Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Ständigt vaksamma” – Varför det?

”Ständigt vaksamma” – Varför det?

”Ständigt vaksamma” – Varför det?

”VAD skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matt. 24:3) Som svar på den frågan gav Jesus sina lärjungar ett tecken som var tydligt, detaljerat och lätt att känna igen. Det finns nedtecknat i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21. Jesus tillade: ”Var ... ständigt vaksamma.” (Matt. 24:42)

Varför behövdes den extra påminnelsen om nu tecknet i sig var så tydligt? Tänk dig de här två orsakerna. För det första kanske några blev så distraherade att de inte brydde sig om tecknet, vilket gick ut över deras andlighet och vaksamhet. För det andra skulle en kristen ha kunnat se detaljer i tecknet men känna att han själv inte direkt berördes av dem. Han skulle då ha kunnat intala sig att den ”stora vedermödan”, kulmen på Jesu profetia, fortfarande var avlägsen och att det därför inte var så viktigt att vara vaksam. (Matt. 24:21)

”De tog ingen notis”

Jesus påminde sina efterföljare om dem som levde på Noas tid. De kunde inte ha missat att Noa predikade, att han byggde arken och att våldet var utbrett. Ändå tog de flesta ”ingen notis”. (Matt. 24:37–39) Många i dag har en liknande inställning till varningar. Ett exempel: Trots att hastighetsskyltar talar sitt tydliga språk är det många som inte bryr sig om dem. Därför tvingas myndigheterna ofta bygga farthinder för att få folk att sänka hastigheten. På liknande sätt kan en kristen se tecknet på de sista dagarna men ändå engagera sig i sådant som får honom att tappa fokus. Arielle, en västafrikansk tonåring, hamnade i den situationen.

Arielle gillade att titta på handboll på tv. När skolan skulle bilda ett lag blev hon så upprymd av tanken på att själv få spela att hon glömde att andligheten skulle kunna påverkas. Hon ställde upp som målvakt. Vad hände? Hon berättar: ”Några av kompisarna i laget hade pojkvänner som rökte och använde droger. De drev med mig för att jag var annorlunda, men jag tyckte att jag kunde hantera det. Helt oväntat var det i stället själva sporten som tärde på min andlighet. Jag kunde inte tänka på något annat än handboll. Under mötena vandrade mina tankar ofta i väg ut ur Rikets sal till handbollsplanen. Min personlighet förändrades också. Kärleken till sporten ersattes av en besatthet att vinna. Jag blev en riktig tävlingsmänniska och tränade jättemycket. Jag byggde upp en inre stress. Jag offrade till och med mina vänner för handbollen.

Men så hände något som fick mig att vakna till. I en match skulle motståndarlaget lägga en straff, och jag gjorde mig beredd att försvara målet. Plötsligt kom jag på mig själv med att be till Jehova om hjälp att ta straffen! Då insåg jag hur lågt min andlighet hade sjunkit. Jag fattade att jag var tvungen att göra något åt det.

Jag hade redan sett filmen Ungdomar frågar – Vad ska jag göra med mitt liv? * Men jag bestämde mig för att titta på den igen och ta det lite mer på allvar den här gången. Trots allt var jag ju i samma situation som filmens André. Jag fastnade särskilt för ett förslag som en äldstebroder gav André – att läsa och tänka över Filipperna 3:8. Det var det som behövdes. Jag lade av med handbollen.

Vilken skillnad det blev! Tävlingsandan och stressen bara försvann. Jag kände mig gladare och kom närmare vännerna i församlingen. Den andliga verksamheten blev mer meningsfull. Jag kunde koncentrera mig på mötena och tyckte om dem igen. Tjänsten blev också bättre. Nu är jag hjälppionjär ibland.”

