Var uthållig i loppet för liv

”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som vi har framför oss.” (HEBR. 12:1)

1, 2. Vad liknade Paulus det kristna livet vid?

VARJE år arrangeras det maratonlopp på många platser. Elitlöparna har bara ett enda mål i sikte – att vinna. De flesta andra siktar inte lika högt. För dem känns det som en bedrift bara att ta sig i mål.

² I Bibeln liknas det kristna livet vid ett tävlingslopp. I sitt första brev till de kristna i Korinth skrev aposteln Paulus: ”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” (1 Kor. 9:24)

3. Varför sade Paulus att det bara är en som vinner?

³ Menade Paulus att det bara var en som kunde vinna priset evigt liv och att alla de andra löpte förgäves? Naturligtvis inte. Alla löpare i den tidens tävlingslopp hade som mål att vinna och tränade och ansträngde sig hårt. Paulus ville att hans medkristna skulle anstränga sig lika hårt i kampen för det eviga livet. Om de gjorde det kunde de hoppas på att vinna priset, evigt liv. Ja, i det kristna loppet är alla som kommer i mål vinnare.

4. Vad behöver vi veta om det kristna tävlingsloppet?

⁴ Det här är uppmuntrande men också allvarliga ord för alla i vår tid som har påbörjat loppet för liv. Varför det? Därför att belöningen – oavsett om det är liv i himlen eller liv i paradiset på jorden – inte går att jämföra med någonting annat. Det är sant att det är ett långt och krävande lopp. Det finns många hinder och faror längs vägen som kan få oss att sakta farten eller rentav ge upp. (Matt. 7:13, 14) Sorgligt nog har det redan hänt några av Jehovas tjänare. Vilka är hindren och farorna i det här loppet? Hur kan vi undvika dem? Vad kan vi göra för att fullfölja loppet och vinna?

Det krävs uthållighet för att vinna

5. Vad förklarade Paulus i Hebréerna 12:1?

⁵ I sitt brev till de kristna hebréerna i Jerusalem och Judeen nämnde Paulus återigen löpare i ett tävlingslopp. (Läs Hebréerna 12:1.) Där förklarade han inte bara varför de kristna skulle ta del i tävlingsloppet, utan också vad de behövde göra för att vinna det. Innan vi undersöker vad vi kan lära av Paulus råd till dem, ska vi se närmare på vad som fick honom att skriva brevet och vad han försökte uppmuntra sina läsare att göra.

6. Vilken press utsattes de kristna för?

⁶ De första kristna levde i en mycket svår tid, och särskilt svårt var det för dem som bodde i Jerusalem och Judeen. De utsattes för starka påtryckningar av de judiska religiösa ledarna, som fortfarande hade stor makt över folket. Det var dessa ledare som tidigare hade lyckats få Jesus Kristus dömd och avrättad som brottsling. Och de hade inte några planer på att sluta motarbeta de kristna. I Apostlagärningarna läser vi den ena berättelsen efter den andra om hur de  nästan direkt efter pingsten år 33 började hota och angripa de kristna. De gjorde verkligen livet svårt för dem. (Apg. 4:1–3; 5:17, 18; 6:8–12; 7:59; 8:1, 3)

7. Varför var det en svår tid för de kristna som Paulus skrev till?

⁷ Dessutom levde dessa kristna strax före slutet på den judiska världsordningen. Jesus hade berättat för sina efterföljare om den tillintetgörelse som skulle drabba den trolösa judiska nationen. Han hade också berättat för dem vad som skulle hända precis före slutet och gett dem detaljerade anvisningar för hur de skulle kunna överleva. (Läs Lukas 21:20–22.) Vad behövde de tänka på? Jesus uppmanade dem: ”Ge akt på er själva, så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av omåttligt ätande och omåttligt drickande och livets bekymmer och den dagen plötsligt, på ett ögonblick, kommer över er.” (Luk. 21:34)

8. Vad kan ha fått några kristna att sakta farten eller ge upp?

⁸ När Paulus skrev sitt brev till de kristna hebréerna hade det gått nästan 30 år sedan Jesus gav den här uppmaningen. Hur hade de här åren påverkat dessa kristna? En del hade gett efter för vardagslivets press och oro och hade inte gjort de andliga framsteg som kunde ha stärkt dem. (Hebr. 5:11–14) Andra tyckte kanske att livet skulle ha varit enklare om de bara kunde få leva sitt liv som de flesta andra judar. Dessa judar hade ju faktiskt inte helt övergett Gud, och de följde fortfarande delar av Guds lag. Ytterligare andra kristna hade blivit övertalade eller hotade av medlemmar i församlingen som insisterade på att man skulle hålla fast vid den mosaiska lagen och traditionen. Hur skulle Paulus kunna hjälpa sina bröder att hålla sig andligt vakna och hålla ut i tävlingsloppet?

