Apostlarna kan hjälpa oss att vara vaksamma
”Håll er vakna tillsammans med mig.” (MATT. 26:38)
1–3. Hur misslyckades apostlarna med att vara vaksamma under Jesu sista natt på jorden, och vad visar att de lärde av sitt misstag?
DET är den sista natten i Jesu liv här på jorden. Jesus har sökt upp ett av sina favoritställen, Getsemane trädgård, strax öster om Jerusalem. Han har kommit hit tillsammans med sina trogna apostlar. Han har mycket att tänka på och behöver därför lite avskildhet så att han kan be. (Matt. 26:36; Joh. 18:1, 2)
2 Tre av apostlarna – Petrus, Jakob och Johannes – följer med Jesus en bit längre in i trädgården. ”Stanna här och håll er vakna tillsammans med mig”, säger han till dem och går sedan i väg för att be. När han kommer tillbaka sover de djupt. Han ber dem återigen: ”Håll er vakna.” Men de somnar ändå två gånger till! Senare samma natt misslyckas alla apostlarna med att hålla sig andligt vakna. Ja, de till och med överger Jesus och flyr! (Matt. 26:38, 41, 56)
3 Apostlarna var säkert besvikna på sig själva för att de inte hade varit vaksamma. Men de lärde sig snabbt av sitt misstag. Apostlagärningarna visar att de längre fram verkligen höll sig andligt vakna. Deras trogna exempel påverkade säkert deras medkristna till att också vara det. Andlig vaksamhet är viktigare nu än någonsin. (Matt. 24:42) Vi ska nu se på tre lärdomar som vi kan hämta från Apostlagärningarna och som kan hjälpa oss att hålla oss vakna.
VAKNA FÖR VÄGLEDNING OM VAR VI SKA PREDIKA
4, 5. Hur blev Paulus och hans ressällskap vägledda av den heliga anden?
4 Vi börjar med lärdom nummer ett: Apostlarna var vakna för vägledning om var de skulle predika. En skildring berättar om hur Jesus använde Guds heliga ande för att vägleda Paulus och hans reskamrater under en mycket ovanlig resa. (Apg. 2:33) Varför inte följa med dem? (Läs Apostlagärningarna 16:6–10.)
5 Paulus, Silas och Timoteus hade lämnat staden Lystra i södra Galatien. Efter några dagar kom de fram till en romersk landsväg som gick västerut till den folktätaste delen av provinsen Asia. De ville följa den vägen så att de kunde besöka städer där det bodde tusentals människor som behövde få höra budskapet om Kristus. Men något hindrade dem. I vers 6 står det att de ”färdades ... genom Frygien och Galatiens land, eftersom de av den heliga anden hade förbjudits att tala ordet i provinsen Asia”. Vi vet inte hur, men på något sätt hindrade den heliga anden dem från att predika i Asia. Uppenbarligen ville Jesus – med hjälp av Guds ande – leda Paulus och hans vänner åt ett annat håll.
6, 7. a) Vad hände Paulus och hans vänner i närheten av Bithynien? b) Vad bestämde sig lärjungarna för att göra, och vad hände?
6 Vart gick de? Vers 7 lyder: ”När de så kom ner till Mysien, gjorde de allvarliga försök att bege sig in i Bithynien, men det tillät Jesu ande dem inte.” Eftersom de hindrades från att predika i Asia begav de sig norrut för att predika i städerna i Bithynien. Men när de närmade sig Bithynien hindrade Jesus dem återigen med hjälp av den heliga anden. Nu måste de ha blivit väldigt fundersamma. De visste vad de skulle predika och hur de skulle predika men inte var de skulle predika. Man skulle kunna säga att de hade knackat på dörren till Asia – men förgäves. De hade knackat på dörren till Bithynien – återigen förgäves. Gav de upp nu? Nej, inte de här ivriga förkunnarna!
