”Tillfälliga inbyggare” i en ond värld
”Tillfälliga inbyggare” i en ond värld
”Alla dessa ... bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” (HEBR. 11:13)
1. Vilken inställning skulle Jesu efterföljare ha till den här världen?
”DE ÄR i världen”, sade Jesus om sina lärjungar. Men han förklarade: ”De [är] inte ... någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Joh. 17:11, 14) Jesus visade alltså tydligt vilken inställning hans sanna efterföljare skulle ha till den här världsordningen, vars gud är Satan. (2 Kor. 4:4) Även om de lever i den här onda världen, skulle de inte vara någon del av den. De skulle vara som ”utlänningar och tillfälliga inbyggare”. (1 Petr. 2:11)
De levde som ”tillfälliga inbyggare”
2, 3. Varför kan man säga att Enok, Noa och Abraham och Sara levde som ”utlänningar och tillfälliga inbyggare”?
2 De som troget tjänar Jehova har alltid skilt sig från människorna i den gudlösa världen. Enok och Noa, som levde före floden, ”vandrade med den sanne Guden”. (1 Mos. 5:22–24; 6:9) Båda två predikade modigt Jehovas domar över Satans onda värld. (Läs 2 Petrus 2:5; Judas 14, 15.) De vandrade med Gud i en gudlös värld, och därför sägs det att Enok fick ”vittnesbördet att han hade behagat Gud” och att Noa ”visade sig vara oklanderlig bland sina samtida”. (Hebr. 11:5; 1 Mos. 6:9)
3 På Guds befallning lämnade Abraham och Sara det bekväma livet i den kaldeiska staden Ur och antog utmaningen att leva som nomader i ett främmande land. (1 Mos. 11:27, 28; 12:1) Aposteln Paulus skrev: ”I tro lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till en plats som han skulle få i arv; och han drog ut, fastän han inte visste vart han var på väg. I tro bodde han som främling i löftets land som i ett främmande land och bodde i tält med Isak och Jakob, som var arvingar med honom till precis samma löfte.” (Hebr. 11:8, 9) Om sådana trogna tjänare åt Jehova sade Paulus: ”I tro dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” (Hebr. 11:13)
En varning till israeliterna
4. Vilken varning fick israeliterna innan de bosatte sig i sitt land?
4 Abraham hade många avkomlingar, israeliterna, och så småningom organiserade Gud dem till en nation och gav dem en lagsamling och ett land. (1 Mos. 48:4; 5 Mos. 6:1) De fick inte glömma att det egentligen var Jehova som ägde landet. (3 Mos. 25:23) De var ungefär som en arrendator, som är skyldig att respektera ägarens krav. De skulle också komma ihåg att ”människan inte lever bara av bröd”. De fick alltså inte låta det materiella välståndet leda till att de glömde Jehova. (5 Mos. 8:1–3) Innan de bosatte sig i landet fick de den här varningen: ”När Jehova, din Gud, för dig in i det land som han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig – ett land med stora och vackra städer som du inte har byggt, med välfyllda hus som du inte har fyllt, och med uthuggna vattencisterner som du inte har huggit ut, med vingårdar och olivträd som du inte har planterat – och du då äter och blir mätt, skall du akta dig för att glömma Jehova.” (5 Mos. 6:10–12)
5. Varför förkastade Jehova Israel, och vilken ny nation valde han ut?
5 Den här varningen var inte obefogad. En grupp leviter på Nehemjas tid skämdes när de tänkte på vad som hände sedan israeliterna intagit det utlovade landet. Efter det att israeliterna flyttat in i bekväma hus och hade gott om mat och vin sägs det att ”de åt och blev mätta och blev feta”. De gjorde uppror mot Jehova och dödade rentav de profeter han sände för att varna dem. Han utlämnade dem därför till deras fiender. (Läs Nehemja 9:25–27; Hos. 13:6–9) Längre fram, under romerskt styre, gick de trolösa judarna så långt att de dödade den utlovade Messias! Jehova förkastade dem och valde ut en ny nation, det andliga Israel. (Matt. 21:43; Apg. 7:51, 52; Gal. 6:16)
Inte ”någon del av världen”
6, 7. a) Hur skulle du förklara vad Jesus sade om sina efterföljare och den här världen? b) Varför skulle de sanna kristna inte bli en del av Satans värld?