9, 10. a) Vad uppmuntrade Paulus till i slutet av Hebréerbrevets tionde kapitel? b) Varför tog Paulus upp det som forntidens vittnen hade gjort?

⁹ Det är intressant att se hur Paulus under inspiration försökte uppmuntra de kristna hebréerna. I det tionde kapitlet påpekade han först att lagen bara var ”en skugga av de goda ting” som skulle komma och visade tydligt vilket värde Kristi lösenoffer har. I slutet av kapitlet skrev han: ”Ni behöver ... uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, skall få del av uppfyllelsen av löftet. Ty ännu ’en mycket liten tid’, och ’han som kommer skall komma och skall inte dröja’.” (Hebr. 10:1, 36, 37)

¹⁰ I det elfte kapitlet förklarar Paulus skickligt vad den sanna tron på Gud innebär. Och han illustrerar det genom historiska exempel på män och kvinnor som hade tro. Var det en onödig avvikelse från ämnet? Absolut inte. Paulus ville att hans medtillbedjare skulle förstå att sann tro kräver mod och uthållighet. Dessa forntidens trogna tjänare var fina exempel som kunde ge de kristna hebréerna styrka att hantera prövningar och svårigheter. Sedan Paulus räknat upp vad alla dessa lojala tjänare hade gjort på grund av sin tro, kunde han säga: ”När vi alltså har ett så stort moln av vittnen som omger oss, låt oss då, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som vi har framför oss.” (Hebr. 12:1)

Ett ”moln av vittnen”

11. Varför är det bra att tänka på forntidens trogna?

¹¹ Det här stora molnet av vittnen var inte bara åskådare, som var på plats endast för att se tävlingen eller se sitt favoritlag vinna. Nej, de var själva deltagare, likt löpare i ett tävlingslopp. Och de hade  framgångsrikt fullföljt loppet. Även om de hade somnat in i döden kunde man tänka på dem som erfarna löpare som kunde uppmuntra nya löpare. Tänk dig hur en ny löpare skulle känna det om han visste att några av de allra bästa löparna var där och tittade på. Det skulle säkert få honom att göra sitt bästa och kanske rentav överträffa sig själv. Dessa forntida vittnen kunde intyga att ett sådant här bildligt tävlingslopp, hur krävande det än är, går att vinna. Så genom att hela tiden ha detta ”moln av vittnen” i tankarna kunde de första kristna hämta mod och ”med uthållighet löpa” sitt tävlingslopp – och det kan vi också göra.

12. Vad kan vi lära av de trogna exempel som Paulus nämnde?

¹² Många av de trogna som Paulus nämnde levde under omständigheter som liknar våra. Noa levde i slutet för den dåtida världen. Vi lever i slutet för den nuvarande världen. Abraham och Sara uppmanades att lämna sitt hemland för den sanna tillbedjans skull och vänta på att Jehovas löften skulle uppfyllas. Vi uppmanas att förneka oss själva så att vi kan bli Jehovas vänner och få del av hans utlovade välsignelser. Mose färdades genom en farlig vildmark på väg mot det utlovade landet. Vi färdas genom den här döende världsordningen på väg mot den utlovade nya världen. Vi kan lära oss mycket av det som dessa trogna tjänare gick igenom, både av deras framgångar och deras motgångar, både av deras starka sidor och deras svaga. (Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11)

Hur kunde de lyckas?