7 De bestämde sig nu för att göra något som kan tyckas lite märkligt. I vers 8 berättas det: ”Då gick de genom Mysien och kom ner till Troas.” De gav sig alltså i väg västerut och gick mer än 50 mil förbi stad efter stad tills de kom till hamnstaden Troas, den naturliga porten till Makedonien. För tredje gången knackade nu Paulus och hans följeslagare på en dörr, men den här gången öppnades den på vid gavel! I vers 9 berättas det vad som hände sedan: ”Under natten visade sig en syn för Paulus: en makedonisk man stod och bönföll honom och sade: ’Ta steget över till Makedonien och hjälp oss.’” Äntligen visste Paulus var de skulle predika. Utan att dröja seglade de i väg mot Makedonien.
8, 9. Vad kan vi lära av det som hände Paulus?
8 Vad kan vi lära oss av den här berättelsen? Lägg märke till att det var först efter det att Paulus hade gett sig i väg mot Asia som Guds ande gav honom vägledning. Och det var först efter det att Paulus hade gett sig i väg mot Bithynien som Jesus ingrep. Och slutligen var det först efter det att Paulus hade kommit till Troas som Jesus ledde honom till Makedonien. Som församlingens huvud kan Jesus handla med oss på liknande sätt. (Kol. 1:18) Vi kanske har funderat på att bli pionjärer eller flytta till en plats där behovet är större. Men det kan mycket väl hända att det är först efter det att vi har gjort något konkret för att nå vårt mål som Jesus vägleder oss med hjälp av Guds ande. Vi kan illustrera det så här: En bilförare kan bara få en bil att svänga åt höger eller vänster om bilen är i rörelse. På liknande sätt kan Jesus vägleda oss i våra ansträngningar att utöka vår tjänst, men bara om vi är ”i rörelse”, dvs. gör något konkret för att nå våra mål.
9 Men tänk om våra ansträngningar inte ger resultat på en gång. Ska vi ge upp då och tänka att Guds ande inte leder oss? Nej. Kom ihåg att även Paulus fick uppleva motgångar. Men han fortsatte ändå att söka efter dörrar att knacka på tills han hittade en som öppnade sig. Om vi också uthålligt söker efter ”en stor dörr som leder till verksamhet” kan vi också bli belönade. (1 Kor. 16:9)
VAKSAMHET OCH VÅRA BÖNER
10. Vad visar att vi måste be ihärdigt för att vi ska kunna hålla oss andligt vakna?
10 Nu ska vi se på den andra saken vi kan lära av de första kristna: De var ”vaksamma med tanke på böner”. (1 Petr. 4:7) För att kunna hålla oss andligt vakna måste vi vara ihärdiga i bönen. När Jesus var i Getsemane trädgård strax innan han blev gripen sa han till tre av sina apostlar: ”Håll er vakna och be oavbrutet.” (Matt. 26:41)
11, 12. Varför och hur behandlade Herodes de kristna illa?
11 Petrus, som var med vid det tillfället, fick senare själv uppleva vilken kraft innerliga böner har. (Läs Apostlagärningarna 12:1–6.) Den skildringen börjar med att berätta att Herodes behandlade de kristna illa för att ställa sig in hos judarna. Han visste förmodligen att Jakob var en apostel som hade haft ett särskilt nära förhållande till Jesus. Så han ”avrättade Jakob ... med svärd”. (Vers 2) Församlingen förlorade därmed en älskad apostel. Vilken prövning för vännerna!
12 Vad gjorde Herodes sedan? I vers 3 sägs det: ”När han såg att judarna gillade detta, fortsatte han och grep också Petrus.” Men fängelser hade inte alltid visat sig vara något säkert förvar för apostlarna, däribland Petrus. (Apg. 5:17–20) Herodes kan mycket väl ha känt till det. Så den sluge politikern tog inga risker. Han överlämnade Petrus åt ”fyra vaktavdelningar, med fyra soldater i vardera, till att bevaka honom, eftersom han ämnade föra honom fram för folket efter påsken”. (Vers 4) Tänk dig bara! Herodes såg till att Petrus blev bunden med kedjor mellan två vakter och att 16 vakter arbetade i skift dygnet runt för att han inte skulle rymma. Herodes tänkte avrätta honom efter påsken för att göra folket till lags. Vad kunde Petrus medtroende göra under de här svåra förhållandena?
