Bevara den positiva andan i församlingen

”Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke vare med den ande ni lägger i dagen.” (FIL. 4:23)

HUR KAN VI BIDRA TILL EN GOD ANDA I FÖRSAMLINGEN ...

när vi är tillsammans med våra bröder och systrar?

genom att vara entusiastiska för tjänsten?

genom att rapportera allvarlig synd?

1. Vad fick församlingarna i Filippi och Thyatira beröm för?

DE KRISTNA i Filippi under det första århundradet var fattiga. Men trots det var de ett fint exempel på att visa givmildhet och kärlek mot sina bröder och systrar. (Fil. 1:3–5, 9; 4:15, 16) Aposteln Paulus skrev därför i avslutningen av sitt inspirerade brev till dem: ”Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke vare med den ande ni lägger i dagen.” (Fil. 4:23) Eftersom de kristna i Thyatira hade en liknande anda sa den uppståndne Jesus Kristus till dem: ”Jag känner dina gärningar och din kärlek och tro och tjänst och uthållighet, och jag vet att dina senaste gärningar är fler än de första.” (Upp. 2:19)

2. Hur kan vi påverka andan i församlingen?

² Varje församling av Jehovas vittnen i dag har också sin särskilda anda. En del församlingar är kända för sin varma, kärleksfulla anda. Andra har en ovanligt fin tjänsteanda och sätter stort värde på heltidstjänsten. När vi som enskilda utvecklar en positiv inställning bidrar vi till att församlingen är enad och bevarar sin goda anda. (1 Kor. 1:10) Om vi å andra sidan har en negativ inställning kan det bidra till andlig dåsighet, en ljum inställning och rentav till att synd tolereras i församlingen. (1 Kor. 5:1; Upp. 3:15, 16) Hur är andan i din församling? Hur kan du bidra till en positiv anda?

 UPPMUNTRA TILL EN POSITIV ANDA

3, 4. Hur kan vi prisa Jehova ”i den stora församlingen”?

³ Psalmisten sjöng till Jehova: ”Jag vill prisa dig i den stora församlingen, bland ett talrikt folk vill jag lovprisa dig.” (Ps. 35:18) Han lovprisade Jehova när han var tillsammans med andra tjänare åt Gud. Vid våra möten varje vecka, däribland vakttornsstudiet, får vi fina möjligheter att visa vårt engagemang och vår tro genom att vara med och svara. Vi kan alla fråga oss: ”Tar jag del i mötena så mycket jag kan? Förbereder jag mig ordentligt så att jag kan ge meningsfulla kommentarer? Hjälper jag mina barn att förbereda sig så att de kan svara med egna ord?”

⁴ Psalmisten David förknippade ett orubbligt hjärta med sång. ”Mitt hjärta är fast, Gud, mitt hjärta är fast”, sa han. ”Jag vill sjunga, ja, spela och sjunga.” (Ps. 57:7) Sångerna vid våra möten ger oss en fin möjlighet att ”spela och sjunga” till Jehovas ära med ett orubbligt hjärta. Varför inte använda den andliga familjekvällen till att öva de sånger vi inte kan så bra? Vi vill vara lika beslutna som psalmisten: ”Jag skall sjunga till Jehovas ära hela mitt liv, jag skall spela och sjunga till min Guds ära så länge jag är till.” (Ps. 104:33)

5, 6. Hur kan vi vara gästfria och frikostiga mot andra, och hur påverkar det andan i församlingen?

⁵ Vi kan också skapa en kärleksfull anda i församlingen genom att vara gästfria mot våra bröder och systrar. I det sista kapitlet i Hebréerbrevet tog Paulus med den här uppmaningen: ”Må er broderliga kärlek hålla i sig. Glöm inte gästfriheten.” (Hebr. 13:1, 2) Att bjuda resande tillsyningsmän och deras hustrur eller heltidstjänare i församlingen på en bit mat är ett fint sätt att visa gästfrihet. Ibland kanske vi kan bjuda hem änkor, enföräldersfamiljer eller andra som behöver uppmuntran, eller så kan vi låta dem vara med på vår andliga familjekväll.