13. Vilka utmaningar ställdes Noa inför, och hur klarade han av dem?

¹³ Vad var det som gjorde att dessa trogna tjänare kunde hålla ut och fullfölja loppet? Lägg märke till vad Paulus skrev om Noa. (Läs Hebréerna 11:7.) Noa hade aldrig upplevt någon stor översvämning som tillintetgjort alla djur och människor. (1 Mos. 6:17) Det hade aldrig inträffat förut, det var något helt nytt. Men Noa avfärdade det inte och menade att det var osannolikt eller omöjligt. Varför inte det? Därför att han hade tro på att Jehova alltid utför det han bestämt. Noa tyckte inte att det Jehova bad honom göra var för svårt. Han gjorde ”just så”. (1 Mos. 6:22) Med tanke på allt som Noa skulle göra – bygga arken, samla in djuren, fylla arken med mat för både människor och djur, predika ett varningsbudskap och hålla sin familj andligt stark – var det ingen liten uppgift att göra ”just så”. Men Noas tro och uthållighet ledde till att han och hans familj fick överleva, och Jehova välsignade dem.

14. Vad fick Abraham och Sara gå igenom, och vad kan vi lära av dem?

¹⁴ Paulus nämner sedan Abraham och Sara i sin uppräkning av trogna ”vittnen”. De rycktes upp från sitt normala liv i Ur, och deras framtid verkade osäker. Men de hade stark tro på Jehova och lydde honom även i svåra situationer. På grund av alla de uppoffringar som Abraham var villig att göra för sann tillbedjan passar det bra att han kallas ”far till alla som har tro”. (Rom. 4:11) Eftersom Paulus läsare kände till mycket om Abrahams liv, tog han bara upp det viktigaste. Men lärdomen är tydlig: ”I tro dog alla dessa [däribland Abraham och hans familj], fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” (Hebr. 11:13) Deras tro på Gud och deras personliga  förhållande till honom hjälpte dem att löpa med uthållighet.

15. Varför valde Mose att leva som han gjorde?

¹⁵ Mose är en annan av Jehovas tjänare som vi kan efterlikna. Han lämnade ett privilegierat liv i lyx bakom sig och ”valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk”. Vad fick honom att göra det? Paulus svarade: ”Han hade nämligen blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen. ... Han stod fast som om han såg den Osynlige.” (Läs Hebréerna 11:24–27.) Han lät sig inte lockas av den ”tillfälliga njutningen av synd”. Gud och hans löften var verkliga för honom, och det hjälpte honom att vara modig och uthållig. Outtröttligt lade han ner hela sin själ när han ledde israeliterna ut ur Egypten och mot det utlovade landet.

16. Hur vet vi att Mose inte blev missmodig när han inte fick komma in i det utlovade landet?

¹⁶ Precis som Abraham dog Mose innan Guds löfte gick i uppfyllelse. När israeliterna gjorde sig beredda att gå in i det utlovade landet sade Gud till Mose: ”Du [skall] se landet på avstånd, men du får inte gå dit in, in i det land som jag ger åt Israels söner.” Det berodde på att han och Aron vid ett tillfälle hade blivit arga på det upproriska folket och handlat ”trolöst mot ... [Gud] mitt ibland Israels söner vid Meribas vatten”. (5 Mos. 32:51, 52) Gjorde det här Mose missmodig eller bitter? Nej. Han uttalade en välsignelse över folket och avslutade med orden: ”Lycklig är du, Israel! Vem är som du, ett folk som åtnjuter räddning från Jehova, din hjälps sköld och den som är ditt upphöjda svärd?” (5 Mos. 33:29)

 Vad kan vi lära?

17, 18. a) Vad kan vi lära oss av forntidens trogna? b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁷ När vi påmint oss några av dem som ingår i det stora ”moln av vittnen som omger oss”, blir det tydligt att vi måste ha stark tro på Gud och hans löften för att kunna fullfölja tävlingsloppet. (Hebr. 11:6) Tron får inte bara finnas i utkanten av vårt liv. Den måste vara det centrala i livet. Till skillnad från dem som saknar tro kan Jehovas tjänare se bortom nuet. Vår förmåga att se ”den Osynlige” gör att vi kan löpa tävlingsloppet med uthållighet. (2 Kor. 5:7)

¹⁸ Det kristna tävlingsloppet är inte lätt. Men vi kan klara av att fullfölja loppet. I nästa artikel ska vi se mer på vilken hjälp vi kan få.

Kan du förklara?

• Varför skrev Paulus ett långt stycke om forntidens trogna vittnen?

• Hur kan det stora ”moln av vittnen som omger oss” uppmuntra oss att hålla ut?

• Vad har du lärt dig av genomgången av sådana trogna vittnen som Noa, Abraham, Sara och Mose?

[Frågor]

[Bild på sidan 19]

Abraham och Sara var villiga att lämna det bekväma livet i Ur bakom sig.