13, 14. a) Vad gjorde församlingen när Petrus sattes i fängelse? b) Vad kan det här lära oss om bönen?
13 Vännerna i församlingen visste precis vad de skulle göra. I vers 5 läser vi: ”Följaktligen hölls Petrus i förvar i fängelset; men i församlingen bad man intensivt till Gud för honom.” Ja, de bad intensivt och innerligt för sin älskade broder. Jakobs död hade alltså inte fått dem att misströsta eller tycka att det var meningslöst att be. Tvärtom visste de att böner från trogna tjänare betyder mycket för Jehova. Om sådana böner är i linje med hans vilja besvarar han dem. (Hebr. 13:18, 19; Jak. 5:16)
14 Vad kan vi lära oss av detta? För att kunna hålla oss andligt vakna ber vi inte bara om det som rör oss själva, utan vi ber också för våra bröder och systrar. (Ef. 6:18) Känner du till några vänner som kämpar med prövningar? En del kanske blir förföljda, tjänar under förbud eller har drabbats av naturkatastrofer. Varför inte be innerligt för dem? Du kanske känner till några som brottas med svårigheter som inte är lika uppenbara. De kanske har familjeproblem, känner sig modfällda eller kämpar med dålig hälsa. Varför inte nämna vissa vänner vid namn när du talar med Jehova, han som ”hör bön”? (Ps. 65:2)
15, 16. a) Beskriv hur Jehovas ängel befriade Petrus ur fängelset. (Se bilden nedan.) b) Varför är det uppmuntrande att tänka på hur Jehova befriade Petrus?
15 Men hur gick det då för Petrus? När han den sista natten i fängelset sov djupt mellan sina två vakter fick han vara med om något helt fantastiskt. (Läs Apostlagärningarna 12:7–11.) Tänk dig in i vad som hände: Plötsligt lystes cellen upp av ett ljussken. En ängel stod där, tydligtvis osynlig för vakterna, och han väckte Petrus. Och kedjorna runt Petrus händer bara föll av honom! Ängeln ledde sedan Petrus ut ur cellen, rakt förbi vakterna utanför och genom den väldiga järnporten, som öppnade sig ”av sig själv”. När de kom ut på gatan utanför fängelset försvann ängeln. Petrus var fri!
16 Visst är det trosstärkande att tänka på Jehovas förmåga att rädda sina tjänare? Vi förväntar naturligtvis inte att Jehova ska befria oss mirakulöst. Men vi är helt övertygade om att han använder sin kraft för att hjälpa sitt folk i dag. (2 Krön. 16:9) Med hjälp av sin mäktiga heliga ande kan han hjälpa oss att klara av vilken prövning som helst. (2 Kor. 4:7; 2 Petr. 2:9) Och snart kommer han att använda sin Son till att befria miljontals människor från det mest rymningssäkra fängelse som finns, döden. (Joh. 5:28, 29) Vår tro på Jehovas löften kan göra oss oerhört modiga när vi ställs inför prövningar.
VITTNA GRUNDLIGT TROTS HINDER
17. Hur var Paulus ett föredöme i tjänsten?
17 Nu kommer vi till den tredje saken vi kan lära oss av apostlarna: De fortsatte att vittna grundligt trots hinder. För att kunna vara vaksamma måste vi vara engagerade när vi förkunnar och inse hur viktig tjänsten är. Paulus var ett enastående exempel när det gäller det. Han gav ut sig i tjänsten, gjorde långa resor och bildade många församlingar. Han uthärdade många svårigheter, men han förlorade aldrig sin entusiasm eller sin känsla av brådska. (2 Kor. 11:23–29)
