Öva bröder att tjäna i församlingen
Öva bröder att tjäna i församlingen
”Var och en som är fullkomligt undervisad skall vara lik sin lärare.” (LUK. 6:40)
1. Vad gjorde Jesus för att arbetet skulle kunna fortsätta efter hans död?
APOSTELN JOHANNES avslutade sin evangelieskildring med att skriva: ”Det är också många andra ting som Jesus gjorde, och om de någonsin blev nerskrivna i detalj, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de skriftrullar som blev skrivna.” (Joh. 21:25) En av alla de saker som Jesus gjorde under sin korta men intensiva tjänst här på jorden var att hitta, öva och organisera män som skulle kunna leda arbetet när han hade lämnat jorden. När han återvände till himlen år 33 hade han lagt grunden till en enastående församling som skulle växa snabbt och snart bestå av tusentals människor. (Apg. 2:41, 42; 4:4; 6:7)
2, 3. a) Varför finns det ett stort behov av döpta män som kan ta ledningen? b) Vad ska vi undersöka i den här artikeln?
2 Eftersom det i dag finns mer än sju miljoner aktiva förkunnare i över 100 000 församlingar världen över, behövs det fortfarande män som kan ta ledningen i den andliga verksamheten. Det finns till exempel ett stort behov av äldstebröder. Bröder som ”eftersträvar” det här privilegiet ska ha beröm, för det är ”ett utmärkt arbete” de önskar sig. (1 Tim. 3:1)
3 Naturligtvis blir inte män automatiskt kvalificerade för ansvarsuppgifter i församlingen. Det är inte världslig utbildning eller livserfarenhet som gör en man förberedd för det här arbetet. Nej, för att kunna utföra det på rätt sätt måste han vara kvalificerad i andligt avseende. Andliga egenskaper är viktigare än naturliga förmågor och fallenhet. Hur kan man hjälpa män i församlingen att bli kvalificerade? Jesus sade: ”Var och en som är fullkomligt undervisad skall vara lik sin lärare.” (Luk. 6:40) I den här artikeln ska vi undersöka några av de sätt Jesus Kristus, den mästerlige läraren, använde för att hjälpa sina lärjungar att kvalificera sig för större ansvar, och vi ska se vad vi kan lära oss av det.
”Jag har kallat er vänner”
4. Hur visade Jesus att han var en verklig vän till lärjungarna?
4 Jesus behandlade lärjungarna som sina vänner och såg dem inte som sina underordnade. Han umgicks med dem, visade dem förtroende och berättade för dem allt vad han hade hört av sin Fader. (Läs Johannes 15:15.) Tänk så spännande det måste ha varit för dem att höra Jesus svara på deras fråga om tecknet på hans ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:3, 4) Han lät dem också få veta vad han tänkte och kände innerst inne. Den natt då han blev förrådd tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes in i Getsemane trädgård, där han bad innerligt om det som bekymrade honom. De tre apostlarna hörde kanske inte vad han sade när han bad, men de måste ha känt stundens allvar. (Mark. 14:33–38) Tänk också på vilken inverkan som Jesu förvandling tidigare måste ha haft på de tre. (Mark. 9:2–8; 2 Petr. 1:16–18) Den nära vänskap som Jesus utvecklade till lärjungarna var något de kunde luta sig mot när de utförde sitt viktiga arbete längre fram.
5. Hur kan de äldste hjälpa sina medtroende?
5 I likhet med Jesus vill äldstebröder i dag hjälpa sina medtroende och vara deras vänner. De försöker få ett varmt, nära förhållande till dem genom att ta sig tid att visa dem personligt intresse. De äldste inser givetvis att vissa saker måste hållas konfidentiella, men de är inte hemlighetsfulla. De litar på sina bröder och talar med dem om bibliska sanningar som de själva har fått lära sig. De behandlar absolut inte en biträdande tjänare som underlägsen eller som en underordnad, inte ens om han är förhållandevis ung. I stället ser de honom som en andlig man som har potential och som utför värdefulla uppgifter för församlingens skull.
