”Ditt ord är sanning.” (JOH. 17:17)

1. Nämn en viktig sak som du själv har märkt skiljer Jehovas vittnen från andra religiösa grupper.

TÄNK på ditt första samtal med ett Jehovas vittne. Vad minns du från det? Många av oss skulle säga att vi var imponerade av att vittnena använde Bibeln för att besvara alla våra frågor. Vi tyckte verkligen om att få reda på vad som är Guds avsikt med jorden, vad som händer när man dör och vad det finns för hopp för dem som dött!

2. Vilka är några av skälen till att du började uppskatta Bibeln?

² Men när vi hade studerat ett tag förstod vi att Bibeln inte bara svarar på våra frågor om livet, döden och framtiden. Vi förstod att Bibeln är den mest praktiska bok som finns. Råden i den är tidlösa, och de som är noga med att följa dem blir lyckliga och får ett bra liv. (Läs Psalm 1:1–3.) Sanna kristna har alltid tagit emot Bibeln, ”inte ... som människors ord, utan som vad det verkligen är: Guds ord”. (1 Thess. 2:13) En kort historisk återblick kommer att visa skillnaden mellan dem som verkligen respekterar Guds ord och dem som inte gör det.

EN KÄNSLIG FRÅGA AVGÖRS

3. Vilken fråga hotade enheten i den kristna församlingen, och varför var frågan så känslig?

³ Det hade gått 13 år sedan den förste oomskurne icke-juden, Cornelius, blev smord. Under den här tiden hade många fler icke-judar blivit kristna, och det hade uppstått en fråga som hotade enheten i den kristna församlingen. Behövde de icke-judiska männen omskäras enligt judisk sed innan  de kunde bli döpta? Det var ingen lätt fråga för en jude. Judar som följde lagen skulle inte ens gå in i en icke-judes hus, än mindre betrakta honom som en broder. Judar som blivit kristna var redan förföljda för att de lämnat sin religion. Så om de gick så långt att de tog emot oomskurna icke-judar i församlingen skulle situationen definitivt inte bli bättre. Det skulle bara öka klyftan mellan troende judar och kristna ännu mer. (Gal. 2:11–14)

4. Vilka samlades för att lösa problemet, och vilka frågor skulle en iakttagare ha kunnat ställa sig?

⁴ Apostlarna och de äldste i Jerusalem samlades år 49 för att ”behandla den här saken”. De var själva omskurna judar. (Apg. 15:6) Deras möte var inte någon tråkig teologisk debatt om torra formaliteter, utan en livlig diskussion om lärofrågor. Det fanns starka åsikter både för och emot. Skulle personliga åsikter och fördomar få styra? Skulle de ansvariga äldste skjuta upp beslutet tills det religiösa klimatet i Israel hade blivit bättre för de kristna? Eller skulle man försöka nå ett slags kompromiss, som ändå ingen blev riktigt nöjd med?

5. På vilka viktiga sätt skilde sig mötet i Jerusalem år 49 från olika kyrkomöten?

⁵ I vår tid är det vanligt med kompromisslösningar och lobbyverksamhet vid kyrkomöten. Men vid mötet i Jerusalem gjordes ingen kompromiss, och inte heller försökte man värva röster. Dessutom var beslutet enhälligt. Hur var det möjligt? Även om deltagarna hade sina personliga uppfattningar, hade de alla respekt för Guds ord, och det var i Guds ord lösningen fanns. (Läs Psalm 119:97–101.)

6, 7. Hur använde man Skrifterna för att avgöra frågan om omskärelsen?

⁶ Det var orden i Amos 9:11, 12 som hjälpte dem att lösa frågan. De orden citeras i Apostlagärningarna 15:16, 17, där det står: ”Jag [skall] återvända och återuppbygga Davids fallna hydda; och jag skall återuppbygga dess ruiner och resa upp den igen, för att de återstående av människorna uppriktigt skall söka Jehova, tillsammans med folk från alla nationerna, folk som kallas med mitt namn, säger Jehova.”

⁷ Men nu kanske någon invänder och säger att det inte står något i den här bibeltexten om att troende icke-judar inte behövde omskäras. Det är sant. Men kristna judar skulle ha förstått tanken. De betraktade inte omskurna icke-judar som ”folk från ... nationerna” utan som bröder. (2 Mos. 12:48, 49) Det förstår vi bland annat av Ester 8:17, som enligt Septuaginta lyder: ”Många av hedningarna lät omskära sig och blev judar.” (Bagsters engelska översättning) Så när det förutsades att de kvarvarande av Israels hus (judar och omskurna judiska proselyter) tillsammans med ”folk från alla nationerna” (oomskurna icke-judar) skulle bli ett folk för Guds namn var slutsatsen enkel. Icke-judar som ville bli kristna behövde inte bli omskurna.