18. Hur kunde Paulus fortsätta att vittna när han satt i husarrest i Rom?
18 Vi kan se närmare på det sista som sägs om Paulus i Apostlagärningarna, det som står i kapitel 28. Paulus kom fram till Rom, där han skulle ställas inför Nero. Han sattes i husarrest och var kanske fastkedjad vid sin vakt. Men ingen kedja i världen kunde tysta denne nitiske apostel! Han fortsatte att hitta olika sätt att vittna på. (Läs Apostlagärningarna 28:17, 23, 24.) Efter bara tre dagar samlade han judarnas främsta män för att vittna för dem. Vid ett annat tillfälle fick han vittna för ännu fler. I vers 23 sägs det: ”De [judarna i Rom] bestämde nu om en dag med honom, och de kom i ännu större antal till honom i hans tillfälliga bostad. Och han förklarade saken för dem genom att grundligt vittna om Guds kungarike och genom att tala övertygande med dem om Jesus, och han utgick då både från Moses lag och från profeterna, från morgonen ända till kvällen.”
19, 20. a) Varför kunde Paulus vittna med en sådan framgång? b) Vad gjorde Paulus när inte alla tog emot de goda nyheterna?
19 Varför kunde Paulus vittna med en sådan framgång? Vers 23 nämner flera skäl. 1) Han inriktade sig på Guds kungarike och Jesus Kristus. 2) Han försökte nå åhörarna ”genom att tala övertygande”. 3) Han utgick från Skrifterna. 4) Han var självuppoffrande och vittnade ”från morgonen ända till kvällen”. Paulus vittnade övertygande, men alla tog inte emot budskapet. ”Somliga började tro på det som sades; andra ville inte tro”, sägs det i vers 24. Judarna blev oense och skildes åt.
20 Blev Paulus uppgiven för att inte alla tog emot de goda nyheterna? Absolut inte. I Apostlagärningarna 28:30, 31 läser vi: ”Han blev så kvar hela två år i egen hyrd bostad, och han tog välvilligt emot alla som kom in till honom, predikade Guds kungarike för dem och undervisade om det som gällde Herren Jesus Kristus med den största frimodighet, utan att bli hindrad.” I den här varma tonen avslutas den inspirerade skildringen i Apostlagärningarna.
21. Vad kan vi lära av Paulus exempel när han satt i husarrest?
21 Vad kan vi lära oss av Paulus exempel? När han satt i husarrest kunde han inte vittna från hus till hus. Men han fortsatte ändå att vara positiv och vittnade för alla som kom till honom. På liknande sätt är det många av Guds tjänare i dag som bevarar glädjen och fortsätter att förkunna trots att de tvingas sitta i fängelse för sin tros skull. En del av våra kära bröder och systrar är bundna vid hemmet eller kanske bor på något vårdhem. När de kan vittnar de för läkare, vårdpersonal, besökare och andra som kommer in till dem. De vill inget hellre än att vittna grundligt om Guds rike. Vi sätter verkligen stort värde på deras exempel!
22. a) Vilken publikation hjälper oss att få nytta av Apostlagärningarna? (Se rutan ovan.) b) Vad vill du göra medan du väntar på slutet för den här gamla världsordningen?
22 Vi kan helt klart lära oss mycket om vaksamhet genom att läsa i Apostlagärningarna om apostlarna och andra kristna. Medan vi inväntar slutet för den här gamla världsordningen vill vi efterlikna dessa första kristna genom att vittna med mod och iver. Den största förmån vi har nu är att få vara med och ”grundligt vittna om Guds kungarike”! (Apg. 28:23)
[Frågor]
[Ruta på sidan 13]
”APOSTLAGÄRNINGARNA HAR BLIVIT SOM EN HELT NY BOK FÖR MIG”
En resande tillsyningsman uttryckte sig så här sedan han läst boken Vittna grundligt om Guds kungarike: ”Apostlagärningarna har blivit som en helt ny bok för mig. Jag har ’rest’ genom berättelserna i Apostlagärningarna många gånger tidigare, men man skulle kunna säga att jag bara haft ett stearinljus i handen och smutsiga glasögon. Nu känns det som om jag blivit välsignad med att få se berättelserna utspelas i solens starka sken.”
[Bild på sidan 12]
En ängel ledde Petrus genom den stora järnporten.