”Jag har ... gett er mönstret”
6, 7. Hur föregick Jesus med gott exempel, och vilken inverkan hade det på lärjungarna?
6 Även om Jesu lärjungar uppskattade andliga ting, påverkade deras bakgrund och kultur ibland deras sätt att tänka. (Matt. 19:9, 10; Luk. 9:46–48; Joh. 4:27) Men Jesus läxade inte upp dem eller blev arg på dem. Han varken tyngde ner dem med orimliga krav eller sade åt dem att göra något som han själv inte ville göra. I stället undervisade han dem genom sitt exempel. (Läs Johannes 13:15.)
7 Vad slags förebild efterlämnade Jesus åt sina lärjungar? (1 Petr. 2:21) Han levde enkelt så att han kunde använda sin tid till att betjäna andra. (Luk. 9:58) Jesus var blygsam och grundade alltid sin undervisning på Skrifterna. (Joh. 5:19; 17:14, 17) Han var lättillgänglig och vänlig. Kärlek var motivet till allt han gjorde. (Matt. 19:13–15; Joh. 15:12) Jesu exempel hade en positiv inverkan på apostlarna. Tänk till exempel på Jakob. Han var modig när han hotades till livet och förblev lojal mot Jehova ända in i döden. (Apg. 12:1, 2) Och Johannes följde troget i Jesu fotspår i mer än 60 år. (Upp. 1:1, 2, 9)
8. Hur kan de äldste vara goda exempel för yngre män och andra?
8 Äldste som är självuppoffrande, ödmjuka och kärleksfulla är det slags föredöme som yngre män behöver. (1 Petr. 5:2, 3) Dessutom kan äldste som är föredömliga i sin tro, sin undervisning, sitt levnadssätt och sin förkunnartjänst glädja sig över att andra kan efterlikna deras tro. (Hebr. 13:7)
Jesus gav dem föreskrifter och sände ut dem
9. Hur vet vi att Jesus övade lärjungarna för förkunnararbetet?
9 Efter att ha förkunnat energiskt i omkring två år utvidgade Jesus verksamheten genom att sända ut sina tolv apostlar för att predika. Men först gav han dem anvisningar. (Matt. 10:5–14) När han skulle ge mat åt en folkskara på tusentals människor talade han om för sina lärjungar hur han ville att de skulle organisera folket och dela ut maten. (Luk. 9:12–17) Det är alltså uppenbart att Jesus övade lärjungarna genom att ge dem klara och tydliga anvisningar. Den här övningen, tillsammans med den heliga andens kraftfulla inflytande, gjorde att apostlarna längre fram kunde organisera det stora förkunnararbete som utfördes från och med år 33.
10, 11. Hur kan de nya övas undan för undan?
10 För en man i vår tid börjar den andliga utbildningen när han tackar ja till ett bibelstudium. Vi kanske behöver hjälpa honom att läsa väl, och vi fortsätter att ge hjälp på olika sätt efter hand som vi studerar med honom. När han börjar vara med vid mötena regelbundet lär han sig vad han behöver göra för att få vara med i teokratiska skolan, bli odöpt förkunnare och så vidare. Efter dopet får han också övning genom att till exempel hjälpa till med att sköta och underhålla Rikets sal. Med tiden kan han få hjälp att se vad han behöver göra för att kunna bli biträdande tjänare.