Är det något som distraherar dig och får dig att ignorera det tecken som Jesus gav? Då behöver du verkligen göra något åt det, precis som Arielle gjorde. Här kommer några förslag som kan hjälpa dig att hålla dig andligt vaken. Använd Index till Vakttornets publikationer, som har kallats en skattkarta. Där kan du få hjälp att hitta goda råd och erfarenheter om hur andra har klarat av olika problem. Förbered dig noga för mötena och anteckna, så får du ut mer av dem. En del tycker att det är lättare att koncentrera sig om de sitter långt fram. Försök svara så tidigt som möjligt. Dessutom kan du hålla dig andligt vaken genom att koppla ihop det du ser på nyheterna med detaljer i tecknet och andra typiska kännetecken på ”de sista dagarna”. (2 Tim. 3:1–5; 2 Petr. 3:3, 4; Upp. 6:1–8)

”Visa er ... redo”

Tecknet på de sista dagarna är ett internationellt tecken som berör ”hela den bebodda jorden”. (Matt. 24:7, 14) Miljoner lever i områden som drabbats svårt av bland annat sjukdomar, svält och jordbävningar. Men många andra bor i områden där det är relativt lugnt. Om det är några delar av tecknet som du personligen aldrig upplevt skulle tanken kunna komma att den stora vedermödan är långt borta. Men det skulle inte vara förståndigt att resonera så.

Tänk till exempel på det Jesus förutsade om ”farsoter och hungersnöd”. (Luk. 21:11) För det första: Han sade inte att detta skulle drabba alla områden samtidigt eller i samma utsträckning. Han sade i stället att det skulle inträffa ”på den ena orten efter den andra”. Så vi kan inte vänta oss att samma händelser ska inträffa överallt samtidigt. För det andra: Strax efter det att han nämnt hungersnöd antydde han att en del av hans efterföljare skulle behöva tänka på att inte äta för mycket: ”Ge akt på er själva, så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av omåttligt ätande.” (Luk. 21:34) Alla behöver alltså inte uppleva varje del av tecknet. Jesus sade ju: ”När ni ser detta inträffa, [vet ni] att Guds kungarike är nära.” (Luk. 21:31) I dagens kommunikationssamhälle kan vi se alla delarna av tecknet, även om vi inte personligen är drabbade.

Tänk också på att Jehova redan har bestämt ”dagen och timmen” när den stora vedermödan ska börja. (Matt. 24:36) Händelseutvecklingen på jorden ändrar inte på det datumet.

Jesus uppmanade alla kristna: ”Visa er ... redo.” (Matt. 24:44) Vi måste alltid vara redo. Naturligtvis kan vi inte vara upptagna i teokratisk verksamhet dagarna i ända. Och ingen av oss kan veta vad vi kommer att hålla på med precis när den stora vedermödan börjar. En del kanske är på sitt arbete eller utför sysslor i hemmet. (Matt. 24:40, 41) Så vad kan vi göra för att vara redo?

Emmanuel, Victorine och deras sex döttrar bor i en del av Afrika där man inte känner av alla delar av tecknet. Så för att hålla sig redo bestämde de att de skulle ha en andlig stund tillsammans varje dag. Emmanuel berättar: ”Det var svårt att hitta en tid som passade alla. Till slut valde vi halvtimmen mellan sex och halv sju på morgonen. Först går vi igenom dagens text, och sedan förbereder vi några paragrafer i den litteratur som vi ska gå igenom på mötet den veckan.” Har det här hjälpt dem att hålla sig andligt vakna? Ja, det har det. Emmanuel är samordnare för äldstekretsen i församlingen. Victorine är ofta hjälppionjär och har fått hjälpa många in i sanningen. Och barnen gör också andliga framsteg.

Jesus uppmanar oss: ”Ta er ständigt i akt, håll er vakna.” (Mark. 13:33) Låt inte något distrahera dig så att din andliga vaksamhet minskar. Ta i stället till dig av de fina råden i vår litteratur och på våra möten, som Arielle gjorde. Och försök precis som Emmanuels familj att göra något varje dag för att hålla dig andligt redo och vaken.

[Fotnot]

^ § 8 Filmen är ett nutidsdrama om en ung kristens kamp att göra det som är rätt i Jehovas ögon.

[Bild på sidan 4]

En andlig stund varje dag hjälper Emmanuel och hans familj att hålla sig andligt vakna.