⁶ Paulus sa att Timoteus skulle uppmuntra andra ”att göra gott, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig”, så att de tryggt kunde ”samla åt sig en skatt  som en god grund för framtiden” och ”kunna gripa fast tag om det verkliga livet”. (1 Tim. 6:17–19) Paulus uppmuntrade sina medtillbedjare att vara frikostiga. Det kan man vara även i ekonomiskt kärva tider. Vi kan till exempel erbjuda oss att hjälpa sådana som behöver skjuts till och från mötena eller i tjänsten. Och vad kan de som får ta emot sådan hjälp göra för att visa sin tacksamhet och för att uppmuntra till en positiv anda i församlingen? De skulle kunna ge ett litet bidrag för att hjälpa till med utgifterna, med tanke på att bränslekostnaderna bara ökar. Och visst kommer våra andliga bröder och systrar att känna sig mer behövda och älskade om vi tillbringar mer tid med dem? När vi gör gott ”mot dem som är besläktade med oss i tron” och är inställda på att ge av vår tid och våra resurser, fördjupar vi vår kärlek till dem och bidrar också till att skapa en varm och positiv anda i församlingen. (Gal. 6:10)

7. Varför är det viktigt att kunna bevara ett förtroende?

⁷ Vänskap och förtroende är två andra faktorer som knyter oss närmare våra bröder och systrar. (Läs Ordspråksboken 18:24.) Sanna vänner för inte vidare sådant som sagts i förtroende. När våra vänner berättar om sina innersta tankar och känslor för oss och vet att det stannar där, kommer det att stärka banden mellan oss. Vi vill bidra till en varm familjeanda i församlingen genom att vara pålitliga vänner som kan bevara ett förtroende. (Ords. 20:19)

VAR ENTUSIASTISK FÖR TJÄNSTEN

8. Vilket råd fick de kristna i Laodikeia, och varför det?

⁸ Jesus sa till församlingen i Laodikeia: ”Jag känner dina gärningar, och jag vet att du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.” (Upp. 3:15, 16) De kristna i Laodikeia var inte så entusiastiska för den kristna tjänsten. Den inställningen påverkade troligen också deras förhållande till varandra. Jesus gav dem därför det kärleksfulla rådet: ”Alla som jag är fäst vid, dem tillrättavisar och tuktar jag. Var därför nitisk och ändra sinne.” (Upp. 3:19)

9. Hur påverkas andan i församlingen av vår entusiasm för tjänsten?

⁹ Om vi vill att det ska vara en sund, positiv anda i församlingen måste vi vara nitiska och entusiastiska för tjänsten. Syftet med församlingen är att vi  ska söka reda på uppriktiga människor på distriktet och bygga upp dem andligen. Vi behöver därför ta del i det arbetet med entusiasm, precis som Jesus gjorde. (Matt. 28:19, 20; Luk. 4:43) Ju mer entusiastiska vi är för tjänsten, desto mer sammansvetsade kommer vi att bli som ”Guds medarbetare”. (1 Kor. 3:9) När vi ser andra försvara sin tro i tjänsten och uttrycka uppskattning för andliga frågor kommer vi att älska och respektera dem mer. Att vi tjänar ”skuldra vid skuldra” i tjänsten stärker sammanhållningen i församlingen. (Läs Sefanja 3:9.)

10. Vilken inverkan har det på andra i församlingen om vi försöker bli skickligare som förkunnare?

¹⁰ Våra ansträngningar att bli skickligare som förkunnare har också en god inverkan på andra. När vi visar mer personligt intresse för dem vi träffar och går in för att nå deras hjärta, kommer vi att bli mer entusiastiska för tjänsten. (Matt. 9:36, 37) Entusiasm brukar smitta av sig på dem vi samarbetar med. Jesus sände inte ut sina lärjungar ensamma, utan två och två. (Luk. 10:1) Det gav dem inte bara uppmuntran och övning utan ökade också deras entusiasm för tjänsten. Visst tycker vi om att få samarbeta med entusiastiska förkunnare? Deras entusiasm uppmuntrar oss och sporrar oss i predikoarbetet. (Rom. 1:12)

AKTA DIG FÖR ATT KLAGA ELLER DÖLJA ALLVARLIG SYND

11. Vilken anda utvecklade några israeliter på Moses tid, och vad fick det dem att göra?

¹¹ Bara några veckor efter det att israeliterna blivit en egen nation blev de missnöjda och utvecklade en klagande anda. Det ledde till uppror mot Jehova och hans representanter. (2 Mos. 16:1, 2) Av de israeliter som lämnade Egypten var det bara ett fåtal som fick gå in i det utlovade landet. Inte ens Mose fick gå in i landet på grund av sin reaktion på israeliternas dåliga anda! (5 Mos. 32:48–52) Vad kan vi göra för att vi inte ska utveckla en negativ anda?