11 När en äldste ger en döpt broder en uppgift förklarar han villigt organisationens tillvägagångssätt och ger de anvisningar som behövs. Brodern som blir övad måste få klart för sig vad som förväntas av honom. Om han har svårt med en uppgift är en kärleksfull äldste inte snabb att dra slutsatsen att han inte är kvalificerad. Äldstebrodern kommer i stället att vänligt ta upp det som inte fungerar så bra och påminna om vad uppgiften går ut på och hur den ska utföras. När de äldste ser att bröder tar emot sådan här hjälp och känner glädje över att få tjäna andra blir de själva glada och uppmuntrade. (Apg. 20:35)
”Den som lyssnar till råd är vis”
12. Varför var Jesu råd så användbara?
12 Jesus övade lärjungarna genom att ge personliga råd som var skräddarsydda för deras behov. Exempelvis tillrättavisade han Jakob och Johannes när de ville kalla ner eld från himlen över några samarier som inte ville ta emot honom. (Luk. 9:52–55) När Jakobs och Johannes mor frågade Jesus för deras räkning om de inte kunde få framträdande ställningar i hans kungarike, sade Jesus direkt till bröderna: ”Detta att sätta sig på min högra sida och på min vänstra är inte min sak att ge, utan det tillhör dem som det har blivit berett åt av min Fader.” (Matt. 20:20–23) Jesus gav alltid råd som var tydliga, användbara och fast grundade på Guds principer. Han lärde sina lärjungar att använda sådana principer när de skulle resonera sig fram till en slutsats. (Matt. 17:24–27) Han tog också hänsyn till deras begränsningar och förväntade inte fullkomlighet av dem. Och det var äkta kärlek som var motivet bakom råden som han gav. (Joh. 13:1)
13, 14. a) Vilka behöver råd? b) Ge exempel på vilka råd en äldste kan ge till någon som inte gör andliga framsteg.
13 Alla män som vill bli använda i församlingen behöver få hjälp och bibliska råd då och då. ”Den som lyssnar till råd är vis”, står det i Ordspråksboken 12:15. ”Det som var svårast för mig var att hantera mina egna fel och brister”, säger en ung broder. ”De råd jag fick av en äldste hjälpte mig att få rätt perspektiv.”
14 Om de äldste ser att ett visst uppförande hämmar en broders andliga framsteg, tar de initiativet till att ”föra ... [honom] till rätta igen” på ett milt sätt. (Gal. 6:1) Ibland kan en broder behöva råd på grund av ett personlighetsdrag. Om en broder till exempel verkar hålla sig tillbaka och vara lite bekväm, kan en äldste hjälpa honom genom att framhålla att Jesus var en ivrig förkunnare och att han befallde sina efterföljare att göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20; Luk. 8:1) Om en broder verkar vilja bli ärad och upphöjd, kan en äldste visa honom hur Jesus varnade lärjungarna för att ha en önskan att vara framträdande. (Luk. 22:24–27) Vad kan man göra om en broder inte tycks vilja förlåta andra? De äldste skulle kunna hjälpa honom genom att använda liknelsen om slaven som inte ville efterskänka en liten skuld trots att han själv inte hade behövt betala tillbaka en mycket större skuld. (Matt. 18:21–35) När en broder behöver råd är det bra om de äldste ger honom det så snart som möjligt. (Läs Ordspråksboken 27:9.)
”Öva dig ... själv”
15. Hur kan en broders familj hjälpa honom att tjäna i församlingen?
15 Det är i första hand de äldste som övar bröder att kvalificera sig för uppgifter i församlingen, men andra kan också hjälpa till. En broders familj kan och bör hjälpa honom. Och om han redan är äldste har han nytta av att hans hustru och barn stöder honom på ett kärleksfullt och osjälviskt sätt. Att de är villiga att dela honom med församlingen är viktigt för att han ska kunna klara av sina ansvarsuppgifter. När de visar en självuppoffrande inställning gläder det honom, och det uppskattas också mycket av andra. (Ords. 15:20; 31:10, 23)
16. a) Vilket eget ansvar har varje broder? b) Vad behöver en broder göra om han vill bli förordnad i församlingen?
