbete i Jerusalem skulle upphöra. Det ledde till att judarna slutade arbeta på Guds tempel. (Esr. 4:11–13, 23, 24) Kristna äldste är förståndiga om de följer Paulus råd till Timoteus och på så sätt undviker att handla förhastat. (Läs 1 Timoteus 5:21.)

13, 14. a) Vilka begränsningar har vi alla när det gäller andras tvister? b) Vad måste de äldste göra innan de hjälper till att lösa en tvist?

¹³ Även när båda parter i en tvist har fått yttra sig är det viktigt att man inser att ”om någon menar att han har förvärvat kunskap om något, så känner han det ännu inte så som han bör känna det”. (1 Kor. 8:2) Känner vi verkligen till alla detaljer som ledde fram till tvisten? Kan vi helt förstå de inblandade personernas bakgrund? När de äldste ombeds att hjälpa till att lösa en tvist är det viktigt att de inte låter sig luras av lögner, slug taktik eller rykten. Guds förordnade domare, Jesus Kristus, dömer rättfärdigt. Han ”dömer inte blott efter det som hans ögon ser eller tillrättavisar blott efter det som hans öron hör”. (Jes. 11:3, 4) I stället vägleds Jesus av Jehovas ande. Kristna äldste måste också låta sig vägledas av Jehovas ande.

¹⁴ Innan de äldste hjälper till att lösa en tvist måste de be om Jehovas andes hjälp och lita på dess vägledning. De måste vända sig till Guds ord och de publikationer vi får från den trogne och omdömesgille slavens klass. (Matt. 24:45)

Frid till varje pris?

15. När bör vi rapportera om en allvarlig synd som någon begått?

¹⁵ Som kristna uppmanas vi att sträva efter frid. Men Bibeln säger också: ”Visheten från ovan är först och främst ren, därefter  fridsam.” (Jak. 3:17) Bibeln säger att vi först och främst ska vara rena, dvs. rätta oss efter Guds rena moralnormer och uppfylla hans rättfärdiga krav. Om en kristen fått reda på att en medtroende begått en allvarlig synd, bör han uppmana honom att bekänna sin synd för de äldste. (1 Kor. 6:9, 10; Jak. 5:14–16) Om den som syndat inte bekänner, bör den som vet om synden rapportera om den till de äldste. Om han inte säger något därför att han vill bevara friden med den som syndat, blir han delaktig i synden. (3 Mos. 5:1; läs Ordspråksboken 29:24.)

16. Vad kan vi lära av Jehus handlingssätt mot kung Jehoram?

¹⁶ En berättelse som handlar om Jehu visar att Guds rättfärdighet är viktigare än friden. Gud sände Jehu för att verkställa dom över kung Ahabs hus. Den onde kung Jehoram, Ahabs och Isebels son, for i sin vagn för att möta Jehu och sade: ”Är det fred, Jehu?” Vad svarade Jehu? Han sade: ”Vad för en fred skulle det kunna vara, så länge din mor Isebels otuktshandlingar och hennes många trolldomskonster fortsätter?” (2 Kung. 9:22) Jehu spände sin båge och sköt Jehoram genom hjärtat. I likhet med Jehu får de äldste inte för fridens skull kompromissa med sådana som syndar avsiktligt och inte ångrar sig. De utesluter syndare som inte ångrar sig, så att församlingen kan fortsätta att ha frid med Gud. (1 Kor. 5:1, 2, 11–13)

17. Vad måste alla kristna göra för att bevara friden?

¹⁷ De flesta problem mellan bröder och systrar gäller inte allvarlig synd. Det är därför bra att kärleksfullt överse med andras misstag. ”Den som övertäcker överträdelse främjar kärlek”, säger Guds ord, ”men den som fortsätter att tala om en sak skiljer nära vänner åt.” (Ords. 17:9) Om vi följer de här orden kan vi bevara friden i församlingen och vårt goda förhållande till Jehova. (Matt. 6:14, 15)

Välsignelser av att bevara friden

18, 19. Vilka välsignelser får vi när vi strävar efter frid?

¹⁸ Att vi strävar efter ”det som leder till frid” ger oss många välsignelser. Vi får ett nära personligt förhållande till Jehova när vi efterliknar honom, och vi bidrar till friden och enheten i vårt andliga paradis. Att vi strävar efter att bevara friden inom församlingen lär oss också att bevara friden med dem som vi predikar ”fridens goda nyheter” för. (Ef. 6:15) Det blir då lättare för oss att vara ”vänliga mot alla” och att ”behärska ... [oss] under onda förhållanden”. (2 Tim. 2:24)

¹⁹ Tänk också på att det ska bli ”en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apg. 24:15) När det hoppet blir en verklighet kommer miljontals människor att få liv igen, människor med olika bakgrund, temperament och personlighet som har levt under historiens gång – från tiden för ”världens grundläggning”! (Luk. 11:50, 51) Att lära uppväckta människor hur de ska leva i frid blir verkligen ett stort privilegium. Den övning vi får nu kommer då att vara till stor hjälp!

[Fotnot]

Vad har du lärt dig?

• Hur kan vi bevara friden om vi har sårat någon?

• Vad bör vi göra för att bevara friden om någon har sårat oss?

• Varför är det oförståndigt att ta parti för någon i en tvist?

• Förklara varför vi inte bör försöka bevara friden till varje pris.

[Frågor]

[Bilder på sidan 29]

Jehova älskar dem som villigt förlåter andra.