12. Hur kan vi undvika att utveckla en klagande anda?

¹² Vi måste akta oss för att utveckla en klagande anda. Det är viktigt med ödmjukhet och respekt för myndighet, men vi behöver också tänka på vilka vi väljer att umgås med. Att välja dålig underhållning eller umgås för mycket med arbetskamrater eller skolkamrater som inte respekterar Bibelns principer har sitt pris. Vi är förståndiga om vi begränsar våra kontakter med sådana som är negativa eller har en oberoende anda. (Ords. 13:20)

13. Vad kan en klagande anda i församlingen leda till?

¹³ En klagande anda kan också få andra konsekvenser. Det kan till exempel störa friden och enheten i församlingen. Och om man klagar på sina medtroende leder det inte bara till att man sårar dem, utan det kan också leda till att man själv gör sig skyldig till förtal. (3 Mos. 19:16; 1 Kor. 5:11) En del av dem som knotade i församlingen under det första århundradet föraktade ”herradöme” och skymfade ”dem som är härliga”. (Jud. 8, 16) Att klaga på ansvariga bröder i församlingen på det sättet hade verkligen inte Guds godkännande.

14, 15. a) Vad kan hända om allvarlig synd får fortsätta i församlingen? b) Vad ska vi göra om vi får reda på att någon döljer en allvarlig synd?

 ¹⁴ Vad gör vi om vi får reda på att någon syndar allvarligt och försöker dölja det, till exempel missbrukar alkohol, tittar på pornografi eller lever omoraliskt? (Ef. 5:11, 12) Om vi skulle se mellan fingrarna med det, skulle det kunna hindra Jehovas heliga ande att flöda fritt och hota friden i hela församlingen. (Gal. 5:19–23) Precis som de kristna i Korinth skulle rensa ut det onda, måste allt skadligt inflytande i dag hållas borta från församlingen för att den sunda, positiva andan ska kunna bevaras. Vad kan du göra för att bidra till friden i församlingen?

¹⁵ Som vi redan konstaterat är det viktigt att vi kan bevara ett förtroende, särskilt om andra anförtror oss sina innersta tankar och känslor. Det är fel och kärlekslöst att sprida sådant som sagts i förtroende! Trots det måste de äldste informeras när någon har syndat allvarligt. Det är de som enligt Bibeln har ansvaret att ta hand om saken. (Läs 3 Moseboken 5:1.) Så om vi får reda på att en broder eller syster har begått en allvarlig synd bör vi uppmuntra honom eller henne att gå till de äldste och söka hjälp. (Jak. 5:13–15) Men om han eller hon inte gör det inom rimlig tid, måste vi göra det.

16. Hur kan vi skydda församlingen genom att rapportera allvarlig synd?

¹⁶ I den kristna församlingen ska alla kunna känna sig andligt trygga, och därför måste vi värna om den tryggheten genom att informera de äldste när allvarliga synder har begåtts. Om den som syndat inser allvaret i det han gjort, ångrar sig och tar emot tillrättavisning, utgör han inte längre ett hot mot andan i församlingen. Men vad händer om han inte ångrar sig och inte tar emot äldstebrödernas kärleksfulla hjälp? Då måste han uteslutas ur församlingen, vilket leder till ”köttets undergång”, dvs. till att det köttsliga inflytandet avlägsnas, och den goda andan i församlingen bevaras. (Läs 1 Korinthierna 5:5.) Vi har alltså alla ansvaret att vidta de åtgärder som krävs och samarbeta med de äldste. Vi vill göra det som är bäst för våra bröder och systrar och skydda församlingen.

”BEVARA ANDENS ENHET”

17, 18. Vad kommer att hjälpa oss att ”bevara andens enhet”?

¹⁷ Genom att ”helt ägna sig åt apostlarnas undervisning” bidrog Jesu tidiga efterföljare till att stärka sammanhållningen i församlingen. (Apg. 2:42) De satte värde på äldstebrödernas bibliska råd och vägledning. Eftersom äldste i dag samarbetar med den trogna och omdömesgilla slavklassen får alla i församlingen uppmuntran och hjälp att bevara enheten. (1 Kor. 1:10) Jehovas organisation ger oss anvisningar som grundar sig på Bibeln, och när vi tar emot dem och följer äldstebrödernas ledning visar vi att vi ”ivrigt strävar efter att bevara andens enhet i fridens sammanhållande band”. (Ef. 4:3)

¹⁸ Så vi vill göra allt vi kan för att bevara en sund, positiv anda i församlingen. Om vi gör det kan vi vara säkra på att ”Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke” kommer att vara med ”den ande ... [vi] lägger i dagen”. (Fil. 4:23)

[Frågor]

[Bild på sidan 19]

Bidrar du till en positiv anda genom att förbereda meningsfulla kommentarer?

[Bild på sidan 20]

Vi kan bidra till en positiv anda genom att öva på våra sånger.