Går det att bevara glädjen trots sjukdom?

TÄNK dig att du vaknar på morgonen och önskar att dagen skulle vara över innan den ens börjat. Ännu en dag med fysisk eller känslomässig smärta. Du kanske till och med känner det som Job, som sade: ”Hellre döden än denna plåga!” (Job 7:15, Bibel 2000) Vad kan du göra om det fortsätter att vara så, kanske i åratal?

Det var så Mefiboset hade det, sonen till kung Davids vän Jonatan. När han var fem år ”föll han ner och blev halt”. (2 Sam. 4:4) Den känslomässiga stress han utsattes för när han längre fram blev beskylld för att ha förrått kungen och därmed förlorade en hel del materiellt måste ha gjort det hela ännu värre. Ändå gav han inte upp, och han visade sig vara ett underbart exempel i att uthärda handikapp, förtal och besvikelser utan att tappa glädjen. (2 Sam. 9:6–10; 16:1–4; 19:24–30)

Aposteln Paulus är ett annat exempel. Han skrev om ”en törntagg i köttet” som han brottades med. (2 Kor. 12:7) Den ”törntagg” han talade om kan ha varit en kronisk sjukdom eller de personer som ifrågasatte hans apostlaskap. Hur som helst fanns problemet kvar, och han var tvungen att leva med den fysiska eller känslomässiga smärtan. (2 Kor. 12:9, 10)

En del av dem som tjänar Gud i vår tid lider av kronisk sjukdom eller känslomässig stress. När Magdalena var 18 år fick hon diagnosen SLE (systemisk lupus erythematosus), en sjukdom där immunsystemet tycks angripa organ i den egna kroppen. ”Jag var vettskrämd”, säger hon. ”Mitt tillstånd försämrades med tiden och förvärrades av matsmältningsbesvär, munsår och problem med sköldkörteln.” Izabela å andra sidan måste leva med problem som inte syns så mycket på utsidan. Hon säger: ”Ända sedan jag var liten har jag lidit av depression. Det gör att jag får panikattacker, andningssvårigheter och magkramper. Oftast blir jag helt utslagen.”

Att acceptera sina begränsningar

Sjukdom och andra begränsningar kan vända upp och ner på hela ens tillvaro. Om det händer hjälper det att i lugn och ro se över sin situation. Det är inte alltid lätt att acceptera sina begränsningar. Magdalena säger: ”Min sjukdom blir bara värre med tiden. Jag känner mig ofta så utmattad att jag inte orkar ta mig ur sängen. Eftersom min sjukdom är så oförutsägbar är det svårt att planera dagarna. Det jag är mest frustrerad över är att jag inte längre kan göra så mycket som jag skulle vilja i tjänsten för Jehova.”

 Zbigniew berättar: ”Ledgångsreumatism gör att jag sakta men säkert tappar energin, och mina leder fördärvas en efter en. När inflammationen är som värst kan jag inte ens göra de enklaste saker. Det gör mig nedstämd.”

För några år sedan fick Barbara veta att hon hade en växande hjärntumör. ”Min kropp har genomgått plötsliga förändringar”, berättar hon. ”Jag känner mig apatisk, får ofta huvudvärk och har svårt att koncentrera mig. Jag var tvungen att tänka om helt.”

Alla de här personerna tjänar Jehova troget. För att göra hans vilja måste de göra vissa prioriteringar. De förtröstar fullständigt på honom och tar emot hans hjälp. (Ords. 3:5, 6)

Hur ger Jehova hjälp?

Vi måste slå bort alla tankar på att sjukdom är ett tecken på att Gud inte tycker om oss. (Klag. 3:33) Tänk på vad Job fick gå igenom trots att han var ”klanderfri och rättrådig”. (Job 1:8) Gud prövar inte någon med det som är ont. (Jak. 1:13) Alla sjukdomar – även de kroniska och de känslomässiga – är ett fruktansvärt arv från de första människorna, Adam och Eva. (Rom. 5:12)

Men Jehova och Jesus kommer alltid att hjälpa dem som gör det som är rätt. (Ps. 34:15) Speciellt när vi har det svårt får vi uppleva att Jehova är vår ”tillflykt” och vårt ”fäste”. (Ps. 91:2) Så vad kan du göra för att bevara glädjen när du ställs inför situationer som det inte finns någon enkel lösning på?

Bönen: Du kan göra som Guds trogna tjänare förr i tiden och kasta dina bekymmer på vår himmelske far i bön. (Ps. 55:22) När du gör det kan du få känna ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. Denna inre frid kommer att skydda ditt hjärta och sinne. (Fil. 4:6, 7) Magdalena ber till Jehova och litar på honom, och det hjälper henne att uthärda sin tärande sjukdom. Hon säger: ”Jag känner mig lättad och får tillbaka min glädje när jag öppnar mitt hjärta för Jehova. Nu förstår jag  verkligen vad det betyder att förtrösta på Gud varje dag.” (2 Kor. 1:3, 4)

Som svar på dina böner kan Jehova ge dig styrka genom sin heliga ande, sitt ord och dina kristna bröder och systrar. Du förväntar inte att han mirakulöst ska bota dig. Men du kan räkna med att han ger dig den vishet och styrka som du behöver för att kunna klara av varje svårighet. (Ords. 2:7) Han kan styrka dig genom att ge dig ”kraft som är över det normala”. (2 Kor. 4:7)

Familjen: En kärleksfull och omtänksam hemmiljö kan hjälpa dig att uthärda. Men det är bra att komma ihåg att de andra i familjen också lider. De kan känna sig lika hjälplösa som du. Men de finns där för dig, även nu när det är svårt. Att be tillsammans hjälper dig att bevara ett lugnt hjärta. (Ords. 14:30)

Barbara säger så här om sin dotter och andra unga systrar i församlingen: ”De stöttar mig i tjänsten. Deras entusiasm värmer mitt hjärta.” Zbigniew säger att stödet från hans hustru är ovärderligt. ”Hon tar hand om det mesta i hushållet. Hon hjälper mig också att klä mig och bär ofta min väska till mötena och i tjänsten.”