8. Varför behövdes det mod i samband med det här beslutet?

⁸ Guds ord och helig ande vägledde de här uppriktiga kristna så att de blev eniga. (Apg. 15:25) Det här beslutet skulle säkerligen innebära mer förföljelse för de kristna judarna, men de som var trogna gav ändå sitt fulla stöd åt det. (Apg. 16:4, 5)

 EN TYDLIG SKILLNAD

9. Vad var en anledning till att den sanna tillbedjan besmittades av falska läror, och vilken viktig lärofråga angreps?

⁹ Paulus förutsade att den kristna tron skulle besmittas av falska läror efter apostlarnas död. (Läs 2 Thessalonikerna 2:3, 7.) Några av dem som inte skulle fördra ”den sunda läran” hade ansvarsuppgifter i församlingen. (2 Tim. 4:3) Paulus varnade äldste på sin tid: ”Ur er egen krets skall det träda fram män som skall förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apg. 20:30) Ett uppslagsverk beskriver en viktig anledning till att man godtog falska läror: ”Kristna med viss utbildning i grekisk filosofi började känna ett behov av att uttrycka sin tro i dess terminologi, både för att tillfredsställa sitt eget intellekt och för att kunna omvända bildade hedningar.” (The New Encyclopædia Britannica) En viktig lära som fick en hednisk tolkning var frågan om vem Jesus Kristus är. Bibeln kallar honom Guds Son, men de som hade förkärlek för grekisk filosofi hävdade att han var Gud.

10. Hur kunde man ha löst frågan om vem Kristus är?

¹⁰ Den här frågan togs upp vid ett flertal kyrkomöten. Den skulle ha kunnat avgöras ganska lätt om deltagarna hade låtit Bibeln få tala, men de flesta gjorde inte det. Majoriteten hade rentav bestämt sig redan innan de kom till mötet, och de gick därifrån mer låsta i sina positioner än någonsin. De påbud och deklarationer som dessa möten resulterade i nämnde knappt Bibeln.

11. Vad grundade kyrkans ledare sitt beslut på, och varför det?

¹¹ Varför tog man inte mer hänsyn till vad Bibeln sa? Bibelforskaren Charles Freeman förklarar att de som trodde att Jesus var Gud ”tyckte att det var svårt att motbevisa Jesu många uttalanden som visade att han var underordnad Gud, Fadern”. Därför fick evangelieskildringarna lämna plats för kyrkans tradition och människors åsikter. Än i dag betraktar många ledare inom kyrkan de så kallade kyrkofädernas oinspirerade uttalanden som viktigare än Guds ord! Det har du säkert själv lagt märke till om du någon gång har diskuterat treenighetsläran med någon som studerar teologi.

12. Vilket inflytande hade kejsaren?

¹² De romerska kejsarna hade intressant nog ett stort inflytande på dessa kyrkomöten. Professor Richard E. Rubenstein skrev så här om kyrkomötet i Nicaea: ”Konstantin hade gynnat dem [biskoparna] och gjort dem mer välbeställda än de någonsin kunnat drömma om. Inom ett år hade den nye kejsaren återlämnat eller återuppbyggt praktiskt taget alla deras kyrkor och gett tillbaka dem deras arbeten och hederstitlar ... Han hade gett kristna präster samma privilegier som tidigare beviljats hedniska präster.” Därför ”var Konstantin i en position där han kunde påverka, kanske rentav diktera, händelseförloppet i Nicaea”. Charles Freeman sa: ”Nu hade man ett prejudikat på att kejsaren kunde ingripa, inte bara för att stärka kyrkans makt utan också för att påverka dess läror.” (Läs Jakob 4:4.)

13. Vad tror du det berodde på att kyrkans ledare ignorerade Bibelns enkla sanningar?

¹³ Medan kyrkans dignitärer tyckte att det var svårt att fastställa vem Jesus Kristus egentligen var, hade många lekmän inte några problem med det. De  var inte intresserade av att fylla sina egna börsar med kejsarens guld eller att avancera i den kyrkliga hierarkin, och därför kunde de se mer objektivt på saken, i ljuset av Skriften. Av allt att döma gjorde de det. En teolog på den tiden, Gregorios av Nyssa, gjorde en ironisk kommentar om vanligt folk: ”Klädeshandlare, penningväxlare och specerihandlare är alla teologer. Om man frågar hur mycket ens pengar är värda, så förklarar någon filosof i vilket avseende Sonen skiljer sig från Fadern. Om man frågar vad brödet kostar, blir svaret att Fadern är större än Sonen. Om man ber att få veta om badet är färdigt, så får man tillkännagivet att Sonen blev skapad av intet.” Ja, till skillnad från medlemmarna av prästerskapet grundade många lekmän sina slutsatser på Guds ord. Det hade varit bra om Gregorios och kyrkans ledare hade lyssnat på dem!