6 Som vi såg tidigare i artikeln klargjorde Jesus Kristus, huvudet för den kristna församlingen, att hans efterföljare skulle vara avskilda från världen, Satans onda världsordning. Strax innan Jesus dog sade han till sina lärjungar: ”Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.” (Joh. 15:19)
7 Med tiden spreds kristendomen till många länder. Skulle de kristna acceptera världen, anpassa sig efter dess sedvänjor och bli en del av den? Nej. Var de än bodde skulle de hålla sig avskilda från Satans värld. Omkring 30 år efter Kristi död skrev aposteln Petrus till de kristna som bodde i olika delar av romarriket: ”Ni älskade, jag förmanar er som utlänningar och tillfälliga inbyggare att avhålla er från de köttsliga begären, som för krig mot själen. Bevara ert uppförande gott bland nationerna.” (1 Petr. 1:1; 2:11, 12)
8. Hur beskrev en historiker förhållandet mellan de första kristna och världen?
8 Historikern Kenneth Scott Latourette bekräftar att de första kristna levde som om de var ”utlänningar och tillfälliga inbyggare” i romarriket. Han skrev: ”Det är en ofta upprepad sanning i historien att kristendomen mötte ständig och ofta svår förföljelse under de första tre hundra åren ... Anklagelserna varierade. Eftersom de kristna vägrade att ta del i hedniska ceremonier, blev de betraktade som gudsförnekare. De tog i stor utsträckning avstånd från samhällslivet – de hedniska högtiderna, folknöjena, som för de kristna var genomsyrade av hedniska trosuppfattningar, sedvänjor och omoraliska handlingar – och de blev därför hånade och beskyllda för att hata mänskligheten.”
Vi gör inte fullt ”bruk av världen”
9. Hur visar vi att vi inte ”hatar mänskligheten”?
9 Hur är situationen i vår tid? Vi har samma inställning till ”den nuvarande onda tingens ordning” som de första kristna hade. (Gal. 1:4) På grund av detta blir vi ofta missuppfattade och till och med hatade av en del. Men vi är verkligen inte några som ”hatar mänskligheten”. Vi älskar våra medmänniskor, och därför går vi från hus till hus och anstränger oss för att nå alla med de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matt. 22:39; 24:14) Vi gör det för att vi är övertygade om att Jehovas styre snart kommer att göra slut på ofullkomligt jordiskt styre och ersätta det med en rättfärdig ny världsordning. (Dan. 2:44; 2 Petr. 3:13)
10, 11. a) Hur gör vi ”bruk av världen”? b) Hur undviker vi att göra ”fullt bruk” av världen?
10 Med tanke på att slutet för den här världsordningen är så nära inser vi att det inte är rätt tid att slå sig till ro och leva ett bekvämt liv. Paulus sade: ”Jag [säger] detta, bröder: den tid som återstår är begränsad. Hädanefter skall ... de som köper, [vara] såsom de som inte får behålla något, och de som gör bruk av världen, såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty den här världens skådeplats förändras.” (1 Kor. 7:29–31) Men hur gör vi som kristna i vår tid ”bruk av världen”? Det gör vi till exempel genom att använda modern teknik för att sprida biblisk kunskap på många hundra olika språk. Vi har också arbeten så att vi kan försörja oss. Vi köper de varor och tjänster vi behöver. Men vi gör inte ”fullt bruk” av världen, för vi låter inte jobbet, pengarna eller det vi äger bli det viktigaste i livet. (Läs 1 Timoteus 6:9, 10.)
11 De kristna gör inte heller ”fullt bruk” av världen när det gäller högre utbildning. Många i dagens samhälle ser högre utbildning som ett måste om man ska kunna bli något och leva ett gott liv. Men som kristna är vi tillfälliga inbyggare och har andra mål. Vi satsar inte på ”det som är högt”. (Rom. 12:16; Jer. 45:5) Eftersom vi är Jesu efterföljare lyder vi hans varning: ”Håll era ögon öppna och ta er i akt för allt slags habegär, därför att inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från det han äger.” (Luk. 12:15) Unga kristna uppmuntras därför att sätta upp andliga mål. De behöver naturligtvis skaffa sig tillräckligt med utbildning för att kunna försörja sig men samtidigt vara fokuserade på att kunna tjäna Jehova med hela sitt hjärta, sin själ, sin styrka och sitt sinne. (Luk. 10:27) Det är så man blir ”rik inför Gud”. (Luk. 12:21; läs Matteus 6:19–21.)
Var inte bekymrad för det materiella
12, 13. Varför kommer vi att skilja oss från mängden om vi följer Jesu ord i Matteus 6:31–33?
12 De som tjänar Jehova har inte samma inställning till det materiella som andra människor. Jesus sade: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Allt detta är ju vad folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver allt detta. Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6:31–33) Många av oss vet av egen erfarenhet att de här orden stämmer. Vår himmelske far ger oss alltid det vi behöver.