Medtroende: När vi träffar våra medtroende känner vi oss uppmuntrade och lugnade. Men vad händer om din sjukdom gör att du inte kan gå på några möten? Magdalena säger: ”Församlingen har sett till att jag får nytta av mötena genom att spela in dem åt mig. Vännerna ringer ofta för att höra om det finns något mer de kan göra för mig. De skriver också uppmuntrande brev till mig. Bara det att de tänker på mig och vill att jag ska ha det bra hjälper mig att härda ut.”

Izabela, som lider av depression, berättar: ”Jag har många ’mammor’ och ’pappor’ i församlingen som lyssnar och försöker förstå mig. Församlingen är min familj – det är där jag är glad och känner frid.”

Det är bra att de som går igenom olika svårigheter inte isolerar sig. De sätter i stället stort värde på att träffa vännerna i församlingen. (Ords. 18:1) Då blir de en stor källa till  uppmuntran för andra. Du kanske tvekar att låta bröderna och systrarna få veta vad du behöver för hjälp. Men de uppskattar att du vågar göra det. Det ger dem möjlighet att få visa ”broderlig tillgivenhet fri från hyckleri”. (1 Petr. 1:22) Varför inte låta dem få veta att du behöver skjuts till mötet, att du skulle vilja gå med dem i tjänsten eller att du skulle uppskatta att få en liten pratstund? Naturligtvis ska vi inte vara krävande, utan vi är glada över att de vill hjälpa till.

Var positiv: Ofta hänger det på dig själv om du ska kunna leva med en kronisk sjukdom utan att förlora glädjen. Om man är dystert lagd och känner sig nedslagen kan man lätt få negativa tankar. Bibeln säger: ”En mans ande kan uthärda hans sjukdom; men en nedslagen ande, vem kan uthärda den?” (Ords. 18:14)

Magdalena säger: ”Jag kämpar hårt för att inte bara tänka på mina problem. Jag försöker vara glad åt de dagar då jag känner mig bättre. Jag blir uppmuntrad av att läsa levnadsskildringar om vänner som har varit trogna trots kroniska sjukdomar.” Izabela känner sig starkare av tanken på att Jehova älskar henne och sätter värde på henne. Hon säger: ”Jag känner att jag behövs, och jag har någon att leva för. Jag har också en underbar framtidsutsikt.”

Zbigniew säger: ”Min sjukdom lär mig att vara ödmjuk och trogen trots svårigheter. Den lär mig att vara förståndig och använda mitt goda omdöme och även förlåta uppriktigt. Jag har lärt mig att vara glad åt att tjäna Jehova och inte känna självömkan. Det har faktiskt motiverat mig att fortsätta göra andliga framsteg.”

Kom ihåg att Jehova lägger märke till din uthållighet. Han känner för dig i din situation och bryr sig om dig. Han kommer inte att glömma ditt arbete och den kärlek du har visat mot hans namn. (Hebr. 6:10) Glöm aldrig det löfte han ger till alla som fruktar honom: ”Jag skall under inga omständigheter släppa dig, inte heller under några omständigheter överge dig.” (Hebr. 13:5)

Om du skulle känna dig nere ibland, inrikta dig då på det underbara hoppet om att få leva i den nya världen. Mycket snart är tiden här då du med egna ögon får se de välsignelser Guds kungarike kommer att föra med sig!

[Ruta/Bilder på sidorna 28, 29]

De låter inte kronisk sjukdom hindra dem i tjänsten

”Jag kan inte ta mig ut själv längre, så min hustru eller någon annan broder eller syster brukar följa med mig i tjänsten. Jag lär mig erbjudanden och bibelställen utantill.” – Jerzy, som är synskadad.

”Förutom telefonvittnande skriver jag brev och har regelbundet kontakt med några intresserade. När jag ligger på sjukhus har jag alltid Bibeln och vår litteratur liggande framme. Det har hjälpt mig att få i gång många fina samtal.” – Magdalena, som har SLE.

”Jag tycker om att gå från dörr till dörr, men när jag inte känner mig upplagd för det brukar jag göra telefonvittnande.” – Izabela, som har klinisk depression.

”Jag tycker om att göra återbesök och att hjälpa till vid bibelstudier. När jag har en bra dag går jag gärna från hus till hus.” – Barbara, som har en hjärntumör.

”Jag har inte någon tung tjänsteväska. Jag är ute så länge mina värkande leder orkar.” – Zbigniew, som har ledgångsreumatism.

[Bild på sidan 30]

Både yngre och äldre kan vara en källa till uppmuntran.