”VETET” OCH ”OGRÄSET” VÄXER TILLSAMMANS

14. Hur vet vi att det sedan den första kristna tiden alltid har funnits smorda på jorden?

¹⁴ I en av sina liknelser visade Jesus att det från och med det första århundradet alltid skulle finnas några äkta smorda kristna på jorden. Han liknade dem vid vete som växte bland ogräs. (Matt. 13:30) Vi kan naturligtvis inte säga säkert vilka personer eller grupper som tillhörde den smorda veteklassen, men det vi kan säga är att det alltid har funnits några som modigt har försvarat Guds ord och avslöjat kyrkans obibliska läror. Vi ska se på några exempel.

15, 16. Nämn några av dem som har visat respekt för Bibeln.

¹⁵ Den franske ärkebiskopen Agobard av Lyon (779–840 v.t.) gick till kraftigt angrepp mot bilddyrkan, kyrkor helgade åt helgon och kyrkans liturgi och sedvänjor. En av hans samtida, biskop Claudius, förkastade också kyrkans tradition och fördömde böner till helgon och relikdyrkan. På 1000-talet blev den franske ärkediakonen Berengar av Tours bannlyst för att han motsatte sig den katolska läran om transsubstantiationen. Dessutom hävdade han att Bibeln väger tyngre än kyrkans tradition.

¹⁶ Under 1100-talet framträdde två män som älskade Bibeln, Peter av Bruis och Henrik av Lausanne. Peter lämnade prästämbetet eftersom han inte kunde få de katolska lärorna om barndop, transsubstantiation, böner för de döda  och tillbedjan av korset att stämma med Bibeln. År 1140 fick Peter plikta med livet för sin tro. Henrik, som var munk, fördömde kyrkans korrupta metoder och även den kyrkliga liturgin. År 1148 sattes han i fängelse, där han tillbringade resten av livet.

17. Vilka viktiga insatser gjorde Valdes och hans efterföljare?

¹⁷ Ungefär vid den tid då Peter av Bruis brändes levande för att ha kritiserat kyrkan föddes en person som senare skulle göra mycket för att sprida Bibelns sanning. Hans efternamn var Valdes eller Valdus. * Till skillnad från Peter av Bruis och Henrik av Lausanne var han lekman, men han satte så stort värde på Bibeln att han gjorde sig av med alla sina ägodelar och såg till att delar av Bibeln översattes till ett språk som talades av de flesta i sydöstra Frankrike. En del blev så upprymda när de fick höra Bibelns budskap på sitt eget språk att de också gav upp allt de ägde och vigde sitt liv åt att dela med sig av Bibelns sanning till andra. Detta ogillades starkt av kyrkan. År 1184 blev de här nitiska männen och kvinnorna, som senare kallades valdenserna, bannlysta av påven och förvisade från sina hem av biskopen. Detta ledde faktiskt till att Bibelns budskap spreds till andra trakter. Så småningom fanns det efterföljare till Valdes, Peter av Bruis, Henrik av Lausanne och andra oliktänkande spridda i många delar av Europa. Under de århundraden som följde framträdde andra som försvarade Bibeln: John Wycliffe (ca 1330–1384), William Tyndale (ca 1494–1536), Henry Grew (1781–1862) och George Storrs (1796–1879).

”GUDS ORD ÄR INTE SLAGET I BOJOR”

18. Vilken studiemetod använde bibelforskarna på 1800-talet, och varför var den så bra?

¹⁸ Trots alla sina försök har Bibelns fiender inte kunnat förhindra spridningen av Bibelns sanning. ”Guds ord är inte slaget i bojor”, sägs det i 2 Timoteus 2:9. År 1870 började en grupp uppriktiga bibelforskare söka efter sanningen. Hur gick de till väga? Någon började med att ställa en fråga. Sedan diskuterade de den. De slog upp alla bibelställen som berörde det ämnet, och när de var eniga om hur texterna stämde överens, drog de sina slutsatser och skrev ner dem. De här trogna männen, våra ”andliga förfäder” från sent 1800-tal, var precis som apostlarna och de äldste i det första århundradet beslutna att deras läror skulle ha en fast grund i Guds ord. Och det känns tryggt att veta, eller hur?

19. Vad är årstexten för 2012, och varför är den passande?

¹⁹ Bibeln ligger fortfarande till grund för våra läror. Med tanke på det har Jehovas vittnens styrande krets valt Jesu ord i Johannes 17:17 som vår årstext för 2012: ”Ditt ord är sanning.” Eftersom alla som önskar få Guds godkännande måste vandra i sanningen, vill vi alla fortsätta att bli vägledda av Guds ord.

[Fotnot]

[Frågor]

[Infälld text på sidan 8]

Vår årstext för 2012: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17)

[Bild på sidan 7]

Valdes

[Bild på sidan 7]

Wycliffe

[Bild på sidan 7]

Tyndale

[Bild på sidan 7]

Grew

[Bild på sidan 7]

Storrs