16 Även om andra kan hjälpa och stödja en broder är det främst han själv som måste visa att han vill bli använd. (Läs Galaterna 6:5.) En broder behöver naturligtvis inte vara biträdande tjänare eller äldste för att kunna hjälpa andra och vara fullt aktiv i tjänsten. Men om han vill bli förordnad i församlingen måste han anstränga sig för att fylla kvalifikationerna i Bibeln. (1 Tim. 3:1–13; Tit. 1:5–9; 1 Petr. 5:1–3) Så om en broder vill tjäna som biträdande tjänare eller äldste men ännu inte är förordnad, bör han fundera över vilka andliga framsteg han behöver göra. Det här innebär att han måste läsa Bibeln regelbundet, studera flitigt på egen hand, begrunda det han läser, be innerligt och göra sitt bästa i förkunnartjänsten. På så sätt kan han personligen tillämpa Paulus råd till Timoteus: ”Öva dig ... ständigt själv med gudhängivenhet som ditt mål.” (1 Tim. 4:7)
17, 18. Vad kan en döpt broder göra om oro, känslor av otillräcklighet eller brist på motivation håller honom tillbaka?
17 Men hur är det då om en broder håller sig tillbaka för att han känner sig orolig eller otillräcklig? Då kan han ha hjälp av att tänka på hur mycket Jehova Gud och Jesus Kristus gör för oss. Ja, Jehova ”bär bördan åt oss”, och det gör han ”dag efter dag”. (Ps. 68:19) Vår himmelske far kan alltså hjälpa en broder att ta på sig ansvarsuppgifter i församlingen. En broder som inte är biträdande tjänare eller äldste har också nytta av att komma ihåg att det finns ett stort behov av mogna män som kan åta sig uppgifter inom Guds organisation. När en broder tänker på sådana här saker kan det motivera honom att försöka övervinna negativa känslor. Han kan be om helig ande och tänka på att frid och självbehärskning ingår i andens frukt, och det är egenskaper som man behöver för att slå bort oro och känslor av otillräcklighet. (Luk. 11:13; Gal. 5:22, 23) Och vi kan vara helt övertygade om att Jehova välsignar alla som vill ställa sig till förfogande av rätt motiv.
18 Skulle det kunna vara brist på motivation som gör att en döpt broder inte ställer sig till förfogande? Vad skulle i så fall kunna hjälpa honom? Aposteln Paulus skrev: ”Det är Gud som för sin goda viljas skull verkar i er, för att ni skall både vilja och verka.” (Fil. 2:13) Önskan att tjäna i församlingen kommer från Jehova, och hans ande kan ge en person styrka att utföra helig tjänst. (Fil. 4:13) Dessutom kan en kristen be Jehova hjälpa honom att göra det som är rätt. (Ps. 25:4, 5)
19. Vad betyder det att Jehova ska resa upp ”sju herdar ... ja, åtta stamhövdingar”?
19 Jehova välsignar det äldstebröderna gör för att öva andra. Han välsignar också dem som vill bli övade och som har en önskan att bli använda i församlingen. Bibeln visar att ”sju herdar ... ja, åtta stamhövdingar”, dvs. tillräckligt många dugliga män, ska resas upp bland Guds folk för att ta ledningen i hans organisation. (Mik. 5:5) Tänk att det finns så många bröder som blir övade och som ödmjukt önskar utföra uppgifter i församlingarna! Ja, det här är verkligen till ära för Jehova och till välsignelse för oss alla.
Vad skulle du svara?
• Hur hjälpte Jesus lärjungarna att kvalificera sig för större ansvar?
• Hur kan de äldste efterlikna Jesus när de hjälper bröder att ta ledningen?
• Hur kan en broders familj hjälpa honom att tjäna i församlingen?
• Vad kan en broder själv göra för att kvalificera sig för uppgifter i församlingen?
[Frågor]
[Bilder på sidan 31]
Hur kan vi öva den vi studerar med när han försöker göra framsteg?
[Bild på sidan 32]
Hur kan bröder visa att de vill bli använda i församlingen?