13 ”Gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning.” (1 Tim. 6:6, Svenska Folkbibeln) Detta är precis tvärtemot hur människor i dag ser på saken. När unga par gifter sig förväntar många att få allt på en gång – ett hus eller en lägenhet med fina möbler och alla tänkbara finesser, en snygg bil och de senaste tekniska prylarna. Men kristna som är tillfälliga inbyggare låter inte begären ta överhanden så att de köper sådant som de varken behöver eller har råd med. Det är verkligen uppmuntrande att se att så många nitiska förkunnare avstår från en del som de gärna skulle vilja ha, så att de kan få mer tid och energi för tjänsten. Andra är pionjärer, beteliter, missionärer eller i resetjänsten. Vi är så tacksamma för den helhjärtade tjänst som våra bröder och systrar utför!
14. Vad kan vi lära oss av Jesu liknelse om såningsmannen?
14 I liknelsen om såningsmannen sade Jesus att ”de bekymmer som hör denna tingens ordning till och rikedomens bedrägliga makt” skulle kunna kväva Guds ord i vårt hjärta och få oss att bli utan frukt. (Matt. 13:22) Om vi är förnöjsamma och lever som tillfälliga inbyggare i den här världen kommer vi inte att gå i den fällan. Vi kommer i stället att hålla vårt öga ”ogrumlat”, ”inriktat åt ett håll”, ”skarpt inställt” på att tjäna Gud. Vi låter hans kungarike komma först i livet. (Matt. 6:22, noten)
”Världen försvinner”
15. Vilka ord av Johannes påverkar de kristnas inställning till världen?
15 Ett viktigt skäl till att vi som sanna kristna betraktar oss som ”utlänningar och tillfälliga inbyggare” i den här världen är att vi är övertygade om att dess dagar är räknade. (1 Petr. 2:11; 2 Petr. 3:7) Den övertygelsen märks i vårt liv och påverkar de beslut vi fattar, våra drömmar och våra mål. Aposteln Johannes gav sina medtroende rådet att inte älska världen eller det som finns i världen därför att ”världen försvinner, och även dess begär, men den som gör Guds vilja består för evigt”. (1 Joh. 2:15–17)
16. Hur kan vi visa att vi är en del av det ”folk” som Jehova har avskilt från världen?
16 Israeliterna fick veta att om de lydde Jehova skulle de bli hans ”särskilda egendom bland alla andra folk”. (2 Mos. 19:5) När israeliterna var trogna skilde sig deras tillbedjan och deras sätt att leva från alla andra nationers. Det är på liknande sätt i vår tid. Jehova har utvalt ett folk som skiljer sig helt från Satans värld. Vi uppmanas att ”säga nej till ogudaktigheten och ... leva i enlighet med ett sunt sinne och rättfärdighet och gudhängivenhet, medan vi väntar på det lyckliga hoppet och det härliga tydliga framträdandet av den store Guden och av vår Räddare, Kristus Jesus, som gav sig själv för oss för att kunna befria oss från varje slag av laglöshet och kunna rena åt sig ett folk som är helt hans eget, nitiskt i fråga om förträffliga gärningar”. (Tit. 2:11–14) Detta ”folk” består av smorda kristna och även av miljontals ”andra får”, som hjälper och stöder dem. (Joh. 10:16)
17. Varför kommer de smorda och deras följeslagare aldrig att ångra att de har levt som tillfälliga inbyggare i den här världen?
17 ”Det lyckliga hoppet” som de smorda har är att få regera med Kristus i himlen. (Upp. 5:10) När de andra fårens hopp om evigt liv på jorden blivit verklighet, kommer de inte längre att vara tillfälliga inbyggare i en ond värld. De kommer att ha vackra hem och mycket gott att äta och dricka. (Ps. 37:10, 11; Jes. 25:6; 65:21, 22) Till skillnad från israeliterna kommer de aldrig att glömma att allt detta kommer från Jehova, ”hela jordens Gud”. (Jes. 54:5) Varken de smorda eller de andra fåren kommer någonsin att ångra att de levde som tillfälliga inbyggare i den här onda världen.
Vad skulle du svara?
• På vilket sätt levde forntidens trogna som tillfälliga inbyggare?
• Vilken inställning hade de första kristna till världen?
• Hur begränsar de sanna kristna sitt ”bruk av världen”?
• Varför kommer vi aldrig att ångra att vi har levt som tillfälliga inbyggare i den här världen?
[Frågor]
[Bild på sidan 18]
De första kristna höll sig borta från underhållning som innehöll våld och omoral.
